~Bayrios - i Öst~ [Privat Fantasy Roll]
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > ~Bayrios - i Öst~ [Privat Fantasy Roll]
Användare | Inlägg |
---|---|
Nordanhym
Elev |
Erik - mot gränsen till Öst:
De hade förblivit tysta under ridning och Erik var tacksam för det. Han hade allt efter timmarna gick mått bättre och bättre. När solen började falla från himlavalvet var han helt återställd. Han såg med förnyad energi på miljön och Frigga slapp dela sin magi med honom vilket gjorde de båda starkare och piggare. De hade inte färdats långt men de hade färdats länge även om tempot ökat lite mot slutet. "Arya, borde vi försöka hitta någonstans att spendera natten?" frågade Erik medan han tittade å henne med mjuka ansiktsdrag och klara ögon. Han hade kunnat fortsätta rida ett par timmar till men det kändes samtidigt skönt att få sova de timmarna av dygnet som det var mörkt. Freja & Wilheim - Läger i regnskogen i Söder: De hade ridit länge och största delen under tystnad. Men efter senaste samtalet kändes det inte så betungande att vara tyst. Freja följde anvisningarna som Garudierna gav då hon gått med på att följa deras kommando. Men de båda, både hon och Wilheim, kämpade med det. "Se lykje te meitsje in drokte." ( "De verkar bråka." ) sade Freja när de hade suttit av sina hataris och dragit av all utrustning från dem så de skulle få välbehövlig vila. "Ik harkje dy, wy nimme plak dêr." ( "Jag hör detta, vi tar plats där borta." ) svarade Wilheim och pekade mot ett litet avlägsnare hörn. Freja nickade. När de hade fått till varsin sovplats hade mörkret hunnit falla redan. "Jisses, lite vila är ju inte fel." mumlade Freja och lade sig på sidan, fullt påklädd med sina vapen vid kudden. "Mmh, vi turas om..." mumlade Wilheim medan han satt upp med ena knät uppdraget där han vilade sin vänstra arm. Freja nickade och slöt sina ögon. Hon kunde sova vart som helst, när som helst. Det handlade om mentalitet och det var något hon hade tränat redan som barn. "Väcker dig om tre timmar." sade Wilheim och tittade runt omkring med skarpa ögon. Han tyckte illa om nya områden och i sällskap av Garudierna kändes det än mer obehagligt och hans sinnen var i full användning. Spoiler: Tryck här för att visa! 30 jul, 2017 17:34 |
Kallamina
Elev |
Arya - Mot gränsen till Öst
Eftersom de ridit i tystnad hela dagen blev Arya glad av att höra Eriks röst igen. Han lät piggare nu också, vad som än tyngt honom tidigare verkade ha släppt sitt tag. "Arya, borde vi försöka hitta någonstans att spendera natten?" frågade han. Arya nickade till svar och inte långt senare hade de funnit vad som levde upp till kraven för en lämplig sovplats för natten. Det märktes att de började närma sig Öst. Träden runt dem blev allt högre och kalare och skogen snårigare och fuktigare. Naturen förändrades i takt med att Aryas oro över Osianerna ökade. Under hela tiden de gjorde i ordning det provisoriska lägret hade Arya en orolig rynka i pannan. Leela - Läger i regnskogen i Söder Medan Priyanka och Ranveer gjorde i ordning sina sovplatser, en bit bort ifrån Letoyanernas, byggde Leela upp en brasa av torra grenar och kvistar hon funnit på marken. Hon tände brasan med hjälp av ett tändstål hon tagit med sig i packningen. Därefter gjorde hon i ordningen en bekväm sitt plats nära elden för att hålla värmen under natten. Från sin plats vid elden kunde hon se både Letoyanernas och Priyanka och Ranveers sovplatser. Hon hann precis se Priyanka kyssa sin make på kinden innan de systern och svågen lade ner sina huvuden och somnade kort därefter. Båda fullt påklädda med sina vapen nära till hands. Leela suckade och vände huvudet mot Letoyanerna istället. Den vithåriga kvinnan sov, även hon fullt på klädd med sina vapen bredvid sig, men den andre mannen var vaken och höll vakt medan kvinnan såg. Wilheim, som Leela ville minnas att hans namn var, hann precis möta hennes blick innan hon tittade bort. Hon ville inte att han skulle veta att hon betraktat honom och Freja. 30 jul, 2017 21:13 |
Nordanhym
Elev |
Erik - mot gränsen till Öst:
