Almost PRS

Hur fan lyckades du ens komma undan? Det verkar ju som om han fick ett ganska stadigt grepp om dig, med tanke på allt blod och så.. Zihao tystnade genast och gjorde en grimas, eller i alla fall någonting som liknade en grimas. Han hade ju däremot rätt, det var otroligt mycket blod över badrumsgolvet, för att inte tala om sjuttonåringens tröja. Och inte nog med att det var blod överallt, utan det var även stökigt. Om det var någonting tjugoåringen verkligen inte tyckte om var det en massa stök. Nu var det naturligtvis ingenting i jämförelse med han kände inför allt blodspill, men ändå. Stök som stök.
Men det känns som om ni är de enda som inte gör det..inte för att någon annan vet, förutom McGonagall då, och hon verkade utan tvekan döma mig, svarade tjugoåringen och blickade in i flickvännens kristallblå ögon. Han kunde inte låta bli att drunkna i dem, som han alltid gjorde. De var ju så vackra, alldeles klara och nästan glittrande.
Och du är inte alls okej, protesterade han efter en stunds tystnad och kände hur hans egna ögon med ens blev glansiga. Du har ont, Hayley. Jag kan både känna det och se det på dig, fortsatte han och lät blicken falla mot en av armarna, där han visste att såren gömde sig bakom tyget på tröjan hon bar.
Ge dig, Yaosu. Du kan inte beskylla dig själv för det som hände och var jävligt glad över att det slutade så bra som det gjorde. Som sagt, det är inte kul att ta ett oskyldigt liv, tro mig. Zihao slog sig ner bredvid Joshua och gäspade stort, för att sedan luta huvudet mot en av de smala axlarna. Men men, vi fick i alla fall tag på en hel del bra bilder! Vill ni se? Tror det kommer vara smartast att inte klistra upp alla till en början, utan att istället ha kvar de värsta som gisslan. Artonåringen stack ner nosen i pojkvännens väska och började rota runt efter bilderna. Förhoppningsvis skulle de kunna lätta upp stämningen en aning, i alla fall en liten gnutta. Joshua hjälp mig, gnällde han så småningom, när nosen fastnade i något snörliknande. Vackert, han hade fastnat med nosen i sjuttonåringens väska. Det måste ha sett förfärligt dumt ut.

"Professor McGonagall kom i rätt tid," förklarar Hayley med en liten gäspning. Det är väl inte så konstigt att hon är trött? Det har varit en jobbig kväll och kroppen gör ont.. plus att det som hänt tidigare under kvällen varit väldigt skärrande. Kommer hon att gå mardrömmar under nattens gång? Eller kommer hon inte kunna somna överhuvudtaget? Det är bra frågor. Hon ruskar på huvudet, det är frågor som hon finner svar på senare, ingenting hon behöver oroa sig över just nu. Precis som många gånger innan försvinner hon in i Yaosus gula ögon. Hon får inte samma betryggande känsla av att kolla in i dem.. nej det kommer lite rädsla med, någonting hon avskyr. Sjuttonåringen önskar verkligen att det inte skulle bli så, att det bara skulle återgå till normalt.. men hon får helt enkelt ge det lite tid.
"Jag är visst okej Yaosu, ja jag har ont, men jag är fortfarande okej," envisar sjuttonåringen, tacksam över det Zihao sedan säger. Han är duktig på att prata med sin bror, förhoppningsvis hjälper det mer än hennes dumma ord.
Medan de suttit och pratat har Joshua använt en besvärjelse så att både trasor och mopp börjar städa inne i badrummet. Som sagt, magi är fantastiskt på många sätt. Nu behöver inte Yaosu skrubba sitt golv en massa. Tankarna kommer på annat när pojkvännen plötsligt snurrat in sig i väskan. Det får både Joshua och Hayley att fnissa. Hayley är kvick med att fånga upp sin väns kamera, bara för att ta en bild av Zihao. Det ser verkligen dumt ut. Medan flickan tar några bilder av röran snappar Joshua upp de roligaste bilderna och lägger fram dem framför Hayley och Yaosu.

