~Bayrios - i Öst~ [Privat Fantasy Roll]

Erik - Skogen i Öst:
Erik drog ett skakigt andetag, han försökte lossa sitt grepp om Arya - om så bara en smula - för att inte krossa henne. Det resulterade i att han grävde fingrarna djupare i sitt egna kött. Naglarna hade dragit blod och han kunde känna dess fukt mot fingertopparna där naglarna sjönk in genom huden.
"Arya, jag-" han försökte tala vidare, försökte få fram det som låg så tungt inom honom. Men det var lönlöst. Hans lungor behövde mer luft och han behövde mer styrka. Det var inte det att han inte litade på henne, det var det att han smärtade så djupt över Hildés bortgång och skuldkänslorna låg likt glödande kol i hans mage.

Erik försökte kvälja de brutala tankarna och de grymma minnesbilderna som fanns i hans huvud.
"Jag ville aldrig- ARGH..!" Eriks mening avbröts av ett vrål när det kändes som om hans hand skulle fatta eld. Han släppte instinktivt greppet om Arya och sköt henne ifrån sig, kanske med lite väl mycket kraft då hon knuffades ur hans knä och landade någon meter bort. innan han for upp från marken. Erik greppade sig om handleden medan hans hand såg ut som vanligt fast kändes som om den skulle brinna upp. Han knöt den instinktivt medan han flämtade.
"Va i-" han bet ihop käken och knöt näven hårdare medan han frustade och flämtade.

Arya - Skogen i Öst
”Arya, jag-”
Han hade svårt att tala, det märktes. Endast enstaka ord eller korta meningar kom ur hans mun. Hans tårar blötte hennes hår, axel och bara över kropp, men Arya brydde sig inte om det. Hon svalde och kämpade för att hålla tillbaka sina egna tårar som brände bakom ögonlocken. Det smärtade henne att se Erik i sådant skick. Det gjorde ont inom henne var gång han led. Hon gjorde allt hon kunde för trösta och stötta honom, men uppenbarligen var det inte nog för tillfället. Det Erik försökte säga var långt mycket tyngre än något som bara Aryas närhet kunde lätta. Hon kysste sidan av hans huvud och fortsatte att smeka honom över huvudet samtidigt som hon höll honom tätt till sig.
”Shhh, Erikk, det är okej...” hon hyshade honom inte för att han skulle bli tyst utan enbart i ett försök att lugna honom, ”älskade...”

”Jag ville aldrig- ARGH..!”
Från ingenstans hade Erik plötsligt gett ifrån sig ett högt vrål och skjutit Arya hårt ifrån sig. Hon flämtade högt samtidigt som hennes lilla kropp flög ur Eriks knä och en liten bit över marken tills hon landade hårt över en meter bort. All luft gick ur henne då kroppen slog med magen först i backen. Arya stönade högt samtidigt som hennes huvud i princip studsade mot en lite tjockare gren som träffat hennes ansikte då hon slog i marken. För ett ögonblick snurrade det så mycket i hennes huvud att det kändes som om allt var upp-och-ner. Erik som hastiggt rest sig upp tycktes hänga från marken som bytt plats med himlen. Arya blundade hastigt ett par sekunder. När hon öppnade ögonen igen var inget upp och ner längre men stjärnor dansade överallt i hennes synfält så att hon blev tvungen att stänga dem igen. Huvudet värkte illa, det sved och ömmade på en plats i pannan, hon kunde känna en liten blodsmak i munnen efter att läppen spruckigt från att ha klämts mellan grenen och Aryas egna tänder. Dessutom gjorde magen, revbenen och även hennes byst ont då allt sammans varit det som tagit emot henne först då hon landade i marken.

Det var inte det att fallet varit särskilt långt eller högt, men eftersom Arya var så liten och Erik kastat henne ifrån sig så hastigt och med sådan styrka fick det ändå ganska illa konsekvenser för hennes ömtåliga lilla kropp.

