Draco Memoraid

Hej mina underbara läsare
Om ni bara visste hur glad jag är över var&en av er,
om någon av er slutar bevaka skulle det verkligen kännas i mitt hjärta, ni betyder.
Är det någon gång något jag skulle kunna göra för er, jag gör det (Vad som helst) för ni gör mitt liv underbart!

Måste be om ursäkt för mina långa kapitel försöker verkligen
korta ner dem en massa, men det blir alldeles för långt ändå ._. Hoppas ändå ni orkar läsa.

Tänkte lägga ut det nya kapitlet ikväll som faktiskt bara handlar om en sak, men i nästa kapitel (Som har med detta att göra) kommer ni få träffa Bellatrix bland annat... Och vem älskar inte henne?! Hat kärlek för mig.. ^.^
Och jag ska ge er alla som kommenterat varsin tumme, men kan bara ge tre per dag så...Ni andra kommer också att få!
Detta för att ni är BÄST! ♥
Kram på er alla.



Åååååååå Tack min älskade finaste lilla ängel!!! :*
Du är ju verkligen helt underbar du, tack för den fina kommentaren den gjorde mig verkligen jätte glad (Du fick ju en tumme! )
Detsamma till dig mitt lilla hjärta, tack så mycket!!!♥


Å TACK Ginny!
Vad kul att du tycker det!
För att...Jag älskar att skriva åt dig & alla andra ♥



Tycker du??!
*Vilja ge hundra tummar men kan bara ge en*
Tack så hemskt mycket!
Förlåt att kapitlen är så långa..Försöker korta ner dem
en massa, men det går inte mer än så ;__; ♥


*Anfalls krama*
MIN LUNA!♥
Tack så himla mycket hjärtat, glad jag blir att du
tyckte om det och ser fram emot det :*
Är så glad att du fortfarande hänger med, du var ju en av mina allra första bevakare...
Loveya♥
& moahaha.... Du tror det du? ♥


Åååå tack så mycket Wolfz!
Älskar vargar, så du ligger väääldans bra hos mig! ^.^
Kan inte beskriva hur glad jag blir, men det är verkligen extremtextremtöverlycklig!
Kommer bevaka din ff:s stenhårt också, älskar redan handlingen så det kommer INTE att bli svårt...
Är så glad att du började bevaka!


*Vifta på svansen*
Nejnej, du är ju bäst min godaste & bästa groda!
Tack så jättemegasuperdupermycket! ♥
Och nej, det hoppas jag verkligen inte att han ska....


Å jo Hanlio, lite korkad är han väl allt?!
Och han lär inte bli mer intelligent direkt!
Sen måste jag tacka&bocka för den här fina kommentaren,
den gjorde verkligen min dag & jag har läst om den tusen ggr, varje gång jag behöver inspiration till de nya kapitlet har ja läst den så jag har blivit megasuperduper taggad så tack för det!!! :'D
DU SKA FÅ DEN GRATIS!
Om du slutar bevaka så kör jag AVADA KEDAVRA på dig!
(Ingen aning men vi stavar de så nu!)
Ja vi får väl se....Hoppas INTE!


Du är bäst ja! :'D ♥
Tack hjärtat!


ÅÅÅÅÅÅ TACK MIN ÄLSKADE GLINA!♥
Du är ju helt underbar alltså, vad jag älskar dig! :*
Du gör mig så gladgladglad min underbara.
Älskardiiiiig!♥


Åååå min älskling! ♥33
Du gör min dag, min ff:s, mitt liv!!!
tack så obeskrivligt fantastiskt cp mycket!
Vad vore jag utan dig & er andra? INGENTING!
Jag är så glad att du gillar det, blir så glad när jag ser att ögat lyser rätt och du (Och ni andra) skrivit en fantastisk kommentar.... Det är lycka för mig!
Sjunger du??!
SJUNG FÖR MIG!
vad underbart att du gillade, hoppas att du kommer gilla nästa lika mycket trots att det bara kommer handla om en enda sak.. ♥
Du får aldrig aldrig aldrig sluta bevaka.....