Han höll henne under uppsikt medan de anlade sitt tillfälliga läger. Hon hade inte sagt så mycket, det gjorde Erik fundersam. Han var inte riktigt säker på vad som var normalt och vad som var onormalt för att vara Arya. De hade inte känt varandra tillräckligt länge och han hade inte direkt någon annan han kunde fråga. Han öppnade sin mun för att säga något, men först då lade han märke till rynkan i hennes panna. Hade den varit där hela ritten? Han skakade på sitt huvud. "Arya? Mår, du bra?" frågade han klumpigt och suckade åt sig själv. Va i- vad va det, vad sa jag nyss? "Vad jag menar är om det är något som tynger dig?" försökte han rädda lite snyggt med. Wilheim - Läger i regnskogen i Söder: Han hade tyckt sig se den mörkhyade kvinnan snegla på honom och Freja, men han kunde inte vara säker. Det hade bara varit bråkdelen av en sekund. Oavsett så spelade det ingen roll. Han hade ju betraktat henne. Var inte det en uppenbar sak att göra? Betrakta och ha sin fiende under uppsyn? Speciellt om man delade läger med dem. "Pffth..." pustade Wilheim och rätade på sig medan han lade benen i skräddarställning. Han hade inga planer på att väcka Freja den närmsta tiden, han var medveten om att hon hade sovit dåligt föregående natt och var i behov av extra sömn. Han själv var tränad på ett annat sätt än hon. Tre dygn kunde han gå utan sömn innan det allvarligt började påverka honom. Tiden tickade förbi framför dem. Det blev alldeles mörkt på himlen och stjärnorna blinkade ner mot dem. Wilheim höll uppsikt över omgivningen, han reste sig från sin plats och rörde på benen emellanåt. Men alltid inom två meter från Freja. Han tittade på henne ibland, han fann hennes oborstade, mer maskulina sätt väldigt tilldragande men när hon sov var hon som andra kvinnor, men alldeles underskön enligt honom. Månen seglade rakt ovanför dem när löven prasslade till ovanför. Wilheim lossade sin yxa för att snabbt kunna höja den om det behövdes. Han hade redan satt sig på knä, redo att ta ut eventuella spioner eller fiender. Mend et enda som hördes var ett lätt kvittrande. Sedan flaxade en fågel iväg från platsen den hade landat ovanför dem. Wilheim andades ut och vred sin blick mot Leela, "Jumla fåglar." muttrade han i ett tappert försök att skapa någon form utav vänlighet mellan dem. De var trots allt de två som vaktade. Drottning Arianas Spioner - Regnskogen i Söder: Marken flöt förbi under deras fötter. Månen lös upp dras väg medan de löpte fram. "Något nytt?" "Inget ännu." "Drottningen kontaktar oss." Spionerna nickad emot varandra medan de sökte av omgivningarna. "Där!" Den ena, den yngre, tvärnitade och svängde av. Den äldre följde efter. De hade funnit spår av en lägerplats. Med skickliga händer och ögon sökte de av området. "Inte mer än en dagsritt bort." sade den äldre, den yngre nickade och drog fram en bit pergament, En dagsritt bort. skrev han och visslade. En uggla kom hoande efter ett fåtal minuter och satte sig stillsamt på spionens arm. "Till drottningen." sade spionen, ugglan hoade och när han skickade iväg djuret med lappen knuten till sitt ben löpte de vidare. "Vi tar en vila vid nästa glänta." sade den äldre och de fortsattes öka av området på jakt efter Erik, deras mål. Briañna - Palatset Letiania, Norr: Sängkläderna var våta av kall svett, rummet låg i mörker och håret klibbade till hennes panna. Briañna hade kämpat sig genom de senaste timmarna av sömn, genom mardrömmar av den värsta sort hon kunde föreställa sig. Men, då hon vaknade var allt som vanligt och biverkningarna från att ha genomfört ett Aandoen var borta. "Ett, bad..." mumlade hon för sig själv och reste sig från sängen. Men då hon öppnade dörren stirrade en stor best till man på henne. Hon kände igen honom, hennes mors egna vakt. "R-rok?" Mannen grymtade lite och nickade. "Jag, måste bada." Rok grymtade och nickade igen. När Briañna lämnade rummet gick han som en trogen vakthund efter henne hela vägen till badrummet där han kontrollerade att ingen annan fanns där inne innan han lämnade henne ifred. "Rok stanna här." grymtade han och ställde sig utanför dörren. Briañna nickade. Hon hade alltid tyckt om Rok, sedan hon var ett litet