In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon kunde låta bli att skratta och såg sig i spegeln. Hon såg aldeles för vuxen ut och såg sedan på Adelaide och tog hennes hand.
"Ja låt oss gå ner." sa hon och gick ut från rummet.

"Åh tack älskling." Camille tog si ut och såg ner på den vackra vinröda klänningen hon bar och såg sedan upp på sin make.
"Vi är ju gäster just på grund av av hjälpen du gav." Hon ryckte till och såg mot Gio.
"Åh sluta gapa. Om de inte bjuder på pasta ska du tacka och ta emot. Mat är mat och det blir samma sak när det kommer ut." Hon såg sedan mot dörrarna där Julian stod med armarna utsträckta.
"Välkomna!" Han log och skrattade.

Adelaide ledde de ner till salen och log glatt då hon såg sig omkring. Hon upptäckte gästerna, klädd i de finaste de hade. Varje utrymme verkade genomtänkt dekorerat för att också visa palatset på sina bästa sida. Musiken som spelade välkomnande en munter melodi. Det var underbart. Det kändes inte normalt, det kändes bättre.
"Där är Juniv. Han har tal först.", viskade hon till Halo och nickade åt hans håll. Sedan såg hon sig om efter Ruby. Hon ville hälsa på henne med.

"Jajaja. Men jag menar, de är ju vampyrer.. hur mycket kan de veta om matlagning egentligen?", fnös Gio och rättade till byxlinningen och spännena som höll de uppe på plats.
Matteo bytte en blick med Luca som hade visade sig sedan med Giulia och alla deras barn i släptåg. Matteo log roat. Det kändes smickrande att hela deras släkt hade blivit bjudna på festen.
Luca nickade åt Matteo som förstod deras bror alltför väl.
"Kom nu, bäst vi inte låter de vänta mer. Tack, Julian", sa Matteo och krokade arm med Camille.
Franco och Gian var tätt efter de, sedan Cecilia.

Hon nickade och sgick in och såg Juniv läsa från ett papper.
Hon höll sig nära och hade huvudet mot Adelaides axel.
"Ikväll ska vi sova gott." Viskade hon tyst.
Ruby kom in och såg på Halo och Adelaide.
"Hur är det?" Hon hade kommit fram och log mjukt.
"Ni ser strålande ut båda två..." Ruby hade en svart åtsmitande klänning och håret uppsatt och vackra smycke i guld.
"Di Vittorios har kommit" viskade hon i Halos öra.

Hon suckade.
"De äter väl som alla andra?" Frågade hon och såg på sin make.
"Vad skulle ha hänt om du inte var bossen?" Hon såg sedan över axeln igen.
"Han kan inte mena allvar väl?"

"Åh det är bara gå in sen till vänster. Ni kommer höra musiken." Han såg ner på Marcus och Cecilia.
"Det var länge sedan. Jag ber om ursäkt över skolans hastiga förändringar."

"Men först ska vi fira.", sa Adelaide i ett kvävt skratt och strök handen lyckligt över Halos kind. Älskade att hon var nära. Tillbaka. Tillsammans igen.
"Wow, Rubs! Du är skitsnygg ju!", utbrast Adelaide när hon fick syn på vännen och granskade henne kvickt för att sedan höra på vad Ruby viskade. Di Vittorios. Det verkade som om firandet skulle börja strax.

Matteo viftade med handen åt Gio. "Tänk inte på det, Camille. Du känner ju Gio.", sa han och log lite snett åt hennes håll. Han steg sedan in i palatset. "Wow. Det är slående vackert här.", erkände han i ett andetag och lät blicken svepa runt innan han lade märke till musiken som Julian nämt tidigare. "Den här vägen då.", sa han och ledde Di Vittorios in i balsalen.
Cecilia drog lite tveksamt på läpparna. Även om hela hennes familj var samlad där, så var det ändå desto fler vampyrer där. Hon gillade inte att känna sig i underläge då, men kunde inte låta bli. Hon visste inte riktigt vad hon tyckte om vampyrerna ännu, men än så länge så verkade de ha gjort ett gott intryck på henne.
"Hm, det är inte så länge kvar av skolan ändå.", försökte Cecilia och ryckte på axlarna för att sedan gå efter Matteo och de andra.

