Flowers in the dark [PRS]

Alla ljud som Loki slänger ut sig gör Hayley minst sagt förvirrad. Att en sådan liten filur kan få ut sig så många olika ljud hade hon inte förväntat sig. Men det är väl lite samma sak med Chloe, högljudd som fan när det väl kommer till kritan. Väldigt gulliga läten, men samtidigt också väldigt irriterande om det fortsätter så länge. Hon kikar istället in i rummet, det är nog perfekt. Inte så litet att det väcker panik, men tillräckligt litet för att göra det mer mysigt och välkomnande i hennes ögon.
”Det blir toppen,” svarar hon med ett brett leende över läpparna. Det är osäkert hur länge de kommer stanna där i Kina, men det blir nog bra. Oberoende på hur länge de stannar. Hon glider in i rummet med väskan i handen och ställer den vid sängen. Det är bara att packa upp och göra det lite mer personligt, för ett bra tag kommer de säkert att stanna där. Plus ser sängen riktigt tilltalande, särskilt med tanke på hur förskräckligt trött hon är. Nu kommer hon nog inte att kunna sova nu heller, men det spelar ingen roll. Bekväm ser den definitivt ut. ”Tack så mycket för att vi får stanna här förresten.” Det hade väl varit konstigt om de inte fått det, men ändå borde hon visa att hon är tacksam. När det sedan kommer till det renande vattnet vet hon inte riktigt hur hon ska göra. Hon har inte varit med om det innan, främst för att hon bara varit i två städer hela sitt liv. Joshua har liksom berättat om det innan, så det är ingenting som förvånar henne. Hon måste bara påminna sig själv om det varje dag, lite lätt att glömma annars.
”Hur gör man med duschen då?” Frågar hon och slår sig ner på fåtöljen. Hon vill trots allt ta ett litet bad eller en dusch, rätt skönt att få det efter att ha varit på flygplanet så länge.

”Det hade bara varit konstigt om ni inte bott här, eller hur?” Påpekade Yaosu och öppnade garderoben inne i rummet, bara för att därefter börja lägga fram handdukar på sängen, en extra filt och ställa in lite förnödenheter inne på badrummet - till exempel en stor flaska med dricksvatten. Inte för att hon skulle använda det som badvatten, utan mer för att hon enkelt skulle kunna hitta rent vatten att skölja munnen med efter att ha borstat tänderna. En gång när han själv hade varit borta tillräckligt länge och kommit hem hade han fått så mycket panik att han sköljt munnen med fanta. Han ville inte att Hayley skulle behöva uppleva samma stress över något så onödigt.
”Duschen? Ah, du kan använda kranvattnet för sådant, så länge du ser till att inte svälja det eller liknande”, svarade tjugotvååringen och drog på munnen. Loki hade äntligen lugnat ner sig och hängde mest där under armen på Yaosu. Benen dinglade fram och tillbaka när människan rörde sig och öronen vickade på sig lite då och då. Det var relativt uppenbart att räven börjat intressera sig för Hayley. Inte tillräckligt mycket för att modet skulle öka, men det verkade ändå som om han fann hennes doft intressant. Den lilla nosen vickade på sig förskräckligt mycket, vilket var det som avslöjade honom. Han hade i alla fall slutat tjuta, så det var åtminstone någonting positivt.
En liten knackning ljöd från dörren, följt av att den öppnade sig.
”Finns det någonting ni behöver?” Undrade en mjuk röst. Engelskan var nästintill perfekt och stämman kunde ge vemsomhelst gåshud. Inte för att den var obehaglig, nej, tvärtom faktiskt. Cheng var ett år yngre än Yaosu och därmed ett år äldre än Zihao. De hade växt upp tillsammans på egendomen, då båda Chengs föräldrar jobbade för familjen Huaze. Han hade börjat arbeta själv för några år sedan och hade ansvar för de närmaste byggnaderna.
”Hayley, det här är Cheng”, började tjugotvååringen och rätade på sig. ”Du kan visa Hayley allrummet och köket, om det är okej?” Fortsatte han och sänkte blicken. Cheng var förvisso inte lika lång eller starkt byggd, men han var ändå väldigt stilig, plus att den där rösten var oemotståndlig. ”Är det okej, Hayley? Jag tror jag måste släppa ut Loki nämligen..”