barn, men efter att ha sett honom slita en man i stycken med bara sina händer hade hennes uppfattning förändrats om honom. Men i hans ögon fanns något snällt. Medan hon tvättade sig och fick bort den klibbiga känslan dök en tanke upp. "Erik..." Hon haltade i sin rörelse med att skrubba sin högra axel, "jag undrar, om han är okej..." mumlade hon sedan och en känsla av fruktan och skam kröp genom henne. Tänk om han blev så dålig att han, att han... Nej, nej, tänk inte så! Hennes händer täckte öronen och grävde sig in bland de tjocka hårstråna. "Han mår bra. Han mår bara bra. Bra." sade hon flertalet gånger innan hon kunde andas ut lite och på riktigt börja fundera på vad som hänt den dagen, mor, Leela, Aandoen, Erik, synerna, drömmarna... Vattnet hade kallnat och Briañna kände ett tvång till att gå upp. Hon räckte sig efter handduken och virade den runt sig medan hon tog en andra handduk för att torka sitt tjocka hår. "Duvel!" muttrade hon irriterat när hon kom på att hon inte hade med sig några rena kläder. De andra var dränkta i kallsvett, kanske Rok..? Med handduken virade kring sig tassade hon fram till dörren och öppnade den på glänt. "Rok, jag, jag har inga rena kläder..." mumlade hon skamset och försökte gömma sig bakom dörren. Rok tittade oförstående på henne då han var kläd i ett par byxor och en drapering över överkroppen som inte täckte något alls. "Inte gå." sade Rok och skakade sitt huvud. Briañna suckade. Hon visste det var lönlöst. "Ge mig ditt skynke då." sade hon plötsligt och räckte ut sin hand mot honom. Rok tittade oförstående på henne så Briañna sträckte sig fram och hög tag i skynket. "Ge mig ditt skynke." sade hon igen och ryckte lite i det. Rok stod alldeles stilla först men tog ett steg närmre och ryckte loss skynket från dess fäste. "Tack." viskade Briañna och stängde dörren igen. Skynket doftade av Rok och hade en fräsch ren doft. Det syntes på skynket att det hade tvättats och att Rok inte gjort något ansträngande för att få det svettigt eller smutsigt. Briañna drog skynket om sig, över axlarna, runt hennes midja och knöt det i ryggen. Det blev en semi-lång klänning som räckte henne halvvägs ner från knäna medan det täckte hennes kropp och axlar. "Det får duga, det täcker det viktigaste." Hon vek ihop handdukarna lite slarvigt och placerade dem i tvättkorgen ihop med hennes egna, något äckliga, kläder innan hon öppnade dörren och klev ut från badrummet. Spoiler: Tryck här för att visa! 1 aug, 2017 12:51 |
Kallamina
Elev |
Arya - Mot gränsen till Öst
Arya tittade upp när Erik talade. "Arya? Mår, du bra?" frågade han. Arya förstod först inte vad han menade, det var väl hon som skulle fråga honom den frågan? Men innan hon hann svara lade Erik till; "Vad jag menar är om det är något som tynger dig?" "Åh,.." Sade Arya och sänkte blicken något, "Det är inget särskilt egentligen, men jag oroar mig för när vi kommer fram till Öst." Efter en liten stunds tvekan lade hon till; "Om vi möter Osianerna..." Leela - Läger i Regnskogen i Öst Allt eftersom tiden gått hade det blivit kallare i regnskogen. Leela hade hämtat sin matel hon haft med sig i packningen och dragit den om sig. Hon hade även flyttat sig närmare brasan och noga sett till att den höll sig jämt brinnande. Stjärnorna hade också börjat glittra på den mörkblå himlen. De påminde henne om sagorna hennes moder berättat då Leela var barn. Berättelser om Gudar och demoner, människor och andar, kärlek och hat. Leela hade sugit i sig varje historia som ett träd suger vatten och även om det var länge sedan hon fick dem berättade för sig kunde hon dem alla ordagrant i minsta detalj. Leela suckade. Kanske att hon någon gång i framtiden skulle få egna barn att berätta sagor för? "Antagligen inte om Priyanka får sin vilja igenom." Tänkte hon, "Lyckas hon döda Ashiwarya kommer troligen både hennes, Ranveers och mitt huvud att rulla." Leela reagerade knappt av fågeln i trädet. Det var ljudet av Wilheim som lossade sin yxa som fick henne att titta upp. "Jumla fåglar." muttrade han vänd mot henne. Leela fnös lätt och ryckte på axlarna. "Man vänjer sig." Svarade hon. Kungen