Awww ge mig lite vavavavava?! ♥


Tack Sam :'3 ♥


Åå vad underbart att du tyckte det!
Älskar dig!!! trots att jag inte fick något godis.............


Hihi ♥
Tack så mycket frida!!!♥


Åå nu känner jag mig HELT lugn igen... DU ÄR TILLBAKA!
Frugan min :'3
Trodde nästan du FÖRSVUNNIT O_O *Dör av bara tanken*
Tacktacktacktack till tusenmiljoner, vad glad jag blir.
Älskar verkligen när du spoilar hehe, känner mig som en dum liten unge på julafton igen då 8D
Det gör jag förresten varje gång jag ser att ögat är rött...Ni ger mig jul året om!
♥ symboliserar allting tillbaka till dig, min vackra.
Du är så snäll & underbar och bäst och...ja jag vet inte, allt positivt som man kan va antar jag!
Och...och...och.....VI GIFTER OSS! :'D
♥
Iloveu...and....ilove dobbys to!
yes...I love ALLA i den här ff:s :'D
Ni har min respekt, & all min kärlek.


AKTA DIG HERMIONE!!!
Draco vill ha dig........
:3
Hehe!
Tack så himla mycket mitt hjärta, vad glad jag blir! :'D
U the bääzt! ♥
Sålänge du fortsättter att bevaka så klarar jag mig, men om du slutar.... *Voldy blick*


Gör du?
Å vad kul! Nu blev jag jätte glad
Älskar att få höra ifrån nya bevakare, skriver du något?
Och du, ditt namn, är det från den där rosa Pokemonen? Heter inte den ditto? Var bara tvungen att fråga, like it! x')
Såklart jag ska, det kommer ett ikväll!
Tack för att du finns ♥

Naaaaaw :')

JAAAAAA!!!!
NYTT KAPITEL I KVÄLLL!!!!!!!
*Hoppar upp och ner i sängen och är SUPERGLAD!!!*
ÅÅÅÅ dina underbara kapitel + Bellatrix? DET KAN KNAPPAST BLI BÄTTRE!

YaaaY
Nytt kapitel kan inte vänta. :'DDDDD ♥
Älskar dig Elzyii. ♥

Åh! Tack! Jag läser i alla fall, hur låååååååååååååååånga kapitlen än är! Menar du verkligen det? Love u, My little angel!

Åh, vilka bra kapitel!
Jag älskar verkligen hur din berättelse börjar ta en ny vändning, med en Draco som rusar ut från stora salen och flera fångar från azkaban ute det fria!
Jag väntar med spänning på hur det ska gå (även om man har en aning från HP böckerna, but still, du har ju en egen story här)!

Och som vanligt så känner jag mig skyldig till att berätta att jag älskar ditt skrivande, dina underbara karaktärsbeskrivningar och dramat, som du fångar så himla bra! Tycker verkligen du är en riktig begåvning, då då lämnar mig med massa olika känslor efter jag läst dina vackra ord, och jag hoppas verkligen att du vet om det med!

Nu så hoppas jag såklart på en ny del snart, då jag fullkomligt älskar den här fanficen och allt inuti den (som om det skulle vara en nyhet? )
Massor med kramar till dig, fina du!

aa, faktiskt så hittar jag en hel del mig och ja jag skriver fast tycker dock inte att den storyn är så bra xd Haha, kul att du la märke till det att min namn är från en rosa pokemone. YES!!! ett kapitel

I ♥ you Elzyii

Tack hörrni allihopa ni är verkligen FÖR gulliga!
Måste bara säga att jag känner igen mig lite i texten du
har som citat ditto, var bara tvungen att säga det!
Jag tror den är asum, har du lagt ut något?? Om inte-GÖR DET!
Jag är säker på att ingen kommer bli besviken...