"Åh man tackar. Lite magi är den största hjälpen." hon gick fram och log snett.
"Jag såg att det blir mycket mat. Mycket stekt. fisken är kokt och det luktar så nedrans gott."

Hon kunde inte låta bli att skratta och gick in med sin make. Palatset var så mycket större än deras hus och hon såg upp.
"Oj jag är lite avundsjuk. Hon är 17 och äger hela huset?" viskade hon och Julian nickade.
"Ja det gör hon. Hon äger allt du ser."

Matteo med sin familj hade klivit in i balsalen. Vampyrerna kollade lite nyfiket åt människornas håll, men Matteo lät sig inte skrämmas av deras blickar. Här var de gäster. Välkomnade. Dessutom trodde han att de förmodligen skulle liva upp stämningen lite med den familjekära atmosfär som så många av Di Vittorios fester brukade ha. "Ser ut som att det blir ett tal först.", sa Matteo för sig själv och rättade till ärmen kring sin handled. Han lät blicken svepa runt i rummet. "Något att dricka, min sköna?", frågade Matteo Camille och upptäckte Gio redan borta vid bordet för att servera sig själv och Flora varsitt glas av välkomstdrinken.

Halo hade vänt sig om och sken upp.
"Matteo!" Hon skyndade sig fram och log stort.
"Åh jag är så glad att se er här." Hon såg mot Cecilia och log.
"Och du är snygg som alltid." sa hon med ett leende.

"Åh ers höghet." Camile såg Halo och såg på Matteo.
"Gärna älskade." Hon såg sedan mot Juniv och svalde.
"Han var en bra lärare det vill jag inte säga emot...."

Matteo log vänligt åt Halo då hon kom fram till de för att hälsa. "Hej, Halo. Vad kul att se dig. På benen och allt. Vad fint det är här. Tack för att vi fått komma hit.", sa Matteo och nickade sedan åt Camille för att gå iväg och hämta varsitt glas åt de.
Cecilia log och gick fram till Halo. "Tack, Halo. Vad snygg du är. Herregud, den där klänningen.. var har du hittat den?", sa hon och kunde inte låta bli att röra vid kjoltyget på den. Så vacker.

Hon skrattade och tog ett av glasen och drack själv.
"Jag måt bättre med tack vare hjälpen av vänner och familj." Hon såg ner på klänningen.
2Den har alltid varit i garderoben. Det är typ klänningar rådet vill att jag bär när jag jobbar." Hon hörde ett harklande och Juniv stod vid scenen.
"Mina ärade vänner, kollegor, familj och inte minst ers höghet." Han log och svalde.
"Vi har samlats denna afton för att säga välkommen tillbaka till prästinnan. Det blir ingen jättefest som vi brukar eftersom hennes höghet kan fortfarande bli lätt trött." Han nickade och såg upp för att se om de lyssnade.
"I 6 månader så slutade vi inte leta, slutade aldrig hoppas att få tillbaka dig. Idag är den dagen. Vi har äntligen fått tillbaka dig och meed det vill vi fira dig. med Dunder och brak!" Han såg upp och gav dem ett leende.
"Maten är serverad i stora matsalen och jag hoppas det kommer smaka."

Cecilia skrattade. Hon kanske hade trott alldeles för lite om vampyrerna. Hon medgav att de hade ett öga för stil.
"Wow, den är otrolig. Och passar dig perfekt.", sa hon och smackade med läpparna.
Hon tystnade sedan då Juniv hade tagit till orda. Alla gäster lyssnade nyfiket på. Musikerna slutade att spela.
Efter hans välkomsttal applåderade alla och flera av vampyrerna jublade. Höjde sina glas åt hans håll.
"Dunder och brak?", sa Cecilia oförstående. "Han sa ju att det inte skulle bli en jättefest. Jag.. förstår inte." Matteo gav Cecilia ett leende. "Tänk inte på det. Njut nu. Mingla.", sa han och räckte över ena glaset till Camille för att sedan smaka av det andra han hade tagit åt sig själv.
"Vi följer med de andra till matsalen då.", sa Matteo och nickade åt Luca att hänga på. Luca nickade och samlade sin familj för att följa efter sin äldre bror.