In the dark PRS Vidomina & Medi

"Om hon kan röra sig är det ju det bästa." Han såg på henne.
"Du kan ringa Vincent Varje dag och kolla hur det ärmed henne." Han sneglade på Vincent som nickade.
"Det är ju självklart. Du är hennes bästa vän." Hab log och såg Matteo.
"Snart vi behöver bara lite kläder."
Gix räckte fram en väska.
"Lite mediciner ifall det gör ont, sömnproblem och såvidare." Han såg på Halo och kopplade bort droppet och tog ut droppnålen. Satte ett plåsster och lyfte upp henne i famnen.
"Hon är så fin i håret igen."

Ruby som hade ställt sig i ett hörn såg på dem.
"Förlåt jag tänkte att det skulle göra Adelaide gladare."

Adelaide hade inte hört på då Vincent eller Gix talade till henne. Hon var upptagen med att omsorgsfullt vika ihop kläderna och packa ner de i Halos väska. Tog god till på sig. Att de låg perfekt, för att sedan släta ut plaggen genom att dra med handflatorna över det. När hon kände sig nöjd stängde hon igen väskan och drog i blixtlåset för att stänga den helt. "Sådär. Jag kan hjälpa att bära ut till bilen.", erbjöd Adelaide sig och lät mer som sig själv igen. Säker och beslutsam. Den tuffa Adelaide.
"Det är bra, tack, eh, Adelaide var det va?", sa Matteo och nickade mot Adelaide.
Hon kände inpulsen att rycka till när Matteo talade till henne. Maffiabossen. Men hon stod still och nickade som svar. "Miss Dwyer.", sa hon och Matteo nickade vänligt då. "Javisst. Tack, miss Dwyer. Den här vägen då.", sa han och gick före mot hallen, ut från byggnaden, till den parkerade bilen. Gian och Franco var först efter Matteo.

Med Halo i armarna bar Gix ner henne och såg på Matteo och sedan på Adelaide med ett leende.
"Du kan fortsätta andvända hennes rum. Du har ju redan beslagtagit det." Han såg sedan såg han mot Gian.
"Så se till att vara snäll mot henne annars kommer det att ta längre tid." sa han varnande.

"Snart borde de vara hemma." Camille såg på sin dotter.
"Cecilia skulle du kunna hjälpa mig med en sak?" Hon höll upp två bäddsett.
"Vilken färg skulle du välja?"

Adelaide såg mot Gix. Hon insåg att hon var trött och behövde vila, för det första hon tänkte som svar var att muttra något om att han inte behövde bli omhändertagen. Men Gix menade såklart inget illa. Tvärtom. Han var en omtyckt person av alla i palatset, bland vampyrerna, och människorna också för den delen.
Hon svalde sin kommentar och fortsatte var tyst. Gissade att han förstod att hon hade hört på. Försökte se det positivt- Halo skulle bli bättre. Adelaide skulle vänta på henne. Och ja, utan att säga något, skulle Adelaide använda Halos rum. Iallafall de nätter hon sov där.
Gian höll upp dörren åt de andra när de bar ut Halo och bagaget. Lite förvånat såg han mot Gix. Hade inte varit beredd på att bli talad till. "Ehm, javisst. Oroa dig inte. Hon är i goda händer.", försäkrade Gian och vågade le litet.

Cecilia såg upp på sin mamma som höll framme bäddseten. Försökte tänka vad Halo skulle ha valt. Det var inte lätt. Cecilia kände henne inte. "Jag tror inte att det spelar någon roll. Välj du.", försökte hon och ryckte på axlarna. Kände hur trött hon var. Längtade till att få gå och lägga sig, men förmodligen skulle det dröja ett tag till, nu när Halo skulle komma dit.

Gix satte henne i mitten och spände fast henne. Vincent slog sig ner i baksätet och kände hennes kind mot sin axel.
"Hon är så liten." sa han och nickade.
"Hon kommer bli bra igen. Tack igen Mattep." Gix såg på honom.
"Du är nog inte så dum iallafall."

Camille såg på henne och log mjukt.
"Om det var ditt rum. Vilken skulle du valt?" Den ena var grå den andra var ljust lila med små blåa måln. Det var ett gammalt lakan hon sparat sedan barnen var små. Hon hade inte mage att slänga dem.
"Jag tar nog detta." Hon höll upp de lila.

Adelaide lyfte bagaget i bakluckan av den mörka bilen och stängde igen.
När Matteos chaufför kom runt för att trycka till den sista biten av luckan hoppade Adelaide till. Bjässen överraskade henne en aning. Hon såg på honom med stora ögon och backade ett steg. "Hejdå.", mumlade hon och såg på när chauffören, bjässen, satte sig i bilen igen för att starta motorn.
Matteo slog sig ner i framsätet bredvid och Gian och Franco bakom honom.
När Gix fällde sin sista kommentar bytte bröderna en blick mellan varandra. Hade han verkligen sagt det där? Högt? Visste han inte vem han talade till? Gian kvävde ett skratt som förhoppningsvis inte Gix hade sett när bilen sedan sattes i rullning och de styrde hemåt.