Och twisted min underbara...
Om du bara visste vilket lyckorus du ger mig när man tror att du inte läst& sedan dyker upp i sista minuten... Det är fantastiskt, går inte att förklara!
Men....Du kommer nog bli förvånad mitt hjärta..
Men du berör mig så fint med dina kommentarer... Åå Tack så otroligt mycket.
Och ja, jag tycker också mer och mer om Draco, & vi kommer få se mer & mer av honom.

Framförallt i kapitlet som kommer efter detta som jag nu lägger upp, då även Bellatrix kommer att vara med för första gången...

Nu däremot ger vi oss in i något helt annat...
Nämligen en Qudditch match!
[Och ja, jag älskar att förvåna er och lämna er med en massa frågor, vad Draco gjorde när han gick ifrån stora salen tex....Ni kommer nog få svar på det tidigare än vad ni tror...)

ÄLSKAR ER MINA ÄNGLAR! ♥
OBS!
Observera att detta är orättat och kanske för långt...
Har ju en tendens att skriva för långt, men ni får dela upp det om ni inte orkar! Ska bättra mig men det är ju så kul att skriva!
Kram ♥33

Kapitel 32
Den vildsinta dunkaren

apitel 32
Den vildsinta dunkaren

Säsongens första Quidditchmatch skulle gå av stapeln
och i sällskap med Harry och Ron begav jag mig ner till stora salen för att äta en tidig frukost
innan vi tillsammans med resten av laget begav oss ner till Qudditchplanen som låg en bit
nedanför skolområdet.
Det låg en dos av förväntan i den kyliga morgon luften och dimman som låg tung över Hogwarts flöt bort allteftersom att klockan tickade och avslöjade en himmel som såg mörk och grådaskig ut.
Angelina stegade nervöst fram och tillbaka över golvet i omklädningsrummet medan hon
mumlade osammanhängande för sig själv vilket fick tvillingarna att spela ut ordentligt, allt för att försöka reta henne så mycket som möjligt och enligt dem ”Lätta på trycket”, något som inte upphörde förens Angelina bryskt hotade med att göra slut med Fred om de inte genast slutade.
Efter ytterliga fem minuters vankande stannade Angelina upp och samlade laget omkring sig för att
snacka taktik.
Ron, som vid det här laget var askgrå i ansiktet rusade ideligen ut på toaletten och
för varje gång han kom tillbaka var han ett snäpp grönare i ansiktet och Angelina såg mer och mer tveksam ut.
”Hur känns det för dig då?” frågade hon mig till sist efter att ha gått ett varv runt i laget för att ta reda på dagens form.
”Är du nervös?”
”Nej”, svarade jag sanningsenligt och gav henne ett litet leende som hon besvarade genom att knyckla till ena mungipan. ”Det ska nog gå bra.”
”Vi spelar ju mot Slytherin…”, sa Angelina trevande och iaktog mig fundersamt med sina mörka ögon.
”Så även om du är…Hm, vän med Malfoy…”
”…Så ska jag inte låta dem få någon chans att vinna”, avslutade jag trött.
”Harry har redan pratat med mig om det där.”
”Har han?” sa Angelina förvånat och stirrade på Harry som förläget såg åt ett annat håll,
”Ja men då så. Vad väntar vi på?”
”SPÖA SLYTHERIN!” Vrålade Fred och George i kör och slog upp sina nävar i luften innan de svassade efter Angelina ut genom dörren och ut på planen.

