In the dark PRS Vidomina & Medi

"Då ingår att hon har bra mat, sitter med vid måltider. Inte inlåst." Juniv såg på Matteo.
"Om hon frågar om något ska hon väl få det? Mer än rättvist för att hålla uppsikt för en vecka om inte två. Då är det självklart 40.000" sa han och såg på honom.
"Vi har pengar oroa er inte." Han visade med handen.
"Om detta är ett bra förslag så vill Gix tala med Vincent om Halos vikt och längd ifall hon skulle behöva morfin. Man kan ju inte ge för mycket." Juniv såg på Ellaine.
"Underbart. SÅ fort Halo mår bättre slusas hon till er."

"20.000 för en vecka. 40.000 för två. Givetvis. Det är logiskt." Han ryckte nonchalant på sina axlar. Småpengar för hans del. Men det handlade om risker, principer och skydd. Han var extra noga när det handlade om hans familj. Halo skulle bo i deras hem. De satte alla hans barn och fru i risk.
"Javisst.", sa han sedan och gav Vincent en blick. "Tala ni. Jag ser ingen anledning att stanna längre. Hör av er när hon är påväg till oss, så gör vi i ordning.", sa Matteo samtidigt som han reste sig ur stolen.
Gian och Franco satte vikten på sin andra fot. Redo att följa efter sin boss steg.
"Adjö då."

"Vi kan sätta in vakter frånoss om ni så önskar. Det ända jag vill att om Halo ska vara utanför husets väggar har ni uppsikt över henne." Han såg på Gix.
"Vi hade hoppats att ni kunde ta henne redan ikväll." Han synade maffian och höll upp ena handen.
"Om ni kan det vill säga. Hon sover förståss nu men det är bara tillfälligt."

Matteo fnyste. Trodde han verkligen inte att de kunde ta väl hand om prästinnan? Var det en vampyrgrej att vara så misstänksam?
Matteo rättade till kavajen och strök bort något osynligt från ärmen. "Jag försäkrar er att hon är i goda händer. Jag och mina tar väl hand om henne. Jag är säker på att Camille, min hustru också vill hjälpa till." Han drog lite på ena mungipan, men leendet försvann strax därpå och han såg mer ens förvånad ut. "Ikväll redan?" Han svalde och pausade kort för att tänka efter. "Låt mig ringa och ordna med det då. Under tiden- Vincent..", Matteo såg åt läkarens håll. "..Så kan väl du tala med Gix?", föreslog Matteo och vände sig om för att gå från rummet. Gian och Franco följde efter.

"Då kan vi gå och packa till henne." Vincent reste sig och gick med Gix.
Mira stod och baddade Halos panna och såg Adelaide.
"ska jag hämta något till dig?" frågade hon och smekte hennes arm.
Dörren öppnades och Gix och Vincent kom in.
"Adelaide kan vi få prata med dig en stund?" frågade han tyst.

Adelaide hade inte lyckats lämna rummet, trots att Halo visat sig så rädd för henne. Adelaide hade varit så chockad, så hon kunde inte göra mer än att stå och titta på. Storögt. Hon försökte förgäves förstå vad det var som kunde ha hänt. Vad det än var så var det illa.
Det lugnade en aning att Mira var där. Hon sa rätt saker, gjorde rätt saker. Nästan så att det inte märktes att hon också var orolig över prästinnan. Såklart, hon var ju nyförlovad med Leo, så det hade väl lämnat sina spår av lycka, men Adelaide visste ju också hur mycket hon bekymrade sig över Halos tillstånd. Alla ville de att hon skulle bli återställd igen. Och gärna fort.
"Gix?" Adelaide fick syn på läkarna i dörröppningen och såg lite tvekande först på Vincent innan blicken föll på Gix igen. "Eh. Ja.. Ja det går bra, Tack, Mira, jag klarar mig.", mumlade hon som svar på Miras fråga och gick sedan med läkarna därifrån.

Gix log och nickade och visade med handen.
"Det här är Vincent. Han är en vän till Matteo Di Vitorio." Han såg på henne och tog hennes hand.
"Nu får du hata mig så mycket som möjligt. Men Halo ska flytta till Di Vittorios en stund. Det är mer för att att hon inte ska vara sövd hela veckan medan Ruby jobbar. Halo ska inte behöva sova dag in och dag ut." Han såg på henne.
"Vi kommer arbeta när hon sover normalt och efter det får vi se vart vi går." Han såg på henne.
"Hon kommer att bli omhändertagen och jag lovar att vi kommer höra vad de säger om henne."

Adelaide tittade forskande på Vincent. Hon hade ju sett honom tidigare när de varit förbi hos Di Vittorios. Men det hade varit på längre avstånd. Nu stod han bara en bit framför henne. Adelaide teg. Hade hon haft kraft och ork hade hon frågat honom vem han var och vad han gjorde där. Vad han ville med Halo.
Men den skeptiska sida som Adelaide annars så ofta skyltade med, hade kommit i skuggan av hennes nedstämdhet. Hon var ledsen över Halo. Och sårad över hur hon hade betett sig mot henne. Visserligen förstod Adelaide att det hade kommit från en förvriden verklighet, men det sårade henne ändå. Att hennes bästa vän inte längre ville ha henne vid sin sida. Att hon var rädd för henne.
"Okej.", sa hon då istället och svalde. Hade inte hjärta att säga något mer. Adelaide ville bara att det skulle vara över. Snart. Fort gärna.

"Det är för hennes eget bästa. Skulle du vilja att hon är nedsövd med en slang i halsen tills vi har löst det?" Gix såg på hene. Hon har haft liggsår och det såg rätt illa ut." Han tog henne i famnen.
"Jag lovar att det kommer gå bra."
Han talade om för Gix om hur lång Halo var och ungefär hur mycket hon vägde.
"Adelaide vill du kanske packa några kläder till henne? Kanske ett gosedjur?" Han log mjukt.

Adelaide trötta uttryck ersattes av en blandning av förskräckelse och oförståelse. Menade Gix att lita på Adelaide för ett beslut bara läkare kunde fatta? Nog för att de var goda vänner, men vad som var bäst för Halos hälsa litade Adelaide fullständigt på att läkarna var de att fatta rätt beslut.
"Ehm.. Jag vet inte?", sa hon hoppades att han inte skulle fråga henne om råd igen. "Ursäkta, jag.. ska nog packa, som du sa, Gix. Till Halo. Sedan.. får jag se.", suckade hon och vände sig om för att gå och hämta några kläder som hon visste att Halo gillade och passade fint i.
Matteo, med de äldre sönerna visade sig utanför rummet. "Ah, Vincent, Gix. Har ni hunnit prata nu?" Han lät piggare på rösten. Kanske glad över att få komma hem. Det hade ju ändå blivit senare på kvällen nu. "Det är förberett för Halos vistelse hos oss nu. Hon är välkommen att stanna, så länge hon behöver.", sa han och sneglade mot Vincent. Det handlade ju såklart också om pengar, men Juniv hade ju sagt att det inte skulle vara något problem.
"Ska vi?", föreslog Matteo vidare och nickade mot utgången som för att förtydliga.