Cecilia reste sig från bordet. "Jag vet inte, mamma", envisades hon och suckade tungt. "Jag kommer sedan. Du kan väl fråga Marcus eller något.", mumlade hon och styrde stegen bort till sitt rum samtidigt som hon fiskade upp sin mobil ur fickan för att scrolla med pekfingret över skärmen.

Gix lade handen på Adelaides axel och höll den.
"Så är du okej?" Han såg ner på henne och suckade.
"Jag vet att det ser dåligt ut men vi var överäns. Juniv lade upp det bättre än vad jag sa till dig." Han såg på henne.
"Vi kan gå och fira Mira och Leo?" frågade han.

"Cecilia..." Hon såg efter sin dotter och lade ner allt och gick efter.
"Är något på tok? Vi kommer få en gäst och du är ledsen, sur?" Ho såg oroad ut.
"Jag älskar dig min lilla ravioli. glöm inte det."

"Ingen fara, Gix. Jag är bara trött.", förklarade Adelaide och vände sig om för att se på honom. Det dröjde några sekunder. "Ja, vi går in igen. Jag har inte hunnit gratta Leo och Mira ännu. Det är ju fantastiskt! Att de ska gifta sig, menar jag. På tiden för Mira, inte sant?" Hon skrattade då lite då hon tänkte på hur gammal faktiskt Mira var. Hon hade levt så många liv, långt innan Adelaide. Hon insåg att hon säkert inte kände henne så mycket som hon trodde. Det var mer som hon inte hade berättat. Även om Adelaide såg Mira som en av hennes närmaste. Hon hade ju varit som en extramamma till henne själv och Halo.
Hon styrde stegen mot palatset och gick till salen igen för att leta reda på paret. "Mira?"

Cecilia suckade. Hon ville bara vara ifred- kunde inte hennes mamma förstå det utan att Cecilia behövde förklara?
Hon vände sig om så att det mörka håret föll över hennes rygg och mötte sin mammas blick. Skulle just svara henne då hon hörde det välbekanta ljudet av däcken som rullade in över gruset på infarten. De var tillbaka.
"De är här!", utbrast hon och satte undan mobilen i kjolfickan för att gå före till hallen.
De svängde in på infarten och chauffören parkerade bilen för att sedan stänga av motorn.
Matteo klev ut och drog efter ett djupt andetag när han möttes av den friska luften. Ett stort leende syntes på hans läppar. Det skulle bli lite spännande att ha Halo där. Nu var hon inte deras fånge. Utan deras gäst. Det var viktigt att hon skulle bli behandlad på rätt sätt.
Gian och Franco klev ur fordonet och gick före till den väldiga byggnaden för att öppna dörren åt de.

Han log och såg på henne.
"Och om du behöver hjälp att sova så säg till. Jag har tabletter." Han såg efter henne och gick efter.
Mira vände sig om och log stort.
"Adelaide. Hej hur är det hjärtat?" Hon såg på henne och hade ett stort leende.
"Du kanske har hört nyheten?"

Camille såg sorgset på henne och gick sakta efter. Något verkade oroa hennes dotter men hon ville inte pressa henne mer än vanligt.
Hon kunde se sin man kliva ut bilen och gav honom ett leende.
Han kunde se sina söner och sedan Vincent som bar på Halo. Han verkade ha lite problem och Camille gav ifrån sig ett skratt.
"Låt oss möta dem älskling."

"Jag klarar mig. Tack, Gix." Adelaide log mot honom. Tröttheten var påtaglig. Hon kvävde en gäspning då hon fick syn på Mira.
Istället log hon igen. Men denna gång genuint. Det var fint att se lyckan hos Mira. Leo och Mira verkade gå ihop så fint. Och de verkade verkligen älska varandra. Adelaide var glad för deras skull.
"Jag hörde. Under middagen. Förlåt, jag skulle ha sagt något tidigare. Grattis!" Hon gick fram och lade armarna runt Mira i en omfamning. "Jag är så glad för din skull."

"Hej, syrran. Hej, mamma. Har det gått bra medan vi har varit borta?", frågade Gian när han fick syn på de båda i hallen. "Är Marcus här? Han borde också hälsa.", sa Gian och lät mycket piggare än sin syster.
Franco visade sig i hallen och gick fram till Camille för att ge henne en kindpuss. "Säg till om du vill ha hjälp med något mamma. Jag drar mig till sängs. Vincent hjälper till med Halo.", förklarade han och ursäktade sig sedan för att försvinna bort till sitt rum.
Matteo kom in efter Vincent med Halo i sina armar.
Matteo log när han fick syn på Camille och sin dotter. Han rörde vid Cecilias ansikte och gick sedan fram till Camille. "Tack för att du hjälper till, Camille. Jag behöver dig verkligen nu.", sa han och kramade om hennes händer samtidigt som han mötte hennes blick.