Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas stannade till när han hörde hennes skratt.
"Jag har saknat det där skrattet..", sa han tyst och log mjukt. Kyssarna övergick från att vara varsamma till att bli mer krävande igen. Han smekte hennes kurvor och la en hand om hennes midja för att kunna dra henne närmare. Ville röra varenda centimeter av hennes kropp. Han gav henne lätta, retsamma, kyssar och återgick sedan till mer intensiva igen. Arbetade sig neråt för att senare kyssa henne uppåt igen tills han nådde läpparna. Njöt av hennes närhet, och med tanke på de ljud hon åstadkom kunde han tippa på att det kändes bra för henne också.
...
Efteråt lade han sig med armarna om henne och viskade: "Jag älskar dig.."

Morgonen därpå vaknade Leonidas när solen redan påväg upp på himlen. Han öppnade sakta ögonen och gladdes av att se Cleo som fortfarande sov i hans stora armar. Deras kväll tillsammans hade varit fantastik och resten av natten hade han sovit bättre än på ett halvår. Försiktigt drog han bort en slinga hår som hamnat rakt över hennes ansikte och betraktade sedan sin blivande hustru. Han ville kyssa henne, men ville samtidigt ge hennes chansen vila, speciellt då hon såg så stillsam ut där hon låg. Han slöt ögonen igen för att njuta av stunden, det fanns ingen plats han hellre skulle vilja vara på. Tankern fördes plötsligt hem, till hans mor och far som fortfarande inte visste att deras son hade återvänt. Kanske var det lika bra?

Cleo sov skönare än vad hon gjort på en evighet, hon hade saknat att ligga i hans famn. Det var en stor skillnad på att sova med någon man tvunget älskade och någon man frivilligt och helhjärtat dog för. Leonidas var ju mer eller mindre den sistnämnda, hon skulle kunna ge sitt liv för honom och deras vackra son. De känslor han väckte i henne var några som hon aldrig ens kunnat drömma om att känna så hon kunde inte göra annat än att tacka gudarna varje dag för att ha låtit henne träffa en man som honom. Hon sov skönt i hans närvaro men väcktes dessvärre från sin sömn då hon hörde Theodore gråta. Hon gnällde lite men öppnade ögonen för att se sig omkring i rummet, fastnade med blicken på Leonidas. Hon log svagt och smekte lätt hans kind innan hon klev upp från sängen, tog på sig en mjuk morgonrock och plockade upp den lilla bebisen.

Leonidas väcktes ur sina tankar när han hörde hur Theodore började gråta. Han öppnade sakta ögonen igen, satte sig upp i sängen och lutade sina underarmar mot knäna. Tittade efter Cleo då hon klev upp, tog på sig den vackra morgonrocken och gick bort till barnsängen för att plocka upp det gråtande bebisen. Såg hur den lilla pojken klängde sig fast vid sin mor. Tyst drog han av sig täcket, satte fötterna mot det kalla golvet och reste sig. Han drog på sig sin egen morgonrock och gick bort till dem, ställde sig bakom Cleo och la sakta armarna om henne. Han gav henne en lätt kyss i nacken innan han såg ner på Theodore som vilade i hennes famn.
"Jag kan vänja mig vid det här", sa han tyst och log nöjt. Önskade att få spendera resten av sitt liv tillsammans med dem.

Cleo sneglade bak mot sin vackra prins när han gick upp från sängen men var snabbt tvungen att kolla mot sin son igen då hans gråt övergick till gnäll. Hon visste att många tyckte att tjänarna skulle amma Theodore men hon gillade inte alls det, så hon tog hand om det själv. Hon tittade upp på Leonidas då han hade armarna om henne och log stort.
"Jag hoppas verkligen att du kan bli det." viskade hon och kysste mjukt hans käke. Hon lutade sig bakåt mot hans stabila bröstkorg och slöt ögonen en stund.