och Drottningen - Kungliga Palatset i Söder "Jag tänker försöka inatt igen." Drottningen av Söders röst var lågmäld men mycket bestämd. Hon och hennes make satt ensamma i sitt sovgemak med endast månljuset som lyse. Även om ingen kunde höra dem talade de nästan viskande till varandra. "Kelhani, det ser inte bra ut om någon ser dig ensam smyga ut från palatset två nätter i rad." Kungen av Söder satt rakryggad i skräddarställning på en sittkudde mitt emot sin fru. Den ståtliga hållningen och allvarsamma minen fanns där av ren vana. I sextiosex år hade han regerat över Söder tillsammans med Kelhani och tiden innan dess hade varit förberedande för tronbestigningen. Att sitta rakryggad med ett allvarligt ansiktsuttryck var något han fått lära sig nästan innan han kunde gå. "Nej, jag vet det, men jag måste tala med henne igen." Sade drottningen, "Om hon vet något kan allt detta sluta riktigt illa. Inte för att det inte är illa nu, men vi måste stoppa det innan det hinner bli värre." "Det är inte säkert att hon vet något, vi tar bara onödiga risker." "Onödiga risker!?" Drottningen lät nästan förolämpad, "Hari, jag kan förlora mitt huvud om vi inte är försiktiga! Och inte bara jag, Lakshmari och Ashiwaryas liv svävar också i fara. Vad skulle hända om Söder plötsligt stod utan arvinge? Vi skulle bli en öppen måltavla för våra fiender! Söder skulle falla samman!" Saubhari suckade. "Vad frågade du henne förra gången?" "Vad hon flydde ifrån." Kungen var tyst en liten stund. "Fråga varför hon gjorde det istället." Drottningen fnös. "Det gjorde jag också, men hon svarade inte och kommer antagligen inte att göra det." "Pressa henne." Spoiler: Tryck här för att visa! 2 aug, 2017 12:11 |
Nordanhym
Elev |
Erik - Mot gränsen till Öst:
Han såg på henne med milda ögon, han hade alltså inget att egentligen oroa sig för. Men att se Arya orolig på det sättet fick honom att oroa sig trots vetskapen om att oron var onödig innan de befann sig i situationen. Han gick fram till Arya och lade sina nävar på hennes axlar, "Det ordnar sig. Om inget annat reser vi vidare." Han försökte få henne att må bättre men han var inte direkt bra på sådana här situationer. Han hade trots allt all lust i världen att utplåna var enda varelse och ting som var emot Arya och hennes existens. Som var emot deras band, kärlek och önskan om att vara med varandra. Han ville utplåna allt och alla som var på den sidan. Men, det kunde han ju inte berätta för Arya, hur skulle hon ta det... Veta att hon rymt iväg till okänt territorium, en okänd framtid - med en mordisk galning som inte skulle tvivla att hugga huvudet av en annan människa för hennes skull? Tänkte Erik för sig själv. Wilheim & Freja - Läger i Regnskogen i Söder: Wilheim lade huvudet på sned lite stelt, "Antar det. Som snöstormar." sade han och fäste yxan igen innan han sjönk ner i sittande position igen. Men han undvek att starta upp något mer samtal med kvinnan. Istället drog han pälskappan om axlarna och drog fram sin läderplunta, grävde fram Frejas läderplunta och reste sig. "Hämtar vatten." sade han innan han gick iväg till det porlande vattendraget. Han smakade av vattnet och det var klart och friskt. Han fyllde de båda pluntorna. Vinden ven i trädkronorna, Freja slog upp ögonen då något lätt landade på hennes ansikte. Hon höjde försiktigt näven och kände en ovanlig form, något rullat. Hon drog ner det och fann att det var ett brev. Hon låg stilla ett tag för att se om någon reagerat på att hon vaknat vilket inte verkade vara fallet. Med täckning av vinden som fick löven att rassla öppnade hon upp brevet och med kisande ögon läste hon dess innehåll i mörkret. Till Ashiwarya, Detta brevet är en varning till dig. Priyanka och Ranveer Padukone och Leela Nayar har sänts ut av deras majestäter kungen och drottningen av Söder för att finna dig och föra dig tillbaka till kungliga palatset. Men som både du och jag förstår har Priyanka mer än bara att hämta tillbaka dig i sinnet. Hon volonterade frivilligt till uppdraget med sådan säkerhet att jag bara vet att hon har något i kikarn. Tidigare har hon bara varit oförskämd, använts