Jo, det hade väl varit det. Åkt till Kina och inte bott i familjen Huazes hus när en av de tre faktiskt är en del av den familjen. Det hade varit underligt. Men det kändes ändå bättre att tacka än att bara strunta i det. Den äldre hade trots allt flytt till Kina för att inte behöva vara social. Hur som helst hade han välkomnat dem i breven, så egentligen hade det väl varit korkat av henne. Fan. Såklart hon slänger ur sig en massa saker när hon är nervös. Tro det eller ej, men hon vill gärna fylla tystnaden.. och hon är nervös, hon vill ha den andre hos sig men uppenbarligen verkar det inte gå att bete sig helt normalt.
”Ah.. förlåt jag är så ovan vid det.” Hade det också varit en konstig fråga, om duschen alltså? Troligen. Men hon har inte varit med om det innan. Hon har noll kunskap om andra länder. Förhoppningsvis dömer Yaosu inte henne för det. Hayley rynkar lite på näsan åt sig själv, så ofantligt korkad ibland. Men men. Blicken glider upp mot dörren när en liten knackning hörs. Rösten är så mjuk, rofylld på något sätt. Långt ifrån hennes egna. In kommer en av de som hon förmodar jobbar i huset. Det finns antagligen väldigt mycket att göra här och det är därför flera jobbar där.. men hon är fortfarande ovan vid det. Hon glider upp från sin plats på stolen. Chuchu ligger fortfarande bekvämt i hennes famn, slickar försiktigt henne i ansiktet då och då. Men lyckligtvis har hon en ledig hand, och sträcker fram den till Cheng, samtidigt som hon ger honom ett glatt hej. ”Självklart är det okej,” att tvinga Yaosu att stanna med henne hela tiden kan hon ju inte göra. Plus kan det vara kul att få gå en runda i huset, så att hon inte går vilse. Nu kan hon inte lova att det inte kommer hända iallafall, men att försöka minska på riskerna är väl alltid positivt. ”Så du har säkert en massa historier med syskonen Huaze. Någonting som jag kan reta Zihao med?” Viktig fråga.

Så snart Yaosu dragit igen dörren bakom sig, efter att ha gått ut från huset, släppte han ner Loki på marken. Den lilla räven verkade vilja gå tillbaka in i byggnaden, men tyvärr kom han inte särskilt långt. Tillslut gav han upp och slutade krafsa på väggarna, bara för att vända sig om och skutta iväg mot tjugotvååringens rum. Han var extremt gullig, med den fluffiga svansen hängandes efter sig och öronen spetsade.
”Jaså, vart ska du då?” Undrade Yaosu och skyndade efter den lilla varelsen, som snart smet in genom den öppna dörren och vidare mot sängen. Han hoppade upp på lakanen och rullade ihop sig ovanpå täcket. Tydligen hade all denna upphetsning gjort honom lätt utmattad, de suckande lätena vittnade liksom för detta. Åh, han var så otroligt söt.
”Min lilla gulleplutt”, kuttrade människan och slängde sig ner bredvid honom. ”Det är mycket svårare än vad jag trodde att det skulle vara”, mumlade han och slängde armen över ansiktet. ”Hon ser typ likadan ut som hon gjorde då och..och det är så jobbigt. Jag har så starka känslor för henne men vet verkligen inte hur hon tänker angående mig.” Han suckade och rullade över på sidan, så att han kunde dra fingrarna genom den mjuka pälsen.

Cheng började samtidigt ordna till allting som Yaosu plockat fram. Till exempel vek han ihop handdukarna på ett betydligt snyggare sätt, lade fram en fothandduk vid badkaret och ställde fram en ren tandborste samt tandkräm bredvid vattnet.
”Jodå, jag har en del historier”, svarade han efter ett slag och drog på munnen. Det svarta håret var lockigt och ögonen runda, stora. Han var lite lik Weimin när det kom till utseendet, längre såklart men inte jättemycket.
”Zihao har alltid varit en enda stor röra”, fortsatte han med ett litet skratt och vände sig om. De mörka ögonen betraktade nittonåringen, han var helt klart nyfiken, plus att hon var otroligt vacker. ”Kommer ihåg en gång för några år sedan, under en sommar, då han försökte bli kompis med ett bi. Det gick inte särskilt bra, det stack honom på näsan - nosen”, berättade han och himlade med ögonen. ”Sedan är han väldigt bra på att göra bort sig inför folk..den där munnen går på löpande band.”

