In the dark PRS Vidomina & Medi

Ruby log och drack mer av cidern.
"Det finns många. Jag är inte den ända i New Orleans." Hon skrattade sedan till.
"Det är som att säga att det finns bara en italiensk familj i usa. Det är ju inte sant?" Hon log mjukt.
"Vill du ha några amuletter för din familjs säkerhet kanske?"

Cecilia rynkade pannan en aning. "Men hur kommer det sig? Jag menar.. kan vem som helst bli magiker?", frågade hon envist och kände sig ner ivrig än nyfiken att få veta. Hon ville förstå sig på magikerna, ville veta mer om dem. Och nu när det var klarlagt att de fanns fler.. fanns det någon hon kände som besatt samma krafter?
"Inga amuletter."

Ruby skrattade mjukt.
"Alla kan bli magiker egentligen men vissa har starkare rötter så att säga. " Hon drack lite av cidern och drog upp fötterna.
"Det är så...." Hon funderade en sund innan hon lade huvudet på sned.
"Det är svårt att förklara...." sa hon och rynkade pannan.
"Min släkt från pappa har kunnat magi, samma med mamma." Hon lade ihop händerna.

"Kan jag bli magiker?", sa hon efter en stund av tystnad. Det var fortfarande svårt att greppa att de levde i en värld med vampyrer och magiker. Betydde det att det fanns fler varelser än så?
Cecilia ville inte grubbla mer på det då det bara förde med sig yrsel och huvudvärk. Hon grimaserade och skakade på huvudet.
"Äh, glöm vad jag sa. Vi kan väl gå in igen? Jag tror att de har ordnat med kaffet nu.", sa hon och log påtvingat åt Rubys håll innan hon gick före därifrån.

Ruby såg på henne och lade huvudet på sned. Innan hon tänkte svara såg hon upp.
"Ja men det är självklart." Hon reste si.
"Alla kan magi." Förklarade hon och såg sedan mot övervåningen.
"Halo hade kort stubb när vi fick tillbaka henne. Hennes hår är magiskt tillväxt." Hon såg på Cecilia och log.
"Jag kan fixa en sak till dina föräldrar men då MÅSTE du lova mig en sak..."

Cecilia klev in i huset igen och gick tillbaka till matbordet. Franco och Gian satt vid bordet och verkade skratta åt något skämt över varsin kopp kaffe.
Cecilia svarade inte Ruby. Hon var inte säker på att hon ville dra in magi i deras familj. Det räckte med prästinnan och Ruby. Hon var nöjd med som det var.
Hon slog sig ner vid bordet mitt emot Gian och sträckte sig efter en kopp för att hälla upp i sin kopp. Försiktigt höjde hon koppen till munnen och smakade av den heta drycken. Gott.

Ruby kom efter och slog sig elegant ner och såg på dem.
"Ett skämt vi missade?" Hon log och lutade sig tillbaka. Hon hade glaset i handen och förde det till munnen.
"Jag ska snart ge mig av. Halo borde vakna snart och hon ska egentligen inte se mig." Hon suckade.
"Men jag kommer om någon dag för vidare behandling."

Gian såg upp mot Ruby. Han log fortfarande efter skratten och skakade på huvudet åt hennes fråga. "Nejdå. Vi svamlar bara.", sa han och bytte en blick med Franco, vars leende svalnat snabbt. Han var mer den allvarsamma typen. Eller kanske den blyga. Iallafall var det inte lika ofta en såg honom skratta såsom Gian så gärna gjorde.
"Vad tråkigt, Ruby. Jag gillade ditt sällskap.", sa Gian och höjde kaffekoppen åt hennes håll för att hälla i sig det sista ur koppen. "Du kan hälsa de andra att hon är i goda händer här. Vincent har ett öga på henne. Du är välkommen tillbaka."

Hon gav honom ett leende.
"Jag är mycket medveten om er läkares kunskaper. Han har ju riktig medicin." Hon log mjukt och nickade.
"Jag har kunskaper i annat och utövar dem så. " Hon tog upp en näsduk och släppte den. Men den stannade i luften.
"Som sagt andra kunskaper."

Gian klappade imponerat händerna och Cecilia hakade på, om än mindre entusiastiskt än sin bror.
"Wow, så coolt!", sa Gian och log stort. Han slutade applådera och harklade sig samtidigt som han ögnade den svävade näsduken. "Ja, han är skicklig. Och du verkar ju.. kunna annat."
Franco reste sig. "Kom, Gian. De väntar på oss nu. Vi måste åka."
Cecilia såg en aning besviken ut. "Ingen fara syrran. Mamma och pappa kommer säkert om någon timme eller två. Vi ses sedan.", sa Gian och log mot de båda. "Det var trevligt. Hejdå."
Sedan gick de båda bröderna därifrån för att gå mot hallen.