In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log stort och höll om henne.
"Jag har väntat så länge och han friade först." hon visade sin ring.
"Men jag hade planerat det redan längre tror jag." Hon skrattade och smekte hennes kind.
"Ska jag göra te åt dig innan du går och lägger dig?" frågade hon mjukt.
"Jag ska snart sova med men jag vill bara se efter dig en stund."


"Marcus borde komma i vilken stund som helst." Camille pekkade mot Vincent.
"Sälla Franco. Vincent är inte lika stark som du." Hon log mjjukt.
"Sen ska jag bara bädda rent hennes säng och sen är jag klar. Har bara täcket så ska vi alla sova snart." Hon såg sin make och kysste honom.
"Ja och imorgon ska jag se till att allt blir perfekt."
Just då kom Marcus in och han såg på dem.
"Jag mötte Vincent typ innan och bad mig bära denna." Han visade väskan.
"Kidnappning igen pappa?"

Adelaide övervägde tanken. Hon hade redan stannat uppe länge, så vad gjorde det att stanna några extra minuter till? Dessutom i gott sällskap!
Adelaide nickade då och drog ut en stol för att slå sig ner vid köksön. "Te vore fint.", sa hon och log då igen.
Hon trummade lite tafatt med pekfingrarna över bordsskivan. "Så..", började hon efter ett tag. "Hur gick det till då? När Leo friade alltså?"

Matteo skrattade lite åt hennes ord. "Så, Camille. Vi har många som hjälper till. Låt tjänstefolket bädda, så kan du göra dig klar för sängdags, hm, vad tror du om det?" Han flyttade en hårslinga som fallit i hennes ansikte och mötte hennes blick med en kärleksfull en.
Matteo hann inte säga mer då Marcus visade sig i hallen. "Bra att du hjälper till, pojk." Han sträckte på sig en aning. "Såså. Det är inget vi skämtar om, Marcus. Det vet du. Så, gå och se efter om Vincent vill ha hjälp med något mer- Gian, du med." Han såg upp på Gian som stod kvar vid dörröppningen. "Ja, pappa." Sedan försvann han också därifrån.

Hon log och smekte hennes kind.
"Åh jag ska berätta allt när jag kommer med teet. Så vänta här, byt om och bädda ner dig." Mira log mjukt och vände sig om.
"Det blir en bra sak att sova på." sa hon och nickade.

Camille log och suckade.
"Det är bara täcket och kidden kvar. Sen är allt klart." Hon såg en av tjänare.
"Rummet längst ner till höger så är det två sängsett. Jag vill ha det ljust lila snälla." Tjänaren nickade och gick iväg.
Camille log mjukt.
"Jag är inte så trött älskade men att sova skulle vara underbarn." Hon såg mot Vincent och sedan sin son.
"Din far har rätt. Vi har en gäst och imorgon talar vi mer om det. Det är sent."

Adelaide nickade och reste sig upp. Trots hennes tankar om att gå och lägga sig kände hon sig piggare. Det var garanterat till Miras förtjänst. "Okej.", sa hon och gick iväg till Halos sovrum, det rum som egentligen från start blivit Halo och Adelaides. Adelaide hade aldrig använt rummet som hon hade blivit försedd med. Och nu var det liksom en vana. Som alla gick med på. Till hennes glädje.
Inne i rummet bytte hon om till nattlinne och borstade tänderna och det långa ljusa håret för att sedan lägga sig under det varma täcket. Det var ljuvligt. Ett litet leende syntes på hennes läppar. Det skulle bli bra det här, intalade hon sig själv och drog ett djupt andetag.

Matteo dröjde länge att se efter Gian och Marcus när de gick efter Vincent. När de var utom synhåll vände han blicken på Camille igen. Genast gladare. "Så, vad säger du..", han strök hennes axlar, ner mot hennes överarmar. "Ska vi gå till sängs?", föreslog han och började sedan gå utan att vänta på svar från henne.

Mira kom snart tillbaka med en kopp rykande te på en bricka och ställde ner den innan hon slog sig ner.
"Så det var på morgonen när vi hade fått hem Halo. Vi var så glada och vi hade lite tid över. Vi bestämde oss för att få till parken bakom huset för att njuta av dagen. Jag hade ju planerat att fria eftersom jag hade gjort en blomsterkrans så tidigt. " Hon log och skrattade.
"Han hann före så jag visade honom kransen och armbandet." Hon såg lycklig ut och visade ringen.
"Se hur vacker den är."

Camille log och kysste honom.
"Det ska vi. Jag är så utmattad."
Vincent hade bäddat ner Halo och gett henne tillräckligt med sömnmedel så att hon skulle soma hela natten ut. Han tog hennes värden innan han gick till sitt rum.

