In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabelle såg på sin make och skakade sedan på huvudet. Det nagde i henne och hon såg sig om.
”Jag vet vad du menar min älskade man.” Hon suckade och lutade pannan mot hans kropp.
”Jag vill härifrån. Jag vet inte vad straffet kommer vara men jag vill inte vara kvar här.”


Helios såg när The höll Halo nere och Helios glatt visslande satte sprutan i hennes dropp och sprutade in medlet och såg på henne.
”Du kan börja med att fixa hennes hår.” Theo nickade och släppte taget om Halo som sjönk tillbaka i sängen och tröttheten tog över.
”Jag ska göra ordning salen. Gus borde vilja se denna gång. Det var ju så länge sedan.” sa han och sträckte på sig innan han försvann.

"Vi ska bara få med oss Halo härifrån." Han tystnade för en stund. "Markal är inte mycket till hjälp. Jag anar att han spelar båda sidor, Isabelle. Vad tror du?" Ivan placerade en arm om sin maka och lutade kinden mot hennes huvud i en omfamning. Lite besviken och trött. Det var inte det här han hade väntat sig när de talade om en slags överlämning för flera månader sedan.
Och med tiden var det bara svårare att tala med deras söner. Det var så mycket de inte fick berätta, att de lilla de hade.. inte räckte. Hemlängtan var påtaglig.

Isabelle kände hans omfamning och hon suckade av tröttheten som omslöt henne.
”Du har rätt igen min älskade. Vi ska bara få med oss Halo och se till att hon kommer i rätta händer. Jag vill inte att hon skadas igen.” Hn såg upp på honom innan hon slöt ögonen.


Andningen blev svår igen och Halo såg mot Theo som återigen fäste den lila ringen i hennes mun och kopplade in slangen och förde ner den genom hennes hals.
Eftersom hon redan hade dropp så hämtade han bara en ny brits där han lyfte henne själv och såg mot dörren. De andra gjorde salen redo.
”Mr Gus hennes sista operation ska inledas.” Tim såg på Gus och lade huvudet på sned.
”Så Helios undrar om du vill närara för det här viktiga ögonblicket.”

"Det kommer hon. Hon kommer hem.", sa han innan han hunnit tänka. Det kanske inte var sant. Men om inte.. Det omtalade kontraktet kände han till och det var påskrivet. Halo skulle hem. Felina hade själv sagt det.
"Bara lite till tålamod.", suckade han och drog sig undan för att möta hennes blick istället. "Vad vill du göra under tiden?", sa han trött.

"Mr?" Gus skrattade och såg på Tim. "Jag är bara en enkel tjänare som alla andra här, Timmy.", fortsatte han skrattandes och gick fram. "Felina skulle inte gilla att du kallade mig det. Det tror jag.", sa han då med en skämtsam ton, som om Felina var i närheten och hörde på. Men så sken han upp när han förstod vad Tim faktiskt hade sagt. "Jag är med. Självfallet, ja det vill jag!"

Isabelle synade sin man och såg sedan mot dörren.
”Jag fick ju spela piano när jag ville. Skulle du vilja att jag spelar för dig?” hon smekte hans kind.
”Jag vill det så gärna göra det.” Hon såg nästan hoppfullt på honom.

Tom lade huvudet på sned.
”Men mästare har sagt att tala med respekt. Att säga är respekt,” Han såg på honom och började gå.
”Timothy inte Timmy sa han och lade huvudet på sned.
”Men du kanske inte visste det? Det är inte många som vet.”



Theo hade nu rullat in henne i salen där ännu en gång mitten partiet hade bytts ut och denna gån var det en stol som saknade huvuddelen. Istället så satt det halvformade band i metall som kunde hålla upp huvudet och The lyfte över Halos stela kropp och sänte stolen för att byta ut slangen. När den var bytt så fäste han remmarna om henne och gick iväg för att senare komma tillbaka med en papperskorg och ett rullande bord i stålfritt ståll. Där låg det en sax. Rakhvel och lödder.
”Hj'rnan.” sa han tyst och tog saxen i ena handen.