Bifallet av flera hundra elever som vrålade när vi steg ut ur omklädningsrummet var öronbedövande och jag kände en kittlande varm känsla längst ner i maggropen.
Alla fem läktarna var fullsatta och färgerna från de olika elevernas klädnader gav de
bruna läktarna en vacker blandning av grönt, gult, blått och rött.
I mittersta läktaren satt hela lärarkåren med Dumbledore högst upp som dagen till ära var iförd en vacker turkos klädnad och det långa skägget förväntansfullt snurrat runt fingrarna.
Bakom kommentator tornet stod tvillingarnas bästa vän, en mörk pojke vid namn Lee Jordan
som högt stämde in i jublet ifrån sina Gryffindor kamrater när laget steg ut på planen.
Mitt emot oss kom Slytherinarna släntrande, allesammans stora som berg och med elaka
leenden fastlimmade i sina stora ansikten.
Draco såg ut som en småunge bredvid sina långa musklade lagkamrater och jag log prövande mot honom när vi hamnade mitt emot varandra på planen.
Han log inte tillbaka utan fortsatte bara att se rakt igenom mig med sina gråa ögon och jag sänkte förläget blicken.
”Kaptener, skaka hand!” hojtade Madam Hooch, en äldre dam med stelt grått hår och strängt ansikte som nu kom fram stegandes mot de båda lagen.
Slytherinarnas lagkapten, en storväxt musklad sjundeårselev (Som enligt ryktena hade fått lov att gå
om minst en gång eftersom han inte hade haft ett enda godkänt i sin F.U.T. T examen) vid namn Marcus flint högg tag i Angelinas näve och kramade den så hårt som han kunde utan att Madam Hooch skulle lägga märkte till det.
Angelina rörde inte en min men man såg hur smärtan speglade sig i hennes ögon och hur hon utan att släppa ögonkontakten log ansträngt överlägset mot honom.
”Stig upp på era kvastar!” Hojtade Madam Hooch och höjde sin visselpipa mot munnen samtidigt som hon med andra armen gestikulerade åt oss att skynda på.
Jag tog min kvastkäpp och placerade den i luften framför mig där den stannade, lätt vibrerandes medan den väntade på att jag skulle sitta upp.
Harry hade redan stigit upp på sin Åskvigg och efter att ha fått prova den så hade jag verkligen insett hur snabb den var och vilken enorm tillgång den måste vara för laget.
Resten av lagmedlemmarna red på kometer och rensopare av olika årgångar och hela
Slytherinlaget satt upp på sina Nimbustvåtusenettor som fortfarande såg splitternya ut.
Madam Hoochs visselpipa ljöd och vi sparkade iväg från marken under bifallande hejarop från
publiken som snart flöt ihop till en suddig massa nedanför våra fötter.
”Har inte ni slutat med blöjbarn i ert lag ännu?” frågade George Flint och nickade i riktning mot Draco som förstrött susade runt målstolparna.
”Jag trodde Slytherinlaget bara skulle bestå av tuffa killar…”
”KLONKEN ÄR IVÄG OCH SPELET ÄR IGÅNG!” Hörde vi Lees röst dåna nedanför reformator tornet
och George avvek genast från Flints sida och flög så fort som hans slitna gamla rensoparsjua behagade mot andra sidan av manegen för att drämma iväg en dunkare mot Slytherins ena jagare, en storväxt kille med nästan lika långa gorillaarmar som Goyle vid namn Graham Montaque samtidigt som ett öronbedövande vrål hördes nere från en av läktarna.
”Tio poäng till Slytherin, de odugliga fähundarna…Jag fattar faktiskt inte varför de fortfarande får spela…”
”JORDAN!” Hördes McGonagalls röst obehagligt förstärkt av Lees mikrofon,
”Om du inte kan referera matchen på ett moget sätt…”
”Jaja förlåt så mycket Proffesorn… Fred Weasley skjuter iväg en dunkare mot
fetknoppen Bole men missar…Otur där, och här kommer Gryffindors nya snygga jagare Eleonora Jacobs…någonting.
Jag ska verkligen ta och fråga om hon vill gå ut med mig…”
”JORDAN!”
”Oj, förlåt igen Proffesorn… Montaque har klonken och är påväg mot Gryffindors målstolpar,
kom igen nu Ron visa ditt Weasley blod!”
Jag vände mig om och hann precis se hur Montaque passade till Flint som flinade elakt
innan han kastade klonken rakt mot Ron som väjde undan och…”
”TIO POÄNG TILL SLYTHERIN!”