Det hördes plötsligt tre lätta knackningar och därefter en välbekant kvinnlig röst som fick Leonidas att vecka pannan.
"Ursäkta mig, ers högheter", sade rösten. Det var Octavia. Hon var en av få som kände till att drottningen och prinsen hade delat kammare under natten. De flesta trodde att Leo var instängd på sitt eget rum och ingen vågade störa honom då han förmodligen var trött efter den långa resan. Octavia slängde upp en blick på de två vakterna som gjorde henne sällskap på andra sidan. På grund av deras närvaro tvingades hon tala i en mer formell ton än vad hon vanligtvis gjorde när hon umgicks ensam med Cleopatra. "Det är tre män som väntar på er nere i matsalen. De säger att de måste tala direkt till er", sade hon genom dörren och tittade sedan upp på vakterna igen. Det verkade som att drottningen hade gett dem strikta order om att inte släppa in någon till kammaren för dem hade knappt låtit henne knacka på, och tittade nu på henne med misstrogna blickar.
"Så hon är fortfarande kvar här", mumlade Leonidas tyst för sig själv. Till skillnad från Cleo så var han fortfarande inte stormförtjust i Octavia. Visst hade hon sin charm, men i hans ögon var flickan en av anledningarna till att han och Philip hade glidit ifrån varandra. Det tog ett tag innan han faktiskt uppfattade vad hon sagt. Tre män? Han tittade ner på Cleopatra som såg lika frågande ut som han.

Cleo njöt av lugnet runt dom men rycktes snabbt ur det när Octavia kom in. Hon rynkade på pannan och nickade lite, la försiktigt ner bebisen innan hon gick sig omkring efter en klänning. Hon tog en i vackert lila tyg och ett vacker hårsmycke. Hon bad vakterna gå ut innan hon bytte om, skämdes ju inte framför Octavia eller Leonidas. Hon granskade sin spegelbild och spände sina käkar, ville veta vilka dessa män var.
”Behöver de bådas närvaro?” Undrade hon nyfiket, ifall det inte var fallet så kunde Leonidas få vila mer då hon tyckte att han förtjänade att vila tills han tröttnade på det. Han hade gått igenom för mycket för hennes skull.

Till skillnad från Cleo så behöll Leonidas sin morgonrock på. Det var trots allt det enda klädesplagget han hade inne i rummet, bortsett från kläderna som han hade haft på sig när han kom tillbaka till palatset under gårdagen. Och det sista han ville var att ta på sig några av Philips kläder.

"Det verkar så. Jag erbjöd mig att hämta er eftersom jag misstänkte att ni spenderat natten tillsammans", svarade Octavia och knöt armarna bakom ryggen. Hon tittade mycket nyfiken mellan kungligheterna. Såg hur Cleo bytte om till det vackra lila tyger medan Leo behöll sin morgonrock på. "Men om ni vill behålla ert förhållande hemligt så föreslår jag att ni försöker vara lite mer diskreta". Hon gav dem ett oskyldigt leende och la huvudet lätt på sne.

Cleo log tacksamt mot sin vän, uppskattade att hon tänkt steget längre. Hon vände sedan blicken mot Leonidas och rynkade lite på pannan, hans kläder befann sig säkert i hans gamla kammare.
"Jag vet men... Ja, jag har saknat honom." log hon mot Octavia innan hon tog hans hand. Hon kysste mjukt hans knogar innan hon tyst suckade. "Ska jag vänta på dig så du hinner byta om eller ska jag gå i förväg?" undrade hon och granskade honom.

"Gå i förväg du. Jag är snart bakom er", svarade Leonidas kysste sin blivande hustru mot pannan innan han slängde en blick mot Octavia som fortfarande stod och tittade på dem med stora nyfikna ögon. Men hon fattade snabbt vinken och vände sig så att hon istället stod med ansiktet riktat mot dörren. Leonidas flyttade då sina läppar så att de istället mötte Cleos i en sista lång kyss. Han kunde aldrig få nog av henne.

Cleo kramade lätt om hans hand, skulle alltid uppskatta de små gesterna som en kyss mot pannan. Hon tittade sedan mot sin vän lite snabbt och log stort, hade aldrig känt sig så lycklig som i den stunden. Hon tryckte sig närmre honom och besvarade nöjt kyssen.