In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log och tog upp en väldigt gammal bok.
"Min släkting var magiker. Hans namn var Pul och han reste runt. Han var rätt kraftfull." Hon smekte boken och nickade.
"Jag har lagat boken med magi så många gånger, det var första jag fick lära mig." Hon såg sedan åå dem och lade huvudet på sned.
"Hur länge har Di Vittorios namn funnits? Vet ni det?" Frågade hon efter ett tag.

Flora såg mot Giulia som ryckte på axlarna.
"Vi två har ingen aning. Men Matteo kanske vet.... hur så Ruby var väl ditt namn?"

Cecilia nickade. Så det var en släktgrej alltså. Ruby hade bara turen att bli född i magikernas familj. Innebar det att det bara fanns en släkt? Eller fanns det fler magiker i världen? Hon tvekade, skulle hon fråga? Nä, det var inte tillfälle för det. Dessutom hade Ruby ställt en fråga som fick Cecilia att behöva tänka efter.
Familjen var allt för Di Vittorios. Nog borde hon väl ha känt sin historia? Hon såg frågande på Marcus och sedan sina äldre bröder. Flora och Giulia verkade inte ha koll, vilket förvånade henne en aning. "Pappa har släktträdet noterat någonstans här i huset. Jag skulle kunna leta reda på det.", sa Gian. Cecilia ryckte på axlarna. "Men de har rätt, pappa kanske vet? Vi skulle kunna fråga honom när han kommer hem."
Gian höjde på ögonbrynen. "Ja.. Om ni vill.", och sedan återgick han till att äta upp resten på tallriken sin.

Ruby nickade och åt upp maten och såg på Flora.
"Jag kan hjälpa till att plocka undan.." Hon såg sedan på Marcus som hade brustit ut i skratt.
"Förlåt att jag skrattarr." Han såg på henne och torkade bort en tår.
"Du är som vår mamma nu. Det är inget farligt utan jag tycker det är sött på något vis." Han reste sig och skakade på huvudet.
"Nej du behöver inte plocka efter dig. Du är gäst och det går bra att ta undan sin disk."
Flora nickade instämmande.
"Marcus har rätt. Du är en gäst och borde behandlas så. Vi kan be tjänarna om att plocka undan."

Cecilia drog lite på läpparna i ett leende. Ja, hon påminde väl lite om Camille på det sätt hur hon ville se efter alla, att de skulle ha så bra som möjligt- genom att ta bort varenda möjliga börda i deras väg. Det var inte svårt att plocka undan eller besvärligt. Men Camille var så. Och så nu även Ruby. Det var väl inte märkligt att Marcus fann det roande.
"Tack, vad gott det var. Och mätt blev jag.", sa Gian och lutade sig tillbaka i sin stol samtidigt som han slöt ögonen. "Ja, tack, Flora och Giulia. Ni gjorde riktigt god mat. Igen.", hängde Cecilia på.

Ruby såg på dem och gav ifrån sig ett lättat leende.
"Då är det okej antar jag." Hon såg sedan mot Flora och sedan Cecilia....
"Cecilia jag har en fråga till dig. Vi tar det i enrum.." Marcus såg genast intresserad ut men reste sig.
"Kaffe på maten kanske?" Flora skakade på huvudet.
"Jag är för mätt. Inget kaffe nu ." Hon gav honom ett varmt leende.
"Vi ska städa lite i köket men sen är vi lediga. Kanske vi kan bada i polen? Cecilia vill du bada?"

Cecilia sträckte sig efter sina bröders tallrikar för att stapla de på varandra. Det skulle bli lättare att plocka undan de då.
"En fråga?" Cecilia blev lite osäker. Gällde det magin? Skulle hon vara rädd eller nyfiken? Hon beslöt sig för det senare och log litet då åt hennes håll. "Jag tar gärna kaffe. Tack, Marcus.", sa hon och synade sin yngste bror för att sedan se på Ruby igen. "Vi kan gå ut i solen. Det är svalare nu.", föreslog hon och rättade till klänningen för att gå före till verandan utanför.
"Jag badar senare, först kaffe, Flora.", log Cecilia åt sin faster för att sedan stiga ut från byggnaden.

Ruby log och såg på Marucs.
"Jag tar gärna lite cider bara. Jag gillar inte dricka kaffe eter maten.
Marcus nickade oh gick efter Flora in i köket.
Ruby såg mot Cecilia och log sedan.
"Ska vi gå ut först då?" sa hon och hällde mer cider i glaset för att sedan resa sig.

"Kom, Ruby, här är jag.", sa hon och kikade in när hon märkte att Ruby inte hade följt efter. Hon log åt hennes håll och vinkade med handen att hon skulle komma till henne. "Det tar ett tag att göra iordning kaffet, vi hinner prata först." Hon gick sedan ut igen och satte sig ner på en stol i ett utrymme försedd att vara någon slags viloplats ute i finvädret med någon typ av tält som tak och bord och stolar under det.

Ruby gick efter och ställde ner sitt glas och slog sig ner.
"Jag såg att du blev nyfiken. Vad vill du veta? Jag tänker att du kanske inte vågade fråga förut.." Hon log och nickade.
"Det finns inga dumma frågor..." Förklarade hon och drack av cidern.

Cecilia såg lite generat ner när hon förstod att Ruby hade sett hennes nyfikenhet. I tystnad förbannade hon sig själv för sin oförsiktighet, även om ingen skada var skedd.
"Eh ja.. alltså..", började hon och harklade sig själv när hon insåg hur osäkerheten tog över igen.
"Du berättade om din släkt, att du kommer från magiker.. Men alltså, är ni den enda släkten då? I hela världen? Eller finns det fler magiker?", funderade Cecilia och vågade se på Ruby då. Kände sig redan mer lugn, då Ruby själv verkade så lugn.