In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon drack av teet och log mot Isabelle.
"Rigtigt gott Isabelle tack." Hon åt snabbt och reste sig.
"Jag går upp och läser på. Jag vill helst inte bli störd. Kommer ner till lunch." Hon log och försvann och Léon såg på Ivan.
"Om hon misslyckas kanske vi tar henne till Italien hon måste få miljöbyte då."

Ivan iakttog Isabelle. Han ville att han kunde räkna med henne, men han visste inte hennes plan att genomföra den.
När Alice sedan berättade att hon skulle läsa på inför provet nickade de alla instämmande. Ingen ville störa henne idag. När det var en sådan viktig dag. Ivan svalde. Han ville ju trots allt att hon skulle stanna hos honom.
"Vi låter Alice vara ifred. Kanske Isabelle ser till henne och så.. så får vi se vad rådet har att säga?", sa Ivan och harklade sig medan han såg på Rion och Leo.

Vid lunchtid kom Alice ner och hon såg inte frisk ut. Hon hade en blekare nyans till huden, rödsvullna ögon och hon hostade kraftigt. Benen vek sig men Léon var snabbt framme och kände hennes panna.
"bambina du är ju varm som Italiens gator. " Han lyfte upp henne och såg på Ivan.
"Jag går upp med henne."

Vid lunchtiden hade Rion, tillsammans med Leo och Ivan, gjort varandra sällskap i salongen tills det närmade sig luch och de återigen besökte matsalen. De alla väntade spänt på Alice då hon sagt att hon skulle dyka upp vid lunchtid. Men hennes uttryck fick de alla att bli oroliga. Hon verkade inte frisk. "Alice..!", sa Rion och skyndade efter, men hejdade sig då Léon var först att plocka upp henne. "Isabelle, se till att Alice har något att äta bara..", sa Ivan och gav henne en menande blick. Han hade inte tanke att skada henne. Ivan kunde inte bara stå ut med tanken att skiljas från Alice då Alices blod vad det ljuvligaste han någonsin smakat.

"Självklart." Hon neg och såg Léon försvinna med henne och hon såg mot Rion.
"Gå efter henne. Håll henne sällskap." Hon log och gick mot köket och såg till att få maten upp.
"Jag går upp med maten nu sir" Hon såg mot Ivan med ett oroligt uttryck. Hon var tvungen att spela med.

Rion verkade först överraskad över Isabelles ord med nickade sedan och ursäktade sig för att skynda efter Alice och Léon.
Ivan nickade till Isabelle. Han räknade med henne, eller litade på henne, att göra det rätta, för att hålla Alices kvar i slottet så att rådet inte skulle ta med henne till Italien. "Gör så, Isabelle. Det blir bra.", sa Ivan och harklade sig sedan. Det var bara han och Leo kvar nu vid bordet. "Såja, Leo. Det blir bra.", sa Ivan och svalde igen. Leo nickade instämmande.

Léon bäddade ner henne och smekte hennes panna med sin hand och såg på Rion och log svagt.
"Vill du hålla henne sällskap medan jag gör iordning för ikväll? Hon behöver kanske ställa in sitt prov om hon är dålig." Han lämnade rummet och Isabelle kom in med brickan.
"Sir Rion."

"Jag stannar här, León.", sa Rion som svar på hans fråga. Rion hade sett på när han lagt henne. Han tyckte synd om Alice och kunde inte alls förstå varför hon blivit så dålig. Så snabbt. "Hej Alice.", sa Rion som för att se till att hon visste att han var i rummet med henne. Han drog en stol till sig och slog sig ner på den vid hennes sängkant så att han kunde se närmare på henne. "Vila du.", nästan viskade han.
När Isabelle kom in i rummet nickade han åt henne och återgick sedan till att se på Alice igen.

Hon ställde ner brickan på soffbordet och neg innan hon gick ut och lämnade dem ensamma. Alice öppnade ögonen och såg på Rion med en trött blick och tog hans hand.
"Jag vet inte vad som hände. Jag kände mig så pigg i morse." Hon talade för första gången och hon lät som hon hade rökt. Hon hade nästan ingen röst och hon vände bort huvudet och hostade kraftigt.

Rion tog hennes hand i sina och kramade om de. En oro syntes i hans blick. När han hörde hennes ord verkade han med ens mer orolig och tystnade. Han tänkte efter. Vad kunde det bero på? Men han hade ingen aning. "Ansträng dig inte. Vila bara.", sa Rion och lät lugn på rösten som vanligt. Han harklade sig sedan för att stryka över att han verkade orolig och sträckte på sig en aning. "Samla krafterna... Du kommer att behöva de senare."