In the dark PRS Vidomina & Medi

Halo såg på henne och log stort och drog av plasten på den ena och stoppade den i munnen och såg på Camille.
"Så finns det något du aldrig fått? Typ maträtter..."

Vincent log och nickade.
"Det går så bra. Nu när hon kan äntligen prata med er." Han log och sträckte fram handen.
"Vad glad jag blir att du förstår."

"Aldrig fått?" Cecilia såg lite oförstående på Halo. Vad kom det här ifrån? Hon anade att vännen syftade på deras välbärgade liv och log lite då. "Jag är säker på att ifall pappa kunde ge mig hela världen så skulle han.", sa hon lite fnittrigt. Hon visste ju att hon hon hade honom runt lillfingret.
"Jag har allt jag behöver.", förtydligade hon då och nickade. "Du då?"

"Bra. Ursäkta, om du är klar, så tänker jag gå tillbaka till Halo. Men du får berätta för henne att hon tänker stanna. Det ansvaret ska inte ligga hos mig.", sa Adelaide och kände som att hon hade vunnit en diskussion. Hon vände sig hastigt så att det ljusa håret fladdrade till i luften. Sedan gick hon lika hastigt tillbaka till tjejerna.

"Jaaa. Jag skulle tro att du inte fått pasta man köper i affären." Hon lade huvudet på sned.
"Bara hemlagad. Sen aldrig annanas på pizzan.." sa hon och log retsamt.
"Adelaide!" Hon såg på henne.
"Hej"

"Det ska jag. Jag hoppas att du kommer ta hand om henne sedan." Vincent log och gick efter.

Cecilia skrattade av bara tanken på halvfabrikat. "Du har rätt.", log hon och sträckte sig efter glaset för att ta en klunk av isteet. "Så vad pratar ni om?", frågade Adelaide och slog sig ner i soffan igen bredvid Halo.

"Typ saker Cecilia inte får äta. Det är mer på skoj än allvar." Hon torkade bort en tår.
"Oh men typ sånna saker." sa hon.
"Halo.." Vincent harklade sig och log svagt.
"Jag vet att du mår bra men jag såg att du inte mår ditt bästa. Du kommer få stanna här över helgen sen kommer du få åka vidare." Han log och nickade.
"Oroa dig inte. Du kommer få mat ändå." sa han med ett svagt leende.

Adelaide log inte snett. Hon hade ju inte hört samtalet, men antog att det varit roande då Halo verkade skratta så att hon hade gråtit. "Ah, okej. Då förstår jag.", sa hon och ryckte på axlarna innan hon sträckte sig efter en av glasen som Camille tidigare serverat åt de.
Hon lyssnade halvt på när Vincent berättade för Halo om vistelsen. Hoppades på att hon inte skulle bli alltför besviken.

Halo såg upp på Vincent och såg sedan på Adelaide och pekade på henne.
"Väl hemma blir det spakväll." sa hon och nickade.
"Det går väl att ordna?" Hon log stort och såg sen mot Cecilia.
"Vi kan ha en idag. så det blir mer rättvist. Ifall du vill..."

De kommande dagarna, veckan, spenderade Adelaide en del hos Di Vittorios residens för att få umgås med Halo. Halo blev bättre och bättre för var dag och sedan fick hon flytta till Adelaides hem med Ellaine och Davis, hennes föräldrar, och Caspian hennes bror. Det verkade mer och mer att bli till det normala. Halo blev bättre, med hjälp av sina vänner. Ruby hade varit förbi flera gånger. Gix och Vincent verkade också ha behållit kontakten och gett råd och tips för att också besöka prästinnan och se efter henne.
Alla var glada, det kändes i luften att det blev bättre och bättre med tiden. De såg hoppet. Vampyrerna med.
Mira och Leo, som spenderat tiden till att planera för deras bröllop och även njutit av en mindre tillställning sin förlovning, var uppspelta över att Halo skulle komma tillbaka igen. Julian var också glad över att hans dotter skulle återvända, även om han inte uttryckt det till så många. Han var bra på att hålla sig undan och talade inte i onödan.
Halo blev bortskämd med allas uppmärksamhet som riktades på henne. Di Vittorios hade varit generösa att tagit in henne i sin familj och sett efter henne, vaktat henne. Och så hade också Adelaides familj. Adelaide hade älskat det. De roade sig, skrattade. Ellaine var noga med att Halo skulle ha det så bra som möjligt och hjälpte till med vad än Halo hade önskat. Davis med, med initiativ av sin hustru.
I palatset talades det som Halos inflyttning igen. Rådet viskade, planerade, de gamla vampyrerna som sällan utstrålade sådan energi. De var trötta och stilla, men med tanke på Halo gav de nytt liv och hopp. Alla i palatset var engagerade i planeringen för Halos återkomst. Här skulle vampyrerna visa sin bästa sida, och välkomna sin prästinna tillbaka på det enda sättet som passade- med en stor välkomstfest.
Festen var sedan länge planerad och innebar stor förberedelse. Dekor, mat, dryck, musik var bland annat de som stod på att göra-listan. De smyckade balsalen och dukade vackert. Där hjälpte vänner till vampyrerna till. Di Vittorios bland andra hade ett bra öga för maten som serverades och hjälpte till. Alla klädde sig till tänderna och tog på sitt bästa humör.
Festen som vankades hade dragit till många från Halos bekantskap. Givetvis vampyrerna, Adelaide och hennes familj, Ruby och hennes föräldrar. Men även de som hjälpt till och sett efter Halo. Di Vittorios var bjudna, inte bara Matteos familj, utan hela deras släkt. Det innebar hela maffian, respektive och fler vakter. Men också Halos biologiska föräldrar hade blivit inbjudna. De hade ju påbörjat en relation med Halo och de kanske skulle ta upp den igen. Det var inte helt säkert dock, då de hade mycket att gå igenom.
Rion hade också dröjt sig kvar. Han hade varit i tankar på flytt, men ville vänta med det tills efter Leo och Miras bröllop. Ivans familj syntes inte till. De var inte vän med prästinnas vampyrer längre.