sig av rykten och andra saker för att förstöra för dig, men nu är jag säker på att hon planerar något mycket större. Hon ser detta som sin chans att förgöra dig, på blodigt allvar denna gången. Jag tror inte att hon kommer bry sig om ifall den prins Erik eller någon annan försöker stoppa henne. Jag har försökt att tala med deras majestäter och Priyanka, men de trodde mig inte. Så snälla Arya, var försiktig och ta dig så långt bort som möjligt. Hälsningar, din vän och tjänarinna Parvati Kshatriya Frejas blick spärrades upp då hon läste brevet med allt hastigare blick. Ett meddelande till Arya hade lyckats hamna i hennes händer, precis i sista sekund. Freja ryckte till när Wilheim hukade sig framför henne. "Wy hawwe te ferlitten, no." ( "Vi måste ge oss av, nu." ) sade Freja med ansträngd röst då hon försökte hålla sig stilla och lågmäld. "Wêrom? Hokfoar hasto dêr?" ( "Varför? Vad har du där?" ) svarade Wilheim med ansträngd röst medan han lade sin hand på hennes och vinklade den så han kunde urskilja lite av texten. Hans ögon spärrades upp. "No. Fuortendaliks." ( "Nu. Omedelbart." ) sade Freja medan han hade tittat upp på henne. Wilheim nickade och satte sig sedan bredvid henne. Han tittade intensivt på henne och Freja såg hans blick glida iväg. Han tittade på henne, men såg henne inte. Freja hade sett honom göra så innan, det var en färdighet man kunde uppnå med många års träning - om man hade fallenhet för det. Det Wilheim gjorde var att blockera ut sin egna syn med rent fokus på hörsel istället. Något som avslöjar mer än vad syn kan göra. Men han skakade slutligen lätt på huvudet. "Garde binne wekker, wit net hoe te krijen ús út fuort sûnder har noticing dat fuortendaliks." ( "Vakten är vaken, vet inte hur vi ska ta oss härifrån utan att hon märker det genast." ) muttrade Wilheim och Freja suckade. "Jag är vaken nu oavsett, jag kan ta nästa pass." sade Freja och rätade på sig, Wilheim nickade men han förstod att hon inte menade att han skulle sova - utan sluta sina ögon och komma på en plan. Freja var mer för det brutala och raka medan Wilheim var skickligare kring det mer sluga och stillsamma. Även om han ganska enkelt kunde mäta sig med Freja rent våldsamt. Briañna - Palatset Letiania, Norr: Rok rätade på sig när Briañna kom ut från badrummet, "Tack så mycket." sade hon hövligt och halvt neg mot Rok. Rok kliade sig frånvarande på bröstkorgen och tittade fundersamt på henne. "Så, ska vi bege oss tillbaka?" Rok nickade, Briañna började gå. "Det var vänligt av dig att låna ut skynket. Tursamt att det var så stort att jag kunde linda det." Hon sneglade halvt bakåt på honom, han frustade lite och fortsatte sin stela gång efter henne. De gick ner för trapporna i tystnad, "Du talar inte mycket, Rok. Kanske därför mor tycker om dig. Hon har aldrig varit den som tyckt om att föra samtal..." muttrade Briañna och slappnade av i axlarna, "en dam talar inte, en dam håller sig till berikande samtal, en dam har finess i sitt språkförande, en dam har bla bla bla..." sade Briañna och höll upp sina händer för att imitera babblande munnar med sina fingrar som hon öppnade och slöt. Briañna tittade tillbaka och såg att Rok hade ett leende på läpparna, något hon inte sett sedan hon var en liten parvel på tio år. Briañna log mot honom, sänkte sina händer och missade trappsteget med någon centimeter. Hon föll handlöst framåt och hann knappt vända huvudet innan hon förstod att hon höll på att falla handlöst ner för två våningar av stentrappor. I samma stund som hon öppnade sin mun för skrika hade hennes utsträckta hand fångats av en gigantisk, varm näve. Hennes fall avbröts och hon hängde några centimeter ovanför stentrappan hängandes i sin högra hand. Roks stora ögon stirrade på henne och hans puls verkade hög från den hastiga andningen. "Rok inte le." sade han plötsligt och sänkte ner henne på trappan med en bestämd min. Briañna tittade fundersamt på honom, "Varför inte?" "Dåligt." "För, för att jag nästan ramlade?" Rok nickade, "men det var ju inte ditt fel, det var ju jag som inte såg mig för." "Dåligt att le." Briañna lade huvudet på sned, hon