In the dark PRS Vidomina & Medi

"Jag gjorde iordning din säng. Jag har låtit det vara bäddat och ville bara se..." Hon såg upp på honom och svalde.
"Jag kan se vad jag kan göra." Hon såg in i hans ögon och svalde hårt.
"Hur illa ska det vara?"

Hon log och nickade.
"Men då går jag och lägger mig." Hon böjde sig fram och kysste honom fjäderlätt på kinden och reste sig.
"Godnatt Rion." Hon såg sedan på Leo.
"Du med Leo."

"Isabelle jag..", började Ivan och sjönk ner på sängen. Han sträckte sig efter hennes händer igen och drog henne nära. "Jag vill bara att det ska fungera. Gör henne inte illa.". Han pausade. "Det kanske är bäst att jag gör det.", sa han sedan och sträckte sig efter hennes ansikte för att röra vid hennes kind. Isabelle var så vacker. "Isabelle..", sa han sedan i ett andetag som för att smaka på hennes namn.

"Godnatt, Alice. Jag och Leo går också och lägger oss snart.", sa Rion och Leo nickade instämmande. Deras schackspel hade tagit lång tid och ingen av de kände riktigt ivern att vara vaken särskilt länge till.

"Ivan du har Léon att handskas med. Jag kan göra det." Hon smekte hans kind och lade huvudet på sned.
"Jag kan göra te åt henne. Te som får henne att bli sömnig eller te som får hennes röst att försvinna." Hon sjönk ner i hans famn och såg nästan olycklig ut.

"Okej, min Viol.", sa Ivan och smekte hennes kind då hon placerat sig i hans famn. "Jag litar på dig. Jag räknar med dig.", sa han och drog henne nära för att sedan kyssa henne försiktigt över hennes läppar. Han bar henne till sängen och lade sig ner bredvid henne för att iaktta henne och sedan somna.

Morgonen därpå hade Ivan vaknat tidigt. Han hade sovit dåligt då en oro över dagen hade grott i honom. Var det sista gången han såg Alice? Skulle de skiljas nu? Ivan visste inte. Han suckade då han iakttog sin spegelbild och lade kragen tillrätta på skjortan. "Isabelle..", sa Ivan försiktigt och satte sig ner på sängkanten för att föra bort en hårslinga som fallit i hennes ansikte. "Jag behöver dig idag.", sa han lågt, som om Ivan inte ville att någon annan skulle höra.

Hon kysste honom tillbaka och somnade i hans famn. Morgonen hade kommit och hon satte sig upp och hon nickade.
"Jag ska se vad jag kan göra. Men om hon blir för sjuk kanske hon tas ifrån iallafall. Hon kanske inte är trygg här." Hon log.
"Men oroa dig inte jag ordnar detta."

Ivan nöjde sig med hennes ord och smekte henne över hennes rygg innan han reste sig igen. "Jag går ner till de andra. Vi hinner nog äta frukost åtminstone innan rådet kommer hit.", sa Ivan och gick före Isabelle ut ur sovrummet för att gå ner till matsalen där Rion och Leo redan väntade.
Leo verkade en aning nervös inför dagen, vad som komma skall. Han sökte sig till Rion som inte alls verkade orolig. Som vanligt helt sansad. De såg på när tjänarna dukade frukost. Sedan tog de av maten och diskuterade lågt hur dagen skulle kunna se ut. De visste ju inte, de hade ju trots allt aldrig träffat rådet tidigare.

"De kommer intill kvällen. Ivan de är vampyrer precis som du. De klarar sig inte i sol." Hon gick ut och gick ner till köket och började göra en teblandning och malde ner en rot och lite krita när ingen såg och gick ut till dem och log. Alice satt redan och pratade med Rion.
"Men jag säger ju det. Du lärde mig ekonomi och jag komer att klara det för du förklarade så bra."

"Det gläder mig att du tycker att du har lärt dig något av mig.", sa Rion och log mot henne. "Är du nervös då?", vågade Leo fråga samtidigt som han hällde upp kaffe åt sig i en kopp. Rion såg på honom och log litet. De var båda nyfikna på Alices tankar.
Ivan gjorde de strax därpå sällskap i matsalen och slog sig ner på kortsidan, sin vanliga plats, och sträckte sig efter maten för att placera den på sin tallrik. Nu fanns allt framdukat åt de. Ivan plockade frukt och annat för att smaka på det.
"Alice, är du redo för idag?", sa Ivan med ett osäkert leende.

Hon log och nickade mot Rion.
"Klart jag är glad. Léon är inte så bra på ekonomi. jag måste hjälpa honom." Hon skrattade mjukt och nickade ett tack mot Isabelle och drack lite.
"Jag är redo."
Léon kom in och såg på dem.
"Morgon han såg på Alice.
"Så de kommer idag och Juniv kommer att förhöra dig. " Han log.
"Men du kommer att klara dg. Ät och drick, sen kan du läsa på lite mera."

Rion skrattade en aning roat åt hennes ord. Han fann det roligt att han verkade kunna lära henne något som inte Léon kunde.
Ivan noterade Isabelles närvaro och nickade åt henne då han såg henne servera teet. Han svalde och smakade av kaffet. Han ville inte verka för skyldig eller så.
"Det är bra att du känner dig redo. Vi tror på dig.", sa Leo och log varmt mot Alice. Men när Léon dök upp försvann Leos leende och både Rion och Leo teg. De ville inte tala med honom. De ville l´förstå honom eller lära känna honom först. Rion nickade bara då Léon uppmuntrat Alice till att äta och dricka. Ja, det skulle vara bra inför provet.