Arya blinkade igen. Stjärnorna hade försvunnit från synfältet nu men hon kände sig fortfarande ganska yr. Sakta tvingade hon upp sig i halvt sittande, halvt liggande position stödd på ena armen. Försiktigt kände hon på sin läpp med sin fria hand. När hon såg ner på sina små fingrar var det fläckade av hennes eget blod. Hon kände på sin panna också med handryggen. Inget blod, men lite skrapad var den och det skulle definitivt bli en bula när hon slagit i grenen.

Chockat och faktiskt någost skrämt såg hon upp på Erik framför sig.
”Erikk, vad, vad,... vad hände?”
Hon stirrade på honom men han såg inte ens på henne. Någonting var fel, men något annat än det han försökt berätta för henne tidigare. Erik stod med en hårt knuten näve, hårt ihopbitna tänder och den andra handen greppad om sin knutna hands handled medan han flämtade häftigt. Vad hade just hänt? Eller, vad var det som hände just nu?

Erik - Skogen i Öst:
Erik flämtade och försökte strypa blodtillförseln till sin hand. Han såg upp med smala ögon när Arya talade,
"Arya," flämtade han, "förlåt." krystade han ut och i samma stund som han fick ut ordet försvann den brännande känslan. Som om den aldrig hade varit där. Eriks hand som var lindad om handleden slappnade av och det gjorde även den knutna näven.
"Va i-" han flämtade till när något knastrade inuti hans hand. Något som han vet inte fanns där tidigare. Han tittade upp på Arya. Vad det än var i hans hand kom det på andra plats när han såg Aryas tilltufsade tillstånd.
"Arya!" flämtade han och sprang bort till henne med tre långa kliv, "Förlåt! Jag-, jag menade inte." Erik skakade på sitt huvud medan han sjönk ner på knä bredvid henne, fortfarande med näven knuten om vad som än låg där inne.
"Jag var rädd att," han sneglade på sin näve, "att det skulle skada dig." sade han ursäktande och lät blicken återvända till henne.
"Är du okej?" Han var frustrerad och orolig, arg på sig själv för att han inte hade kontrollerat sin styrka.

Arya - Skogen i Öst
Erik frustade ut hennes namn och något mer, sedan satt han plötsligt vid hennes sida. Arya blinkade ett par gånger. Yrseln gjorde att hon inte helt var med på noterna, men snurrandet i huvudet hade börjat lägga sig nu.
”Förlåt! Jag-, jag menade inte. Jag var rädd att, att den skulle skada dig. Är du okej?”
Arya blinkade ett par gånger till tills Eriks ansikte var tydligt framför henne och hon lyckats ta in det han sagt. Hon puttade sig upp i sittande position igen samtidigt som hon nickade åt det han sagt, ganska lättad över att han inte gjort henne illa med flit. Men, vad hade han frsökt skydda henne ifrån? Arya rynkade pannan och lade huvudet lätt på sned.
”Ingen fara med mig, sånt som kan hända en liten kvinna runt stora människor.” en droppe blod föll från hennes spruckna och snart svulna läpp då hon gav honom ett lite halvt leende, ”var bara inte beredd,... vad hände egentligen?”
Hon tittade på hans knutna hand. Det såg ut som om han höll i något.
”Vad har du där?”

Erik - Skogen i Öst:
Erik andades ut när Arya sade att hon var okej, men han kunde inte annat än känna skuld över hennes tilltufsade tillstånd. Han hade använt för mycket styrka, även om det delvis låg bortom hans kontroll så blev han arg på sig själv. Erik suckade när Arya frågade vad som hände men han hann inte svara innan hon frågade vad han hade i sin hand.
"Jag vet inte," sade han och höll fram näven, "det kändes som om min hand skulle brinna upp." fortsatte han och öppnade långsamt näven vilket avslöjade det lilla pappret med snöre omkring sig. Erik höjde sitt ena ögonbryn och stirrade på lappen.

Med försiktighet knöt han upp snöret och vecklade ut pappret vilket visade sig vara ett brev och han skulle känna igen handstilen vart som helst; Briañnas handstil. Han greppade pappret hårdare när han förstått att det var från hans syster och läste det halvt mumlande.
"Erik, ik mis dy safolle. Ik winskje dat jo sein hawwe
foarôfgean. Wy winsken dat ik fan har learde.
Mar der is no gjin tiid foar dit no. Ik wol just sizze dat ik
hoopje ik jo wer sjen te litten, dat jo lokkich binne.

