In the dark PRS Vidomina & Medi

"Varför ska jag säga en sådan sak?" Hon gjorde ett drag snabbt och såg upp på honom och log svagt.
"Men det är en bra början."

Ivan drog på läpparna åt hennes ord. Hon hade rätt. Hon hade ingen anledning att avslöja sig. "Givetvis..", sa han eftertänksamt och gjorde sitt drag. Han lutade sig tillbaka i sin stol och ögnade Leo och Rion som verkade lugna i varsin soffa, insjunkna i sina böcker.
"Din tur."

Hon studerade brädet och såg sedan upp. Flyttade och log svagt.
"Din tur." Hon tog koppen ooch tog en klunk innan hon satte ner koppen.

"Alice.. när rådet kommer imorgon, vad kommer hända då?", sa Ivan och flyttade en pjäs. Han såg upp mot Alice igen och studerade henne. Han tyckte inte att hon verkade orolig eller så, det kanske heller inte behövdes, men Ivan var intresserad av att förstå hur hon kände inte för rådet. Hade hon börjat tveka på sina livsval?

Hon flyttade en pjäs efter en tankegång och sår på honom.
"Det beror på. Om jag har inte lärt mig de som testen kommer vara så måste jag flytta till Italien." Hon såg på honom.
"Annars jag vet inte." Hon såg på honom.
"Du kommer säkert bli frågad igen."

Ivan flyttade en pjäs efter att lyssnat på Alices ord. Han såg ut att fundera. Vad skulle rådet fråga honom nu? Hon hade ju fått sin utbildning, hon verkade ha lärt sig mycket.. Men var det tillräckligt? Ivan visste inte.
Han suckade och lutade sig tillbaka i sin stol samtidigt som han sneglade på Alice för att sedan se på Rion och Leo. De verkade fortfarande i egna tankar. Försjunkna i böckerna sina.
"Vill du flytta till Italien?" frågade Ivan sedan eftertänksamt och höjde blicken för att se på Alice.

Hon såg på honom och flyttade sedan pjäsen och log.
"Schack" Hon såg upp.
"Ja jag vill. Mitt kall är o Italien och många kommer att vallfärda dit. Här är ett hus och jag vill inte främlingar bara kliva på."

Ivan insåg sin förlust och andades ut. Rion kunde inte låta bli att snegla åt deras håll och dra lite på läpparna i ett litet leende. Det var roande att se Ivan förlora till Alice. Leo såg också upp, men verkade mest lättad över att de var klara, så att de kunde återgå till att kanske umgås tillsammans. Leo var själv en aning orolig för morgondagen och hoppades att allt skulle gå bra. Han svalde åt tanken och sökte med blicken till Rion som såg på honom med en neutral min. Med ens blev Leo lugn.
"Du har rätt till ditt, Alice. Det här var bara.. temporärt ändå.", suckade Ivan och försökte le. "Du kommer gilla att ha ditt egna hem, Alice."

"Ger du upp Ivan?" Hon såg på honom och suckade.
"Jag sa Schack och inte Schack matt så du har en liten chans." Hon nickade och såg upp.
"Men jag kommer att sakna allt. Det är rätt skönt med snön det är ett som är säkert."

Ivan vaknade till och blinkade några gånger samtidigt som han såg ut att tänka efter. "Åh..", började han lågt och harklade sig strax efteråt. "..Ja, du har ju rätt. Låt mig försöka.", sa han mumlade och böjde sig över brädet för att se på sina pjäser. "Okej..". Han iakttog de och valde sedan innan han flyttade en av pjäserna. "Din tur.", sa han och lät en aning trött.
När hon berättade att hon verkat trivats kände han en lättnad. "Så kul att höra att du har trivts.", sa han och svalde. De fick ju trots allt se om hon behövde lämna de..