In the dark PRS Vidomina & Medi

Han drog bort hatten på sprutan och satte den i armen och det tog inte lång tid innan hon slutade att kämpa.
Gix såg på Halo.
"Jag tror jag vet varför han ville åt hjärnan." Han suckade och tog Adelaides änder.
"Vill du höra eller ska jag ta det här med din mamma själv" Han såg på Halo som var blöt av all svett.

Adelaide såg chockat från Halo till Gix. Var inte helt med på det, när han greppat tag om hennes händer.
"Ehm.." Hon tittade förtvivlat från Ellaine till Gix. "Adelaide, vänta utanför. Jag tar med Gix.", förklarade Ellaine när hon upptäckte hur ängslig Adelaide var.
Adelaide nickade. "Ja, jag väntar utanför.", suckade hon och lösgjorde sig ur Gix händer för att sedan lämna rummet en aning motvilligt.

Gix släppte hennes händer och såg oroad ut.
"Jag ber om ursäkt." han såg sedan på Ellaine och hörde dörren stängas.
"Jag tror han har ändrat hennes minnen. Hon blev livrädd för Adelaide och höll på att riva mig." Han skakade på huvudet.
"Jag ska kolla usbminnet om det finns något extra." Han såg mot Halo.
"Hon sover nu men jag måste tala med Juniv. Det måste finnas ett annat sett. Att sova hela tiden är inte nyttigt och jag vill se henne ppe egentligen."

Ellaine rynkade pannan oförstående och såg från Gix till Halo. "Ändrat hennes minnen? Det är ju absurt!", utbrast hon och skakade på huvudet så att det silvriga stråna föll över hennes axlar. Hon samlade sig kort därpå. "Bra. Kolla usb:t. Halo måste väl ändå inse vilka som är hennes familj och inte? Det är hemskt, Gix. Såhär kan vi inte ha det.", mumlade hon och iakttog Halo för att våga röra med baksidan av sitt pekfinger över Halos ena hand. "Tala med Juniv. Det låter bra. Tillsammans kommer ni säkert på vad ni kan göra. Och säg till om ni vill ha min hjälp. Jag hjälper gärna till."

"Jag ska be Juniv ringa Di Vittorio. Om hon inte är rädd för dem så kanske det är en idé att hon bor där. Jag gillar inte det häller men vi har väl inget val?" Han reste sig.
"Adelaide du kan komma in igen. Halo sover igen." Han såg sorgset mot dörren.
"Men jag går nu." Han gav henne en nick och öppnade dörren och gick ut från rummet.

Ellaine såg fortfarande chockad ut, men gjorde sitt yttersta att samla sig då Gix förklarat för henne. "Ja, kom in, Adelaide."
Adelaide hade bara stått utanför och väntat. Visste inte vad hon skulle tro. Det var märkligt att se Halo bete sig på det sättet. Och det sårade och smärtade. Halo var ju Adelaides bästa vän. Nästan som en syster för henne. Varför hade det här hänt? Vem hade orsakat henne denna smärta?
Adelaide klev in i rummet och kramade om sin mamma. "Såja, det blir bra igen. Gix hjälper till. Halo kommer få den hjälp hon behöver.", mumlade Ellaine och höll ett fast tag om Adelaide i en kram.

Gix hade sett på usb:t men inte hittat något som ledde til hans teorier och han gick vidare med att ha samtal med Juniv.
"Jag ringer dem med en gång." Han tog upp sin mobil och slog maffiabossens nummer.

Ruby hade äntligen vaknat och gick mot Halos rum och såg oroad ut.
"Vad har hänt?" Hon gäspade och skakade på sig,
"Adelaide du ser ledsen ut."

I Di Vittorios residens hade familjen precis avslutat deras middag då en av Matteos livvakter kom över med en mobil till Matteo. Någon väntade ett samtal med honom.
Matteo såg en aning förvånad ut då han inte kunde dra sig till minnes att han bokat in något möte, men reste sig ändå från bordet för att ta mobilen vakten räckte över. "Ursäkta, Camille. Det var utsökt, förresten.", sa han lite ursäktande och kysste hennes kind innan han satte mobilen mot örat för att höra vem som var på andra sidan av samtalet. "Matteo. Vem talar jag med?", frågade han och gick mot arbetsrummet.
Utan någon order hade Gian och Franco rest sig med, ursäktat sig till Camille, för att sedan följa efter Matteo in till hans arbetsrum. Det angick förmodligen de också.

Ellaine tröstade Adelaide när Ruby kommit in i rummet. "Ruby! Åh, där är du ju. Jag har precis talat med dina föräldrar. De kommer också på bröllopet! Alltså Mira och Leos.", förklarade Ellaine och gick fram för att krama om henne.
Adelaide suckade djupt. "Halo.. Ja, du ser ju själv.. Hon är inte riktigt sig själv.", mumlade hon och kände gråten i halsen igen.

"Det är Juniv. Jag är lixom alldeles för gammal för efternamn." Han skrattade.
"Halo Lockheart har kommit tillbaka men något har hänt. Vad vet vi inte men hon är livrädd för oss vampyrer och även sin bästa vän." Han suckade och slog sig ner.
"Kan du och din läkare komma? Samt någon mer om du så önskar? Vi vill ha ett möte."

Ruby såg upp på Ellaine.
"Va? Huh?" Men sedan log hon stort och gav henne en kram.
"Shit det visste jag inte. Jag sov ju eftersom jag hade gjort slut på all energi." Hon såg mot Halo och lösgjorde sig..
"Vill du att jag ger tillbaka håret? Det är lättare än det jag gjort faktiskt."

Matteo såg oförstående ut, vilket hans äldsta söner snappade upp när de satt inne i hans arbetsrum och iakttog deras boss.
"Det låter märkligt.", sa Matteo fundersamt och rynkade pannan. "Javisst. Jag tar med mig Vincent. Vi kommer snart." Samtalet avslutades och Matteo klickade bort det för att sedan räcka mobilen tillbaka till samma vakt som räckt över honom mobilen tidigare.
"Gian, Franco. Det är Halo. Det står inte rätt till där. Följ med. Det ska nog inte dröja så länge." Han pausade. "Juniv har kallat till möte.", sa han sedan och båda sönerna nickade.
Matteo reste sig och gick först ut från arbetsrummet. "Vincent!", ropade Matteo. "Vi ger oss av. Till Lockhearts."
Han gick tillbaka till matsalen. Såg från Cecilia och Marcus först. "Förlåt, vi måste jobba en stund. Det dröjer nog inte så länge.", förklarade han och strök med handen över Marcus hår och pussade Cecilias panna. "Förlåt, käraste, vi är snart tillbaka.", sa Matteo och kysste Camilles läppar.
Sedan gick han mot hallen, redo att ge sig av därifrån.

Ellaine svarade Ruby inte. Hon log istället och lösgjorde sig från omfamningen. "Jag går tillbaka till de andra. Ni två.. Ni kan väl vara med varandra, visst?", föreslog hon och gick därifrån innan hon hade fått något svar.
Adelaide suckade och såg på Halo igen. Förstod inte alls vad det var som hade hänt. "Gör som du vill.", suckade Adelaide. "Det är ju inte som att Halo verkar medveten om något."