Mama is wat plan, mar ik wit net wat. Mar it is wat
dy't har net mear by har komt. Miskien altyd. Ik wit it net.
Mar elkenien wol jo thús, Jacov is faaks de útsûndering. Hy is it meast
raas dat jo noardlik ferlieze. Mar broer, ik begryp jo, ik begryp dat
Jo ferlieten Norr foar wat wichtich. Foar wat moai. Ik begryp
Ik haw itselde ding yn in immen fûn.

Ik wit net hoe't jo fiele, hoe jo it hawwe of sels wêr't jo binne - mar
Ik wit dat jo libje. Sorry foar alles Erik. Sorry foar myn egoïsme,
Sorry foar de pine dy't ik jo ûnderwerp. Sorry foar net
Jo wiene earder begon wêrom't jo ús, jo famylje en jo thús ferlitten hawwe.
It wie moai lokkich ek op in manier wêrop jo jo hawwe. dyn
Herweerige frou dy't hjir thús wachtet, is dreech om te hawwen. Se is
oergean - in frou oan Jacov.

Wês opsichtich ... ik tink dat jo keuze mear ynfloed hat
as jo yntinke ... Der binne ruften fan oarlochsdiel
de generaasjes, mem moetsje yn frjemde manlju yn 'e tsjuster, ik wit
Ik seach de hiele tiid, de minsken prate oer ferwûning en
Yn 'e midden fan dit allegear wurdt sein dat jo wakker binne of
Troch de súdlike prinsesse nei Noard nommen te litten.

Der is safolle mear dat ik wol skriuwe, mar boppe alles
Ik wol jo begripe dat ik jo wer wer sjen sil. Ik bin op
jo side altyd Erik.
~ B."
(Erik, jag saknar dig så innerligt. Jag önskar att du hade sagt farväl innan du lämnade oss. Önskar att jag hade fått veta om henne. Men det finns ingen tid till detta nu. Jag vill bara säga att jag hoppas att jag får se dig igen, att du är lycklig.

Mor planerar något, men jag vet inte riktigt vad. Men det är något som inte stämmer med henne längre. Kanske alltid. Jag vet inte. Men alla vill ha hem dig, Jacov är kanske undantaget. Han är mest arg att du förrådde Norr. Men bror, jag förstår dig, jag förstår att du lämnade Norr för något viktigt. För något fint. Jag förstår för jag har hittat samma sak i någon annan.

Jag vet inte hur du mår, hur du har det eller ens vart du är - men jag vet att du lever. Förlåt för allt Erik. Förlåt för min själviskhet, förlåt för smärtan jag utsatte dig för. Förlåt för att jag inte förstod tidigare varför du lämnade oss, din familj och ditt hem. Det var nästan tur också på ett sätt att du lämnade oss. Din blivande fru som väntar här hemma är inget att ha. Hon är vedervärdig - en kvinna passande till Jacov.

Var försiktig... Jag tror att ditt val har fått större konsekvenser än vad du tänkt dig... Det går rykten om krigsföring bland generalerna, mor möter konstiga män i mörkret, jag känner mig bevakad hela tiden, folket pratar om förräderi och mitt i allt detta talas det om att du blivit förhäxad eller tvingad att lämna Norr av den söderländska prinsessan.

Det finns så mycket mer jag vill skriva men framförallt vill jag du ska förstå att jag vill se dig igen. Jag står på din sida för all framtid Erik.
~B.)

Erik flämtade till. Han hade saknat sin syster mer än vad han hade trott. Att få läsa hennes ord rörde honom på djupet, hela vägen in i ryggmärgen. Samtidigt gick hans storebroders gen upp i högvarv då Briañna benämnde att hon funnit någon hon älskar, och att han inte är där för att kontrollera satyget som förfört hans syster fick honom att må lite smått illa då blodet pumpade hårdare i hans ådror. Samtidigt, ja samtidigt var han överlycklig att hon förstod honom och att hon verkade finna lycka trots allt.

