The ones that love us never really leave us ~ (SV) (Marodörerna)

Åhh, den är så otroligt bra! Ditt skrivande är perfektion! ♥

SÅÅ BRA! Älskar hur mycket plats Remus får ta i din ff ♥

Men kan du inte fixa så att Peter inte bara gått vilse, utan faktiskt har en anledning till att smyga runt på slottet?

Jättebra kapitel hur som helst ♥

SUPER!!

SUPER DUKTIGT/AWESOME/AMAZING KAPITEL

Tack alla fantastiska!


Ja, tänkte försöka skifta fokus lite från marodör till marodör så att säga, Remus blir oftast bortglömd känns det som

Oops, försent... Nästa gång Vi får helt enkelt leva med att han simply är en klantskalle!

Kan posta mer i eftermiddag, kommentera gärna så att jag kan skicka!

YEY MER KAPITEL PÅ EN AV MINA FAVORIT FFS, SCORE,!!

Superb kapitel pieceofchocolate! Du är så megamugglisfantastisk på att skriva!!!! Önskar att jag kunnat skriva en lång och fin kommentar, men du skriver så bra att jag inte vet hur jag ska formulera mig!!!!!

♥ ♥ ♥

Kapitel 11
Mindre väntat pluggsällskap
Oktober 1976

Kommande veckor gick snabbt. Lärarna var inte sena med att börja bygga läxberg hos sina elever, och proven kom helatiden med bara tätare och tätare mellanrum.
’’Var är Sirius? Skulle han inte vara här klockan fem?’’
’’Jo, men det är Sirius, så ’fem’ betyder ’halv sju tidigast’ när man pratar om att plugga’’, suckade Remus. ’’Kan vi återgå?’’
’’Visst. Förlåt.’’ James gungade på stolens två bakre ben.
’’Här’’, Remus och räckte fram en bunt papper. ’’Läs. Lär dig.’’
’’Jag kan redan.’’
’’Är du säker…?’’
James lät stolen falla fram så den stod på alla fyra benen och tog emot papprena.
’’Okej. Jag ska kolla lite på det.’’
Remus log tacksamt och drog sedan upp en till bok ur sin väska. James iakttog honom med ett höjt ögonbryn.
’’Jag är överraskad över hur många kilo din väska klarar att bära.’’
’’Jag med’’, sa Remus bistert medan han började leta efter rätt sida i boken.
De satt tysta ett tag. James drog upp ett anteckningsblock och började anteckna stödord från den långa texten som Remus räckt honom.
De hörde med ens steg som långsamt vandrade runt i biblioteket. Det var inte Sirius slitna gympaskor, och inte Madam Pince’ snärta steg med hårda stilettklackar, det var någon annan. Remus och James utbytte en blick.
’’Vem i hela fridens namn skulle vara i biblioteket halv sex på en fredagkväll?’’ viskade James.
’’Vi, uppenbarligen.’’
’’Du vet vad jag menar.’’
Stegen kom närmare och dess ägare uppenbarade sig mellan hyllorna. James rätade snabbt på ryggen och drog en hand genom håret.
’’Lily’’, sa Remus och log.
’’Hej’’, sa hon försiktigt. Hon gick fram till deras bord med en osäkerhet som varken James eller Remus hade sett hos henne speciellt många gånger förut. Hennes hår var uppsatt i en slarvig knut, och hon var klädd i jeans och en alldeles för stor stickad tröja. ’’Eh… får jag plugga med er? Jag skulle behöva hjälp med uppsatsen i Försvar mot svartkonster, och alla trollformler vi skulle kunna utantill…’’
’’Absolut’’, sa James. Remus hade inte hunnit öppna munnen. Han var alldeles för förvirrad över att Lily så plötsligt inte hade något emot att befinna sig i samma rum som James Potter. ’’Jag… höll faktiskt på att ta ut fakta till uppsatsen just nu.’’ Han pekade menande på papprena han höll i händerna. ’’Vad hade du för ämne?’’
Remus blick vandrade från James till Lily, men han sa fortfarande ingenting.
’’Bansheer’’, sa Lily och hängde sin väska över ryggstödet på stolen innan hon slog sig ned.
’’Bra, då har vi samma alla tre’’, sa James.
’’Toppen’’, sa Remus och slog upp boken på bordet. ’’Okej. Ska vi börja med att lära oss faktan?’’
Lily nickade. Remus läste något från pappret.
’’James, vad betyder ordet banshee?’’
’’Kvinnlig fe.’’
’’Korrekt. På vilket språk, Lily?’’
’’Iriska.’’
Kommande stund flöt på oväntat bra. Remus satt helatiden och väntade på någon typ av gränsöverskridande från James sida, men till hans förvåning höll hans vän sig lugn helatiden.
När klockan slog sju satt de alla tre med varsin färdig uppsats.
’’Biblioteket stänger’’, sa Madam Pince från sin disk. ’’Jag måste be er lämna.’’
’’Självklart’’, sa Lily och reste sig upp.
’’Wow’’, sa Remus och kastade en blick på sitt armbandsur medan han började packa ihop sina grejer. ’’Det här var illa, till och med för att vara Sirius.’’
James skrattade. Han lade ner alla sina böcker i väskan igen och hängde den över axeln. Med ens hördes en röst bakom hyllorna;
’’Bättre sent än aldrig! Förlåt, hörni…’’
’’Biblioteket stänger’’, suckade Remus. ’’Var har du varit?’’
’’Lång historia’’, sa Sirius med ett snett leende när han uppenbarade sig vid bordet. Hans hår stod på ända och James kunde skymta lite läppglans vid hans käkben. ’’Är ni redan klara?’’
’’Mm. Kom nu, jag hjälper dig med uppgiften sen’’, sa James. ’’Måste få mat i mig nu innan jag svimmar. Har quidditchträning klockan åtta.’’
Sirius nickade. När han kollade upp såg det ut som om han först nu insåg att Lily var där.
’’Evans…!’’
’’Black’’, sa hon med ett leende. Hon vände sig sedan mot Remus och James. ’’Tack för hjälp och sällskap.’’
’’Tack själv’’, log James och Remus nickade instämmande. ’’Vi ses sen.’’
Hon log tillbaka och försvann sedan ut till korridoren igen.
James följde henne med blicken tills hon försvann och vände sig sedan mot sina två vänner igen.
’’Vi borde gå’’, sa han. ’’Var är Slingersvans?’’
Sirius ignorerade James fråga.
’’Vad i helvete handlade det där om?’’
’’Vadå?’’
’’Det faktum att Lily Evans satt här och pluggade med er som om det vore den mest normala saken i världen?’’
James ryckte på axlarna.
’’Hon frågade om hon fick sitta här'', sa han lätt. ''Var är Slingersvans?’’
Sirius insåg att det var lönlöst att försöka få ur James vad som låg bakom hans plötsligt så naturliga sällskap med Lily.
’’Sover’’, suckade han ’’Borde vi väcka honom?’’
’’Vi måste ändå gå upp och lämna våra saker’’, sa Remus. ’’Kom nu.’’

JÄTTE BRA ♥♥♥♥

UNDERBART!