”Vad håller han på med?” vrålade Angelina till mig och Katie när hon kom susande förbi med klonken i ett hårt grepp några minuter senare. ”Han har släppt in tre mål på mindre än fem minuter!”
Jag kastade ännu en hastig blick bak på Ron som var askgrå i ansiktet innan jag
väjde undan för en envis dunkare och sköt iväg över planen mot Slytherins målringar för att
fånga klonken som nu kom flygande genom luften efter Katies misslyckademålförsök.
”Eleonora fångar klonken rakt framför näsan på Warrington, haha där fick du ditt missfoster…
Och passar till Angelina som passar till Katie som skjuter… JAAAAAA TIO POÄNG TILL GRYFFINDOR!”
Nu hördes ett vrål nedanför en annan läktare strax under oss ersatt med buanden från Slytherin.
Jag tittade upp och fick syn på Harry som precis då såg upp och gav mig ett snabbt leende
innan han susade vidare och spanade efter kvicken med Draco som en envis fluga efter sig.
Jag hörde ett susande bakom ryggen och hann precis väja undan från samma dunkare igen som verkade tagit sikte på mig.
Hastigt gjorde jag en tvärvändning och for iväg över planen och tillbaka mot våra målringar lagom för att se hur Ron släppte in ännu ett mål…
”SKÄRP DIG FÖR TUSAN!” Vrålade Angelina och hötte med näven mot Ron när hon kom flygande med klonken i ett hårt grepp tätt förföljd av Flint och Warrington som bägge två hånflinade mot Ron som sjönk ihop några centimeter över sin begagnade rensopartia.
Jag tänkte stanna till och ge honom några uppmuntrande ord men plötsligt var den förbannade dunkaren där igen och jag tvingades göra en looping över huvudet på Montaque som skräckslaget dök undan så hastigt att han höll på att ramla av kvasten.
”TIO POÄNG TILL GRYFFINDOR!”
Hördes Jordans lyckliga röst någonstans nedifrån och jag kände ett litet snabbt pirr av glädje som snabbt ersattes av ett hugg i magen när dunkaren på nytt var på väg mot mig.
Fred dök plötsligt upp från ingenstans och drämde iväg dunkaren mot Draco som hann väja undan i blotta förskräckelsen och jag kände ett sting av lättnad.
Fred pekade och jag sköt fram i luften och lyckades snappa åt mig klonken framför näsan på Montaque som ilsket grimaserade och försökte knuffa ner mig från kvasten men missade.
”TIO POÄNG TILL GRYFFINDOR!” Vrålade Lee och återigen hördes bifallet nedifrån och
Katie flög upp bredvid mig och log strålande…
”SE UPP!” Vrålade Angelina snett till vänster om oss och jag kände hur dunkaren återigen svischade förbi och missade mitt högra öra med någon centimeter innan Fred återigen dök upp till min räddning och drämde iväg den mot Slytherins vaktare, Miles Bletchley som nätt och jämt lyckades styra undan och därefter…
”TIO POÄNG ÅT GRYFFINDOR!” Vrålade Lee alldeles till sig och jag såg hur Harry höjde näven i luften
och George klappade händerna, men…
”TIO POÄNG ÅT SLYTHERIN! Dem svinen de spelar verkligen oschysst… Och nu verkar snorungen Malfoy ha fått syn på någonting! Snälla Potter skynda dig nu så slipper vi skämmas…”
”JORDAN EN GÅNG TILL OCH DU BLIR AVSTÄNGD!”