Professor McGonagall hade minst sagt kommit i rätt tid, det var skrämmande att fundera över vad som hade kunnat hända om hon inte gjort det. Sedan undrade tjugoåringen varför hon tänkt ägna honom ett besök från första början, men han gissade att det hade någonting att göra med julbalen. Den var mindre än en månad bort vid det laget. Jösses, det var bal om bara några veckor och han hade precis prytt båda Hayleys armar med en massa ärr. Om det nu ändå skulle hända, kunde det inte ha skett efter dansen? Rejält dålig tajming.
Som tur var lyckades Zihao och hans korkade idéer få Yaosu på andra tankar. Varför ens stoppa ner nosen när han inte visste vad som fanns där i eller ens kunde navigera ordentligt? Den äldsta av dem himlade till en början med ögonen, men när Joshua placerade den bästa av bilderna framför denne och Hayley, frustade även han till. Hur var det ens möjligt att de var släkt med varandra? Det var verkligen ett mysterium som han funderat långt och länge på. Däremot klagade han inte, artonåringen hade lyckats liva upp stämningen rejält och som grädden på moset hade dennes pojkvän fått bort allt blod från badrumsgolvet. Kanske det inte skulle vara en så dum idé att bo med dem trots allt? Han visste, utan tvekan, att det skulle bli jobbigt, men de var ändå pålitliga och ganska roliga.
Men hallå, sluta skratta och hjälp mig, gnällde Zihao och började själv försöka slita sig loss från väskan med våld. Översättning, han placerade tassarna över dem och började dra. När det inte funkade, kom han dock på den geniala idén att det kanske var bättre att pressa ner huvudet ännu längre? För hans huvud fick definitivt plats, tyvärr hjälpte det inte någe vidare med att komma loss. Plus att det hela såg ännu dummare ut nu.
Om de stannar här över natten, gör du det också? Frågade Yaosu lågmält och vilade nosen över axeln på Hayley.

Hayley kan inte riktigt förstå hur tålmodig hennes bästa vän måste vara när han haft Zihao som pojkvän ett bra tag nu. Den ett år äldre verkar trassla in sig i saker nästintill hela tiden, bokstavligen. Fortfarande fnissandes börjar han att hjälpa sin pojkvän komma loss. Lite klurigt, hur han lyckats vira in sig så mycket i en och samma väska.
"Du kan inte hålla dig borta från att fastna i saker, kan du?" Mumlar Joshua koncentrerat och får till sist loss honom, bara för att lämna en liten kyss på hans nos. Därefter återgår han till att gräva i väskan och fånga upp bilderna på Hunter och Jackson. "De blev verkligen vettskrämda.. lyckades få en hel del pinsamma bilder," han lägger fram bilderna framför näsorna på de andra tre och lutar huvudet lätt mot Hayleys axel. Flickan kollar ner på bilderna, och hon börjar fnissa ännu mer. Det känns bra att se de där två äcklen riktigt rädda. Nej, hon tycker inte synd om dem överhuvudtaget. De förtjänade det där efter allt de gjort mot massvis av elever på skolan. Kanske de kommer sluta klå upp elever och hålla munnarna stängda.
"Tack," säger hon till både sin bästa vän och Zihao innan hon rufsar den sistnämndas päls uppe på hjässan. Hon är väldigt tacksam över det där, hur de hjälpt alla elever lära dem en läxa. Därefter glider uppmärksamheten tillbaka till Yaosu, som nu vilar nosen mot hennes axel. Hennes egna arm slingrar sig runt den tre år äldre och nickar långsamt. "Jag tror jag hade försökt stanna annars också.."

