In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log och tog hans mobil och lade undan den. Hon lade armarna om honom och såg in i hans ögon.
"Du är så fräk ibland." sa hon med mjuk stämma.
Men sdan såg hon mot dörren och nickade.
"Det tror jag med. Men jag tror han ringer läkaren i stället."

Hon kunde inte låta bli att rodna och smekte hans kind.
"Får jag göra dig sällskap? Jag behöver duscha med tror jag." sa hon.

"Gian jag går och ser efer Halo.." Vincent såg upp från boken och reste sig och försvann.
När han väl kommit in i rummet satt Halo vaken och såg sig om och kramade gosedjuret som låg nerpackat.
"Halo jag heter Vincent Castra." Han log mjukt och tippade huvudet på sned.
"Vi är vänner och du är här för att bli bättre. Det är frukost snart och jag undrar om du vill äta med mig?"
Halo vände på huvudet mot Vincent och nickade.
"Ja tack." sa hon och hennes röst var rosslig och hon såg ner igen.
"Vad ska jag ha?" Frågade hon och Vincent gick för att senare ta fram en vacker klänning.
"Denna kanske?"

Leo drog på sig en t-shirt och jeans. Han flinade åt Miras håll. "Kom nu, vi ska inte dröja för länge. Vi har ju saker att göra trots allt.", skrattade han och erbjöd henne sin hand. "Du har säkert rätt. Med Léon alltså. Du känner honom bättre än mig."

"Javisst, kom med.", sa Matteo från badrummet och kände på vredet så att vattnet började rinna från duschen. Han klev in och lät strålarna träffa hans ansikte samtidigt som han sköljde håret. Det kändes ljuvligt.

Gian reste sig med ett leende. "Gör så. Jag ska äta frukost med min familj.", förklarade han även om Vincent inte hade frågat eller var intresserad av att veta.
Han lämnade rummet och försvann till matsalen där Cecilia och Franco dukade de sista. De förberett mer av en brunch än en frukost till ära av deras föräldrars bröllopsdag. "Jag tror de kommer att gilla det.", kvittrade Cecilia glatt och klappade händerna när hon iakttog det dukade bordet. Det såg inbjudande ut.

Hon skrattade.
"u är en rebell min älskade. Men du ska väl in till stan?" Hon drog på sig sina arbetskläder och sedan sitt förklädde.
"Jag ska fråga honom snart okej."

Camille kom efter och hon gav Matteo si hand.
"Älskade du fångade mitt hjärta för så många år sedan. Jag minns din beställning än idag." Hon såg drömmande ut.

När hon var klädd tog han med henne ner och såg på Gian.
"Gian tänker ni äta ensamna?" sa han och såg på Marcus som satte ner en korg med nybakat bröd.
"Jag vet inte.." sa han och hörde en bil ch gick för att se.
"Åg faster Flora." Marcus gick och öppnade.
"Franco hjälper du till? Pappa har gått loss på blommor igen."

"Låt mig bara dricka mitt kaffe först.", svarade Leo och drog henne till sig igen. Lycklig över att ha henne så nära. "Jag ska gå förbi Rion också. Jag har inte sett honom. Varken igår eller idag. Jag vet inte om han vet om att vi är förlovade..", mumlade han och rynkade pannan en aning. Konstigt att hans bror skulle vara den som fick veta sist.

Matteo vände om och upptäckte Camille. Han log brett och drog henne till sig. "Det vanliga?", frågade han nyfiket och rörde vid hennes ansikte.

Gian såg lite överraskat på Vincent. Det hade väl varit planen från början. Men å andra sidan så var ju Halo där för att vara med dem. Dessutom gjorde hon inget väsen av sig. Det skulle förmodligen inte bli något problem. Därför log han tillbaka. "Ju fler desto bättre, eller hur Cecilia?", sa Gian och synade sin syster som sneglade mot Halo. Cecilia nickade då och placerade de sista servetterna vid assietterna.
"Kommer.", sa Franco och gick efter Marcus.

Mira log mjukt och drog handen genom hans hår.
"Du kan väl köpa en bukett blommor från en mysig liten butik till mig? Flora del Flora. Hon är så trevlig." sa hon och kysste honom.
"Det är nog bra om du tar med honom och handlar. Ni kommer väl ta den stora skåpbilen?"

Camilles kinder blev något blossande när hon nickade och tog sig närmare.
"Ja..."


Vincent placerade Halo på en av stolarna och såg sig om.
"Vad kan hon göra Cecilia? Hon verkar vilja hjälpa." Han såg sedan ner och suckade.
"Jag ska ringa samtal efter."

"Flora du är tidig. Jag tar dem." Marcus tog en stor bukett från sin faster som skrattade.
"Han tömde butiken som vanligt. Lättförtjänta pengar att känna er far."

Leo skrattade. "Javisst. Det tror jag vi hinner med." Han lade handen på dörrens handtag för att gå ut. "Bra idé. Jag ska fråga honom." Sedan öppnade han dörren och visade att Mira kunde stiga ut först.

"Så, jag tror vi har låtit de vänta tillräckligt länge." Matteo stängde av duschen och sträckte sig efter varsin handduk åt de. Han torkade snabbt igenom det gråspräckliga håret och virade handduken runt midjan för att gå tillbaka till sovrummet deras där Matteo skulle byta om till rena kläder.

Cecilia tvekade. Egentligen var hon lite osäker hur hon skulle bete sig runt prästinnan. Men dagen, full av kärlek, hade även lyckats ha sin kraft över Cecilia och hon verkade mera modig och öppen för att göra något för andra. "Halo, du kan väl.." Hon såg sig om på bordet för att se efter om hon hittade något där åt henne. "Du kan väl hälla is i juicen?", föreslog hon och nickade åt bägaren med is som stod placerade på bordet. "I karaffen.", förtydligade hon.

