Allixandra Dumont - Hemligheternas Kammare

Ja, jag baserar på filmerna. Jag tycker det är lättare att visualisera vad jag skriver om jag baserar det på filmerna, sedan är det inte alla som har läst böckerna så vissa skulle kanske inte riktigt hänga med om jag baserade FF:n på böckerna xD

Men jag hoppas den är okej ändå? ^^

Yepp! Som jag sa: A.W.E.S.O.M.E!

♥ Amazingbra! (om.det finns ett sådant ord xD)

bra!!!

TACK



Nu finns det det om inte annat



Tack!

ÄNTLIGEN Har jag fått läsa ikapp din underbara berättelse
och kan inte säga annat än att jag älskar den! Du har verkligen en fantastisk förmåga att fånga min uppmärksamhet och det gillar jag starkt- det ger dig stora pluspoäng eftersom jag annars lätt tappar intresset för fanfiction som andra skriver eftersom jag är så kräsen.
Jag måste liksom tycka att någonting är riktigt bra för att fortsätta läsa... Så det ska du vara stolt över Hihi.

Jag längtar supermycket till nästa kapitel och efter lite söta Draco och Alex moment, hihi ♥ Shippar dem redan så nu vet du vad jag förväntar mig...

Men guu! Kan fortfarande inte fatta att Elzyii läser MIN ff!!! Känns helt sjukt xD

Tack så hemskt mycket för dina fina komplimanger! Jag ska sätta mig och skriva nästa kapitel direkt! ( eller, efter jag gjort mig en kopp te rättare sagt xD ) Så slänger jag upp det så fort som jag får en till kommentar av någon så att jag kan lägga upp den i ett separat inlägg

Och för att lugna dina tankar om ditt nya ship, det kommer lite sådant ja, men kanske inte så som du tänkt dig Men det kommer Kram på dig fina du! ♥

Ja, släng ut det nuu!!!!! Sn älla, jag vill!

Tack Harry-Potter-Bokslukaren Dig kan man alltid lite på att du slänger upp en kommentar snabbt så jag kan lägga upp nästa kapitel

Detta kapitlet är skrivet speciellt för Elzyii, jag hoppas att du gillar det Och hoppas att alla ni andra också gillar det ^^

Det är inte så jätte långt eftersom att jag skrev det på så kort varsel nu, mest för att ni ska få något att läsa eftersom det var så länge sedan nu. ( Pga att jag inte varit hemma sen i onsdags)


Kapitel 11
~Legenden~

Dumbledore ser på oss fyra över sina halvmåneformade glasögon. Hans ögon är genomborrande, som om han kan se rakt genom oss. Men de är också snälla, mjuka och välkomnande ögon. Runt om honom står flera professorer, en sticker ut otroligt mycket. Som jag har förstått det heter han Snape. Hans halvlånga svarta hår matchar hans mörkbruna, nästan svarta ögon och hans långa svarta rock omger honom som nattens mörker omger jorden.
- ”Nu, vad har hänt här.” Mumlar Dumbledore, mest för sig själv.
- ”Min katt har blivit mördad, jag kräver att få se ett straff för det här! Ni ser ju vad han har skrivit på väggen!” Utbrister Mr Filch argt,
- ”Professor, vi har inte gjort något vi bara-” Dumbledore håller upp sin hand och Harry blir genast tyst.

Dumbledore går fram till Mr Filch,
- ”Vi kommer att kunna bota henne, hon har bara blivit förstenad Argus. Du kan gå nu.” Mr Filch muttrar argt och går sedan sin väg.
- ”Nu, vad har hänt här?” Dumbledore ser på oss fyra och Harry börjar tala.
- ”Vi var på väg till elevhemmet när vi såg väggen och Mrs Norris. Det var inte vi professor Dumbledore, vi lovar.” Vi nickar alla fyra, Dumbledore ser på oss med sina skarpa ögon.
- ”Professor Dumbledore, om jag får? (Det är Snape som stigit fram, Dumbledore ser på honom och nickar) Kanske var Mr Potter och hans vänner helt enkelt bara på fel plats vid fel tillfälle?” Professor Snape rycker på sina axlar och öppnar sina händer som om han funderar över det.