Att en väntade fru finns hemma i Norr var nyheter för honom - inte en chans i universum fanns att någon annan kunde ta Aryas plats och det fanns inte en chans i kosmos att han någonsin skulle ta en annan kvinnas hand i giftermål än Arya. Det var bara befängt. Erik undrade för en kort stund vem kvinnan var och hur länge som hans föräldrar hade planerat det hela. Eller, hur länge hans mor hade planerat det var nog mer korrekt att säga. Erik suckade ljudligt åt det hela men stelnade till vid Briañnas ord om krigsföring och förhäxningar - det var inte bra, inte bra alls att de drog det så långt. Och han hade lite svårt att se hur hans mor kunde ha något med det hela att göra men å andra sidan så var Briañna bra mycket smartare än han själv var och hon var definitivt mer observant. Så om hon sade att något var fel så var något fel, Erik betvivlade aldrig hennes ord. Han sänkte sin hand med brevet då han tagit sig genom hela alltet och tittade på Arya,
"Vi måste återvända till Freja och Wilheim."

Arya - Skogen i Öst
Arya stirrade medan Erik öppnade sin knutna näve och vad som som såg ut som ett brev uppenbarade sig däri. Både hon och Erik visste om att det brevet inte hade funnits där tidigare. Arya iakttog Erik under tiden han väcklade upp papperstycket och utan att tveka läste igenom dess innehåll. Han mumlade något otydligt orden samtidigt som han läste dem, men även om han talat rent och klart hade Arya inte förstått vad han sagt. Brevet tycktes vara skrivet på Eriks modersmål, vilket var helt främmande för Arya. Men hon märkte ändå att det tycktes spraka upp många olika känslor inom hennes älskade. Då och då suckade eller flämtade han och vid ett tillfälle kramade han hårdare pappret han läste ifrån. Arya höll honom spänt med blicken under hela tiden han läste. Hon var bbåde orolig och nervös för vad brevet kunde innehålla och vem det kunde vara ifrån.

”Vi måste återvända till Freja och Wilheim.”
Han hade sänkt papperet och mött hennes blick, men innan Arya ens hunnit öppna munnen hade han sagt de orden. Arya svalde och försökte läsa av i Eriks blick vad som hände.
”Vad stod det i brevet och vem var det ifrån?” frågade hon utan att röra en muskel där hon satt i det höga gräset.

Erik - Skogen i Öst:
”Vad stod det i brevet och vem var det ifrån?” frågade Arya utan att röra sig, Erik tänkte först räcka över brevet men insåg genast att det var oväsentligt att hon fick läsa med egna ögon, hon skulle inte förstå orden ändå.
"Min syster, hon säger att vår mor planerar något och att det går rykten om krigföring i Norr. Att mitt val har startat något där hemma..." Erik biter ut orden, en ilska har börjat bubbla inom honom över hans familjs och folks tankesätt. Kan de inte bara lämna oss ifred?
"Jag måste prata med Freja och Wilheim, åtminstone varna dem. Om de återvänder utan mig vet jag inte vad som händer med dem. och kanske vet de något från innan de lämnade Norr." Erik reste sig upp från marken medan han pratade; Frigga hade kommit fram till honom och stod nu vid hans sida. Erik räckte sin hand mot Arya för att dra upp henne från marken - varför visste han inte exakt för Arya var mer än kapabel att resa sig själv, men samtidigt kändes det rätt att erbjuda sig och Erik ville innerligt röra vid henne nu när hans tankar gick på högvarv. Att han utelämnade att hans syster funnit någon att älska, att hon saknar honom och att hans familj har en arrangerad fru som väntar där borta i Norr på honom (för det var helt oväsentligt, han skulle aldrig vara med någon annan än Arya någonsin).