Franco tog emot ännu en bukett. "De är vackra, Flora. Du har gjort ett strålande jobb. Som vanligt. Här, du kan väl köpa något till dig själv på vägen tillbaka? Eller stannar du och äter frukost med oss?" Han räckte över en 20-dollarsedel åt sin faster.

Hon skrattade och kysste honom.
"Kom åt oss äta frukost. Vi har en lång dag framför oss." Hon tog sig ut från rummet och sträckte handen mot Leo.

Camille svalde och såg på Matteo, benen ville vika sig men hon höll sig uppe.
"Ja det har dem." Hon tog ett badlakan och virade det om kroppen.
"välj något vackert." viskade hon.

Halo log stort och tog förpackningen och hällde försiktigt juicen i tillbringaren. Bara några droppar ramlade ner och hon såg genast skrämd ut men Vincent torkade upp dem.
"Ingen fara. Det går alltid att tvätta." sa han och log.
"Tack Cecilia du är en ängel.l.."

Flora skrattade och tog sedeln, småslantar egentligen men hon tog två stora buketter.
"Som du ser är hela bilen full, Allt är ert. Frukost säger jag inte nej till. Måste ju fria idag."

Leo gick före till köket för att hälla upp kaffe till sig. "Godmorgon.", sa han lite tafatt när han upptäckte de andra tjänarna som donade därinne, vaken sedan ett tag innan Leo och Mira.
Han smakade av den beska drycken och synade Mira. "Kan du göra något för mig då?", sa han lite skämtsamt och sänkte koppen i sin hand. "Kan du laga min favoritmat till middag ikväll? Du lagar det bästa." Det sista sa han med en lägre volym. Han ville ju inte såra tjänarna som arbetade för att vampyrerna där skulle trivas så bra som möjligt.

Matteo bytte om till skjorta och kavaj som vanligt. En skjorta i en ljusblå, nästan vit färg. Han kammade håret och synade sin spegelbild då han hörde Camilles önskan och såg mot henne genom spegelns reflektion. "Ta den där beigefärgade. Du vet.. den som du passar så bra i.", sa han och drog lite på läpparna. En åtsittande klänning som visade av Camilles kurvor på ett smickrande, smakfullt sätt.
Matteo sprejade en dust parfym på sig och vände sig om. "Men du passar i vad som helst, Camille.", tillade han då.

Cecilia var snabb fram för att torka bort dropparna med en av servetterna hon lagt fram. "Så, ingen fara.", förklarade hon lugnt och log sitt charmiga läppstiftsfärgade leende åt Halos håll. "Det är mamma och pappas bröllopsdag idag.", förklarade Cecilia åt Halo efter ett tag. "Så vi ville också fira dem."

Sedeln hade varit menat som en artighetsgest. Dricks, så att säga. Franco visst nog att Flora och Gio, deras familj, också hade det bra till. Men han hade lärt sig att ge dricks när det var något han tyckte om i affärer, oavsett om det var familj eller inte. "Kliv in, Flora. Cecilia och Gian är därinne. Säg åt dem att duka för dig med. Jag och Marcus tar de sista buketterna."

Mira såg på honom och skrattade.
"Jag har inte köket idag. Jag sa ju att jag har tvättjour och sedan ska jag ta han dom Halos ru,- Jag är ju hennes så att säga städerska. Jag har inga problem med det och vill bara tjäna henne." Hon smekte hans kind.
"Charmör där." sa hon och gick mot matsalen.

Hon mötte Matteos blick och gick fram till garderoben och tog fram klänningen och lade den på sänge och såg på honom.
""Ska bara ta på mig lite underkläder sen ska det nog gå fort." Hon hade snart tagit på sig klänningen och tassade fram och lade armarna om honom.
"Du är min älskade för evigt."


Halo sken upp och satte händerna för kinderna.
"Åh romantiskt. De låter så kära." sa hon och nickade och såg sig om.
"Kan jag göra mer Cecilia?" Frågade hon och log stort igen.

"Ni är för snälla gossar. Gör det så går jag och sätter mig." Flora försvann in och Marcus tog tre stora buketter.
"Jisses vad blommor det är. Vi har som tur är många vaser." sa han och såg på sin bror.

Leo insåg sin förlust och ryckte på axlarna. Verkade inte särskilt bekymrad över att hon inte kunde göra det han bett henne om. "Det var värt ett försök.", sa han och hällde i sig resten av kaffet.
När han druckit klart ställde han ner koppen i diskvattnet för att sedan placera en puss på Miras kind. "Nä, som sagt, vi har att göra. Bäst att jag ser efter Rion nu då innan vi drar." Han kramade om hennes hand och kastade en kärleksfull blick åt hennes håll innan han lämnade köket.

Matteo kramade lyckligt om sin hustru och borrade näsan i hennes nacke för att dra in hennes doft. "Jag älskar dig, för alltid, Mrs Di Vittorio." Han placerade sedan en hand om hennes nacke och kysste hennes läppar med stor lust. Dröjde lite längre för att iaktta hennes blick. "Nu. Nu måste vi gå innan de börjar undra och leta efter oss.", sa han, fast Matteo egentligen bara ville stanna kvar med Camille och behålla henne för sig själv.
Han tog hennes hand och ledde henne ut från rummet.

"Här." Franco räckte över nästa lass med blommor åt Marcus. "Vi kan ta bärhjälp. Fråga någon av tjänarna. De hjälper. Vi måste sätta de i vasar också, som du sa. Fråga Cecilia. Hon och Halo kanske kan göra det?"