Harry, Ronald och Hermione gapar alla mot Snape,
- ”Men, jag, (Snape lägger djup betoning på varje ord hans äger vilket tillsammans emd hans mörka raspiga röst för allt han säger att låta väldigt intensivt) kan inte minnas, att jag såg Mr Potter på middagen idag.” Snape höjer sitt ena ögonbryn och stirrar med hårda ögon på Harry.
- ”Det är mitt fel.” Säger Ronald då och alla tittar på honom med frågande ögon,
- ”Jag har varit hos Madame Pomfrey hela dagen och Harry gick för att hämta mig till middagen. Men jag hade redan gått ner till Stora Salen, professor.”
- ”Det var när Ron kom som jag och Alli reagerade på att Harry inte var med honom och då gick vi alla tre för att leta reda på honom. Vi mötte honom på väg till sjukhusflygeln när han sa...” Hermione blir tyst och ser undrande på Harry.
- ”Nå? När han sa..?” upprepar Snape, Harry ser först på Hermione och sedan på Snape.
- ”När jag sa att jag inte var hungrig.” Säger Harry lugnt.
- ”Precis, vi var som sagt på väg tillbaka till elevhemmet när vi hittade Mrs Norris.” Säger Hermione och ser på först Snape och sedan Dumbledore. Jag står mest tyst, det känns som om det pågår mer än en enda strid just nu. Som om det pågår en strid mellan de andra tre och professor Snape.

Dumbledore nickar och skickar iväg oss till elevhemmet. När vi kommer in sätter vi oss i soffgruppen framför brasan och andas ut.
- ”Vad sjutton handlade allt det där om?” Frågar jag Harry, mina ögon stora av undran och min mun lite ihop dragen. Brasan sprakar varmt bredvid oss och avger då och då ett hissande.
- ”Vadå, skulle jag berättat för dem att jag hörde en röst som sa att den skulle döda?” Frågar Harry, uppriktigt undrande om han borde gjort det. Hermione tar till orda medan hon ser med intensiv blick på honom,
- ”Nej Harry, inte ens i trollkarlsvärlden är det ett bra tecken att höra röster. Speciellt en röst som bara du kan höra och som säger att den ska döda och bara någon minut senare hittas en katt förstenad och ett meddelande i blod står skrivit på väggen. Det är inte bra, det är itne alls bra.” Hon verkar vara besvärad, jag skulle gissa på att det är för att det är något hon inte kan förklara och Hermione vill alltid ha fakta, böcker, statistik och raka svar. Jag tror att sådana här stunder besvärar henne mer än vad hon vill erkänna för oss, men även för sig själv.

- ”Idag ska vi lära oss att förvandla djur till vattenbägare.” Professor McGonagalls strikta men varma röst sprids genom det ljusa klassrummet men ingen lyssnar särskillt mycket på henne.
- ”Så här gör ni, en, två, tre (hon dunkar mjukt toppen av sin trollstav mot sin fågel) Fera Verto.” Fågeln förvandlas till en vattenbägare mitt framför ögonen på oss alla.
- ”Nu, vem vill försöka, Mr Weasley. Seså, en två tre, Fera Verto.” Ronald tar fram sin tejpade trollstav och nuddar sin råtta Scabbers tre gånger innan han säger Fera Verto, men råttan blir bara till hälften bägare. Många i klassen fnittrar till, även jag fnittrar men försöker dölja det med en hand över min mun. Ronald bara suckar djupt och lyfter upp sin bägare som piper, är klädd i päls och har en svans som svingar från sida till sida.
- ”Den staven behöver bytas ut Mr Weasley.” McGonagall ser med allvarlig blick på Ronald som nickar och stirrar på Scabbers bägaren i sin hand.

