In the dark PRS Vidomina & Medi

Han såg på henne och skakade på huvudet.
"Jag menade inte att du skulle ta minnet. Jag visade att jag fått ett." Han försökte att le.
"Och om du behöver något för att lugna nerverna har du en gammal och gaggig läkare som kan det mesta." Han log igen.
"Ska vi tillbaka? Jag ska se efter Halo och se att maskinerna fungerar. Byta lite saker men hon är redan bättre."

"Åh." Ellaine räckte över USB:t. "Jag missförstod." Hon log lite snett och nickade sedan. "Ja, vi går tillbaka. Jag vill bara att det står bra till innan jag beger mig hem igen. Som sagt- du kan ringa mig närsomhelst. Om det är något du behöver hjälp med, tveka inte att höra av dig. Jag finns tillgänglig." Det var ju inte en hel sanning då Ellaine drunknade i arbete. Men hon hade sina prioriteringar. Och Halo stod bland de övre på listan av de.

"Ibland är det så lätt att tolka fel. Det händer även de bästa." Han gick tillbaka och såg på Adelaide.
"Hjärtat jag ska bara se hennes bröstkorg. Går det bra tror du?" Han gick fraam.
"Jag lovar att det ser så mycket bättre ut redan. Men vill se nu när Ruby gjort mer."

Adelaide hade iakttagit Halo i sängen med spänning. Ville inte missa en sekund. I hopp om att Halo skulle bli vakna till eller på något sätt visa ett tecken av närvaro. För vid liv var hon, så mycket förstod Adelaide.
"Ja. Gör det.", mumlade Adelaide och rättade till sig i fåtöljen så att hon satt bättre. "Kommer hon bli bra igen? Snart, menar jag?"

Maskinen som visade hennes hjärtslag pep lugnt och Gix knäppte upp hennes skjorta och visade det Y formade såret. Det var som sagt inte lika illa längre. Det var nästan borta och han log.
"Oroa dig inte Adelaide. Jag har henne sövd men hon mår så mycket bättre. Hon kan andas på egen hand än så länge och det är ju bra." Han knäppte hennes skjorta och stoppade om henne.
"Hur är det själv? Lugnare?" Han tog ut en påse med näringsdropp och bytte påsen.
"Hon kommer inte få vakna idag."

"Javisst.. Ja, det är bra." Adelaide nickade. Visste inte vad hon skulle tro. "Hennes hår.. Gix. Hennes röda hårsvall, när det kommer det tillbaka? Måste vi vänta på att det växer ut igen?", frågade Adelaide. Det var egentligen en obetydlig fråga. Men ändå hade den slagit henne. Det var det enda hon lyckats få fram.
"Ja. Det är.. lugnare. Tack, Gix. Jag känner mig bättre redan.", log hon och nickade igen.

Gixx såg på Adelaide och log lugnare.
"Ruby har övat på lite saker. När hon såg vad de gjorde med hennes hår satte hon igång med att få håret att växa fortare. Hon har lyckats men hon och jag sa att det är inte prio ett. Hon var så skadad som du kanske såg. Såren var ruttna så hon sa att så fort hon är så gott som återställd kan hon återställa hennes hår." Han log.
"Jag tror du skulle hålla med om det. Dessutom det är lite lättare att vårda Halo som det är utan håret så vi väntar lite okej?"

Adelaide nickade. "Okej." Hon pausade och drog efter ett nytt andetag. "Om det är okej med dig, så stannar jag här tills hon får sova i sin säng igen. Så att jag också kan sova med henne. Som.. Som vi alltid brukar." De sista fick henne att känna sig gråtfärdig igen. Adelaide hade ju hållit fast vid att de skulle få ses igen. Men det hade varit svårt. Riktigt svårt. Men nu var Halo tillbaka igen. Och Adelaide hoppades på att allting så småningom skulle bli till det normala igen. "Jag kan vara med på middagen, men efter det vill jag vara med Halo igen."

"Det är okej hjätat. Låt henne sova tills middagen sen flyttar vi henne. Jag tror hon kan sova i sängen ikväll men hon måste ha dropp i sig." Han log.
"Adelaide vill du att jag hämtar ut sömntabletter till sig? Du har sovit dåligt ända sedan Halo försvann."

Adelaide log mot Gix. "Tack. Du tar bra hand om henne, Gix. Jag är säker på att Halo uppskattar all hjälp hon kan få."
Hon iakttog sin vän igen. Det gick några sekunder. "Vilka kommer på middagen?", frågade hon och gissade att hennes föräldrar och bror skulle vara några av dem. Det var så många som hjälpte till för att göra det så bra som möjligt för prästinnan.