In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabelle slog sig ner och rättade till tyget på kläningen och såg sig om. Hon svalde hårt innan hon blickade mot Felina.
" Vart är Helios?"
"Jag är här." Helios var klar och han såg mot Felina.
"Jag ursäktar att jag är sen. Halo ligger n och tar igen sig. Men det har varit en sådan bra dag." Han såg mot Isabelle och sedan Ivan.
"Hon mår bra. Hon kommer inte att dö. Jag kan låta er träffa henne om ni vill det efter maten." sa han och nickade sakta.
"Det är om Lady Felina tillåter det."

Ivan lade märke till att han spände sig då han hörde Helios stämma. Bilderna från sändningen gjorde sig påminda.
Ivan ville inte tänka på det och sträckte sig istället efter maten. Placerade den på tallriken framför sig och hällde upp i ett glas för att sedan hälla upp åt Isabelle med.
Felina verkade oberörd att Helios var tillbaka i rummet. Men nog hörde hon på. Hon valde bara att undvika hans ögonkontakt när hon talade till honom för tillfället. "Bra, bra.", började hon och sträckte sig efter maten hon med för att duka upp på sin tallrik.
"Javisst. Se men inte röra bara. Se, men inte röra." Hon såg då mot Ivan med en menande blick. Ivan nickade allvarsamt. Han skulle lyda hennes ord.

Helios nickade och började att äta och han såg på sin Lady. Han hade sytt ihop henne och sedan bett trillingarna rulla henne till hennes sovrum i labbet och hålla henne vid medvetande fast fastspänd. Droppet skulle göra att ho inte dog av näringsbrist. Bilden av hennes blod på sina händer fick honom att le.
Och m några dagar skulle det vara dags igen. Hon skulle säkert inte orka kämpa denna gång och han nickade för sig själv.
#Varför gick ni häromdagen?" sa han och såg upp. Jag trodde ni visste vad som väntade henne."

"Varför skulle vi stanna?", var Ivan snabb att svara. Hur kunde Helios tro att det fanns Någon som ville se det där? Självklart hade väl Helios inget hjärta i sig. Ingen sympati eller empati. En dåre rakt igenom. Det var bestämt, sedan länge hos Ivan, att han aldrig skulle bli vän med en sådan idiot.
"Vi är här för överlämningen.", tillade han sedan och tog en tugga av maten samtidigt som han iakttog den galne doktorn. "Och för att se till att Halo kommer tillbaka till sina efter.. det här."
Det sista var en plan han själv kommit på. Det hade ju beslutats att de skulle stanna för att se efter att Halo hade det bra hos Felina, men när hon så tydligt inte hade det, så kunde de ju bara inte lämna henne i sticket så. Så hjälplös. Nä. Han skulle göra det han kunde, det som han inte kunde när det gällde Alice. Det var en chans att bättra sig.

"För att se hur en prästinna fungerar?" Han stoppade en bit blodig biff i munnen.
"Det är rätt fascinerande." Han såg på Isabelle som petade i maten.
"Ni ser trött ut. Jag kan ge er en tablett för sömnen."
Isabelle såg upp och ruskade nekande på huvudet.
"Nej det är bra..." on grep om Ivans hand under bordet.
"Jag mår bra."

Ivan rynkade ogillande på pannan. Helios verkade förstå. Eller bättre sagt, han hade inte förmågan att förstå.
"Desto snabbare du är klar med ditt arbete, desto snabbare kan vi ge oss av härifrån.", utbrast han sedan. Det var väl inte en hemlighet att de inte trivdes som fisken i vattnet i Felinas hushåll.

"Åh vi är nog inte klara på nåra månader." Han såg på dem.
"Jag gjorde henne rätt illa för några dagar sedan och nu mer. Så hon kommer få vila i sin ensamhet i några veckor. Så vi ska nog inte förhasta oss." Han såg på honom.
"och jag är den som vet bäst."

"Okej." Ivan insåg sin förlust. Det var ingen idé att ta någon diskussion. Han fick lära sig att ha tålamod. Tillslut, någon gång, skulle de väl komma hem igen.

Helios hade ätit upp och reste sig upp.
"Om ni nu ursäktar. Mitt jobb kallar på mig. " Han såg mot Ivan.
"Jag finns på mitt kontor. Lätt att hitta mig. Jag måste även hitta Gus." Hon vände sig om och försvann.
Isabelle såg på Felina och såg sedan på Ivan.
Blicken var trött och hon lade ifrån sig besticken.

Ivan åt inte upp allting på sin tallrik. Han saknade aptiten.
"Isabelle, vill du träffa Halo? Vill du se henne nu?", frågade han och kramade om hennes hand tillbaka under bordet.