In the dark PRS Vidomina & Medi

”Tim om jag kan få lite mer ljus.” Helios nickade mot hennes ben och log. Snart blev det ljusare och Helios gav ett Tim en nick.
”Som ni kanske ser så är det som en djungel här.” Helios kunde inte låta bli att skratta till.
”Det vi behöver göra är att såklart raka henne så det kommer bara ta liten stund.” Han såg åt sidan.
”Theo skulle jag kunna då lite vatten och en tvättsvamp?”
The gickiväg och kom tillbaka och Helios tog svampen och fuktade den. Han pressade den försiktigt men varsamt mot Halos underliv. När det var fuktigt nog lade svampen i skålen och stärkte sig mot rakhyveln och raklöddret.
Och snart ska vi väl se något resultat. Han tryckte ut en klick lödder mot sina fingrar och började arbeta.
Hon kunde känna hans fingrar mot sitt underlin, hur han placerade det och hur an rörde henne. Men som han hade utlovat var han snart klar. Han tog svampen igen och torkade av innan han reste sig.
”Denna gång kommer jag byta handskar efer allt hat jag fick. Men nu får ni verkligen njuta av denna vackra skapelse.” Han flyttade sig och den stående kameran var precis framför henne.
The hade ställt sig vid Halos huvud och såg till att alla maskiner var i sin ordning.
Fortfarande lika tyst och Halos hjärta slog så hårt att hon trodde stygnen skulle brista.



Isabelle såg på Ivan och stängde av teven. Hon kände sig smutsig och drog armarna om sig.
”ska vi prata med henne?” frågade hon och svalde hårt. Hon skakade på rösten medan hon försökte släppa det hon sett.

"Med Halo? Det kan vi inte. Vi kommer inte kunna komma nära henne. Inte när Helios ser efter henne. Men Felina.. ja, henne kanske vi skulle kunna prata med." Ivan drog på ena mungipan i ett snett leende. Kanske det skulle vara bra att iallafall försöka tala med henne. Han hade ju fått Markals version av vad som skulle hända. Nu ville han höra Felinas också.
"Vad vill du göra?", frågade Ivan Isabelle sedan och såg mot henne.

Hon såg på sin make och gick in i hans famn. Hon kände sig säker där och hon kände tuget mot sin kind.
”Jag vet inte. Vi borde prata med Felina men jag är rädd. ” Hon såg på honom.
”Det är väl solljus ute nu?” frågade hon tyst.

Helios gjorde åter entré i salen och slog sig åter ner på pallen.
”Så då var vi tillbaka.
”Som ni ser här är Halo väldigt rödflammig efter rakningen.” Han gjorde en curkulär rörelse och nickade.
”Vi kanske ska höa så vi ser lite bättre?” sa han frågande och utan ett ord så spände trillingarna av henne och fixade så Halos sköte skulle komma högre upp innan de återigen spände fast henne.
”Så mycket bättre. Då ska vi se.” Helios vände sig så kameran filmade alla instrument och han log.
”Åh denna kanske.” Han tog upp ett redskap som skulle sära mer så han kunde utföra det han skulle.
2Detta kommer vara kallt så försök inte att röra på dig.” Helios skrattade när han placeradce föremålet och tryckte tikll.
”Och då har vi något att jobba med.” Helios lät stolt över det han gjorde och sträckte sig efter ett långt föremål i metal med en minnemal skedliknande sak och log.
”och så går vi ni in.” Han hajade till och såg sig om.
”jag har något bättre.” Han sträckte sig och fic tag på en sladd med något litet i toppen. Han log och fäste ihop de två föremålen. Och nu ska vi in.” Han lade sin vänstra hand precis vid hennes sköte och presade in föremålet. Halos mätare gick upp och The sneglade på henne. Smärtan var nog det värsta men han sa inget utan såg på Helios och sneglade på skärmen som var intill som visade Halos insida.

"Felina har inte gjort oss illa." Ivan sänkte rösten. "Inte än iallafall."
Han besvarade hennes omfamning och lutade sin kind mot hennes huvud. Var still i flera sekunder, försjunken i tankar.
"Ja, vi gör det. Vi pratar med henne.", sa Ivan sedan beslutsamt och suckade högt. Han behövde samla energi om han skulle orka gräva i detta mysterium. "Det är middag snart." Han lösgjorde sig från Isabelle och mötte hennes blick. "Då är vi alla samlade. Vi kanske borde prata med henne då.", föreslog han.

