In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon nickade svagt och svalde gång på gång men hon slöt sakta ögonen.
"Okej." Viskade hon svagt medan hon höll hans hand.
"Om jag somnar, stanna med mig."
hennes hy var fortfarande blek och svett hade börjat bildas på hennes panna.

"Det finns mat åt dig. Isabelle har kommit med den åt dig.", sa Rion, nästan viskade åt henne.
Rion verkade orolig igen och rörde med sin tumme över hennes hand som han hade i sitt grepp. Hon kändes varm. Snart upptäckte han att hon verkade svettas, ett tecken på att hon hade feber. "Alice..!", sa han och reste sig för att gå fram och placera en hand över hennes panna. "Du har feber. Låt mig hämta Leo, han kan hela. Kanske han kan hjälpa dig.", sa Rion och svalde osäkert. "Jag kommer strax.", sa Rion och kramade hennes hand lite extra innan han lämnade rummet för att hämta Leo.

Hon skakade på huvudet och hostade igen.
"Jag är inte hungrig. Jag kan inte andas." Hon såg på honom och höll hårt i hans hand.
"Nej snälla gå inte. Snälla nej." Men det hjälptes inte. Snart var hon ensam och hon somnade kort efter det.

Rion återkom strax med Leo som sällskap. De båd andades häftigt, som om de sprungit. "Alice..!", sa Leo när han upptäckte henne och gick fram till henne. "Hur mår du?", frågade han henne lågt och undersökte henne med blicken. Han konstaterade att hon verkade blek. Hon var svag. Men vad berodde det på?
Leo svalde och såg ut att tänka efter. Han upptäckte kort därpå brickan med mat som Isabelle kommit med och gick fram för att plocka upp glaset med vatten åt henne. "Drick något. Det kanske hjälper dig med ditt onda i halsen.", sa han och räckte över glaset till henne. Han insåg dock att hon kanske inte var tillräckligt stark för att hålla i glaset och placerade därför sin hand bakom hennes huvud för att lyfte det uppåt och på så sätt hjälpa henne smaka av vattnet ur glaset.

Så fort de kom tillbaka vaknade hon till och skakade på huvudet. Hon var för svag vid detta tillfälle. Nä Leo hjälpte henne att hålla upp huvudet försökte hon att få ner vattnet, hälften hostade hon upp och kramade om lakanet.
"Jag vill inte dö." Viskade hon och öppnade ögonen.

Leo lade ifrån sig glaset på nattduksbordet bredvid Alice. "Du kommer inte att dö. Jag förstår att du har ont. Men det kommer bli bättre. Det måste det.". Han lade en hand över hennes panna för att känna hennes temperatur. Hon var varm. "Ansträng dig inte.", sa Leo sedan en aning eftertänksamt och sträckte sig efter en trasa med vatten för att badda hennes panna med den. "Vila bara.", sa han lugnt och Rion sjönk ner på samma stol han suttit på tidigare. Han log litet mot henne.

Alice hade fallit in i en sömn och kände inte vad som hände runt henne.
Lén kom in ik rummet och såg på dem och han såg oroad ut.
"Hon verkar svag. hon kanske inte orkar föra provet och då beroende på sitt tillstånd måste stanna kvar." Han såg på Leo och nickade
"Ta hand om henne en sund. Jag måste tala med Ivan om detta."

Leo stannade upp i en rörelse då han hörde Léon komma in i Alices rum. Han såg på honom och nickade instämmande. Alice verkade svag. Och ljudet från hennes andetag verkade inte göra det bättre. De lät ansträngda. Som om hon kämpade för överlevnad. "Jag och Rion är kvar här med henne, Léon.", sa Leo och svalde. Han baddade hennes panna igen och såg på Rion som iakttog Alice. Han hade tagit hennes hand i sina och behöll sitt fokus på henne.

Timmar hade gått och fram till kvällen hade Alice vaknat till. Blekheten hade gått bort lite men hon hade fortfarande hög feber.
"Rion." Hon kände efter på pannan och hostade till.
"Åh nej provet!"" Hon satte sig snabbt upp men ramlade lika fort ner av yrheten.

Ron var snabbt upp på fötter då Alice hade vaknat till och sträckte sig efter henne. Han flämtade till då hon föll till kudden igen efter att tappat medvetandet. "Leo, hon är vaken.", sa ah n till Leo som också stannat kvar i rummet för att se till henne.
Leo vad glad över att se att hon verkade piggare. Hennes färg verkade komma tillbaka. Det var ett gott tecken. Men när hon fallit tillbaka blev han orolig igen. Leo sträckte sig efter hennes ena hand för att krama om den.
"Såja, oroa dig inte om provet. Det kommer att gå bra.", sa Rion lugnt. Han bytte en blick med Leo som nickade instämmande.