Hayley kan inte riktigt hålla sig från att följa den tre år äldre med blicken när han lämnar de två ensamma. På något sätt gör han allting lättare, bara att befinna sig i samma rum som honom underlättar för henne. Hur eller varför vet hon inte, men saker och ting känns bara bättre. När han väl lämnar rummet får hon en liten klump i magen. Nu är det inte för att hon inte är självständig, det är hon mycket väl. Det är väl bara faktumet av hur de lämnat konversationen, finns så mycket att diskutera, vilket de egentligen inte gjort. Men sen vet hon inte vad hon själv vill ha sagt. Svårt det där. Finns inte mycket hon kan göra åt situationen, vilket får henne att förlora den där kontrollen hon så gärna vill ha. Nittonåringen väcks inte upp från sina funderingar förrän Chuchu än en gång slickar henne i ansiktet. Öronen var fortfarande spetsade, och hon lyssnar på vad det är som sägs. Ett litet leende orter sig fast över läpparna, historien som hon får berättad för sig är trots allt väldigt rolig.
”Det låter som Zihao, jag tror han försökt bli vän med varje liten filur i trädgården i New York, men det är ju en rätt gullig egenskap ändå.” Jo, det kommer hon ihåg. Trots att han fyllt tjugo samma år så försöker han fortfarande bli vän med en liten larv i trädet. Hayley är lite avundsjuk på det.. men hon kan nog förstå honom, det är liksom betydligt lättare att försöka bli vän med en liten krabat med flera ben än med människor. Särskilt när man har historier som Hayley och Zihao bakom sig. Men det gör det inte mindre roligt, alls. Nej, när hon tänker på det, som nu, skrattar hon fortfarande åt det. Inte för att hon dömer honom utan bara för att det är så förbaskat roligt. Hayley lutar sig försiktigt mot väggen, låter blicken landa på Cheng för att betrakta honom ytterligare. Jösses, han är nästan lika vacker som Yaosu. På olika sätt förvisso, men väldigt behaglig att kolla på. Så får hon väl tänka? Ja, det finns ingen anledning till att förneka det. ”Det där med en mun som går på löpande band kan jag däremot säga att jag gör också. Alldeles för ofta har jag gjort bort mig för att jag inte kontrollera på vad som kommer ut ur munnen. Usch och fy.”

”Kan dock inte låta bli att tycka lite synd om honom, med tanke på att många djur inte vill bli kompis med honom”, erkände Cheng och grävde ner händerna i fickorna på de pösiga byxorna han bar. Han såg ganska komfortabel ut av sig, men det var ingen fara. Yaosu hade försäkrat varenda liten själ som bodde på egendomen att de kunde klä sig som de själva ville. Jobbade man i köket var man förvisso tvungen att följa vissa anvisningar, däremot spelade det ingen större roll utöver just det.
”Antar att det är bra att det finns två av dem, alltså att både Yaosu och Zihao är..udda”, fortsatte han och skrattade lätt till. Skrattet var klingande och ögonen blev ännu mer välkomnande i samband med detta. Det var dock både riktat mot det han själv sagt och erkännandet den yngre flickan slängde ur sig. Han kunde inte låta bli att tycka att hon var gullig och bra mycket mer än bara det. Han hade personligen ingen aning om att tjugotvååringen var, och alltid hade varit, förälskad i en viss Hayley Clarke. Tro det eller ej, men det var ingenting han gick och aviserade när han vandrade omkring uppepå berget. Nej, i de flesta andras ögon såg han mest stram ut där han lufsade fram längsmed grusvägen. Inte för att de ogillade honom på något sätt eller så, alla hade respekt för både den äldsta Huaze brodern och dennes far. Tyvärr var det svårt att få samma sorts respekt för varken Zihao eller Weimin - någontign Cheng kunde vittna för.
”Vill du packa upp väskorna nu eller ska jag visa dig runt? Det finns en del allmänna ytor, plus att jag just gjort i ordning en kanna te om du vill ha”, sade tjugoettåringen och ställde sig i dörröppningen. Ögonen flackade mellan den yngre flickan och Chuchu, fram och tillbaka. De kände tydligen varandra sedan innan, annars hade den lilla vovven inte suttit så bekvämt i famnen på henne. Betydde det att hon hade ett betydligt mer..invecklat band till Yaosu än det verkade? Äsch, kanske han bara övertänkte, vilket han brukade göra en hel del. Det var säkert ingen fara, och ingen kunde läsa hans tankar, de var privata.
”Vi kan ta med teet ut på innergården och bjuda med de andra om det känns bättre?” Föreslog Cheng efter ett slag och rodnade svagt. Var det lite för uppenbart kanske? Men vad skulle han göra? Det var sällan han lämnade familjen Huazes egendom och då såg han aldrig flickor som Hayley - alltså lika vackra och intressanta