”Jamen Proffesorn, jag vet ju att du egentligen håller med.
Det var tydligen en fint från snorungens sida och Slytherin får ytterligare tio poäng… Det ser mörkt ut för Gryffindors nya vaktare som hittills släppt in vartenda mål, kom igen nu Ron!”
Men Ron ville inte kämpa längre och hade på tio minuter släppt in ytterligare tre mål.
Nu låg Slytherin före oss med nästan femtio poäng och Angelina blev vitare och vitare i ansiktet medan hon jagade på oss allt mer.
Katie lyckades göra ytterligare ett mål. Jag gav henne ett leende som hon blygsamt besvarade. Efter incidenten med halsbandet hade hon undvikit mig. Jag bestämde mig för att prata med henne efter matchen.
Jag gjorde verkligen mitt bästa för att
kunna vara till nytta för laget, men den där dunkaren hade tydligen bestämt sig för att följa efter mig.
När Fred för tredje gången hindrat den från att krossa min skalle stannade han till och skrek till Angelina: ”VI MÅSTE AVBRYTA MATCHEN! Någon har fifflat med den där dunkaren…”
”ALDRIG!” Skrek hon tillbaka samtidigt som hon försökte slita klonken ur händerna på Warrington.
”MEN DEN FÖLJER EFTER ELLI!”
”DÅ FÅR NI VÄL BACKA HENNE DÅ!” Skrek Angelina och lyckades slita loss klonken, passa till Katie som precis lyckades väja undan för dunkaren som Bole skjutit mot henne och…
”TIO POÄNG TILL GRYFFINDOR!”
Jag hade hittat på en ny taktik för att försöka undkomma dunkaren genom att hela tiden
vara i rörelse, men tyvärr gav det mig inte en chans att få tag i klonken som nu återigen tryggt vilade i Flints armar och trots Katies fina blockeringsförsök blev det ytterligare tio poäng åt Slytherin.
Plötsligt upptäckte jag att Draco och jag befann oss på samma ställe och jag tittade snabbt upp på
hans ansikte.
Då från ingenstans dök plötsligt dunkaren upp igen och innan jag hann reagera hade den kommit susande med ryslig fart och tagit sikte rätt i pannan på mig.
Jag spärrade upp ögonen och drog upp armarna för att försöka skydda ansiktet mot den stenhårda bollen…
”GE HIT DET DÄR!” Vrålade Draco och ryckte åt sig Warringtons slagträ som han förvånat släppte ifrån sig och drämde till dunkaren allt vad han kunde.
”VAD I… MALFOY SNOR ÅT SIG WARRINGTONS SLAGTRÄ OCH SLÅR SJÄLV BORT
DUNKAREN FRÅN EN AV GRYFFINDORSS JAGARE! Jag har då aldrig sett på maken, vad åt han till frukost egentligen?” Hördes Jordans chockade röst från kommentator tornet under burop från Slytherin eleverna och jag tog långsamt bort armarna från ansiktet och såg efter Draco som hade flugigt iväg till andra sidan planen och som nu blev högljutt uppläxad av Bole och Flint.
”Matchen fortsätter och vi ser Katie passa till Elli, bra fångat där snygging trots att du nästan blev krossad…Som passar vidare till Angelina, som skjuter och…”
Ett besviket mumlande hördes från läktarna och Jordan suckade sorgset.
”… Och som missar… Bra jobbat ändå Angelina, inte konstigt att den där Bletchley blockerade målringen så fet som han är… Och här kommer Flint igen, jösses han är verkligen ful…
Kom igen nu Ron rädda den! Åå nej…
TIO POÄNG TILL SLYTHERIN!”