mindes den där mannen hon såg slita en annan människa i stycke med sina bara händer och rös. Men mannen framför henne var den mannen hon hade vuxit upp med och sett sedan barnsben. Ska verkligen en handling, påtvingad dessutom, få definiera en hel person? Tänkte hon för sig själv och suckade. "Jag gillar den Rok som ler mycket mer, det är den du verkligen är. Jag minns det från när jag var liten." "Det är inte Rok." frustade han, men Briañna stod still och såg honom i ögonen. De var en mandelbrun färg med djup. Hon sträckte sin hand mot hans ansikte och Rok frustade till medan han drog sig bakåt. "Rok..." när kände du senast en vänlig beröring, hörde ett vänligt ord? Briañna sträckte sig upp och klev ett steg upp i trappan, hennes hand nuddade hastigt men abrupt kort vid Roks kind. "Rok vakta, inte röra." sade han grymtande och vred bort ansiktet. Briañna sänkte sin hand, höll den till sitt bröst. "Jag förstår..." mumlade hon och vände sig om, "vi går då." Spoiler: Tryck här för att visa! 4 aug, 2017 15:32 |
Kallamina
Elev |
Arya - Mot gränsen till Öst
Eriks ord fick inte rynkan i Aryas panna att försvinna. Tvärt om blev hon nästan mer orolig. Om Osianerna inte skulle acceptera Arya och Erik i deras land skulle de vara tvungna att leva på resande fot igen. Och det skulle vara Aryas fel, pågrund av henne skulle Erik få lida. Arya suckade tungt och såg bort från Erik. "Jag hoppas det." Sade hon sorgset. Leela - Läger i Regnskogen i Öst Leela kunde inte låta bli att bli nyfiken av Wilheims ord. Snöstormar? Så det var alltså sant att det snöade mycket i Norr? Och inte bara på bergstoppar, som det under regnperioden kunde göra även i Söder, utan på vanlig marknivå. Kunde det verkligen snöa så mycket att det blev storm? Leela hade aldrig i sitt liv upplevt snö. Hon hade på långt håll sätt hur bergstoppar längst ner i Söder varit vita under en del, riktigt kalla, regnperioder, men aldrig på nära håll. Full av nyfikenhet skulle hon vända sig till Wilheim när han kom tillbaka från vattendraget igen men hejdade sig då hon såg att den andra kvinnan var vaken. De båda Letoyanerna talade lågmält till varandra, Leela kunde bara se deras läppar röra sig, utan att höra ett ord. Det verkade på något sätt som om nånting hänt. Deras ansiktsuttryck gav Leela en känsla av något stressat, något lite oroligt. Så, för att se vad som hände drog sig Garudiskan tillbaka och iakttog diskret de båda Norrlänningarna. Drottning Kehlani - Drömväverskans boning Utan några klirrande smycken, med mörka kläder och en svart sjal om håret och ansiktet hade Drottningen av Söder smugit sig ut ur sitt eget palats. Eftersom hon kände till vart alla vaktposter var placerade var det inte särskilt svårt att via omvägar ta sig oupptäckt ut, det svåra var att senare komma in igen. Hon smög genom utkanten av skogen för att undvika att stöta på andra människor i staden eller någon närliggande by och för att snabbare komma fram till sitt mål. Hon kunde vägen utantill, hon hade gått den så många gånger tidigare, både ensam och ibland tillsammans med andra. Väl framme, vid en liten rucklig stuga som för en främmandes ögon hade kunnat se obebodd ut, lät hon sjalen glida av håret. Hon knackade tre gånger på den gamla dörren och efter en liten stunds väntan öppnades den med ett gnällande ljud. "Kehlani." Sade personen i dörröppningen, "Jag har väntat på dig." Spoiler: Tryck här för att visa! 4 aug, 2017 18:54 |
Nordanhym
Elev |
Erik - Mot Öst:
Arya vände sig bort från honom, Erik tog steget som saknades mellan dem och slöt upp bakom henne. Hans armar runt henne. Med försiktighet kramade han om hennes överkropp och kysste toppen av hennes huvud. "Vad du än tänker, sluta." mumlade han in i hennes tjocka hår. "Vi klarar oss, vi har varandra." sade Erik med mildrande stämma, min vackra storm... tänkte han och slogs av hur passande det var till hans Arya. "Myn moaie stoarm." fortsatte han på sitt modersmål och kysste hennes huvud åter igen. Erik kunde inte hindra smärtan som pulserade inom honom över att hans Arya var tvungen att uppleva känslor av annan natur än kärlek, värme och lycka. Freja & Wilheim - Läger i Söder: "Wilheim?" "Mmh?" "Något?" "Nada." "Duvel." ( "Helvete." ) "Enda chansen är att smyga, eller..." Wilheim öppnade sina ögon och de mötte Frejas. Hon skakade sitt huvud. Att Wilheim ens föreslog att de skulle mörda den vaktande kvinnan var befängt. Det skulle väcka de andra, och Freja kände en viss tacksamhet till kvinnan som tycktes vara den enda som inte ville mörda dem på fläcken. Wilheim ryckte på axlarna, "det är våra val. Att smyga iväg vore nästan idiotiskt..." "Men, det är värt ett försök..." kontrade Freja med. Wilheim nickade, de började så försiktigt de kunde försöka få ihop så mycket av sakerna de kunde utan att bli upptäckta. Wilheim hade skickat iväg Freja först med brev och deras sadlar. Freja hade hunnit få på sadlarna och halsrepet på sin hatari, träns på Wilheims hatari innan hon hörde prasslande från buskarna bakom sig... Briañna - Palatset Letiania, Norr: "Tack för att du följde mig Rok, du får tillbaka ditt skynke imorgon. Tvättat och värme pressat." Briañna tittade på den stora mannen som var mer upptagen med att titta på omgivningarna, allt förutom henne egentligen, för att ge henne någon ögonkontakt. "Du kan gå till min mor och hälsa henne att jag mår bra." Det fångade Roks uppmärksamhet, "Rok stanna här. Order." grymtade han och stirrade på Briañna. "Vänligt av dig men min mor vill nog veta att jag mår bra..." Tanken slog Briañna att så kanske inte var fallet, varför ställa Rok utanför hennes dörr? Det var ju inte så att någon ville mörda henne, eller skada henne på något sätt. Enda anledningen hon kunde komma underfund med var att hennes mor visste mer än vad Briañna själv gjorde. "Rok, vet du varför mor placerade dig här?" Rok rätade på sig, skakade på huvudet. "Säkert?" "Rok helt säker." Briañna nickade, Rok hade ingen anledning att ljuga för henne och något sade henne att han verkligen bara följde order. Även om hon visste att det var mer till Rok än folk trodde. 4 aug, 2017 19:52 |
Kallamina
Elev |
Arya - Mot gränsen till Öst
Arya suckade igen då Erik slöt sina armar kring henne, men denna gången gjorde hon det av välbehag och inte oro eller sorgsenhet. Hon höll om hans armar och slöt ögonen då han talade. Även om hon inte förstod de sista orden lugnade hans mörka röst hennes oroade hjärta. Hon log fortfarande med slutna ögon och sade; "Yadi aap keval pata tha ki kitana main tumase pyaar karata." ("Om du bara visste hur mycket jag älskar dig." ) Leela - Läger i regnskogen i Söder Det var uppenbart att Letoyanerna planerade att smita iväg. Även om de försökte vara så diskreta som möjligt när de samlade ihop sina ägodelar hade Leela snabbt förstått vad deras avsikt var. Hon hade suttit vid elden och bevakat dem hela tiden när den vithåriga kvinnan försvann iväg med två sadlar. Leela tog genast chansen och reste sig graciöst upp från marken. Med sin mörkbruna mantel omkring sig syntes inte dolken hon hade i handen när hon tyst som en mus smög fram emot Wilheims rygg. När det bara var ett par centimeter kvar mellan dem drog hon snabbt upp sitt vapen och förde dess egg till hans strupe och drog honom hastigt bakåt tills han var tryckt emot henne. "Om du gör motstånd eller ger ifrån dig minsta ljud skär jag strupen av dig eller ropar så att de andra vaknar." Viskade Leela i Wilheims öra, "Så, nu ska vi söka upp Freja och sen ska ni förklara vad i helvete ni tror att ni håller på med." Drottning Kehlani - Drömväverskans boning "Kashibai." Sade drottningen av Söder, "Jag måste tala med henne igen." Kashibai, sierskan, var en mycket gammal kvinna med kritvitt hår och nästan nattsvart hud. Hennes ögon var lysande gråa och trots att hon förlorat synen många år tidigare såg dem rakt på drottningen i dörröppningen. Kashibai nickade. "Jag vet, stig på min vän." Svarade hon. Kehlani steg in genom dörren och möttes av en stark, något unken doft av te blandat med rökelser av olika slag. De första gångerna hon besökt Kashibai hade lukten nästan varit outhärdlig, men med tiden hade hon vant sig och nästan börjat trivas i sierskans stuga. Det lilla rucklet hade enbart tre rum. Två små sovrum