In the dark PRS Vidomina & Medi

Theo gick in efter att hämtat en brits och tillsammans gjorde de rent sängen och Theo lyffte på Halos kläder.
Snabbt kände han på stygnen efer att ha satt på sig handskar och när det var bra igen lyfte de över henne igen och spände fast henne igen.
Halo hade försökt göra motstånd men hela kroppen värkte av smärta oc hon såg nu mot Ivan med en trött blick och hon såg bort.
Hon kände hur någon av dem öppnade hennes skjorta och hon frös.
"infektion." hörde hon. Rösten var låg och hon vände sig mot rösten.

Isabelle ville spy. Att de bahandlade henne så här fick henne att kräkas.
"Ivan.." viskade hon och höll hårt i hans arm.

"Halo!", utbrast Ivan när han fick syn på henne. Häpen när han var så nära henne. Han hade ju sett en del av de hemskheter Helios hade utsatt henne för. Men det slog honom verkligen när Ivan var såhär nära på håll.
En våg av sorg sköljde över honom, men lika fort skulle känslan ersättas av vrede. "För i helvete, Helios! Hon lider ju! Ni skulle väl bara ha hennes blod, eller hur?" Han gjorde ett försök att närma sig henne. Kanske han kunde släppa henne fri.

Helios stack in huvudet och skakade på huvude.
"Det var det Felina ville ha. Hon sa även att göra vad jag ville. Jag gjorde som hon bad bara." sa han och gick fram.
Halo öppnade upp ögonen och såg på de båda och öppnade munnen för att skrika men hon orkade inte.
"såså inte föra oväsen. Du har varit med om så mycket." Helios tog fram ett stetoskop och böjde sig över henne för att lyssna på hennes hjärta.
"Det låter bra." Han vände sig om och såg på Ivan.
"Varför bryr du dig? Var det inte du som valde att sälja Halo? Förra gången var det väl Alice? Skulle du sålt Jen om du var vid liv?" Han hängde redskapet över halsen.
"Du gjorde ditt val Ivan."

Ivan litade inte på ett ord från Helios. Han var galen och pratade bara strunt.
"Felina lovade att hon skulle få återvända hem sedan. Ser det här ut som om hon kommer hem.. helskinnad?!", frustade Ivan och knöt nävarna.
"Dra inte in Alice i det här. Det är gammalt, Helios. Du har Ingen aning om vad du pratar om.", varnade Ivan och kände vreden i sig igen. Huggtänderna blottades i hans mun, redo att gå till attack.
"Tala inte till mig som om du känner mig, idiot."

Han såg på honom.
"Hon kommer komma hem Ivan. " Han gav honom en lång blick och sate fingret mot sina läppar.
"Om du sänker rösten kan du vara kvar. Halo måste vila."
Han såg på Ivan och sedan Isabelle.
"Om ni inte kan vara tysta så måste jag tycärr be er att gå."
Halo såg fortfarande livrädd ut och rörde armen lite och snyftanden kom från henne.
Helos såg på dem.
"Och jag är så mycket starkare än vad du är Ivan. Våga inte gå emot mig."

Ivan teg. Helios hade också sagt det nu. Men det var ändå svårt att lita på honom. Tro hans ord.
Ivan tystnade och såg från Helios till Halo och tillbaka på doktorn igen.
"Varför säger hon inget? Halo, hör du oss? Halo. Hallå?", försökte Ivan i hopp om att hon skulle svara han.
"Det tror jag var jag vill på.", muttrade Ivan lågt åt Helios ord. Den knäppgöken.

Halo såg skräckslaget på Ivan och vred bort hela ansiktet och gnydde av förtvivlan. Isabelle stod vid Ivans sida och såg på Helios.
"Halo talar inte för att alla mediciner hon fått gör henne lite trött. Det är bara det. Sen är det att hon fruktar mig och de andra." Han såg mot Ivan.
"Jag ska snat gå och Halo skulle behöva vila. Ni får fem miuter. Sen kommer Theo be er att gå."
Helios lämnade rummet och han slog sig ner. Han tog sin mobil och slog Guss bummer.
"Det är Helios. Jag har tagi en kopia på filmerna. Så om du kommer kan du få dem."

Ivan tystnade igen. Gillade inte det han såg. Han ville komma på rätt saker att göra. Och säga. Men tröttheten var ikapp honom. Och hopplösheten med. Det fanns inget de kunde göra. Här var de i underläge. Det här var Felinas ställe. Inte Ivans slott. Varför kunde inte Markal se allt fel som höll på att hända? Allt fel som redan hade hänt?
Ivan svalde och såg efter Helios med en bekymrad min.
"Åh, tack, doktorn. Jag kommer genast!", kvittrade Gus tillbaka glatt i luren.

Theo hade gjort rent Halos sår trotts att hon protesterade lågt. Han såg bara på hene och såg sedan mot Ivan.
"Dricka?" Han pekade mot Halos hals och såg sedan på Ivan.
"Åh nej ." Isabelle såg på sin make och nu började hon gråta. Att Halo blev behandlad på detta settet ville hon inte veta aav.
"Vi måste få ut henne" sa hon tyst.

"Åh det är inga problem. Jag visste att någon ville ha de,-" Han skrattade.
"Nästa session kommer vara om två veckor. Jag tror du kommer gilla dem med."

"Nej.. Nej..", mumlade Ivan åt erbjudandet och tog sig för pannan. Kändes sig överväldigad av hela situationen. "Jag måste.. jag måste gå.", mumlade han och sänkte blicken för att undvika se på Halo. Han klarade inte att se smärtan speglas i hennes ögon. Så ynklig. Så hjälplös. Det var hjärtskärande att åskåda.
Utan att säga något mer, eller vänta på något godkännande, vände Ivan om och skyndade därifrån för att gå tillbaka till sitt rum.