Hermione räcker upp sin hand, något försiktigt, McGonagall ser henne.
- ”Ms Granger?”
- ”Jag undrade om, (hon slår ner sin blick som går lite från sida till sida) om ni kan berätta om hemligheternas kammare för oss, professorn?” Hela klassrummet blir tyst, allas blickar är fästa på McGonagall som ser på sina elever och suckar.
- ”Som ni alla vet grundades Hogwarts av de fyra största trollkarlarna och häxorna på deras tid, för över tusen år sedan, Godric Gryffindor, Helga Hufflepuff, Rowena Ravenclaw och Salazar Slytherin. Tre av magikerna levde tillsammans ganska harmoniskt, men en gjorde inte det. (Ronald lutar sig mot Harry och viskar orden ”Tre gissningar på vem”) Salazar kunde inte samarbeta med de andra. För han ville vara mer selektiv om vilka elever som fick gå på skolan. Han tyckte att magi skulle hållas inom helmagiska familjer. Med andra ord, renblodiga. När Salazar inte kunde övertala de andra så bestämde han sig för att lämna skolan. Men innan han begav sig iväg från Hogwarts byggde han en kammare på en skymd plats i skolan och förseglade den med en ohygglig varelse inuti.” McGonagall vänder ryggen till sina elever medan hon vandrar fram till den svarta tavlan längst fram i klassrummet.
- ”Men, professor, vad exakt säger legenden vilar i kammaren?” Frågar Hermione då, McGonagall ser oroat på Hermione.
- ”Det sägs vara hem åt ett monster, något som endast Slytherins arvtagare kan kontrollera.”

Tänk om Hemligheternas Kammare verkligen är öppnad och tänk om det har med att göra med det som Harry sa att han hörde? Men om det bara är han som hör rösten, betyder det att det är Harry som är Slytherins arvtagare? Nej men sluta nu Alli, det är inte Harry, varför skulle han öppna Hemligheternas Kammare och släppa ut monstret som sägs finnas där när en av hans bästa vänner är mugglarfödd... Men vem kan det då vara? Jag plockar upp Aktiv magi i självförsvarssyfte och slår upp den, jag börjar att läsa och märker inte ens att jag inte längre sitter ensam i korridoren. Helt plötsligt står någon framför mig och harklar sig. Jag ser upp från min bok och jag rycker till när mina ljusblå ögon möter ett par isgrå.

- ”Draco?” Jag ser förvånat på Draco som står framför mig med sina händer i fickorna på sina svarta välpressade byxor. Han ser på mig med kalla beräknande ögon, men det vilar också något annat i hans isiga blick. Något som går emot allt jag hört om Draco Malfoy.
- ”Vad läser du..?” Hans röst är spydig och lite snorkig, mina ögonbryn drar ihop sig och ett litet veck bildas mellan dem.
- ”Aktiv magi i självförsvarssyfte, vadå?” Jag stänger boken med en låg smäll och ser upp på honom där han står. Solens sista strålar skiner in genom fönstret och dansar mjukt över hans blonda hår.
- ”Jag bara undrade, (han rycker på sina axlar och ser sig hastigt omkring) tänkte om du kanske ville hänga med ner till sjön...” Jag ser med uppspärrade ögon på Draco, varför frågar han mig om jag vill följa med honom? Jag är ju en blodsförrädare enligt honom... tänker jag misstänksamt.
- ”Jag tänkte faktiskt gå tillbaka till mitt elevhem nu. Det är sent och elever får inte vandra i korridorerna på natten. (Jag reser mig upp från fönsterblecket jag suttit på) God natt Mr Malfoy.” Jag börjar gå iväg,
- ”Min far är Mr Malfoy, kalla mig Draco... God natt Ms Dumont.” Jag ser bakåt mot honom och ger honom en kort nick innan jag vandrar iväg till Gryffindor.

BRABRABRA! Fast det är gifta kvinnor som kallas för mrs...