In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på honom och svalde. Skulle hon våga? Men hon nickade och blinkade bort en tår. Halo hatade säkert dem. Men hon kände sig så vilsen.
"Ja jag vill träffa henne." Hon såg sedan mot Felina och vände sedan blicken tillbaka till Ivan.

"Då går vi då.", sa Ivan och reste sig. Han bytte en blick med Markal. Den äldre vampyren gjorde inget försök att följa med de. Han verkade nöjde eller bekväm, eller både och, i Felias sällskap.
Ivan försökte heller inte övertyga Markal. Nu ville han bara få det här överstökat. Få ett slut på det hela. Gå tillbaka till någon slags normalitet igen. Han saknade vardagen. Och sina söner. Även om han inte talade högt om saken.
"Här, vi tar hissen."

Hon gick efter och höll sig nära. Hon lade armarna om sig och drog sig nära honom.
"Tror du hon är vaken niog för att höra oss?" Hon såg sedan mot hissen.
"Kommer hon skrika eller försöka slå oss?"

"Vi får väl se. Helios sa ju att vi fick träffa henne. Hon lär väl vara vaken tänker jag?", funderade han och parkerade sig i hissen när de kommit i rörelse för att ta de ner till källarvåningen igen.
"Helios kanske är där? Han kanske ser över det?", funderade han vidare och klev ur hissen när de kommit fram.

"Hoon kan sova med." Hon såg mot dörrarna och såg sedan mot Ivan.
"Att Helios verkligen gör dessa saker. Hur kan Felina ens godkänna allt?" sa hon och kände hissen stanna. Hon såg ut och en dörr som var öppen och hon hörde Helios nynna för sig själv.

Ivan svarade henne inte. Utna gick åt det håll han hörde Helios stämma. Han tvekade först. Han ville inte vara den som talade med Helios, men nu gick det inte att undvika. Det var bara genom honom, kanske Felina också, som de fick se Halo igen.
"Doktorn? Vi är här nu.", sa Ivan för att få Helios uppmärksamhet och klev in i rummet där Helios befann sig.

Helios såg upp från datorn och vände sig om och sken upp.
"Åh vad bra. Jag kommer visa er rummet. Trillingarna kommer att ta hand om er. De är rätt tysta av sig. Men Halo kommer skrika så fort jag visar mig så det är nog inte bra." Han tog ett passerkort och började att gå.
"Hon är så duktig och kommer att bli så fin"

Ivan svalde. Bytte en blick med Isabelle. Vad var det som väntade dem? Och vad menade han med att hon kommer att bli så fin? Skulle han förändra henne? Vad..
Han vaknade upp ur tankarna då Helios börjat gå därifrån och Ivan förstod att det bara var att hänga på efter honom. "Kom, Isabelle." Han tog hennes hand, som för att inte tappa bort henne. Vad som än hände Halo, så skulle han inte få lägga händerna på Isabelle eller någon annan.
"Vad.. vad är det du gör med henne, doktorn?"

Han gick genom korridoren och såg in mot ett litet sovutrymme där de tre männen satt och åt.
"Jag skulle behöva er assistans."
Utan ett ord reste de sig och gick tyst ut.
"Åh vad vi gör med henne? Huvudsaken kan jag inte berätta. Den andra är att hon ska avgå som prästinna. Jag kommer göra henne så dålig at hon aldrig kommer säga något mer." Han stannade utanför ett rum med en kortläsare och drog kortet innan han öppnade.
Inne i sängen låg Halo med slutna ögon. Det var rött i sängen och Helios suckade.
"Ni får fixa det." Han såg mot de tre som nickade.
"Men hon är redo att ta emot er." sa Helios.

Ivan följde efter. Illa til mods. Han lyssnade med spänning. Avgå som prästinna? Förstod han var det innebar för vampyrriket? Utan deras prästinna.. de skulle förfalla. Det här var farligt. Något var helt fel till här. Och Ivan ville ta reda på vad.
Det bådade inte särskilt gott att han med vilje skulle göra Halo illa. Han verkade till och med road av det. Ivan kände avsmak i munnen och fick svälja inpulsen att klappa till Helios eller spy. En märklig känsla han aldrig upplevt tidigare.
Han stannade upp då han fick syn på assistenterna. Ivan iakttog de i tystnad.