Definitivt, det är faktiskt synd om den ett år äldre. Det är inte många djur som vill bli vän med honom, vilket inte är särskilt konstigt med tanke på att de inte förstår någonting han säger. Men han blev faktiskt bra kompis med hundvalparna. Några ut av dem åtminstone. Chloe tycker om honom… oftast, när hon inte biter honom. Men stackarns tänder kliar ju konstant. Hayleys blick glider ner mot lurvbollen i famnen på henne, hon passar bra där. Alldeles bekväm så att hon skulle kunna somna när som helst. Gulleplutten.
”Men udda är rätt bra, oftast iallafall..” Påstår hon med ett litet leende. Det där skrattet som den andre delar med sig av är väldigt smittande. Gulligt och smittande, det vill säga. Hon kan inte undgå att skratta till själv. Men så brukar det bli, hon är lättroad. När det kommer till de det där udda så håller hon definitivt med sig själv. Yaosu är udda på ett positivt sätt, men de två Huaze bröderna är väldigt olika varandra. Zihao är lite mer drabbad i hennes ögon… förutom när det kommer till det här med vargen, kanske inte lika drabbade, men de bägge två lider något otroligt av det. Och jo, när det kommer till kritan är det väl rätt bra att de har varandra, någon som förstår. Det var lite liknande för henne när hon var på psykiatrin och blev vän med Erik och Jessica. Uppmärksamheten glider tillbaka upp mot Cheng när öronen nafsar upp hans ord.
”Jag kan vänta med det, det är nog bäst jag försöker lokalisera mig redan nu, mitt lokalsinne är nämligen sämst.. plus så låter te oerhört gott.” Vanligtvis brukar hon få i sig ett flertal koppar te under dagen, men nu med tanke på att de åkt bil majoriteten av dagen har hon inte haft tid för det. De tog ingen efter måltiden, så nu suktar hon efter det väldigt mycket. Te på innergården låter också välkomnande, men kanske hon borde byta kläder? Jo, det skulle kännas bättre. ”Absolut, kan jag bara byta kläder och duscha en snabbis? Skönt att komma ut ur flygkläderna. ”

