In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon vände ansiktet mot Leo och log.
"Ja?" Hennes leende försvann när hon såg att han föll ner på ett knä. Frågan slog henne och hon satte handen för munnen. Tårar av glädje sköt upp i henne.
"Oh Leo jag hann inte före." Hon såg på honom men nickade.
"Ja jag vill gifa mig med dig." Hon sträckte sig och fick fram en mycket vacker blomsterkrans och höll fram den.
"Samma fråga gäller dig. Leo vill DU gifta dig med mig?" Hon log stort.

Leo skrattade och reste sig upp för att böja sig fram och kyssa Mira. Som han hade längtat efter det. Han slog sig ner på bänken igen. Han såg på kransen som hon räckte över och rörde vid de hopflätade växterna. Det var så vackert gjort. "Är det du som har gjort den? Det är jättevacker. Tack. Ja. Jag vill inget annat, Mira. Jag älskar dig.", sa han och tog hennes hand efter han lagt ner kransen på bänken bredvid sig. "Här, låt mig hjälpa dig.", sa han och trädde ringen över hennes finger. "Den passar perfekt. Gillar du den? Jag var inte säker på vilken slags sten du tyckte om, men.. jag fick tips om att den." Leo log lite snett och kysste hennes hand.
"Vi har mycket att fira nu."

Hon placerade kransen över Leos hår och log mjukt. "Ringen är så vacker." Hon tog fram asken och visade upp armbandet.
"Jag hade tänkt fria innan men det hände ju en sak." Hon såg på honom.
"Jag älskar dig." Hon höll hans hand och log mjukt.
"Äntligen är du i mitt hjärta mer."

Leo fnittrade lågt när hon placerade de flätade grenarna över hans huvud. Log lyckligt mot henne. "Jag antar att vi tänkte på det båda två."
Han reste sig. "Kom, vi berättar för de andra- de kommer bli glada av nyheten. Det är väl på tiden att vi får fler glada nyheter, eller vad säger du?" Leo hjälpte henne upp på fötter.
"Léon vill säkert hjälpa till att planera inför bröllopet. Ja, alltså, om du vill det.", skrattade han och nickade mot byggnaden för att visa att de skulle in igen.

Hon såg på honom och tog hans hand.
"Ja det borde vi." Hon rådnade och lutade sig mot hans axel.
"Vad gillade du armbandet?" Hon såg på honom.
"Du ser inte ut att vara en person som har en ring. Du har ju dagsringen och det passar dig."

Leo knäppte fast armbandet kring hand handled. "Är det du som har gjort det. Och förresten..", han pussade hennes kind. "..Så tycker jag att det är vackert.", log han och tog med henne in i palatset igen.
"Kanske inte? Jag har inte tänkt på det.", erkände Leo och ryckte på axlarna. "Kom, vi letar rätt på Léon, han borde väl få veta först?" Leo skrattade. "Léon! Var är du? Vi har goda nyheter!"

"Nja jag köpte det. Har sparat en hel del under åren." Hon log svagt och nickade.
"Jag tror han är i biblioteket och läser."
Léon såg upp och harklade sig.
"Jag är här." ropade han och reste sig och lade ifrån sig boken som hade i handen. Han hade sett efter Halo en stund och hon sov nu.
Med ett leende lade han händerna bakom ryggen och såg Leo och Mira.
"Fin krans Leo..."

"Sparat?" Leo höjde ögonbrynen och granskade armbandet krking hans handled igen. "Hur lite ger de dig i lön egentligen? Mira, om det är för mycket.. så kan jag inte ta det.", sa han och gjorde ett försök att knäppa loss det från armen.
Han stannade upp då han hörde Léon och log då. "Åh.", glömt bort att han burit kransen på sitt huvud och tog av sig den för att sedan borsta bort blad som fastnat i hans ljusa lockar. "Den är från Mira. Faktiskt så.. Ja, vi ska gifta oss.", förklarade Leo och kände lyckan igen. Han såg på Léon för att se efter hans reaktion.

Hon kunde inte låta bli att skratta.
"Jag får bra betalt. Jag gör bara inte av med så mycket. Jag är över 500 år som du kanske minns." Hon såg på honom.
"Det är inga problem."
Léon sken upp och skrattade.
"Ja Mira frågade faktiskt mig om råd lite innan hennes höghet försvann. Men vad glad jag blir för er skull." Han gick fram och kramade om dem.
"Grattis!"

"Jag och Davis har haft fullt upp, men allting har ju släppts när det kommit till Halo.", förklarade Ellaine och tuggade av maten.
"Jag kan inte förstå att Ivan svek oss. Igen. Dumstrut. Någon borde lära honom hur en ska bete sig.", muttrade hon och tog ut sin ilska genom att spetsa gaffeln i en av potatisarna på tallriken.
Caspian kvävde ett skratt när han såg sin mamma så upprörd.
"Tack och lov att hon är oskadd. Hur ser det ut för henne nu, Gix? Blir hon bättre?", frågade Caspian och såg åt läkarens håll för att sedan smaka av drycken.
Adelaide åt av maten. Kände hungern. Det var gott och mättade. Hon var glad över att ha aptiten tillbaka. Det hade varit för svårt att äta medan Halo varit borta. Men sakta med säkert så verkade hennes humör komma tillbaka till henne. Detta välkomnade Adelaide.
"Och grattis till er, Leo och Mira.", kläckte Davis ur sig, som ofta lät sin fru, Ellaine stå för talan för de båda. Ellaine såg förvånad ut. "Hursa? Vad grattar du de för?", frågade hon oförstående och stannade upp i en rörelse. "För deras förlovning, de ska ju gifta sig.", förklarade Davis lugnt och tog en tugga av salladen från tallriken.
Ellaine flämtade och såg på paret. "Men herregud! Här får jag inget veta. Grattis! Åh, jag är så glad för er skull. Äntligen kom dagen.", suckade hon lättat. "När är bröllopet?"