Adelaide satte sig upp i sängen för att sträcka sig efter teet Mira serverat henne. "Tack.", sa hon medan hon lyssnade intresserat. Det var gulligt att se Mira så lycklig, så glad. "Jag är glad för din skull. Leo ska skatta sig lycklig att få dig som maka." Hon smakade av teet, en liten klunk, det var fortfarande alldeles för hett för att ta en hel klunk.
Hon pausade och såg på Mira igen. "När Halo.. När hon är tillbaka, då kommer hon också vara glad. Kanske..", Adelaide tvekade först. "..Kanske hon vill viga er? Jag menar, hon är ju prästinna?" Hon tippade huvudet lite på sned en aning fundersam, men skrattade sedan. "Det var bara en tanke. Jättefin ring. Leo har bra smak.", fnittrade hon.

Gian såg till att det hade gått bra med Halo. Han hade betraktat läkaren och sett på prästinnan över Vincents axel. Det såg lugnt ut. Än så länge verkade allt stilla. Förhoppningsvis skulle hela processen fortsätta vara lättsam. Men det fick väl tiden avgöra.
När sedan Vincent gått därifrån försvann även Gian för att gå en sista runda i huset och sedan lägga sig i sin säng. Han visste ju vilken dag som väntade imorgon och hade förberett en liten present till sina föräldrar som firade sin bröllopsdag.

Mira kunde inte sluta att le och skrattade.
"Jag hade tänkt att fråga honom redan för 6 månader sedan eller så." Hon såg på henne.
"Tror du det? Att hon vill?" En hårslinga föll ner i Miras ansikte.
"Du har nog så rätt i det. Jag ror hon skulle älska att viga oss."
Hon synade ringen och log.
"Han har perfekt smak."

Camille hade bytt om till ett nattlinne och kröp ner vid sin man och såg på honom.
"Älskade..." viskade hon och slöt ögonen.
"Är du trött?" Viskade hon sömnigt och drog hen hand genom hans hår.

Adelaide vaknade av att solens strålar träffade henne i ansiktet. Först förstod hon inte var hon befann sig någonstans och satte sig upp i ett ryck. Men lika fort förstod hon och gjorde sig påmind om gårdagen. Halo som var omhändertagen av Di Vittorios nu.
Mira som bjudit henne på teet.. Koppen stod fortfarande kvar på nattduksbordet bredvid.
Hon var lite ängslig att ingen hade väckt henne. Vanligtvis var hon ju uppe med de andra. Var det något som hade hänt?
Av vana plockade hon upp mobilen och scrollade igenom sina meddelanden och appar. Ingen nyhet eller meddelande väntade på henne. "Hm..", sa hon lite skeptiskt och klev ur sängen för att duscha. Hon skulle iallafall göra sig redo för dagen. Vad än det skulle bli av den. Hon gissade att vampyrerna förmodligen hade något uppdrag åt henne då Adelaide tagit på sig många roller, som manager till Halo. Det innebar många plikter.

"Grattis på bröllopsdagen, älskling.", viskade Matteo i Camilles öra när han vaknat på morgonen. Han hande böjt sig fram och lagt armarna om henne i en omfamning. "Vakna nu, jag har förberett en överraskning åt dig som jag tror att du kommer att gilla.", sa han leendes och kysste hennes axel.

Mira hade vaknat tidigt och lade armen om Leo.
"Godmorgon min älskade." Hon gäspade och sate sig upp.
"Jag har tvätt jour idag. Jag tror du ska ha inhandling eller?" Hon satte sig upp och log mjukt.


Camille gnydde men öppnade ena ögat och log sedan.
"Godmorgon älskade." sa hon och satte sig upp och lade armarna om honom.
"Du blir allt stiligare för varje dag som går." Hon smekte hans kind.
"Du är perfekt och jag älskar dig."

Leo låg vaken och scrollade i mobilen då han hörde Miras röst och sänkte armen med mobilen i sin hand för att se åt hennes håll. Han log stort. "Godmorgon, min fästmö.", skrattade han lite och sträckte sig efter henne för att krama om henne. "Tvättjour?", sa han lite förvirrat och släppte taget om henne. "Ja.. Ja, det kan jag väl, boss.", sa han lite skämtsamt och bytte en blick med henne.
Han klev ur sängen och gick för att byta om till något rent.
"Undrar om Léon har lyckats hålla sig från att ringa Di Vittorios? Han är säkert nojig kan jag tänka mig."

Matteo var snabb att besvara hennes omfamning. "Du blir bara vackrare för var dag." Han tog tid på sig att iaktta hennes ansikte innan han på nytt böjde sig fram för att kyssa hennes panna. "Kom, jag tror våra barn också vill fira vår bröllopsdag. Låt dem inte vänta mer, jag tror de har fixat med frukosten."
Han klev upp ur sängen. "Jag kommer snart, ska duscha först."