Udda kunde myclet riktigt vara bra, men i Huaze brödernas fall kunde han bara halvt hålla med om att det var något positivt. Han hade växt upp med dem, eller åtminstone nära dem, och ibland hade det varit uppenbart att det som gjorde dem udda även tärt på dem. Främst på Zihao, av ganska uppenbara anledningar, men även på Yaosu.
”Jag kan inte annat än hålla med, udda är för det mesta bra..nåväl, så länge det där udda inte försöker äta upp en”, svarade Cheng och gick tillbaka in i badrummet. Han kunde knappast lämna den yngre flickan alldeles ensam utan att ha förklarat hur saker och ting fungerade. Annars skulle det säkert sluta med att hon blev ståendes och glodde på plattan där alla små knappar befann sig. Kanske de borde satt dit en översättning, typ som en guide?
”Så när du ska duscha är det inte så jätte komplicerat”, började tjugoettåringen och klickade på en av knapparna, så att en liten skärm lös upp. ”Den här knappen är till för att bestämma styrkan på strålen, den här för att göra vattnet varmare och den här för att göra det svalare”, fortsatte han och pekade mot de olika knapparna. De hade text på sig, men han gissade på att Hayley inte kunde läsa mandarin. Något lätt språk var det inte, speciellt inte den skriftliga delen. Hade man inte växt upp med det var det svårt att lära sig, eller han misstänkte i vilket fall att det var det.
”Om du vill ta ett bad klickar du här.” Cheng vände bort blicken från den yngre, efter att ha stått och betraktat henne en gnutta för länge. ”Du ändrar temperaturen på vattnet på samma sätt som duschen och om du klickar här..” Han pekade på en liten, rund knapp innan han därefter fortsatte. ”Så värms vattnet upp automatiskt, om det skulle hinna svalna av alltså”, avslutade han och drog på munnen, samtidigt som han gick tillbaka mot dörröppningen. ”Det är bara att ropa om det är någonting, jag går och hämtar de andra så länge.” Med de orden bugade han sig svagt och skyndade sedan iväg mot ytterdörren en bit bort.

”Te? Nu?” Yaosu satte sig upp i sängen och sneglade på Cheng med världens mest misstänksamma blick någonsin. Han hade inte den blekaste till varför svartsjukan redan börjat gro, men hursomhelst började den redan gå honom på nerverna. Andra var faktiskt tillåtna att spendera tid med Hayley, ensamma. Det var väl mest det att den ett år yngre mannen var så stilig och vänlig som fick varningslamporna att blinka hejvilt.
”Jo, gästen..Hayley..ska bara ta en dusch, jag gav henne en liten snabb förklaring på hur den funkar svarade tjugoettåringen och gick in i den äldres rum för att damma av några uppenbart smutsiga ytor. Lokis hår fanns precis överallt, blandat med en hel del kritvit päls och rivmärken. Rummet hade fått genomgå en hel del under de senaste månaderna, inklusive en massa utbrott.
”Visst, jag ska bara byta om”, mumlade tjugotvååringen efter några sekunders stel tystnad, varefter han gav Cheng en lång blick. ”Och du får inte titta på, så känn dig manad att gå”, fortsatte han och gjorde en grimas när den lilla räven började slicka honom i ansiktet.
”Självklart, jag går och gör i ordning allting.” Stelt, stelt, stelt.

Okej, det är väl rätt det. Att två av Huaze bröderna behöver lida såpass mycket över det som gör dem särskilt udda. Det är inte heller så trevligt att en stor varg vill äta upp en.. gud nej, Hayley minns fortfarande hur den ett år äldre varit påväg att attackera henne, och faktiskt rev upp magen en del. Det är hemskt, så hon tycker verkligen inte att det är någonting bra. Men de tvås udda egenskaper är positiva på alla andra sätt. Oftast. Så hon kan inte göra mycket mer än att nicka instämmande.
”Du har rätt, det är inte särskilt roligt faktiskt,” hon skrattar lätt till, nej hur skulle hon inte instämma med det? Hon följer efter den andre in i badrummet. Hon hade inte fått en klar syn på det innan, främst för att hon inte kollat. Heh. Men när hon väl är där inne måste hon erkänna att det är väldigt mysigt, det överträffar alltid hennes förväntningar. Dock blir hon förvirrad så snabbt hon kollar på alla knappar som finns. Därför är det viktigt att hon håller sig fokuserad. Inte jätte komplicerat. Det är åtminstone någonting som kan göra henne trygg. ”Tack så mycket för hjälpen!” Hon följer Cheng med blicken när han går ut ur rummet, och dörren stängs efter honom.
”Nu måste jag sätta ner dig gumman.. förlåt,” viskar hon till Chuchu med putande underläpp lägger hon försiktigt ner lurvbollen på sängen. Hon sussar, så lyckligtvis väcks hon inte av förändringen. Nu kan Hayley andas ut.

