In the dark PRS Vidomina & Medi

"Alla tänker inte som du min vän." Han tog skalpellen och började att sköra bort det slemmiga på insidan tills han såg det vita och han höll ut sin hand.
"och så kapar vi bara den. Efter det så bränner vi så hon inte drunknar i sitt eget blod." Helios kikade upp på hennes mätare och log.

Det hade gått två timmar men äntligen var han klar och baddade av pannan.
"Då är vi klara för dagen. Theo och de andra kommer ta henne till sitt rum.
Hon har nu bara en stor opration kvar eller mer som en undersökning." Helios drog av sig handskarna.
"Jag hoppas ni uppskattade allt och vi ses igen." Kamerorna stängdes av och Helios vände sig mot fönstret och nickade.

Gus sa inte emot, utan nickade bara och såg med stor entusiasm på då Helios fortsatte sin operation på Halo. Verkade inte alls rygga tillbaka av de detaljerade bilderna eller ingreppen. Gus fann det bara med stort intresse.
Trots de många timmarna hade tiden upplevts som väldigt kort.
Gus tackade för sig, även om Helios inte hörde på, och försvann sedan därifrån för att återgå till sitt arbete för Felina.

Helios lämnade salen och gick upp till matsalen och såg de andra.
"Godväll." sa han och slog sig ner.

Isabelle hade varit ett nervvrak i timmar och hon såg på Ivan.
"Älskade när tror du detta är över. Jag vll ut ikväll. SNälla." Hon lutade sig mot honom.
"Bara för en natt, en dag men jag vet att det är farligt. Vi är eftersökta i hela världen." Viskade hon och fingrade på hans skjorta.

Felina verkade, på samma sätt som tidigare, oberörd över Helios närvaro. Hon bläddrade i något i sin mobiltelefon och ansträngde sig inte för att se upp när mannen slog sig ner vid bordet i hennes sällskap.
Markal satt också där, men vilade med händerna på käppen och behöll ögonen slutna. Verkade vara inne i sina egna tankar. De väntade på Ivan och Isabelle. Sedan skulle de äta.
"Godkväll..", mumlade Markal utan att se åt läkarens håll.

"Jag vet inte. Han sa att det kan ta månader. Vi får.. vi får ha tålamod. Jag tror det är det som är nyckeln." Ivan var inte säker själv och hoppades på att han hade fel. Han längtade hem något så förfärligt mycket. Och saknade sina söner.Det här.. det var bara hemskt. En plåga. Förhoppningsvis skulle det vara över snart.
"Vi går ut i mörkret. Efter middagen. Jag är säker på att Felina går med på det.", sa han, utan att faktiskt vara säker på det.

"Markal kan vi inte spela något spel efter maten? Jag vet att ni är klok och vill gärna utmana er." Helios log och nickade.
"Trillingarna tar hand om Halo och hon mår bra. Hon gärt när jag lämnade henne.

Isabelle tryckte sig mot honom och såg in i hans ögon.
"Ska vi äta? Jag börjar bli utsvulten. " viskade hon och såg sedan bort.
"Om inte varit tvungna att ta henne hit. Skulle du haft henne som en dotter då?" frågade hon och drog handen genom håret.
"Halo det vill säga."

"Spel?", kraxade Markal efter att ha hört läkarens ord. Han gav ifrån sig ett smackande ljud från läpparna medan han tänkte efter. "Ja, spel.. det kan vi." Han drog lite på mungiporna då i ett leende åt Helios håll och satte sig tillrätta. Såg fram emot att få äta lite mat.
"Ja, kom Isabelle. Det serveras middag strax. Jag hörde meddelandet tidigare. Bäst att vi inte låter de vänta."
Ivan drog på sig en ren skjorta och strök håret så att det föll rätt över huvudet. Han log mot Isabelle. Men leendet svalnade när han hörde hennes fråga. "Dotter? Isabelle. Vi har söner. Jag klarar mig bra så.", sa han och harklade sig. Lite osäker på vad hon egentligen sökte för svar. Ivan hade inte sett Halo som dotter. Det skulle han nog aldrig göra. Men han ville bättra sig, efter alla fel han gjort med Alice. Halo kunde kanske vara hans räddning på det sättet.

Isabelle såg på sin make och suckade.
"Du vet vad jag menar. Hade du behandlat henne som en dotter ifall Nicolai eller kanske Demitri tagit henne till sin blivande fru?" Hon synade honom och började gå.
"Skulle du älska henne som en dotter då?" frågade hon försiktigt.

"Blivande fru? Isabelle, vad är det du pratar om? Demitri och Nicolai, ska du dra in de i det här också?" Han skakade på huvudet samtidigt som han närmade sig hissen.
"Halo kommer att återförenas med sina sedan. Vi behöver inte blanda oss i, eller hur?", sa han sedan i försök att göra slut på konversationen. Han gillade inte vad hon hade i gärningen, iallfall inte det han trodde att hon funderade på.

"Innan allt började så verkade Nicolai förtjust i Halo." Hon såg på Ivan och såg sedan bort och kom in i matsalen.
"Godkväll." sa hon och neg och så sig om.
Vincent såg upp och nickade som ett hej.
"Ni dröjde."

Ivan rynkade pannan. Oförstående. Vad hade han nu missat? Han visste väl att Nicolai och Demitri talade mer med sin mor än honom själv, men något sådant här stort- som att intressera sig romantiskt av prästinnan- det borde han väl ändå fått information om? Han fnös, men skulle snart därpå tvingas lämnade tankarna då de klev in i matsalen. Han upptäckte de andra vid bordet och mumlade något ohörbart om en ursäkt över att de dröjt och slog sig ner vid bordet bredvid Markal.
"Godkväll. Så fint här är.", sa han av ren artighet. Ivan hade ju inte ens sett sig om.
"Här är vi.", sa han som svar till Vincent och blickade mot Felina.
Felina placerade en servett i sitt knä. "Dåså. Då kan vi äta. Varsågoda."