In the dark PRS Vidomina & Medi

"Åh ni är alla fåniga. Jag är inte sjuk Adelaide. gix kan inte bota det jag har." Hon såg på henne.
"Det är jag som ska viga två vampyrer- Har aldrig gjort det och jag har övar i dagar. Det vill fortfarande inte sitta ordentligt."
Mira lade en hand på hennes axel.
"Oroa dig inte. Jag lovar att det blir bra oavsett. Vi blir vigda av dig."
Ruby skakade på huvudet.
"Som Halo sa det går inte att bota nervositet. Det blir bara pannkaka av allt."

Adelaide tog handen för bröstet och pustade ut. "Klandra oss inte, Halo. Vi har varit väldigt oroliga för dig tidigare.", sa hon och smekte hennes överarm. Hon log mot henne och såg på de andra. "Så. Låt oss beställa- Gabriel, känns det okej?", sa hon och skrattade. Var glad över att deras servitör sett till att han också fått en plats vid bordet.
"Här är menyn. Får det vara något att dricka innan maten?", frågade samma man som tidigare visat de till bordet.
"Överraska oss. Något att fira med. Och vatten, eller bubbelvatten eller någon läsk för de som inte dricker alkohol.", sa hon och han nickade som svar. Han försvann därifrån för att utföra beställningen.
"Så, Mira. Beställ vad du vill.", flinade hon och plockade menyn för att själv gå igenom den. Även om hon visste vad hon skulle beställa.

"Jag sa ju innan att jag bara var nervös. Det var ni som inte lyssnade." Hon såg på menyn och log.
"Ska vi börja med förrätter kanske?" Hon såg på dem.
Mira log och nickade.
"Det är bra att du är bättre. Det låter underbart med förrätter. Så vad säger ni? ska vi ta in lite så får man smaka av varandra?
Ruby nickade gillande.
"Det låter bra. Jag kan ta läsk eftersom Halo måste hålla sig nykter. Det är nog inte så bra om hon är bakfull imorgon?"

Adelaide teg. Hon visste ju att hennes vän var skör och lätt blev trött eller dålig. Men hon skulle inte påminna henne om det. Halo visste väl det själv. Dessutom var det inte läge för någon slags diskussion. Den här kvällen handlade om Mira. Och Leo. Fast han var på annat håll. Så i försök att byta samtalsämne såg Adelaide mot Mira. "Hur känns det för Italien då? Är du glad på att återvända dit? Ska ni se palatset?", frågade hon och såg i ögonvrån hur deras servitör närmade sig med en bricka med glas åt de. Dryckerna serverades. Till Adelaides glädje. "Jag tycker vi utbringar en skål för bruden." Adelaide höjde sitt glas. "Jag är otroligt tacksam över att ha dig i mitt liv, Mira. Alla borde ha en Mira i sitt liv." Hon pausade och beundrade sin vampyrvän. "För Mira. Skål!" Hon höll upp glaset i en skål och smakade sedan av drycken.
"Så.. Har ni kollat vad ni vill ha? Ska vi beställa?", frågade hon och såg på de andra runt bordet.

Hon tog hennes händer och såg på henne.
"Adelaide det är inte ditt fel. Jag kanske inte var tydlig kanske?" Frågade hon och gav henne ett svagt leende och tog sedan sitt glas och höjde det.
"För Mira. Låt tiden vara hennes !"
Mira kunde inte låta bli att skratta och tog även sitt glas och höjde det.
"Tack alla. Ni vet inte hur mycket ni betyder för mig!"
Hon drack lite och nickade.
"Vitlöksbröd och mozzarellasallad kanske? Till att börja med."

