Prs tippest & JustAFriend

Nåväl, den där t-shirten skulle väl åka av förr eller senare. Någon annan dag. Det var okej. Sebastian verkade åtminstone slappna av lite mer nu.
Elliot gav Sebastian en menande blick. Inte vacker? Hmpf.
"Det är du visst, vackrast av alla", viskade han och kom närmre igen, det gick liksom inte riktigt att hålla sig borta när den andre hade armarna sådär runt Elliots nacke, även om han skulle velat det. Men nu ville han ju vara nära så det spelade ingen roll.
"Du är visst vacker...", mumlade han och gav den yngre en puss på kinden. "...och söt...", En puss på andra kinden. "...och rolig...och snäll...och kreativ...och fantastisk...och snygg...och helt jävla underbar", fortsatte han. Panna, nästipp, mungipa, käkben, hals, nyckelben. Lämnade små pussar här och var innan han kom upp och mötte de mörka ögonen igen.

Seb rös till och stängde ögonen när Elliot kom närmre igen. Nära-nära. Nästan farligt nära. Det vill säga om det inte hade varit Elliot. Orden kombinerade med pussarna placerade här och var ledde till att ett ofrivilligt leende växte fram på den yngres läppar.
Herregud. Så skönt. Men vad gjorde dem? De skulle väl inte...? Nej, Gud, nej. Det gick inte. Seb skulle äta middag snart och dessutom hade de ignorerat varandra i typ två dygn och de skulle inte återförenas och... ligga. Alltså Seb ville ju göra det med Elliot, men han vågade inte ens ta av sig t-shirten inför den äldre så det var nog en jävligt skev timing. Elliot fattade väl också det?
Han slog upp ögonen och mötte Elliots gröna. Vackra, trygga, varma. Han skulle inte tvinga honom att göra något. Aldrig. Lugn Seb. Luuuugn.
"Nej", viskade han, knappt hörbart, och skakade långsamt på huvudet. Fastnade med blicken i Elliots ögon och det kändes omöjligt att titta bort. Så nära. Så väldigt nära.

Åh, gud vad han älskade den yngres leende. Och alltz Ja, allt allt allt. När han mötte den andres blick kändes det dock som att något inte stämde. Den yngre såg inte direkt ledsen ut, men det var defintivt en hel drös med tankar som svävade runt därinne. Kanske inte bara hundra procent positiva sådana.
Elliot drog sig tillbaks.
”Är det nåt som är fel?”, frågade han oroligt. Han la sig ner bredvid den andre. Han hade inte riktigt tänkt på den (för Elliot) svala luften när ”det” höll på, men nu frös han lite igen. Han la sig nära Sebastian, men inte sådär klängande nära, om det nu var något som inte stod rätt till. Om Elliot gjort något fel igen.

Fan. Han hade förstört det igen. Bra jobbat, Seb. Vet du hur man inte förstör saker? Herregud. Han slog händerna för ansiktet när Elliot la sig bredvid honom och skakade på huvudet.
"Nej", svarade han. Kanske inte helt sanningsenligt, men han ville inte få Elliot att tro att han hade gjort något fel. De kysstes ju bara. Och Seb var okej med det. Men det var klart att han var tvungen att börja övertänka och tro att det skulle leda till något som han inte var redo för... Fan. Han tog bort händerna och vände huvudet mot Elliot.
"Inget är fel", fortsatte han och saknade med ens den extrema närheten de haft för några sekunder sedan.

Händerna för ansiktet talade helt emot vad den andre sa. Det var helt klart något som inte stod helt rätt till. Kanske inte helt fel heller, men detfinivt inte 100% rätt.
”Om jag gjort något fel, snälla säg det”, sa han fortfarande oroligt. Han hade kanske gått för långt? Var nyckelbenet för mycket? Visserligen hade han inte planer för mer och hade vart mer än okej om Sebastian gjort det samma, men alla har ju olika gränser.
Egentligen ville Elliot krypa nära nära igen. Bli uppvärmd på nytt. Han vågade dock inte förens Sebastian skulle tala sanning, alternativt om Elliot blev övertygad att allt var lugnt(vilket det ju inte helt var så troligen inte).