Arya - Skogen i Öst
Arya tappade helt hakan när Erik berättade vem brevet var ifrån och vad som stått i det. Hennes ögon vidgades samtidigt som hon lätt tappade andan. Krigsföring? I Norr? Mot Söder!? Aryas huvud gick plötsligt på högvarv igen och det kändes som om hon inte riktigt kunde ta in vad det betydde. Krig? Efter en av de längsta fredsperioderna mellan Norr och Söder i Bayrios historia? Trots att de slagits sida vid sida som allierade mot Mongralerna och Den Röda Magin bara månader tidigare? Arya var i chock. Varför? Det var rent vansinne!

Inte förens Erik rest sig upp och sträckt sin hand emot henne skakade Arya på huvudet och tog den. Samtidigt greppade hon på nytt sin överdel som legat i gräset brevid och drog den över huvudet så fort hon stod på fötterna igen.
”Men...” hon skakade på huvudet igen, ”varför!? Varför krigsföring!? Det är ju rena vansinnet! Vad-”
Arya skakade på huvudet en tredje gång efter att ha avbrutit sin egen mening. Vad i all världen fanns det att krigsföra!?

Erik - Skogen i Öst:
Erik skakade på sitt egna huvud. Han var lika upprörd som Arya var över situationen. Det var verkligen vansinne att starta ett nytt krig efter så många år av fred mellan rikena.
"Jag vet inte hjärtat." sade han och såg med lite mörkare ögon på henne. Hans hjärna arbetade på högvarv för att smälta allt det som hade stått i brevet och han visste inte riktigt hur han skulle bearbeta den mängden information han blivit bombarderad med från klar himmel. Men han vet att de måste ta sig tillbaka till Freja och Wilheim så att även de kan få ta del av informationen. Kanske borde Erik även berätta för Ameenia om det möjliga krigshotet. Han är osäker men ändå kändes det som att invånarna i Öst hade rätt att veta.

Erik lade sin näve på Aryas axel - med viss försiktighet - och försökte ge henne ett leende.
"Vi löser detta, på något sätt." sade han så betryggande han bara kunde även om han själv var osäker på det hela. Hur de ska lösa det har han ingen aning om men att det finns en lösning där ute är han helt säker på.
"Men vi måste återvända till boningen nu. De andra förtjänar att veta också." fortsatte Erik och han fick kämpa för att inte dra in Arya i sin famn. Önskan om närhet, att känna henne och vara med henne, har ökat till nästan löjliga nivåer efter hans upptäckt att hon är hans Upendora. Oavsett vad som hände runt omkring så var det fortfarande övertydligt att hon var den singulära kraften som höll honom på jorden. Hur underligt det än må ha varit.

Arya - Skogen i Öst
”Vi löser detta, på något sätt.”
Arya visste inte om hon blev lugnare eller mer orolig av Eriks ord. Visst var han hennes trygghet och visst lät hans röst på något vis betryggande, men Arya tvivlade. Om Norr värkligen planerade ett krig, hur i all världen skulle hon och Erik bära sig åt för att stoppa det? Visst var han prins av Norr, men han kunde inte göra något åt det hela därifrån han var nu. För att använda sin makt och sitt inflytande som son till Letoyanernas kung skulle han vara tvungen att lämna Arya och bege sig till sitt hemland. Och hur skyldig Arya än kände sig över det så kunde hon inte hjälpa att faktiskt nästan tycka att det var värre.

”Men vi måste återvända till boningen nu. De andra förtjänar att veta också.”
Arya nickade men sade först ingenting. Hon höll med Erik, även Freja och Wilheim borde få ta del av informationen. De var båda från Norr och generaler dessutom, dem om några skulle påverkas mycket om krig bröt ut. Men Aryas tankar gick även till någon annan hon tyckte borde bli informerad. Som för henne, nästan var allra viktigast att tala om det med. Hennes egen familj. Hennes moster, morbror och kusin - kungen, drottningen och kronprinsen av Söder måste få veta om det potentiella hotet mot deras rike för att i vart fall kunna förbereda sig på det som fanns risk för att komma. Men Arya sade ingenting om sina tankar på att kontakta sin familj och varna sitt hem till Erik. Hon bara nickade mot honom och det han hade sagt innan hon satt upp på Daya som kommit lunkande strax efter Frigga till resten av sällskapet.