[PRS] miaslife och countess

Hon gav honom ett litet leende.
- ja, det kan inte vara mer än ett par timmar för det är så länge du känt mig sa hon tyst och skrattade svagt. Hon granskade hans ansikte som för henne var perfekt enligt henne och lät mjukt sin hand göra små cirkelformade rörelser på hans bröstkorg. Clara kände hans läppar ännu en gång mot sina och besvarade kyssen mjukt men med mer intensitet än innan. Hon la retsamt sitt ena ben mot hans, visste att hon var ganska kall.

Adam kände hur hennes kalla hud brann till mot hans och ryckte till.
”Är du säker? För det kändes som en evighet..”, sa han och log sitt charmigaste leende innan han la båda armarna om Clara och rullade henne ovanpå sig själv.Delade med sig av sin värme. Han kände hennes närhet. Hennes lena hud, hennes röst, doften från parfymen som burit under kvällen, hennes kropp mot sin.

Hon granskade hans ansikte och himlade lätt med ögonen.
- det där måste nog vara det mest cheesy man någonsin kan säga, men bara för att det är du så är det ganska gulligt sa hon med ett leende och pep till när hon kände att hon hamnade över honom. Hon rättade mjukt till sig så att hon hamnade i en bekvämare ställning och tog försiktigt hans hand i sin och lekte med hans fingrar.
- Var det inte du som skulle bygga en mur mellan oss förresten? La hon till med ett lekfullt leende på läpparna.

Adam skrattade lätt åt hennes kommentar. Han kände hur hon började leka med hans fingrar och lirkade in dem mellan hennes.
”Ifall du inte litade på mig, ja. Men du var rätt tydlig med att du inte var någon nunna..”, svarade han med ett snett leende och tittade upp på henne. Lät sin blick sjunka djupt in i hennes.

Clara nickade sakta och himlade lätt med ögonen.
- okej, du har en poäng svarade hon och såg ner på deras sammanlänkade fingrar.
- Jag vet att det kanske inte är ett ämne du vill prata om, men du vet om att du måste gå tillbaka till din turnebuss imorgon, ellerhur? Tyvärr funkar det inte att rymma från sina problem för alltid, man kan distrahera sina tankar för ett tag om man gör något man gillar men det kommer inte lösa situationen i det långa loppet sa hon tyst och såg på honom med mjuk blick som visade att hon faktiskt ville hans bästa. Hon tog upp deras sammanlänkade händer och kysste mjukt hans hand.

Adams leende dog ut i samma stund som hon nämnde turnébussen. Han visste att hon hade rätt, han kunde inte fly från sina problem. Och vart skulle han ens ta vägen? Han hade packat en liten väska och gett sig av utan någon större plan. Det skulle inte ta lång tid innan någon fick syn på honom och då skulle det inte dröja länge innan hans team kom och plockade upp honom igen.
”Jag vet..”, svarade han med låg röst, såg på medan Clara lyfte deras sammanflätande händer och kände hennes läppar mot sin handrygg.
”Kom och se min konsert imorgon kväll”, slängde han plötsligt ur sig. ”Det är bara några timmar härifrån. Jag ser till att du får stå backstage med de andra och att någon kör hem dig när du vill”, Adam tittade upp på henne med sina klarblå ögon. Ville inte lämna den här lägenheten och veta att de förmodligen aldrig skulle ses igen. Clara hade fångat hans intresse. Han ville veta mer om henne, ville lära känna henne bättre.

Hon hörde vad han sa och nickade sakta.
- det gör jag gärna, bara ingen blir arg för att du rymde och sen hamnade hemma hos mig sa hon och log svagt. Hon granskade hans ansikte lätt, hur kunde hon bara tacka ja? Clara som var den personen som ofta behövde tänka efter innan hon tog beslut.
- men ska jag vara helt ärlig och bli inte besviken nu, för jag kan inte ens alla dina låtar la hon till med ett lekfullt leende och la sig mjukt bredvid honom och tog mjukt tag i hans armar för att få honom att lägga sig mer över henne istället.
- jag behöver din värme, du är som en privat kamin mumlade hon.

Adam log belåtet när hon gick med på att komma till konserten. Att hon skulle vara där gjorde att han såg fram emot kvällens show.
”Och jag som trodde att du var mitt största fan”, retades han och bytte smidigt position så att han hamnade över henne istället. För att inte lägga för mycket tyngd placerade han sin ena arm vid hennes huvud innan han lutade sig ner och kysste henne på nytt. Känslan av hennes svala hud mot hans varma fick det att bränna till, men på ett behagligt sätt.

Clara kände lite fjärilar i magen, det skulle bli hennes första stora konsert och dessutom skulle hon få stå backstage. Hon besvarade kyssen mjukt och hennes andning blir lättare.
---
Tänker att jag spolar till konserten
-----
Clara bet sig i läppen, hon var otroligt nervös över kvällen. Hon hade smsat med Adam under hela dagen och han hade berättat för henne att ta sig till bakdörren och berätta för vakterna som stod där vad hon hette och även visa telefonen med hans privata telefonnummer. Clara svalde hårt och såg sig snabbt i spegeln på sin mobil innan hon gick fram till en mindre dörr där det stod vakter.
- eh, jag heter Clara Collins och Adam bjöd in mig hit, jag skulle bara visa det här sa hon och höll upp sin mobil mot en av vakterna som sakta nickade.
- Jo Mr Walker har meddelat oss detta, följ med sa han med ett litet vänligt leende och låste upp dörren med hjälp av en liten bricka och ledde Clara genom en tom korridor medan den andra vakten stod kvar utanför. De kom fram till en dörr och vakten knackade.
- Mr Walker ska finnas här inne, vi får se om de är redo för att släppa in dig för de kan ha ett möte sa han och Clara nickade. Hon hade dragit på sig en röd klänning som gick ner över låren på henne och hade ett par enkla svarta klackar. Hennes långa hår hängde löst över axlarna och hon hade inget smink precis som hon brukade.

Låter bra
~~~~~~~~~
Adam hade avslutat dagens sista genrep och satt nu inne i sin loge tillsammans med fem arrangörer. Hans manager, Rowan, en man närmare 40, fanns också på plats. Han var fortfarande upprörd efter Adams plötsliga försvinnande och följde honom nu som en hök vart han än gick, förmodligen rädd att han skulle få för sig att sticka igen, trots att Adam gång på gång hade försäkrat honom om att det inte skulle hända. När det knackade på dörren och Clara dök upp tillsammans med en vakt sken Adam upp i ett leende.
”Kom in. Vi blev precis klara”, sa han muntert och klappade lätt på soffan bredvid sig, likt hon själv hade gjort i lägenheten kvällen innan. Arrangörerna reste sig från sina stolar och började bege sig mot utgången. En av dem, en vacker kvinna, stannade till vid Clara och gav henne ett skinande vitt leende.
”Du måste vara miss Collins. Häng på dig den här så att folk vet att du är en av oss”, sa hon och räckte fram en backstagebricka som satt ansluten till ett nyckelband. Hon slängde en sista blick mot Adam, som höjde handen i en vinkning, innan hon försvann ut tillsammans med de andra. Rowan dröjde sig däremot kvar i rummet. Han såg sammanbiten ut och talade till Adam med en allvarlig ton, men Adam lyssnade bara halvt nu när Clara fångat hans uppmärksamhet.