och ett större, allrum. Golvet i allrummet där drottningen och Kashibai nu befann sig var helt täckt av tjocka, broderade mattor i alla möjliga färger och storlekar. I mitten av rummet var fyra sittkuddar utplaserade i en ring och i mitten av den ringen stod en oljelampa och lös i ett svag sken. I taket, som var förvånansvärt högt, hängde tyger, släckta oljelampor, pärlor på trådar och ett stort antal stora och små drömfångare. Kashibai gick förbi Kehlani och satte sig på en av sitt kuddarna i mitten av rummet. "Slå dig ner, min vän." Sade hon visade med en handgest mot sittkudden mitt emot. Kehlani gick långsamt in och satte sig på kudden Kashibai pekat på. "Jag tror att hon kommer förstå att det är jag denna gången." Sade drottningen, "Eftersom det blir två nätter på rad." Kashibai svarade inte drottningen utan vred huvudet mot en av sovrumsdörrarna och ropade; "Mayya! Hämta hit mina drömpärlor och en kanna te!" En liten stund senare kom en ung flicka ut genom sovrumsdörren. Hon kunde inte vara mer än trettio år gammal enligt Kehlanis bedömning. Flickan var knappt iförd några kläder, endast en lång kjol med två långa slitsar som visade båda hennes ben då hon gick, täckte hennes nedre delar. Hon hade ett svart, rufsigt långt hår som räckte henne nästan hela vägen ner till vaderna och var det ända som dolde hennes barm. Hon såg mycket trött ut och var i stort behöv av ett bad enligt drottningens öga. Flickan bar på en tråd full med olika färgade träpärlor i ena handen och en tekanna och två tekoppar i den andra. Hon gav pärlorna till Kashibai och satte sig sedan på huk bredvid henne och började hälla upp te i de två kopparna. Kashibai tog emot pärlorna och strök med fingrarna över dem. "Tack Mayya." Sade hon till flickan och vände sig sedan mot Kehlani igen, "Så, min vän, ta en kopp te och säg till när du är redo." 4 aug, 2017 21:38 |
Nordanhym
Elev |
Erik - Mot Öst:
Han förstod inte hennes ord men han förstod henne. Han satte sina händer på hennes axlar och vred henne försiktigt runt innan han kysste hennes läppar med sina nävar runt hennes ansikte. "För evigt." mumlade han in i hennes mun och lät fingrarna leta sig in i hennes hår... Freja & Wilheim - Läger i Söder: Freja vände sig om och fram kom Wilheim, men något blänkte mot hans strupe och hon kunde syna Leela, den vakthavande kvinnan, bakom honom trots att Wilheims kropp var stor och i princip dolde hela henne. Freja kände hur hennes hjärta tog ett litet skutt vid åsynen. Hon ville vrida armen av kvinnan i en långsam, plågsam rörelse till hon kved och vred sig av smärta. Mend et enda Freja gjorde var att knyta sina nävar lite diskret vid sidorna medan hon vände sig helt om och tittade på dem båda. Han kunde inte hjälpa det, han kände en viss konstig känsla över att se Freja reagera på sättet som hon gjorde. Hon måste väl förstå att jag inte gör motstånd för att kvinnan inte ska väcka de andra..? "Freja, var stilla... Hon ropar annars på de andra..." sade Wilheim i ett försök att lugna ner situationen, han hade sett Freja gå bärsärk när hennes kroppsspråk varit sådant tidigare som det var i just den stunden där de stod bland de höga träden, mellan snåren, lägerelden i deras ryggar en bra bit bort. Freja stirrade på honom och frustade ilsket till, förstår inte han att bara en idiot låter sig hållas på det sättet..? Tänkte hon irriterat, men konstigt nog också oroligt, men yttrade inga ord. Spoiler: Tryck här för att visa! 5 aug, 2017 13:27 |
Kallamina
Elev |
Leela - Läger i regnskogen i Söder
Leela fnös åt Wilheims ord. Hon kände sig nästan lite förolämpad över att det var det han var rädd för och inte eggen mot hans strupe. "Inget behöver hända, bara ni talar om vad i helvete ni håller på med." Sade Leela mörkt, mest riktad till Freja, "Jag vet att ni försöker smita, men varför nu? Vad fick er att ändra inställning så snabbt?" Hon greppade hårdare om dolken i väntan på att Freja skulle svara. Spoiler: Tryck här för att visa! 5 aug, 2017 14:46 |
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > ~Bayrios - i Öst~ [Privat Fantasy Roll]
Du får inte svara på den här tråden.