Det är inte mitt fel att jag är klumpig, knorrade Zihao och ruskade på sig så snart han var fri från väskan. Och nu lärde jag mig även en värdefull läxa - stoppa aldrig ner nosen i Joshuas mirakelväska, fortsatte han och övergick snart därefter till att betrakta bilderna. Men bara efter att han lämnat en sliskig puss över pojkvännens egna nos, det var liksom hans signatur typ. När Hayley sedan rufsade till honom över hjässan, blev det ett jävla liv. Nu kände han sig ju naturligtvis tvungen att rufsa till hennes hår också, men eftersom han inte direkt kunde sticka upp tassarna bland de blonda lockarna, nöjde han sig med att tugga på en hårtest istället. Tugga, tugga, tugga. Han var verkligen precis som en hund, en väldigt bångstyrig hund som hela tiden var på jakt efter bus.
Zihao, sluta med det där. Yaosu hade också varit förlorad i bilderna ett tag, väldigt nöjd över resultaten. Hunter och Jackson hade båda två kissat på sig, men de bästa bilderna var nog när de låg och höll om varandra på marken medan de skrek i högan sky. Nåja, uppmärksamheten gled hursomhelst till den yngre brodern när denna fick för sig att smaska på flickvännens hår. Precis innan hon slingrade en av armarna om honom, höjde han en av tassarna och drämde till artonåringen hårt på nosen. Detta fick honom att ge ifrån sig ett extremt fjantigt läte, innan han skyndsamt gömde sig hos Joshua istället.
Men det kanske känns lite lättare att stanna om de också gör det? Undrade den äldre och vände uppmärksamheten mot Hayley. Och kanske ännu lättare nu när allt blod är borta? Gör det väldigt ont förresten? Gav madam Pomfrey dig någonting för smärtan?

Men vad fan.. vem börjar ens tugga på någon annans hår? Hayley blänger på den ett år äldre, med hat i blicken. Hon vill inte ha Zihaos äckliga saliv i håret.
"Det där är inte rättvist.. det är värre att gnaga i ens hår än att rufsa till det," klagar sjuttonåringen och putar med underläppen, bara för att putta till den andre. Rätt åt honom. Tänk om hans vassa tänder förstört det, slitit de lockar han haft i munnen.. hon som har sparat ut det så länge. Tar hon sitt hår på allvar? Jadå, hon är inte så duktig på att ta hand om sig själv, men hennes hår är hon väldigt noga med. Det och hennes hud. Hon kommer nog klippa av håret i framtiden, men inte nu. Lyckligtvis sticker Zihao och gömmer sig hos sin pojkvän, och hon lipar mot honom innan hon vänder sig mot sin egna pojkvän. Fingrarna börjar återigen att massera hans hjässa och lutar sin näsa mot Yaosus lilla nos.
"Jo, det känns lättare, det har du rätt I," instämmer hon. Jo, hon känner sig mer säker med de två andra där, så att de kan hjälpa varandra om det skulle hända igen. Blicken glider ner mot hennes ena arm och nickar långsamt. "Det gör ont.. lokalbedövningen har gått bort. Men fick två salvor som skulle hjälpa, har inte tagit på det än däremot.." Hayley vet inte om Yaosu kommer vilja se ärren, kanske det får honom att må sämre. De ser liksom inte så trevliga ut.