”DU MÅSTE FÅNGA KVICKEN SNART SÅ VI FÅR ETT SLUT PÅ DET HÄR!” Vrålade Angelina till Harry när hon jagade förbi efter klonken som Flint var påväg med rakt mot Ron som såg skräckslagen ut.
Harry såg efter henne ett par sekunder innan han med en elegant sväng på sin kvast for iväg
åt andra hållet och började cirkla runt, runt omkring planen medan han spejade efter kvicken kisandes på grund av regnet som nu öste ner från den gråa himlen.
”Kom igen nu då”, mumlade han tyst för sig själv och flög ett varv runt Slytherins målstolpar.
”Kom fram nu…”
Han hade nätt och jämt hunnit avsluta meningen när han fick syn på den lilla bevingade bollen
som surrade runt alldeles invid Bletchleys öra.
I samma stund som den fick syn på Harrys utsträckta hand sköt den iväg likt ett flygande eldklot
genom den tunga luften och försvann i dimman.
Harry gav upp ett ilsket rop och satte efter den lilla guldfärgade bollen som nu flydde för sitt liv ett par meter framför honom.
Draco som fortsatt att planlöst irra omkring uppe i luften medan han försökte undvika att få vatten i ögonen fick syn på Harry och satte fart efter honom.
Vädrets stormvågor gjorde det svårt för Åskviggen att ta sig fram och hur mycket än Harry manade på den tappade den mer och mera fart och kvicken fick ett allt större försprång.
Nedanför hördes Jordans uppspelta röst och han verkade helt ha glömt resten av spelarna som kämpade på där ovanför.
Harry svor högt när Malfoy plötsligt kom upp jämsides med honom och hade
han haft möjlighet så skulle han kastat en riktigt bra förbannelse över hans hånflinande ansikte när han långsamt drog om Harry på sin Nimbustvåtusenetta som klarade ovädret mycket bättre än hans egna lätta racerkvast som på grund av sin vikt blåste ur kurs.
”Snälla… Kom igen nu.” mumlade Harry till kvasten och lutade sig fram över åskviggen för att få den att flyga snabbare.
Med ens så var de ute ur dimman igen och åskviggen tog åter upp jakten på Malfoys Nimbustvåtusenetta som kämpade på någon meter framför efter kvicken.
Malfoy vände sig om och Harry njöt när han såg förvåningen i hans ansikte när han upptäckte att Harry nästan låg jämsides med honom igen.
Malfoy sträckte ut handen nästan exakt samtidigt som Harry kom upp bredvid honom,
och Harry kom på sig själv med att be tyst att någonting skulle inträffa, vad som helst, för att inte Malfoy skulle lyckas lägga sina hala fingrar om kvicken som nu bara var en millimeter ifrån honom…
En öronbedövande knall skakade med ens hela himlen och Harry hörde som i ett vakuum hur flera i publiken skrek till där nere.
Han var så koncentrerad på att vinna över Malfoy att han inte refererade något över det utan
fortsatte att stirra på Kvicken som nu fanns alldeles framför honom.
Han sträckte ut handen och lät fingrarna sluta sig om den lilla bollen som vred sig i hans hand…
Men vänta lite nu…
Förvånat vände sig Harry om och såg hur Malfoy var på väg ner mot marken så fort som hans kvast
förmådde utan att vända sig om.
Hade han frivilligt avstått från att vinna över Harry?
Då hörde han på nytt, betydligt högre den här gången hur folk skrek panikslaget nerifrån och hans hjärta frös till is när han kunde urskilja Hermiones skrik bland alla dem.
Med mycket tungt hjärta började Harry sjunka ner mot marken fortfarande med fingrarna hårt slutna
om den lilla guldfärgade bollen som nu stilla vilade i hans handflata.

YAY NYTT KAPITEL! *läser*

ÅÅÅÅÅÅ SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA Elzyii!!!
DU ÄR SÅ JÄVLA JÄVLA JÄVLA ASBRA ATT DET INTE FINNS ETT ENDA MAGISKT LITET ORD FÖR ATT BESKRIVA DIN FF.
DU ÄR SÅ JÄVLA DUKTIGT PÅ ATT SKRIVA!!!!!
SNART SÅ FLYGER JAG TILL DIG, SLITER BOKEN UR DIN HAND OCH GER UT DEN!!!!!!!!!
VILL HA MEEER!!!!!!!
FÖRSTÅR VERKLIGEN INTE HUR BRA MAN FÅR VARA!!!!!
HYPIVENTILERAR NU FÖR ATT DEN ÄR SÅ HIMLA SUPER DUPER AWESOME BRA!!!!!!!!!!!!!