In the dark PRS Vidomina & Medi

Med ett leende tog Camille hans arm och lutade kinden mot hans arm.
"Åh du har gett mig så mycket lycka. Barnen, ett nytt sett att se allt på." sa hon och gick efter.
Hon slog sig ner och log.
"Åh det låter som ett bra val." Hon gav Matteo ett leende.
"Grattis älskade."

Matteo mötte hennes blick med en kärleksfull en samtidigt som han tog hennes hand i sin.
Champagnen blev serverad med varsitt glas och flaskan bredvid i en hink med is.
"Jag har en sak till dig.", sa han och log då lite lustigt.
Han sträckte sig efter innerfickan i sin kavaj och tog fram en ask. "Jag tror du ska gilla det. Halsbandet är beställt från Österrike. Det är gjort av Swarovskidiamanter.", förklarade han och knäppte upp låset så att asken öppnade sig och ett halsband med vita, klara, diamanter visade sig. "Låt mig hjälpa dig..", erbjöd Matteo sig och reste sig upp för att gå runt bordet till Camilles sida.

Hon kände värmen av hans händer och det fick Camilles hud att knottra sig. När hennes ögon landade på halsbandet slog hon handen för munnen.
"Matteo det är underbart!" utbrast hon och lyffte på håret för Matteo skulle ha något att se.
"Det är så vackert." viskade hon.

"Leo du är så stilig!" Mira såg på Leo och borstade bort något från hans axel.
"Du skulle inte behövt ta mig till en sådan dyr restaurang. Du är för vänlig..."

Matteo plockade upp halsbandet i sina händer och placerade smycket runt Camilles hals för att sedan knäppa igen låset så att det höll sig på plats. "Vad kul att du tycker om det. Det klär dig.", sa han och placerade en kyss i hennes nacke innan han slog sig ner på sin plats vid bordet igen. "Jag tyckte du skulle ha något extra.", log han och dröjde med blicken kvar på henne ett längre tag innan han plockade upp menyn för att bläddra i den. "Hm, jag tar nog det vanliga.", funderade han för sig själv.

"Det var väl du som bokade?", funderade han, men ryckte på axlarna. Det kanske var någon från palatset som ordnat åt de också. Det var ju märkvärdigt, och stort, att de två hade förlovats. Såklart skulle de fira det.
"Den här vägen då.", sa han och ledde henne in i byggnaden.

Camille fnittrade när hans läppar snuddades vid hennes nacke och hon ryste igen.
"Jag tar gärna en entrecote." Hon log och lade huvudet på sned för att se sin man.
"Du är fantastisk." Viskade hon och sträckte sig mot hans hand.

"Du gjorde väl det?" Hon suckade.
"Om det inte var Rion?" Hon lade huvudet på sned.
"Eller Léon, Adelaide. Det var inte jag." Men hon tog hans arm och gick in vid hans sida.
"Du luktar så gott.." Viskade hon.

Matteo nickade. "Bra val.", sa han och ögnade bandet på scenen för ett ögonblick innan samma servitör kom tillbaka för att ta deras order.
"Mrs Di Vittorio tar entrecoten och jag tar det vanliga."
"Mycket bra val, Mr Di Vittorio. Mrs Di Vittorio." Han såg från Matteo till Camille. "Något mer ni önskar?"
Matteo log. "Min sköna, får det lov att vara något mer?", frågade han och synade sin fru.

"Léon kanske?" Leo ryckte på axlarna och skrattade av idén att ingen av de riktigt visste hur de hade hamnat här eller fått bokningen. "Du är väldigt fin ikväll, Mira."

Hon gav mannen menyn med en kärleksfull blick på Matteo.
"Åh erat vitlöksbröd är ju så smakrikt. Vi tar lite tycker jag medan vi väntar?" sa hon och log mjukt.

Mira log innan hon såg mot personen fra,fär sig.
"Namn?"
Mira såg på Leo och såg sedan skamset på personen.
"Eh vi har inga efternamn direkt. Men jag tror det kan stå 'vampyriska rådet?' sa hon och kvinnan sken upp.
"Då förstår jag. Det var en man som ringde och förklarade. Det är inga problem." Hon log och visade med handen.
"Om ni följer med mig..."

Matteo gav servitören en blick att notera Camilles order. Han nickade åt henne. "Javisst, Mrs. Bra." Han samlade menyerna och lämnade sedan bordet för att meddela köket om Di Vittorios beställning.
Bara någon minut senare blev de serverad vitlöksbrödet i en brödkorg med smör vid sidan för extra krydda.
Matteo tackade och såg efter servitören innan han iakttog Camille igen med samma kärleksfulla blick som tidigare.

Leo såg roat på. Han hade inte tänkt på det. Men de hade ju inga efternamn så. Javisst, han hade sitt tidigare, men det använde han aldrig och identifierade sig inte med det längre.
"Vad tar vi för efternamn när vi gift oss då?", sa han lite skämtsamt och följde efter servitören till deras bord.

Camille tog ett av bröden och strök på ett lager smör och stoppade det i munnen. Det krasade och hon slöt ögonen av njutning. Brödet var perfekt.

Mira skrattade och slog sig ner. När hon vred huvudet hajade hon till.
"Mr Di Vittorio?" frågade hon och lade huvudet på sned.
"Är ni här med?" Kvinnan hade stannat.
"Det här är ert bord." Bordet var nära Matteos och Mira log stort.
"Tack ska ni ha.."

Matteo såg överraskad ut när han hörde någon kallat på honom. Han vred på huvudet och upptäckte Mira och Leo vid bordet.
"Mira? Leo. Hej.", sa han och log åt deras håll. "Vi är också här.", svarade han med ett skratt.
"Jag och Mirar firar- vi har förlovat oss.", förklarade Leo och nickade mot Mira så att hon kunde visa ringen på hennes finger. "Då får jag gratulera." Matteo log mot de båda.