Han drog ut metallföremålet och lade inehållet i en liten burk och suckade. Han skulle behöva ta en bättre titt men utan bättre insikt skulle det vara svårt.
Han såg mot Tim.
”Lite musik sulle vara bra.” Han vände sig sedan mot Halo och tog ut föremålet och kände längst hennes blygläppar och lade huvudet på sned.
”Om vi skulle göra såhär.” sa han som för sig själv och sträckte ut handen.
”Tobias skulle du kunna ge mig en skalpell?” Han kände snart skalpellen i handen och böjde sig fram ich drog ett snit och fortsatte tills han kunde göra det störe.
”Då ska vi se vad vi har med att göra.2 Han hade egentligen inte behövt göra det. Han ville mest skada Halo. Med ett leende tog han det första föremålet och förde in det. Hennes hud skulle slitas isär.
”Som ni kanske ser här så sitter hennes mödomsinna hör.” Och förde kameran och log stort. Helios verkade riktigt nöjd om vad han gjorde och kändnde en rycknick när han vidrörde Halo. Ett gurglande kvidande kom från hennes mun.
”Theo höj dosen. Ta nummer 20.” Beordrade Helios och Theo nickade. Snart sprutades en vätska in i hennes dropp och Halo blev återigen lika stilla. Denna gång skulle smärtan vara så stark att Helios skulle behöva ha henne bunden efteråt.

Isabelle lade armarna om sig och nickade.
”Jag vill att mardrömmen ska vara över. Låt den bara vara över!” sa hon och såg upp i hans ansikte.
Försiktigt dog hon ut hårnålarna och hennes blonda hår föll ner över hennes axlar och hon lutade sin bleka kind mot hans bröstkorg.

Den välbekanta metalliska rösten hördes i högtalarna. "Middag serveras om 10 minuter." Ett läte som Ivan aldrig skulle vänja sig med.
Han suckade igen och rättade till håret så att det låg rätt över huvudet. "Bäst att vi går då. Är du.. är du redo, Isabelle?" Han såg mot henne och började sedan röra sig mot dörröppningen.

Helios kunde höra rösten från korridoren och lade ner hudslamsorna på bordet intill och log mot Halo.
”Åh men vi har hela kvällen på oss min sköna skatt.” Han visste att hon var i smärta och han såg på sitt verk.
”Som ni ser så har hon börjat blöda rätt mycket men det är fixat med denna skpl.” Helios tog sedan upp en spruta och höll den mot kameran och visade stolt.
”och här har vi en annan magnifik uppfinning av mig.” Han lade en hand mor hennes innelår och förde den in i hennes sköte.
”Detta kommer få hennes kvarstående kvinliga organ att sluta fungera.” Han skakade sedan på huvudet.
”Och sedan kommer det innebära stor smärta för varje sexuell umgänge hon kommer få. Ungefär som nu.” Han såg sedan mot kameran och reste sig.
”Jag återkommer Halo.” sa han och lämnade salen. Kvar låg halo som blödda svagt med trillingarna som såg på varandra.

Isabelle såg mot Ivan och nickade. Hungern rev i henne men hon var ändå inte hungrig.
”Ja och jag skulle egentligen behöva sova. Men jag kan inte. Vem kan det egentligen?” Frågade hon.

Ivan gick före till hissen och tryckte på knappen för att kalla den till sig. Han lyssnade inte på Isabelles ord. Han var upptagen med att leta efter rätt ord och frågor. Och undvika att de skulle komma med kontraktet som en ursäkt igen. Nej, här gällde det att vara listig. Han rynkade pannan en aning och hoppades att det skulle klarna när han fått i sig lite mat. Tröttheten var påtaglig.
"Kom nu, Isabelle."

Isabelle tog hans hand och gick vid hans sida och hon synade honom.
"Jag hoppas Halo får komma hem sen." Viskade hon och svalde hårt.
"Jag kommer inte kunna se på henne på samma sett igen. Nicolai och Demitri hatar oss redan. De frågar vart vi är men jag säger att jag inte vet." Hon änkte blicken.

Helios kom åter tillbaka och han såg på Halo. Framför sig sköt han en vagn med en maskin på.
"Åh detta hkommer vara intressant." Han flyttade en av vagnarna och slog sig ner.
"Nu ska vi se vad lite ren elekrisitet kan göra. Förut hade hon 10 i smärtskala. Att hon skulle känna tio gånger mer. Vi fick höja dosen och nu är den vid 20." Han nickade åt Tim som kopplade in maskinen och et knäppande hördes. Helios lossade de två stavarna och oljade in dem och visade upp dem.
"Innan vi börjar kanske vi ska ta ut kameran." Jan tog tag i sladden efter att sett på skärmen. Huden var illröd och började bli gråsvart på vissa ställen. Detta var inte bra fär henne. Men med rätt mediciner skulle hon överleva.
"Så då ska vi se. Säg till om det gör ont." Han höll de två stavarna och sedan tryckte han in dem.

Nere i matsalen satt Felina redan vid bordet. Markal mitt emot. De talade lågt till varandra över de tända ljusen på bordet.
Bordet var dukad med mat och dryck.
"Felina. Markal." Ivan nickade åt de och drog ut en stol bredvid Markal för att slå sig ner på den.
"Så bra. Ni är här.", sa Felina med ett smått leende på läpparna. "Då kan vi äta. Varsågoda."