Prs tippest & JustAFriend

Åhhh, Elliot smälte av Sebastians leende. Det vackraste, finaste, mest perfekta han någonsin sett. Det gick inte att få nog. Han var beroende av det. Av hela Sebastian. Behövde se honom varje dag(varje minut och sekund helst(men det var bara desperat och creepy så schhh)).
Han visste inte vad han skulle svara så han tog en till bild med ett leende och ritade sedan en flock med röda hjärtan. Och skickade iväg.

Herregud. Det fanns verkligen ingen finare än Elliot. Hur rättvist var det egentligen att någon hade perfekt personlighet och utseende? Okej, Elliot hade inte det så lätt ändå. Dåligt tänkt Seb. Riktigt dåligt.
Och fina hjärtan. Seb höll kvar snapen, lite för länge kanske, för att titta på varje hjärta. Varje hjärta som Elliot (förmodligen) ritat dit. Seb blev helt varm inombords. Tänkte inte på hur benen domnat av eller hur det tidigare illamåendet försvunnit. Elliot. Elliot Elliot Elliot.
Han tog en bild på sin t-shirtprydda axel och la till ett rött emoji-hjärta. Skickade iväg.

Elliot stirrade på den röda pilen. Hur den blev vit och sedan stannade så. Vad höll den andre på med? Skulle han bli lämnad på read? Nej, snart därefter kom en axel och ett hjärta. Ett rött hjärna.
Elliots kropp var en bubbelpool. En brustablett i ett glas med vatten. Det var Sebastians ”fel”. Även om det kändes allt annat än just det. Det kändes så fruktansvärt rätt.
’Älskar d’, Radera radera radera. Nej. Too soon. Eller hur? Allt var ju fortfarande så oklart. Dessutom ville han inte göra Sebastian obekväm. Eller ångra något sedan, vilket han ju inte skulle göra, men ändå.
Det fick bli ännu en bild på ett litet leende. Han visste återigen inte vad han skulle skriva. Ett leende fick räcka. Skickat.

Leende. Ett leende som fick Sebs hjärta att slå volter. Men ingen text. Inga hjärtan. I och för sig hade ju Seb själv bara skickat ett hjärta så vad förväntade han sig ens att Elliot skulle svara? Ughhh...
”Skriv något”
I sällskap med en likadan bild som förut skickade han iväg snapen. Skumt att skicka något sånt? Nej, nej. Seb hade skickat så till många andra. Han hade en tendens att döda konversationer. Och han visste inte hur en skulle påbörja en ny utan att helt enkelt skriva ’skriv något’. Socialt inkompetent? Ja.

Var han sur? En axel. Ingen smiley.
Vad fan skulle han svara på det? ’Har du återhämtat dig efter att ha ’nästan dött’?’, ’Vad är din favoritfärg?’, Nej.
”Hey kom igen, du vet hur stel jag är”, nå, det kanske dög. Det var i alla fall sant och precis som han tänkte. Elliot tog en bild på sin axel. Det fick räcka. Inget skulle ändå vara tillräckligt bra. Tillräckligt för någon som Sebastian. Skickat.

Emmett kom inspringandes. Elliot la ifrån sig telefonen och gick för att borsta tänderna på den lille. Det behövde han inte skriva till Sebastian va? Nej, han skulle ju snart vara tillbaks.

Elliots axel. Besvikelsen sköljde över den yngre även fast han visste att han själv också hade skickat en bild på sin axel. Men ändå. Han ville ju ha leendet. Så gärna.
"Du? Stel? Vad är jag om du är stel????"
Bild på ögonen och ögonbrynen. Höjda ögonbryn, faktiskt. Skickat.

Efter en tio minuter var han tillbaks, Emmett började byta om till pyjamas medans den äldre plockade upp telefonen. Elliot kunde inte låta bli att le åt Sebastians svar. Jo, han hade en poäng där. De var dock båda stela, fast på olika sätt.
"Söt", fick bli svaret. Med två emojis. En som räckte ut tungan och en pussemoji med hjärta. Då borde väl den yngre förstå att det var retsamt sanningsenligt. Det stämde ju även om det kanske inte var svaret den andre sökte. Nej, Elliot skulle bestämt inte klanka ner på den yngre. Det fanns ju liksom inget att klanka ner på. Han bjöd på ett litet retsamt leende och skickade.

Den röda pilen förblev röd. Länge. Alldeles för länge. Seb, skärp dig. Du vet det där som kallas för liv? Elliot har ett sånt. Skaffa dig ett sånt också. Snälla.
Han reste sig upp, på vingliga ben, och gick upp till badrummet. Han kände sin egen svettlukt. Och då var det alltså illa. Om han själv kunde lukta svetten, tänka sig hur brutalt det luktade för alla andra. Kläderna drog han av sig snabbt och kastade dem direkt i tvättkorgen. Tittade snabbt på mobilen innan han steg in i duschen. Inget.

Han använde inte vaniljschampot nu heller. Inte för att han inte ville tänka på Elliot men mer för att vanilj definitivt var mer Elliots doft än hans egen. Han gjorde ännu en mental notis om att han skulle ge schampot till Elliot. Fast kanske en ny flaska. Det kändes lite b att ge honom en öppnad.
När han steg ut ur duschen, med badlakanet sittandes på höfterna, så tittade han på mobilen igen. Elliot. Han log. Kunde inte hjälpa det.
Söt? Ordet tog fokuset från emojisarna och det oehört fina leendet. Söt? Det var ju en komplimang men... Var Seb omogen, söt och dum? Fan.
Han tog en bild på sig själv i spegeln. Riste till med mobilen så att bilden skulle bli lite suddig. Ville inte att Elliot skulle se hans bara överkropp allt för tydligt.
"Jag är inte söt"
Arg emoji och sedan en skrattemoji för att lätta upp det. Gud, vad emojis inte var Sebs grej.

Kinderna hettade till en aning. Inte sådär signalkräfte-röda, utan lite rosiga. Bilden var ju trots allt suddig. Men den yngre stod där. Utan tröja(utan några kläder men det är lite too much att tänka(fy Elliot)). Det gick ju inte att se ordentligt men det han såg tyckte han om. Mycket. Det var ju Sebastian liksom.
"Ge dig, lyssnade du inte på mina visdomsord tidigare i dag?", han tog ett kort där han blundade, log och rynkade på näsan.

Han stod kvar framför spegeln och tittade ner på mobilen i väntan på svar. Svaret som kom mycket snabbare än det förra. Tack gode gud.
Och han dog typ sötdöden. Elliot var cirka helt oemotståndlig. Seb hade aldrig sett något finare förut. Aldrig aldrig aldrig. Och skulle dessutom aldrig göra det heller. Förhoppningsvis skulle Elliot och Seb spendera resten av sina liv tillsammans för hur skulle Seb någonsin kunna bli tillsammans med någon annan när han visste att ingen i hela världen kunde nå upp till Elliots nivå?
"Fast jag är ju faktiskt inte söt"
En svartvit bild på nyckelben och läppar. Han bet sig i läppen. Sådär coolt/sexigt. Fast det var kanske bara attraherande när tjejer gjorde det. Eller? Nej, nej. Seb hade ingen aning. Men han skickade ändå.