Åh jo, att tugga på någon annans hår var betydligt värre än att få sitt eget hår lite tilltufsat. När någon satt och tuggade på det blev det ju alldeles blött och slemmigt. Det var i vilket fall helt rättfärdigat av Hayley att knuffa till Zihao, och personligen tyckte tjugoåringen även att det varit rättfärdigat att slå till honom över skallen. Men men, det spelade ingen roll nu eftersom artonåringen redan gått och gömt sig bakom Joshua. Där kunde han mer än gärna stanna, så att flickvännens hår slapp allt dregel och de där vassa tänderna. Nu verkade det inte som om han gjort någon direkt skada, men han hade utan tvekan kunnat göra det om han fortsatt.
Även om jag är ganska säker på att det inte kommer hända igen, förstår jag det, svarade den äldre och lämnade en liten kyss över näsan på sjuttonåringen. Hon var ju så söt, han kunde inte låta bli. Ögonen följde därefter hennes och fäste sig på armen de kristallblå ögonen lagt sig på. Det hade nästan varit lite konstigt om det inte gjort ont, men naturligtvis gjorde det ingenting bättre. Sår från just varulvar brukade göra både ont och ta längre tid på sig att läka. Ibland gjorde de inte ens det, länge alltså. Nu hade madam Pomfrey sytt igen såren, så det var ingen fara för den yngre flickans del, men för många offer slutade det hela med att de förblödde.
Du kanske borde smeta på dem nu då? Det är ju inte meningen att du ska gå och vänta och ha ont. Yaosu började försiktigt lyfta upp en av ärmarna på tröjan, där de bärnstensfärgade ögonen snart fäste sig på de igensydda såren. Inte undra på att de gjorde ont, de såg väldigt smärtsamma ut. Tänk att han kunnat åstadkomma något så hemskt, att han ens hade förmågan..usch, de borde dra av naglarna på honom så att han aldrig skulle kunna göra något liknande igen. Öronen gled tillbaka på hjässan och han skakade svagt på huvudet sig själv. Såren skulle inte läka bättre bara för att han satt och stirrade på dem och klankade ner på sig själv.

Med en grimas försöker Hayley att torka av sig slemmet på håret med tröjärmen. Det är ju inte hennes tröja, så hon bryr sig inte riktigt om den. Hellre lite saliv på tröjan än i hennes hår, helt klart. Det är däremot okej att få en liten kyss på näsan av Yaosu när han är i den fyrbenta formen. Det är faktiskt rätt gulligt. Men det kanske bara är för att hon är förskräckligt förälskad i honom? Allt han gör är ju i princip gulligt. Ja, den tre år äldre är bedårande på alla sätt och vis. Den lilla pussen får henne att lämna en drös med små kyssar över hans pälsiga kinder, och slutat upp med en på hans nos. De kristallblå ögonen glider mot hennes lurviga pojkvän som börjar försöka få upp tröjärmen. Hon bestämmer sig för att hjälpa till lite grann, trots att hon inte riktigt vill att han ska se dem.
"Jag tänkte att det inte skulle vara så trevligt för er att kolla på om jag gjorde det här," förklarar Hayley tyst och tittar ner på såren. Hon kan inte se dem så väl, men det hon ser är väldigt rött och tjockt. Om hon bär ett linne eller något kortärmat kommer det nog se ut som självskademärken i andras ögon.. någonting Hayley verkligen inte vill. Hon gnager sig i underläppen. Det är tur att det är vinter och hon kan gå långärmat hela dagarna, för hon vill verkligen inte visa dem. Kanske hon kan få modet för det någon gång, men absolut inte nu. Hur ska hon ens göra på den kommande balen? Tanken får henne att bli både orolig och lite ledsen, men det tänker hon inte visa Yaosu. Han kommer bara få mer skuldkänslor av det. Med ett litet leende på läpparna tar hon upp salvorna från väskan och börjar stryka över ett tunt lager på båda armarna. Det svider, men en av salvorna är för att smärtan ska lugna ner sig, så förhoppningsvis kickar det igång snart. När hon är klar tar det inte lång tid förrän hon ser hur öronen är bakstrukna på pojkvännen. Han ser så skamsen ut. Hayley slingrar båda armarna om Yaosu och drar med honom ner i sängen, så att de ligger ner.
"Jag älskar dig," mumlar hon och lutar än en gång sin näsa mot hans nos. Det är något som inte förändrats, hon älskar honom verkligen.

