In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på honom och flytade pjäsen och såg upp.
"Ja och dom kommer att sätta mig på ett långt prov. Det kommer vara jobbigt men om jag ligger i kapp kanske jag kan få vara kvar. Jag vill helst inte lämna Rion eller er andra."

Ivan nickade. Han iakttog hennes drag och flyttade sin strax därpå. Om han fokuserade så kanske han hade en chans att vinna spelet.
"Det är bäst att du inte anstränger dig så mycket till då, Alice.", sa Leo som hört deras konversation. Han hade läst ut sin bok och lade ner den vid sidan om sig. Han såg på Alice. Rion såg upp å hon hörde sitt namn och vred på huvudet för att se åt hennes håll. Han log litet åt henne och nickade som om bekräfta att han hade hört hennes ord. "Du behöver inte lämna oss, Alice.", sa Rion och Ivan nickade instämmande. En aning överraskad att Leo och Rion nu gjort de sällskap i samtalet. "Vi är glada att ha dig här, Alice.", sa Ivan sedan och både Rion och Leo nickade instämmande.

Hon flyttade och såg upp.
"schack matt." hon flinade och lutade sig tillbaka.
"Jo det måste jag. När jag är klar ska jag bli prästdinna men om ni vill följa med så får ni göra det."

"Grattis.", sa Ivan och visade med armen åt Alice. Accepterade sin förlust. "Eleven har kommit ikapp sin lärare.", sa han och skrattade lite.
"Låt oss ta en dag i taget, Alice. Låt rådet säga vad som ska hända härnäst.", sa Leo och reste på sig när han insåg att spelet var över. "Vad vill du göra nu, Alice?", sa Ivan och såg på henne för att sedan vinka åt tjänarna att plocka undan spelet efter de.

"Tack." Hon såg på honom och log mjukt.
"Jag måste läsa lite om botanik, jag känner mig lite ringrostig." Hon log och nickade.
"Men jag ska göra mitt bästa."

"Det kommer att gå bra, Alice. Lita på dig själv.", sa Rion som också hade ställt sig upp. Han vilade en hand i sin ena byxficka och såg på Alice. "Det är sent.", tillade han. "..Det kanske är dags att gå och lägga sig.", sa han sedan och såg på Ivan som då reste sig upp. Ivan nickade. "Ja.", mumlade han och sköt in stolen vid bordet. "Léon kanske kan hjälpa dig med botaniken?", sa Ivan och såg frågande på Alice.

"Tack men ja sitta gärna här en stund." Hon log och reste sig och förflyttade sig till Rion och slog sig ner.
"Jag ska bara läsa på och så är det klart sedan. Léon är och jagar så han kan inte hjälpa mig."
Hon tog boken och började att läsa

"Javisst.", sa Ivan och nickade, så som i en bugning åt Alices håll. "Jag lämnar er.". Ivan såg på Rion och Leo som båda nickade åt Ivan innan han gick från salongen för att söka sig till upp en våning till sitt sovrum.
När Alice satte sig vid sidan om Rion såg han på henne och lade ner boken på soffdynan bredvid sig. "Behöver du läsa på? Tror du inte att du kan det nu?", sa Rion lite roat och gav ifrån sig ett ljudlöst skratt i ett andetag. Han lyssnade på hennes ord om Léon och svalde. Både Rion och Leo visste inte vad de tyckte om honom än. Visste inte om han var att lita på. "Det kommer att gå bra, Alice.", sa Rion sedan.

Isabelle drog lakanet så det såg rakt ut och borstade bort damm från kudden innan hon vände sig om.
"Ivan." hon såg på honom.
Alice log och såg sedan bort.
"Jag vet inte vad de kommer fråga. Ifall rosor är för feber eller ett medel för att få bort ett foster." Hon suckade.
"Det är säkert båda bara för det."

"Isabelle.". Ivan upptäckte henne inne i hans rum och gick fram till henne. "Vad gör du här?". Han tog hennes händer i sina. Han tvekade om han skulle fråga och såg ut att tänka efter. "Jag behöver dig. Jag behöver din hjälp. Om Alice förlorar testet imorgon så kommer hon att stanna här. Om hon vinner.. tja, då.. då lämnar hon oss och åker till Italien. Det får inte ske. Jag kan inte. inte utan hennes blod, Isabelle.". Ivan kramade hennes händer och såg henne bedjande i ögonen. "Hjälp mig, vad ska jag göra?"
"Jag vet att det är svårt, Alice. Men. lita på dig själv. Du har pluggat inför den här stunden. Du kan så mycket. Låt det vara tillräckligt.", sa Rion ooch log mot henne.