Ivan mötte hennes blick och nickade. "Ja, det skulle jag. Du spelar så fint."
Han lösgjorde sig ur hennes grepp och reste sig upp. "Kom då, jag tror jag minns var musikrummet fanns någonstans."

"Äh, jag tyckte Timmy klingade fint, du passar som det.", skrattade Gus som inte alls verkade bry sig om vad han sa eller gjorde. Märkligt att hans ens lyckats behålla sitt jobb hos Felina.
"Då går vi då!"

Isabelle log mjukt och klev ut i korridoren och började leda Ivan mot musikrummet och hon såg över axeln.
”Så vad är det för musik ni önskar denna dag?” sa hon med en mjuk stämma och fingrade på hans hand medan hon förde Ivan frammåt i korridoren.


Tim sa inget utan ställde sigvid hissen och såg på Gus.
”Jag måste å till Helios med en gång så fort hisen är nere. ” sa han och nickade innan han tryckte på knappen som kallade på hissen.


Theo hade nu lagt undan saxen och blötte hennes huvud innan han smorde in huvudet med raklödder och tog hyveln och började att raka bort det överflödiga och vredcd på Halos huvud för att få det så renrakat som möjligt.
När han var klar lutade han Halos huvud tillbaka och höjde så hon satt i en sittande ställning och tog bort sakerna. Tobias hade kommit in och satte upp ett drapperi som skärmade av Halos kropp och hennes ansikte. Theo närmade sig och såg på henne och försiktigt slöt han hennes ögon och fäste två tejpbitar för hennes ögon. Denna gång skulle maskinen bara vara till besvär. Efter de lämnades hon ensam igen. Hon hörde susandet från maskinen som pressade i luften i lungorna. Kylan från det rostfria stålet och doften av det sterila blandat med doften av svett från henne själv.

Ivan gick gladeligen efter Isabelle. Det var skönt att låta sig följa efter, inte bestämma eller fatta några beslut.
"Vad du vill, käraste.", sa han glatt, utmattad.
"Jag gillar vad du än spelar.", tillade han och gick efter.

Gus höjde på ögonbrynen och nickade. Han var mest bara nöj över att få delta som åskådare den sista operationen. Han hade ju missat många sessioner. Nu skulle de väl ha nått något slags resultat? Eller var Helios bara trött på att leka med sina experiment? Hade han tröttnat?
Han steg in i hissen när den öppnade sig och kramade sedan om sina händer av extas. Visste inte riktigt vad han skulle ta sig till.

”Då kan jag spela vår sång. Den som du skrev till mig när vi hade gift oss.” Hon slog sig ner vid pianot och öppnade locket för att smeka tangenterna.
”Låter det bra?” frågade hon.
”Att jag spela den menar jag...”

När hissdörrarna öppnades försvann Tim iväg för att göra sig i ordning.
Helios hade kommit in i rummet och såg på Halo som halvlåg i stolen med huvudet rakat och avskärmat.
”Åh det här ser bra ut.” Han hade ansiktet dålt som vanligt och slog på kamerorna och såg Theo och de andra komma in.
Theo klev fram och satte ekg mätare på Halo och rullade fram Helios saker.
”Vi ska bara vänta på Gus min kära. Sen ska vi börja.” Helios lade sin hand mot Halos kala huvud och såg sig om. Han hade även en maskin vid sig som han skulle använda.

Ivan såg med en förvånad blick åt hennes håll. Melodin, han skrivit, för så längesedan. Han hade inte tänkt på den. Kanske till och med glömt. Men så med ens kom melodin tillbaka till honom. Det var rörande på ett sätt att hon ville spela biten igen. För honom.
Ivan nickade. "Ja, jag lyssnar gärna." Han slog sig sedan ner i en av fåtöljerna inne i rummet så att han hade en bra blick över Isabelle där hon satt vid pianot. "Börja när du vill."

Gus klev in i åskådarrummet för att slå sig ner på en av sittplatserna. Med en ivrig blick svepte han över rummet. Mot skärmen. Det här skulle bli spännande..!
"Jag är här nu!", kvittrade han glatt när han såg mot Helios de andra, en bit nedanför där utrymmet för experimenten höll till.