Elliot var orolig. Eller i alla fall så lät det som det på hans röst om Seb inte misstolkade det helt. Så som han gjorde med det mesta, egentligen. Han svalde hårt och fortsatte att titta på den äldre.
"Ville du.. Eller vill du..", hans röst var svag och så äckligt osäker så det kunde knappt vara sant. "...ligga med mig?" Hans ansiktsuttryck var klart förvirrat och speglade exakt hur han kände sig.
Berodde hans osäkerhet på att han inte fått kontrollen över situationen? Så att han inte kunde bestämma exakt vad som skulle hända? Var han ett sånt jävla kontrollfreak?

Okej, det där var oväntat. Det tog några sekunder för Elliots hjärna att ta in vad den andre just sagt. Den tanken hade knappt slagit honom. Eller jo, det hade den visst men inte nu, alltså han hade inga planer på att göra nåt sånt nu.
”Nej, eller alltså jo...”, till en början speglades Sebastians förvirring även i den äldres ansikte. Ta. Dig. Samman. Elliot blundade och tog ett skapligt djupt andetag. Sedan fäste han blicken i den andres ögon.
"Jag tycker om dig väldigt väldigt väldigt mycket, som jag hoppas du förstår...", han bet sig snabbt i läppen.
"Och jag vill göra...det... med dig...om du vill. Men kanske inte nu, idag? Det känns inte riktigt som att någon av oss är riktigt...stabila. Jag vill inte att det ska gå för fort, att vi typ ska råka göra något vi ångrar. Vi kanske kan ta det steg för steg? Klädesplagg för klädesplagg", sa han lugnt och med ett litet leende la han handen på Sebastians mage, ovanpå t-shirten. Kröp lite närmre.
"Okej?"

Elliot pratade lugnt och tydligt. Som en elevrådsordförande skulle. Vilket inte var konstigt för Elliot var elevrådsordförande men Seb hade fortfarande lite svårt att få in det i sitt huvud. Mestadels för att Elliot var långt ifrån den han verkade vara i skolan. Men elevrådsordförande-dragen drogs väl fram nu. Inte för att det var något negativt. Orden var lugnande och Seb nickade långsamt samtidigt som han lyssnade.
"Mm", var det enda han fick fram. Tyst. Huvudet fortfarande fullt av tankar. Han var delvis glad, för att Elliot ville göra det med honom, men delvis orolig för att den äldre innerst inne tyckte att han var omogen och sånt.
Han tog tag i Elliots hand som lagts på den t-shirtprydda magen. Flätade samman sina egna fingrar med den äldres.

Sebastians svar var lite oklart men han verkade i alla fall inte vara arg på Elliot. Kanskevar svaret accepterat? Kanske uppskattat? Kanske en besvikelse? Oklart.
Elliot la sig sådär tätt tätt intill. Hoppades att den yngre inte skulle bli obekväm av hans närhet, speciellt precis efter det senaste samtalsämnet. Flätade ihop fingrarna.
”Men bara om du vill”, la han återigen till. Men det var viktigt.

Närhet igen. Tack gode Gud. Seb hade inte fuckat allt helt och hållet. De kunde vara nära varandra. Så, så hemskt jävla underbart nära.
”Okej”, svarade han och tittade på den äldre som nu låg avsevärt närmare.
Och en knack på dörren.
”Sebbie, det är middag”, pappa. Okek, fan. Jävligt idiotisk timing.
”Okej, jag kommer snart”, svarade han och hörde hur därefter stegen i trappan. Han tittade på Elliot igen och bet sig halvt osäkert i läppen igen.
”Öh.. Ja”, fick han fram, osäker på om Elliot ville stanna och om han skulle ta illa upp om Seb bad honom att gå.