In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabelle nickade och såg på Ivan och sedan började hon spela. Hennes fingrar dansade över tangenterna och hon slöt ögonen. Hon kunde spela denna sång så bra att hon skojade att hon kunde göra det sovandes.

"Så idag ska vi se hur en prästinnas hjärna ska reagera på lite hjärnkirugi. Halo är förståss vid medvetande och har samma medel som de andra gångerna." Halo tog upp en spritpenna och höll om henes huvud.
"Hennes hår är klippt och bortrakat för bästa effect." Han tog bort korken från pennan och började måla en streckad linje rint hennes panna och ända till hennes bakhuvud.
"Så vad jag är nyfiken att se nu." Han sträckte sig mot en tuss som droppade av antibaktrielt medel för att svabba in hennes huvud.
"Halos huvud är placerat på två halmånadsformade stälningar så hon kan ha huvudet stilla som alla ser .." Han svabbade in hennes hjäsa och log.
"Så nu kan vi börja på allvar."

Ivan nickade gillande. Det syntes på det lilla leendet på hans läppar med. Isabelle spelade så fint. "Det är jättefint, Isabelle.", viskade han. Ville ju inte störa henne i hennes spel, men ville heller inte att hon inte skulle veta vad han tyckte.
Av njutning slöt han ögonen och tog in tonerna från pianot. Lät sig drömma sig bort för ett tag.

Gus tittade med stor entusiasm och böjde sig fram en aning i sin stol för att se närmare på skärmen. Han ville inte missa en sekund. Det var rent ut sagt störande, tyckte han, att han var tvungen att blinka. En tiondelssekund skulle på så sätt gå bort för just detta tillfälle.
"Bra, bra.. det är fint..", mumlade han för sig själv och smackade belåtet med läpparna.

När låten var klar började hon spela en annan och började att sjunga med. Hon sjöng om mörka nätter under fullmåne. En ledsam sång och hon såg över axeln när hon var klar.
"Något mer?"



Han drog med skalpellen över hennes hjäsa och vek undan huden och tvättade försiktigt skallbenet. Han log svagt när han fick upp en liten handhållen såg och satte igång den här.
"Så hjärtat det här kommer låta lite extra men bli inte rädd." Han satte på sågen och förde den mot hennes skalle.
Det tog inte lång tid innan han placerade den avsågade biten och vände sig mot den bara hjärnan. Han kunde knappt hålla sig. Han skulle få henne att hata vampyrer och allt magiskt. Sedan skada henne att hon inte villegöra något annat än att fly in till sitt eget inre.

Ivan öppnade ögonen, märkte att han varit nära till sömns då Isabelle talade till honom. "Hm? Åh, det var väldigt vackert. Tack, tack.", harklade han sig och satte sig tillrätta för att undvika sömnen.
"Vad du vill, min sköna.", sa han sedan som svar på hennes fråga. Ivan rättade till kragen kring hans hals och harklade sig igen. Lättad över att han lyckats slappna av. Det var så länge sedan sist.

Hon gav honom ett mjukt leende och började spela en mycket gladare melodi och började sjunga med. Denna var så mycket gladare och hon hade ett leende på läpparna.


Helios tog upp en spruta som såg uråldrig ut och han höll den mot ljuset.
"Vi ska bara ta ett loitet prov. Jag har studerat hjärnor i över 1000 år. Säkert mer så oroa dig inte." Han tog sprutan i ena handne och pressade in den i hjärnan och drog i själva hållaren så en gråvit substans fyllde glasflaskan. Han nickade mot Theo som slog på maskinen och tog fram två pinnar i metall och höll fram dem.
"Vi har inte mycket att göra med Halos hjärna. Ett prov och sedan en så kallad re-reading." Han placeradce sprutan åt sidan och tog en av dessa pinnar. De hade en vass udd och han tryckte in den i hennes hjärna och gjorde det med den andra.
Därefter rullade han iväg och tog av sig handskarna när han såg på en sak innan han kom tillbaka till maskinen som hade en skärm och ett tangentbord. Några rattar satt på ena sidanoch snart var han i full fart att skriva något på tangentotdet.

Ivan nickade. Lyssnade och iakttog Isabelle där hon satt vid pianot. Hon spelade fint. Sjöng fint.

Nä hon även spelat klart denna reste hon sig och gick för att sätta sig vid hans sida och slöt ögonen.
Hon smekte hans hand.
"Snart kan vi åka hem. Men vi borde faktiskt ha ett eget hem. Jag litar inte på Markal längre." Hon sa det sista så tyst så det kunde lika gärna varit en viskning.

Helios såg mot skärmen och sedan mot Halos hjärna. Det skulle inte ta lång tid innan han fick vrida på rattarna för att allt skulle gå som elchoker in i henne. Detta var ett moment han inte skulle prata högt om ifall han hade fiender som såg ppå.
"Halo är imorgon klar för hemgång. Hon kommer dock vara väldigt svag men det finns andra bra läkare. Men jag tror ingen kan slå hur bra jag är." Han skrattade för sig själv och fortsatte aatt skriva.

Ivan log, mest tvingat för att dölja sin trötthet.
Tacksamt lade han handen över hennes och betraktade de. "Ja. Ja, det kanske vi borde.", erkände han efter en stund och suckade igen. "Det kommer bli tungt att övertala Markal om att få tillbaka alla mina pengar. Han kan vara rätt envis." Ivan såg upp på henne. "Och Nicolai och Demitri.. vad ska de tro?" Ivan skakade på huvudet och vände bort blicken. "Men du har rätt. Det är dags att vi bestämmer vårat eget öde framöver."

"De vill inte ens se oss. Nicolai hatar vad vi gjorde." Hon såg på honom och drog armarna om sig.
"Det måste vi göra. Hur ska vi annars göra?" Hon skakade sedan på huvudet.

Helios slutade nu att skriva och vände sig mot de små rattarna och vred dem båda till 10 och sedan tryckte på en knapp.
"Nu kommer detta ta någon timme innan vi kan sy ihop henne. " sa han ch såg på Tobias som tryckte på en knapp.
"Gus hör du mig?"

Ivan tystnade. Ärligt så visste han inte. Med tiden, hoppades han, så skulle han fattat rätt beslut.
"En dag i taget.", sa han sedan och mötte hennes blick igen. "Och jag är säker på att Nicolai eller Demitri inte hatar dig eller mig. De är bara sårade. De.. de kommer att förstå. Med tiden."
Ivan reste sig. "Ska vi gå tillbaka till sovrummet? Vi kan ringa till dem om du vill?"

Gus tittade på med spänning. "Ja, jag hör dig!"