In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på honom och log mjukt.
"Åh det är en bok jag hittade i ert bibliotek. Jag fick låna den." Hon nickade och började att äta.
"Camille din pasta är så god. Hur gör du?"
Camille log och satte fingret mot läpparna.
"Det min vän är en hemlighet." sa hon med ett leende på läpparna.

"Åh okej." Gian nickade och tog sin sista tugga av maten för att luta sig tillbaka i stolen. Han sneglade mot Franco som smuttade på isteet han med.
"Bäst jag går och ringer. Ursäkta, mamma.", sa han sedan och ställde sig besvärat upp. Mätt efter maten. Han log ursäktande mot Camille för att sedan lämna rummet och plocka upp sin mobil för att ringa ett samtal.

Camille log bara och såg efter sin son. Nog såg han blicken han givit Halo.
"Cecilia kommer du göra Halo sällskap sedan?" Hon såg på sin dotter.
"Vid polen och se till att inget händer..."
Hon log och såg sedan på sin son.
"Marcus du kan väl vara med?"
Marcus såg upp och log.
"Självklart mamma.." sa han och nickade.

Cecilia kollade upp från mobil. "Hm? Eh.. Ja, visst!", sa hon då och log åt Halos håll. "Det blir skönt med ett dopp i poolen.", instämde hon och återgick till mobilen för att snabbt knappa in ett svar på meddelandet hon hade fått.
"Har du kvar bikinin? Eller vill du låna en annan?", frågade Cecilia då när hon lagt undan den. Hon sträckte sig efter glaset och drack det sista av isteet med sugröret.

Halo såg på Cecilia.
"Jag har inte slängt den. Jag har kvar den." Hon log och skrattade sedan till.
"Jag kommer snart." Halo rese sig och gick ut. När hon var borta harklade sig Vincent
"Som ni hör och ser är Halo nästan tillbaka till sitt vanliga jag. Jag har bett Adelaide komma över senare för ett litet expriment. Inget farligt men jag hoppas ni tjejer kommer överens."

Cecilia nickade och såg efter Halo då hon försvann från rummet. Hon tittade sedan på Vincent då han talade. Adelaide.. Cecilia kände ju henne också, eller iallafall visste hon vem det var. Hon hade gått i samma klass som Halo och var som bästa vän till henne. Förmodligen hade deras vänskap tagit en törn vid Halos kidnappning som hade resulterat i att hon inte längre kände vampyrerna eller sina närmaste vänner. Men med en piggare, mer lik sig, Halo, så kanske hon skulle bli kompis med Adelaide igen.
"Det låter trevligt.", sa Cecilia utan att vara säker på sina ord. Hon kände ju inte personen i fråga.

"Och om det fungerar bra så kommer hon flyttas till ett annat hus. Om hon fortfarande blir rädd för sin vän kommer vi ha kvar henne här." Vincent log mot de andra.
"Men det har varit ett bra par dagar eler hur?" Han vände sig mot Cecilia.
"Du har varit så snäll mot henne. Jag tror hon inte glömmer det i första taget." Han vände sig sedan mot Matteo.
"Boss får jag fråga dig om en sak sen?" Han bet sig i läppen och skruvade lätt på sig.
Halo kom tillbaka och slog sig ner.
"Jag be..." Hon stannade upp och skakade på huvudet.
"Jag tror jag inte behöver säga vart jag var?" hon såg frågande på Camille som log och skakade på huvudet-
"Det är klart att du inte behöver."

Cecilia lyssnade nyfiket på Vincents förklaring och försökte förstå vad han menade. Eftersom planeringen runt Halo inte riktigt hade rört Cecilia direkt och därmed inte varit hennes ansvar så hade hon inte ansträngt sig för att förstå hur allting hängde ihop.
Det lät märkligt att Adelaide skulle bli något slags test till Halo. Hon var ju trots allt en person. Men.. återigen så påminde hon sig om att det inte angick henne vad de andra gjorde och nickade bara då Vincent berättade. "Kul.", sa hon kort då Vincent berömt henne för hennes sällskap med Halo.
Matteo såg upp mot Vincent. "Ja. Javisst, ska vi ta det nu?", föreslog han och gjorde sig beredd att resa sig upp från stolen.

Halo såg ner i maten och såg sen på Cecilia.
"Villken är din favorit drink vid polen? jag menar då alkoholfri...." Hon log mjukt
"Jag gillar typ appelsin, typ citrus men skulle lätt älska ha jordgubb." Hon log mot henne.

Vincent skakade på huvudet.
"Vi tar det så fort jag ser att Halo inte får panik av att se henne." viskade han och nickade.
"Men vi kommer ta det sen."

"Sangria.", sa hon utan att behöva tänka efter. "Den är lagomt söt.", sa hon och ryckte på axlarna. Hon skulle inte berätta att hon ibland drack den med alkohol. Gian kunde vara lite generös och hjälpa sin syster där ibland. "Jag tror du skulle gilla den.", sa hon då och log mot henne.

Matteo satte sig ner igen och nickade åt läkaren. "Javisst."