När Hayley är klar i duschen torkar hon av sig, för att kunna sätta på lotion. Håret är är lockigt efter flätorna, når ner mot höftbenen på henne. Kanske hon borde klippa kort någon gång? Nej.. hon vet inte. Hur som helst känner hon sig betydligt fräschare än efter den långa resan. Fingrarna glider försiktigt över tatueringen på bröstkorgen, samtidigt som hon rör vid smyckena runt halsen. Dags att göra sig i ordning. När hon är klar med att smörja in kroppen och ansiktet i de produkter hon packat ner, så slingrar hon handduken runt bröstkorgen. Hon borde plocka upp, men det har hon inte tid till. Istället drar hon på sig en lätt, blommig klänning med långa ärmar. Betydligt bättre för vädret än mjukisbyxorna. Därefter glider hon ut genom dörren, tyst så att hon inte ska väcka den lilla vovven. Dags att försöka hitta rätt. Vilket är svårt, men tillslut hittar hon innergården. Hon kommer nog inte hitta tillbaka till sitt rum igen.. men jaja, hon får be om hjälp.
”Vem vinner?” Frågar hon när de kristallblå ögonen landar på Joshua och hans pojkvännen spela kort. Hon skuttar fram till dem, och sätter sig ner bredvid sin vän.
”Självklart vinner jag.” Svarar Joshua, osäkert på om han ljuger eller ej.

Zihao sneglade upp från sina egna kort och vände de svarta ögonen mot Hayley istället. Därefter skakade han gediget på huvudet och fnös högljutt till. Inte en endaste chans att han tänkte medge det faktum att Joshua vann, åtminstone inte förrän de spelat färdigt.
”Du kan ju alltid drömma”, svarade tjugoåringen efter en ganska lång stunds tystnad och lipade mot pojkvännen. ”Jag har jättebra kort på handen, så du kommer nog få det lite svårt inom kort”, fortsatte han och sorterade korten som han hade på handen. Bra kort? Nu var det bara att hoppas på att hans pokerface höll, för vartenda kort var totalt värdelöst. Bara Zihao kunde lyckas med något sådant, alltså att få en hel handfull med dåliga kort. Hade det varit Yaosu som spelat hade det förmodligen sett helt annorlunda ut, betydligt mer beräknande och strategiskt. Fast tänkte han erkänna detta? Som sagt, nej och återigen nej.
Med ett trumpet ansiktsuttryck lade han fram nästa kort och sköt sedan ut hakan. Zihao tänkte absolut inte erkänna att korten var dåliga, utan tänkte låtsas som om han hade en långsiktig plan. Det hade han i och för sig inte, men det behövde ingen annan veta.

Några minuter efter att Hayley funnit sin väg till innergården, kom även Yaosu och Cheng. Båda två bar på varsin bricka, den ena med en tekanna och koppar, den andra med en liten tevärmare. Det var som en liten låda av sten med ett hål i sig, där man kunde sätta ett ljus. Stället där man därefter placerade kannan på var av metall och mer som ett galler, så att lågan kunde nå upp.
Tjugotvååringen hade satt på sig sitt vanligaste klädombyte - en hanfu. Underdelen var svart medan skjortdelen var ljusblå, skärpet var grått och agerade mer som ett medel för att knyta ihop det mörka med det ljusa. De andra kanske fann det underligt, men han föredrog att vara bekväm. Byxor var liksom inte bekväma.
”Sådär, flytta undan korten”, bad den äldsta Huaze brodern och ställde ner sin bricka, medan Cheng tände ljuset i den lilla värmen och placerade på sidan av bordet. ”Du förlorar ändå, Zihao, så sluta ge mig den där blicken”, sade Yaosu fortsättningsvis och himlade med ögonen. Loki hade fått vara kvar på utsidan, alla var ändå vana vid att han strävade omkring fritt, plus att Ms Yu hade konstart hålla ett extra öga på honom.
”Vad för sorts te är det?” Undrade tjugoåringen, som kommit över kortspelet förvånansvärt snabbt.
”Lotus te, vi har gjort det själva”, svarade Cheng och log artigt. ”Jag vet inte hur ni brukar ta ert te i USA, så..vill någon ha mjölk eller socker?”