Adelaide såg överraskat på sin vän när hon greppade tag om hennes händer. "Låt det vara, Halo. Det är ingen fara.", sa hon ärligt och skrattade glatt. Hon kramade tillbaka Halos händer och lösgjorde sig sedan.
"Det låter som en utmärkt idé.", instämde Adelaide i samma ögonblick som servitören kom tillbaka till de för att ta deras beställning.
Cecilia var lite skeptisk. Vad var det för mozzarella egentligen? Hon hade ju lyxen med äkta italiensk mat i sitt eget hem. Men hon skulle inte vara den att säga emot. Utan istället nickade hon gillande och besvarade skålen för att sedan smaka av drycken. Det var gott.
Servitören försvann därifrån för att se efter deras sallad.
"Hur känns med Italien då? Du har varit där tidigare, eller hur?", frågade Cecilia och såg nyfiket på Mira.

"Bra för jag vill inte oroa er. Jag säger till om jag mår dåligt." Hon tog menyn och läste och såg sedan på Mira.
"Jag har bott i Italien innan. Det var för cirka 500 år sedan. Det var i samma veva jag mötte den tidigare prästinnan och äver Leo." Hon skrattade.
"Åh jag var så nervös att prata med honom. Första jag frågade var om han ville se hur vi tvättade." Hon skrattade av minnet.
"Det ska bli konstigt att se det gamla palatset om jag ska vara ärlig."
Ruby skrattade.
"Kände ni inte en annan Di Vittorio? Jag läste Puls dagbok och han hade lite roliga saker som han skrev."

Cecilia hängde inte riktigt med. Den tidigare prästinnan? Hon påminde sig själv om att ta det där samtalet med Ruby ändå. Det skulle underlätta om hon visste vad och vilka hon hade att göra med. Just nu kände hon sig oförstående. Men det var inte mycket att göra i stunden. Och bara att Mira var så gammal. Det hela var märkligt.
"Då blir det lite som att komma hem igen?", log Cecilia och tänkte själv tillbaka på de gånger hon varit i Italien. Hur mycket hon gillade det.
Adelaide log mot Mira. "Ni kommer få det riktigt bra där.", sa hon och såg deras servitör komma med förrätten åt de. "Tack."
Cecilia skulle just till att smaka av salladen då Ruby nämnde en annan Di Vittorio? Det såklart, det var inte det mest ovanliga namnet. Det kunde ju vara vem som helst. Men nyfiken blev hon. Fanns det någon från hennes släkt som Mira tidigare träffat? Det lät väldigt spännande.

Mira log och nickade.
"Ja det kommer vara trevligt. Jag hoppas de har inte förstört palatst."
Hon såg brödet läggas fram och hon tog ett av bröden.
"Ni borde följa med. " Hon såg sedan mot Halo.
"Jag skulle vilja visa dig Alices palats." viskade hon och Ruby såg mot Cecilia.
"Giuseppe Di Vittorio." sa hon och kliade sig i huvudet.
"Rik pompös adel."
Halo såg mot Adeliade och tog hennes hand.
"Jag säger inte jag vill bli kidnappad. Men kan vi inte resa?"

Adelaide var frestad att också tala om sin släkt som varit med Alice, blivit en av hennes närmaste vänner. Adela. Det var därifrån hennes mamma, Ellaine, fått inspiration till sin egen dotters namn. Och Ellaine var stolt över att vara släkt med Adela. Adelaide visste tillräckligt för att veta att hon varit betydelsefull för vampyrerna och i synnerhet för Alice. Det var nästan roligt att Adelaide och Halo funnit varandra så. Kanske deras tid redan var bestämd. Deras möten och händelser. Hursomhelst så var Adelaide otroligt lycklig över att ha henne i sitt liv. Halo, hennes bästa vän, nästan syster.
"Det låter som en fin tanke, Mira. Men i praktiken? Jag menar.. det är ju din och Leos smekmånad?" Hon fnittrade lite och synade Mira över kanten på sitt glas för att sedan smaka av drycken.
"Känner inte igen det.", svarade Cecilia Ruby och ryckte på axlarna. Det var ändå flera, flera, år sedan. Kanske hennes pappa visste mer. Eller någon av hennes äldre bröder.