In the dark PRS Vidomina & Medi

Léon skrattade mjukt.
"Ellaine det är inget att vara sur över nu. Halo är hemma. När hon är frisk så kommer hon straffa Ivan hårt hoppas jag." Han drack av maten och log mot Gix.
"Hon mår bra. Vi har vat att hela hennes ytliga sår först. Sen ska vi se till att försöka fixa det han stal från henne." Han såg besvärad ut.
"Sist kommer håret. Det är bäst så eftersom hennes hår är vackert ja men hennes hälsa är viktigare." sa han och drack av vinet.
"Jag får grattulera." utbrast Gix.
Mira log och såg sig om.
"Tack jag hade tänkt att fria så friade han först. Typiskt av mig." Hon log och skakade på huvudet.
"Jag vet inte. Hösten kanske. Jag gillar färgerna men vi har inte pratat så mycket om när och hur än."
Hedwig, Rubys mamma log stort.
"Men då MÅSTE ni bjuda in oss. Vi kommer mer än gärna." Hon såg mot sin make Oliver som nickade ivrigt.
Ruby hade inte kommit ner utan låg och sov fortfarande.

Ellaine drog ett djupt andetag. "Du har rätt, Léon. Det är inget att tänka på nu. När Halo är helt återställd ska han få smaka på vampyrernas vrede.", muttrade hon, kunde ändå inte släppa sin ilska över Ivan.
Davis lade märke till det och kramade om Ellaines hand. När hon kände hans hand om hennes såg hon förvånat åt honom och belv med ens lugnare. Davis hade den förmågan att sprida en lugn runt om sig. Vilket Ellaine uppskattade, som var den mer stormigt känslosamma av de.
"Det låter bra, Gix. Som sagt, hon är i goda händer. Och Adelaide.. Det är så kul att se dig le igen.", sa Ellaine och kastade en blick åt sin dotters håll. Adelaide mötte sin mammas blick och nickade då. "Ja, äntligen är hon här igen.", sa hon och lade ner besticken vid sidan av tallriken.
"Ni är ett fint par.", fortsatte Ellaine sedan då hon hört Miras ord och nickade som för att förtydliga. "Vill ni ha någon hjälp med planeringen så finns vi tillgängliga." Hon talade förstås om sig själv och sin man. "Det är bra att ni börjar i god tid. Det är många köer till allt nu för tiden.", suckade hon vidare, som om hon var bekant med sådana situationer.

Léon log och nickade.
"Men jag tror de gifter sig här. Vi är inte av den sorten som går till kyrkan..." Mira nickade ivrigt.
"Om hennes höghet viger oss är det typ en dröm som slår in." Hon såg sig om.
"Miss Ruby sover än antar jag?" Hedwig nickade sakta.
"Ja hon tröttade ut sig så. Det är lite roligt men hon har bara övat tills hon svimmade hemma. Jag hatar att hennes far inte lärde henne mer. Hennes farmor var ju så skicklig."

Ellaine skrattade och lade ner besticken. "Ja, såklart. Jag tänkte inte. Och ni har ju en.. prästinna. Ja, just det." Hon skakade på huvudet åt sin dumdristighet.
Det dröjde ett tag. "När kommer hon att vakna, Gix? Det vore så fint.. om ja, iallafall Adelaide kunde få tala med henne?", försökte Ellaine, men var ärligt själv nyfiken att höra från Halo.

Gix såg på Ellaine och log.
"Vi tre kan gå upp sen när vi har ätit. Det är ju självklart att hon ska...." Han tystnade och han hörde en klocka.
"JJag tror hon är vaken. Jag ställde en ringklocka hos henne och skrev att hon skulle ringa om hon behöver något. Hon verkar ha vaknat."

Adelaide var först att resa sig ur stolen. Utan att tänka skyndade hon mot rummet när hon förstod att det var en signal från Halo. Hon var vaken. Adelaide längtade så att få tala med henne igen.
"Adelaide!", ropade Ellaine efter henne. Hon log ursäktade. "Kom, Gix. Vi ser efter hur det är med Halo. Adelaide.. hon är lite ivrig. Men klandra henne inte. De hör ju nästan ihop.", förklarade Ellaine och gick lugnt åt Halos håll.

Gix såg efter henne och såg sedan på Ellaine.
"Skulle inte förvåna mig om hon klistrar sig fast." sa han skämtsamt och började gå upp.
"Adelaine gå inte in innan oss!" sa han bestämt och han höll ut en arm åt Ellaine.
"Jag hoppas hon mår bra....2

Adelaide hörde inte på, utan öppnade dörrarna till Halos rum och rusade in. "Halo! Halo!"
Ellaine skyndade efter. "Kom nu, Gix.", sa hon och ignorerade hans ord om hennes dotter. Adelaide skulle göra vad hon ville ändå, dessutom fann Ellaine inte något fel med Adelaide beteende.
"Halo, är du vaken?", sa hon försiktigt när hon klev in i prästinnans sovrum.

Halo låg i sängen och såg vilsen ut men när Adelaide kom in såg hon livrädd ut och skrek så mycket hon klarade av.
"Nej nej lämna mig!" Hon satte händerna för ansiktet och kände det stramande från slangen och böjade dra i den.
"Snälla!"
Gix skyndade sig och Halo skrek igen och han var snabbt framme.
"Halo lugna dig. Du är bland familj." Han såg in i hennes ögon men hon kunde inte sluta kämpa.
"Nej ni dödade mig. Snälla." Hon började gråta och Gix såg plågad ut.
"Adelide kan jag få sprutan som ligger på nattduksbordet?" Han såg oroad ut och kämpade att hålla ner en skrikande Halo.

"Vad.. vad är det som händer med henne?!", flämtade Adelaide. Det dröjde några sekunder innan hon förstod vad Gix frågade om. Hon fumlade med sprutan innan hon räckte över den till honom. "Halo. Det är jag. Adelaide. Lugn.", försökte hon, men lät mer skräckslagen på rösten än lugn.