In the dark PRS Vidomina & Medi

Mannen såg på dem innan han fällde ihop stegen.
"Underbart. Då önkar jag er en trevlig dag då!" Hab tog stegen och fick sin väg.

Marcius såg mot sin syster och log.
"Jag tror vi kan se efter henne. Men om hon är vaken det tror jag inte." sa han och nickade.
"Då går vi va?"

Cecilia nickade hon med och gick före till rummet där Halo låg nerbäddad av Vincent. "Halo? Är du vaken?" Cecilia knackade på med baksidan av pekfingret mot dörren innan hon öppnade den. Hon väntade inte på något svar, utan klev in.
"Vi ville bara se efter hur du hade det.."

Halo sov fotfarande med ruby vid sin sida och hon slutade upp att mumla och såg upp.
"Åh hon mår bra. Jag är lite trött därimot. Behöver lite att äta." Hon log svagt och skakade på huvudet.
"Cecilia vill du se vad jag har lyckas göra nu?" Hon log.
"Det är lite svårt att fixa minnen men det går."

Marcus såg på Ruby och nickade.
"Det är ju bra. Tack att du tar hand om henne..."

Cecilia klev in och upptäckte Halo i sängen med Ruby bredvid sig. "Åh.", sa hon överraskat när hon fick syn på de och log litet åt deras håll. Det hade varit lite framfusigt kanske att bara kliva på så. Men å andra sidan så var de ju i deras hem.
"Lyckats göra? Eh, ah, varför inte?", skrattade hon och ryckte på axlarna. Visste inte vad hon skulle förvänta sig.

Hon drog bort täcket och vissade hennes mage som nu saknade ärr.
"Det tog lite tid men de är äntligen borta." Hon suckade och stoppade om Halo igen och smekte henne över huvudet.
"Jag har även lyckats ta bort minnet från idag, det var så pass nytt." Hon såg trött ut och strtäkte på sig.

"Vill du ha något att äta? Vi har massa med mat." Marcus såg mot sin syster och log.

"Ah..", Cecilia flämtade imponerat när hon ögnade Halos bortgångna ärr. "Inget spår av de. Det är otroligt.." Häpen över det Ruby hade åstadkommit. Cecilia såg storögt på Ruby och ville fråga något mer om hur hon hade gått till väga då Marcus kommenterat maten. "Ja, visst. Det finns mat. Giulia och Flora har väl kokat ihop något nu. Du sa att du var hungrig tidigare, ska vi gå och kolla vad de har?"

Hon skrattade mjukt.
"Man kan göra det mesta med magi..." Hon reste sig och log.
"Jag är utsvulten. Det här drar så mycket energi. SÅ det är därör jag måste komma flera gånger." Ruby såg på dem.
"Åh får jag verkligen äta här?" sa hon glatt.
"Jag åt här för några månader sedan och maten var det bästa jag ätit."

Det var en ny värld för Cecilia. Magi. Det var långt bort från hennes verklighet. Cecilia hade inga sådana förmågor. Men det var inget hon hade funderat på heller. Hon trivdes bra med sig själv och skattade sig lycklig över det liv hon hade. Hon klagade verkligen inte.
"Jag förstår.", sa hon, fast det bara var en halv sanning. Hon var säker på att det bara var en skymt av den värld eller verklighet Ruby levde, som Cecilia hade sett. Om hon kunde radera minnen och trolla bort sår.. vad mer skulle hon kunna göra? 'Det mesta med magi', hade hon sagt. Det kändes för stort att tänka på och gjorde bara Cecilia yr i huvudet för att ens komma fram till något. Istället lämnade hon tanken och valde att inte grubbla på det nu. Men om tillfälle gavs, så skull hon fråga Ruby lite mer för att förstå mera. För nyfiken var hon. Helt klart.
"Ja, kom.", sa hon sedan som svar på hennes fråga och skrattade. Visste att det många som gillade maten de serverade här hemma.
"Flora! Giulia! Finns det någon mat? Är det ni som har lagat eller...?"

Ruby gick med Marcus och Cecilia ner. Hon såg maten och såg sedan sig om.
"Så gott det ser ut!" sa hon och hennes mage klagade.

Flora kom ut och log.
"Ja det har vi. Vi ville göra god matt till denna vackra lyckans dag." sa hon och såg mot Ruby

Cecilia slog sig ner vid bordet. "Vad fint ni har gjort.", sa hon och log mot sina fastrar.
Dörren till hallen öppnades och Franco och Gian steg in. "Hej, vi är hemma!", ropade Gian för att visa att de var där. De syntes ju inte från matsalen. "Jag ska bara byta om..", sa han lite halvhögt, inte säker på att han ville förklara sig ifall någon undrade varför.
Tills hans lättnad gick Franco in i matsalen och upptäckte det dukade bordet med några av familjen och Ruby. "Ursäkta, Gian, han.. han behövde fräscha till sig.", sa han lite mumlade och gick fram till en stol för att slå sig ner han med. Han sträckte sig efter en tallrik. "Så, jag såg tavlan, vad fint ni har gjort. Mamma och pappa kommer bli glada över att se den.", sa han utan att titta upp då han hällde vatten i sitt glas.