Adelaide tryckte till ett örhänge på örsnibben och iakttog sin spegelbild. Kände sig ivrig för vad kvällen hade att erbjuda. Hon log stort. "Åh, Halo, det här blir jättekul. Är du nervös? Ärligt, jag skulle ha varit det!", skrattade Adelaide, fastän hon inte var helt säker på sina ord. Hon reste sig upp och granskade sin spegelbild samtidigt som hon hängde på det andra örhänget i det andra örat. Rättade till den åtsittande ljust blåa klänningen. Hon hade satt upp det ljusa håret så att det hängde smickrande hårslingor kring hennes ansikte och ramade in det på ett smakfullt sätt. Ögonen var generöst sminkade och läpparna glansiga efter läppglanset. "Ser det okej ut?", sa hon och vände sig mot Halo för att se på henne.

Halo såg upp från sin mobil och skrattade till.
"Ser du okej ut? Adelaide du ser ut som en gudinna. Du är snygg som fan och det är konstigt att ingen kille tagit dig ifrån mig."
Hon reste sig och den lila klänningen frasade är hon gick. Hennes långa hår låg över axlarna och hon tog upp en mask.
"Det känns så konstigt att vara tillbaka. Jag minns inte vad som hände i Rumänien bara jag inte blev bra behandlad."
Båda Oliver och Hedwig hade tagit fram just att hon varit kidnappad men inte själva tortyren. De hade kommit fram till att det bar en bas till att straffa Ivan än bara säga åt Halo att straffa honom.
"Men jag är lycklig över att ha dig här. Jag är så jävla glad." Hon tog två vackra örhängen och pressade in dem och log.
Det hördes ett knackande och Mira kikade in.
"Wow.." Hon hade fått byta om till något mer fest liknande och hon gick in.
"Ni ser vackra ut båda två..."sa hon och log mjukt.
"Snart är det dags för middagen. Di Vittorios har inte kommit än men de borde vara här vilken minut som helst så vi borde gå ner."

Adelaide skrattade och gick fram till Halo för att krama om henne. "Ingen kille kommer någonsin emellan oss, gullet." Hon lösgjorde sig och såg mot dörren då den öppnades. "Hej Mira!", kvittrade Adelaide glatt. "Du ser inte heller så tokig ut.", sa Adelaide lite skämtsamt och granskade Mira uppifrån och ner. Tjusig var hon.
"Är du redo, Halo? Jag tror Juniv är först att hålla sitt tal?", sa Adelaide och borstade bort någon osynligt från Halos klänning. "Du ser strålande ut. Kom nu." Hon log och tog tag om hennes hand och ledde henne ut ur rummet för att ta trapporna ner till balsalen.

Bilarna körde in på infarten till Halos palats. När de var parkerade klev alla Di Vittorios ut. Klädda till tänderna. Vilket för många kanske inte var först uppenbart. De gillade sin utstyrsel och var noga med att visa sig på sin bästa sida. Men idag bar de det finaste de hade.
"Låt mig hjälpa dig, älskling.", sa Matteo och gick runt bilen för att öppna åt Camille och erbjuda henne sin hand. "Jag tror vi är sist hit. Vampyrerna har slagit på stort. Det är en kväll värd att fira.", log Matteo.
"Hoppas bara att de inte har slaktat mammas recept!", ropade Gio över biltaket till Matteo. Han hade hört deras konversation. Matteo skrattade. "Jag är säker på att de behandlat de med värdighet och kärlek.", försäkrade Matteo och bytte en blick med sin bror.