Förbjuden Romans ~ Uppföljaren (Professor/Elev)

Men tack! Så snäll du är! ♥

Aw, gull
Vi får la se hur snäll jag är, vill ju inte ge er massa kapitel hela tiden för då tar ju FF'n slut ganska fort

Det är det som är felet , man vill ha alla kapitel på en gång,men samtidigt vill man inte att den ska ta slut.
Men det skulle ju inte göra så mycket om det kom ut ett kapitel till...

Hej igen på er finisar!

Fick ju önskemål om att ni ville ha ett kapitel till
Så, ja, vad gör man inte för sina fina läsare

Här kommer kapitel tre, få se vad ni tycker om det ^^
Kram på er ♥



~Kapitel 3~

Så fort som jag är i min sovsal sätter jag mig på kanten av min säng och andas ut. Jag känner mig otroligt ensam utan Severus vid min sida. Som om min själ blivit berövad på solens ljus. Jag lägger mig ovanpå täcket och en ensam tår strilar ner för mina kinder. Jag vill vara glad för att jag nu vet att Severus känner för mig som jag känner för honom, men jag känner sådan djup sorg över mina föräldrar att jag inte kan känna den glädje jag vill känna. Tanken av att veta att jag aldrig kommer få se dem igen, krama dem, prata med dem, skratta med dem... Den är olidlig.

Mina tankar slåss med varandra, vill ha uppmärksamhet, vill bestämma vad jag ska känna. Jag sätter mig upp och tar av mig mina skor, hänger mina kläder på stolen bredvid min säng och kryper sedan ner under täcket. Jag träder in i en sömn fylld av motstridiga drömmar. Jag drömmer om mammas och pappas begravning, om Severus, om rockar som fladdrar i vinden, om brinnande ögon, om livlösa ögon... Jag får ingen ordentlig sömn, ingen ro i kroppen. Jag vaknar flera gånger med tårar som strilar och ett hjärta som slår så fort att jag knappt kan andas.

När jag vaknar på söndagsmorgonen kan jag känna hur min kropp fortfarande skriker efter sömn. Men jag kan inte somna om, jag kollar på klockan, den är kvart över åtta. Jag drar ett djupt andetag och sparkar sedan av mig täcket. Min sovsal är full av elever som sussar gott i sina sängar så jag rör mig så tyst och försiktigt jag kan. Jag kan höra Coralines tunga suckar hon drar medan hon sover och ett litet leende tar form hos mig när jag tänker på min fina vän. Jag tar på mig min lila morgonrock av siden och tar med mig mitt badlakan, min trollstav, min borste, en toffs, shambo, balsam, tvål och rena underkläder. Jag går mot badrummet, fast besluten att skrubba bort nattens drömmar, skrubba bort sömnen, skrubba bort all ångest och alla funderingar om vad som kommer hända mellan mig och Severus.

Badrummet ligger öde, det är aldrig någon som badar så här tidigt på söndagsmorgonen. Jag fyller badkaret med ångande varmt vatten och häller i lite av badoljan som står bredvid badkaret, det doftar av rosor och skummar sig snabbt när det blandas med det ångande varma vattnet. Min kropp sjunker tungt ner i det varma vattnet och jag kan känna hur mina leder blir mjukare efter bara någon minut, hur min hjärna får en chans att bearbeta allt som hänt de senaste dagarna, allt har gått så fort.

Jag ligger i badkaret i nästan 40 minuter innan jag tvättar mig och sedan stiger upp. Mina våta fötter klibbar mot det kalla stengolvet och jag ryser av obehag. Mitt långa hår hänger ner till min rumpa och klickande ljud ekar genom badrummet när droppar av vatten från topparna landar på golvet. Jag torkar mig med mitt badlakan, tar på mig mina underkläder och sedan min morgonrock.

Jag sitter på sne på handfatet med ena benet dinglandes och det andra med stöd mot golvet framför den enorma spegeln och borstar mitt långa hår. Med en snabb trollformel och ett enkelt viftande med min stav så flätas mitt hår i en underbar femdelad fläta, jag minns en trollformel som min moder en gång lärt mig. Jag drar med min trollstav över flätan som hänger vackert ner över min axel medan jag säger,
”Cristalli di neve.” Små snökristaller uppenbarar sig i mitt hår, de glimmar vackert som små pärlor av silver i morgonens solsken som tränger in genom de stora färgade fönstren.

Jag ser mig i spegeln en stund, min morgonrock hänger löst över mina axlar, bandet är hårt snört runt min smala midja. Jag har gått ner i vikt den senaste veckan, kanske fem kilo, på grund utav allt som hänt har jag inte kunnat äta ordentligt och min kropp har varit under mycket press. Jag suckar djupt när jag ser hur mina nyckelben sticker ut mer än vad som är naturligt, plockar sedan ihop mina saker och stänger dörren till badrummet bakom mig.

Jag vandrar tillbaka till min sovsal och plockar fram mina svarta jeans, ett mörklila linne, mina vita sockar och min svarta långärmade tröja, den har ett stort, mörklila hjärta på ryggen gjort utav korsstygn. Jag ser mig i spegeln och konstaterar att jag ser helt okej ut, jag har blivit smalare och mitt hår har blivit längre. I vanliga fall brukar jag inte lägga märke till sådant men nu gör jag det. Nu när Severus finns i mitt liv vill jag se till att han inte försvinner på grund utav någon anledning alls orsakad av mig, däribland ligger mitt utseende.

*återupplivas*
*dör igen*
SÅ BRA!!!

Fantastiskt! OMG vad bra du skriver superduktiga-på-att-skriva-Penelope!!!!!

Haha, gullig du är! ^^
Får la återuppliva dig i lagom tid till nästa kapitel igen



Aw, tack så hemskt mycket!!!

Nu blir det en ganska lång spoiler igen

Haha, aww, tack tack tack tack