Det kom lite som en smärre chock för Yaosu att Hayley inte verkade ha någonting emot den lilla kyssen han nyss gett henne. Helt ärligt hade han varit ganska säker på att hon skulle stelna till eller liknande, men det verkade ju inte som det. Istället lämnade hon ett regn av små pussar över de pälsiga kinderna, för att sedan avsluta med en sista på nosen. Därefter var det mysiga däremot över, när hon hjälpte honom att få upp tröjärmen. Tjugoåringen kunde inte slita blicken från såren trots att han bra gärna ville göra just det. Men det gick liksom inte. Inte nog med det hade han även lust att försöka slicka rent dem, som om han verkligen vore ett vilt djur. Om han inte mindes helt fel hade han ju fått för sig att tvätta rent Zihaos sår den där gången han spytt upp elixiret..jösses, vad var det för fel på honom? Allt han ville var att återgå till sitt vanliga jag och slippa alla dessa konstiga instinkter.
De bärnstensfärgade ögonen granskade den yngre flickan medan hon smetade på salvorna över märkena. Åtta totalt, fyra på vardera arm. Hon såg väldigt förlägen ut, som om hon tänkte på någonting jobbigt. Nu var det långt ifrån konstigt, men han undrade ändå specifikt vad det var hennes tankar drogs mot. Kanske att hon skulle behöva dras med dem resten av livet? Smärtan skulle ju så småningom försvinna, men ärren skulle kvarstå livet ut. Skämdes hon över dem? Ville inte att någon skulle se dem och dra slutsatser på förhand? Det var ju lite så Yaosu kände angående sina egna ärr, dock hade han tillslut lärt sig att acceptera dem. Han kunde ändå inte göra något åt dem, så det var lika bra att låtsas som om de inte ens existerade. Men alla var inte som han och gick omkring i långärmade tröjor och långbenta byxor hela tiden, oavsett om det var sommar eller vinter. Åh, han hade verkligen förstört för Hayley, något enormt. Fy fan vad ont det gjorde att veta det och inte kunna göra någonting åt det.
När flickvännen drog ner honom på madrassen, med armarna slingrade runt honom, snyftade han tyst till. Han visste att hon älskade honom trots det som hänt, men hur i allsin dar kunde hon finna det i sig själv att göra det? Hon var fantastisk, nästan galet underbar. Okej, hon var galet underbar.
Jag älskar dig också..jag älskar dig så mycket att mitt hjärta värker.

Med en stor gäspning börjar Hayley försöka kravla sig in under täcket på sängen. Detta leder till att hon både råkar sparka till Joshua och Zihao, men inte särskilt hårt. Det klarar de av. Plus, artonåringen förtjänar det efter att ha tuggat på hennes hår, jävla svin. Kanske hon ska börja gnaga på hans hår när han kommit till sin tvåbenta form.. nej juste, hon är en vanlig människa och gör inte sånt. Den andre är en knasig människa, helt annorlunda från hon själv. Jadå, hon ignorerar totalt faktumet att de två har sina liknelser. Väl nere under täcket drar hon av sig den svarta jeanskjolen hon haft på sig.. det är obekvämt att sova med den. Däremot känns det konstigt att slirka av sig strumpbyxorna när det andra paret fortfarande sitter i sängen. Att Yaosu kan känna det och veta att hon är barbent bryr hon sig inte om, han har sett henne med mindre kläder än så. Tillslut låter hon fokuset landa på sin pojkvän igen. Han hade snyftat till, vilket får Hayley att fundera.
"Vad tänker du på?" Undrar hon i tyst ton medan fingrarna pillar med den tjocka pälsen. Det är konstigt hur hon fortfarande kan vara nära honom på det viset. Hur hon fortfarande kan kyssa hans lurviga kinder. Men det som triggar henne är nog de gula ögonen, som hon tidigt funnit så välkomnande, och de vassa tänderna. Även klorna, såklart. Sjuttonåringen sluter ögonlocken ett slag när ännu en gäspning kommer.
"Men jag vill inte att du ska ha ont i hjärtat," gnäller hon med ett leende på läpparna. "Men det värker i mitt hjärta också.."