Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas lade armarna om henne. Precis som om hans armar kunde skydda henne från allting. Tankarna snurrade runt i hans huvud om vad som kunde hända om någon fick reda på vem Theodores riktiga far.
”Om det kommer ut, så tar jag med er hem. Där är ni säkra”, sade han kort, men bestämt. Tittade sedan ner på Cleo som vilade mot honom med slutna ögon. Drog långsamt en hand över hennes huvud. ”Ni är min familj nu, och för min mor finns det ingenting viktigare än familjen”.
Ingenting viktigare än familjen var dock en våldsam underdrift. Allt Leonidas mor brydde sig om var deras arv och hon var beredd att göra vad som helst för sin familj, saker som man inte kunde föreställa sig.

"Han är fortfarande en oäkting och att du tar oss dit skulle förklara krig mot det här riket. Är du beredd att göra det? Annars tar jag vår son till Sparta där han växer upp till krigare." sade hon lågt och kysste mjukt hans klädda bröstkorg. Hon ville inget hellre än att spendera livet med Leonidas men hon ville inte sätta honom i en sits där han behövde kriga mot sin broders hem.

"Jag lovade Philip att jag skulle vaka över er och ta hand om er som min egen familj om det någonsin skulle hända honom något. Det är ett löfte jag tänker hålla. Om du väljer att resa tillbaka till Sparta så följer jag med. Om Theodore ska växa upp till krigare så är det jag som ska träna honom", fortsatte Leonidas. Han kände redan att han hade svikit Philip genom att låta honom dö på slagfältet. Han skulle inte kunna leva med sig själv om han även bröt det sista löftet han gav sin bästa vän.

Cleo tittade på honom med stora ögon och nickade lydigt, ville inte argumentera eller diskutera mer. Hon kramade hårt om honom och suckade tyst.
"Varför ska allt vara så svårt?" viskade hon och drog med fingrarna över hans rygg. Det tog henne någon sekund innan hon insåg att de inte kunde stå så nära varandra helt öppet, de var ännu inte gifta så hon drog sig snabbt undan ifrån honom och såg sig omkring för att vara säker på att ingen var i närheten.

Leonidas log.
"Det kommer bli lättare. Om bara två dagar är jag din, och du min", sa han med en säkert röst. Det var en förbjuden tanke, men kanske var det meningen att det skulle sluta såhär? Kanske det hade varit gudarnas plan redan från början? Att han och Cleopatra skulle vara tillsammans.

Cleo granskade sin spegelbild och kunde inte ens stoppa leendet som växte fram på hennes läppar. Det hade gått två dagar sen hon fått nyheterna om att Leonidas äntligen skulle bli hennes make. Hela ceremonin var betydligt mycket mindre och bekvämare än hennes första bröllop, vilket även hennes klänning var. Den var otroligt vacker däremot, enligt henne själv vackrare än något hon haft på sig innan. Hon tittade till sin son lite snabbt då han var med en av betjänterna innan hon började röra sig mot salen där Leo äntligen skulle bli hennes.

Leonidas befann sig redan i salen där ceremonin skulle äga rum. Förra gången som han stod där hade hela Grekland samlats för att bevittna det storslagna bröllopet. Kungligheter, adelsmän, präster, nära och kära hade rest långa vägar, och uppe på altaret stod konungen – och snett vid sin sida fanns Leonidas. Ärad över att få vara där tillsammans med sin bästa vän. Nu var det istället Leonidas som stod på Philips plats, och nu var det han som bar den ädla kungakronan av guld.
I väntan på sin blivande hustru slängde han ett öga över gästerna. Ceremonin var betydligt mindre. Bortsett från Octavia fanns det ingen från hans eget rike där. Hon stod på en av främsta raderna, inbjuden som drottningens väninna.

Cleo gick in i salen och såg sig omkring, det var verkligen annorlunda från hennes första bröllop men det brydde hon sig inte om. Det viktigaste för henne var mannen som stod där framme, hennes blivande man och den enda mannen hon verkligen älskat ända sen hon la ögonen på honom första gången. Hon log svagt när hon kom fram till Leonidas, lyssnade med ett halvt öra på vad som sades så att hon ändå kunde hänga med i svängarna. Det dröjde inte länge förrän ceremonin var klar och de skulle bege sig mot festlokalen. Den här gången kände hon sig mycket lyckligare än vad hon gjort första gången.

Leonidas tog Cleos hand i sin och blickade in i hennes ögon. Såg på medan ett band virades runt händer och svor sedan sin trohet inför Hera. Snart var de nämnda till man och hustru och alla gäster jublade när det nya kungaparet vände sig ut mot dem – alla förutom några män av högre rank som ännu inte övertygats om att Leonidas var den rätta konungen, och under den bråkdel av en sekund som Leonidas mötte deras blickar förstod han att de kunde innebära problem. Att vissa av dem hellre såg sig själva på tronen och därmed skulle vända på varje sten i riket om så krävdes för att hitta ett skäl till att överta hans plats vid Cleopatras sida. Men Leonidas tänkte inte låta det förstöra dagen. Inte dagen som han i hemlighet hade längtat efter så länge.

När de kom in festlokalen sökte Leonidas sin hustrus hand och kysste den lätt och formellt.
”Min drottning..”, sa han och gav henne ett varmt leende. Nu var hon äntligen hans på riktigt – och han var hennes.

Cleos fokus låg enbart på mannen vid hennes sida och lyckan som bubblade inuti henne. Hon lutade huvudet mot hans axel och log smått av hans ord, behövde ändå dölja lite av hennes lycka.
"Min vackra kung, äntligen." sade hon tyst och kramade mjukt om hans hand med sin.