Beyond love Emma07 & Medi

"Det beror på vad du anser vara bra musik. Ser du hiphopp och rap som bra musik så ne." Hon log och blinkade lite med ögat.
"Jag gillar instrumental, lugnare musik, klassisk musik och musik från 80 och 90 talet" Hon såg på honom med ett leende.
"Ja jag har väl dålig musiksmak. Jag ger mig." Hon höll upp händerna.
"Skyll på mig att jag är annurlunda." Det sista kunde hon inte säga utan att skratta mjukt.
"Men har du ätit klart? Jag tänkte att vi kunde ta oss till dig?"

Zacharias skrattade till igen.
"Kanske inte just det, men åtminstone lite mer åt det hållet än helt instrumentalt eller klassiskt. Lite mer rockstil skulle jag nog säga är min stil", flinade han, han hade egentligen ganska blandad musiksmak men det var väl mest åt det hållet det lutade.
"Inte helt igenom dålig, men vi kan väl säga att jag kan jobba på att förbättra den." flinade han retsamt.
"Jag är klar", nickade han med ett litet leende och reste sig för att gå bort emot disken och betala.

Hon såg efter honom och tog på sig sin ryggsäck och hon tog käppen som vilat på sätet vid sig innan hon reste sig med en grimas.
"Såjag är så nyfiken på vart du bor. Jag tror du bor i ett finare hus än vad jag bor i." Hon skrattade.
"Men skryt inte allt för mycket." Hon såg ner.
"Sen ska det bli kul att få äta middag med dig igen fast nu mer privat. Inte massa andra personer och så."

"Vad får dig att tro att jag bor så flott?" flinade han med ett skratt, han hade lyckats undvika att prata om vad hans far jobbade med då han ännu inte riktigt kommit fram till vad han skulle säga. Han ville inte ljuga för mycket medans det inte heller var aktuellt att säga sanningen.
"Ja hur bor du egentligen?" frågade han nyfiket, hade inte fått höra mycket om hennes hus än så länge. Han gick ut ur cafeet efter att ha betalat och vände sig mot henne med en lätt smackning med tungan.
"Jag börjar undra vad det egentligen är du är ute efter här, Viola Miller. Både försöker få mig i ensamrum och stanna över natten? Du verkar vara mer stygg än vad du utger dig för." flinade han retsamt.

"Åh jag bor i ett rum hos min farbror och hans fru." Hon såg på honom.
"De har två våningshus men jag sover på undervåningen eftersom trappan är jobbig. Så det finns ett badrum intill mig som jag andvänder. Det är gjort för att jag ska kunna lägga ifrån mig käppen. ta mig upp ur badkaret utan att få riktigt ont." Hon såg sedan på honom.
"Viola? " Hon skrattade.
"Nä nu har du blandat ihop mig. Jag är inte alls stygg utan jag har ju lovat att berätta." Hon lade sin hand mot hans höft.
"Och jag lovar att berätta."

(Nvm namnet, det var jag som skrev fel bara xD)

Zacharias lyssnade nyfiket, glad att äntligen få reda på lite mer om henne och hur hon bodde och allt sånt. Även om han fått reda på lite så kändes det som om han ändå visste alldeles för lite om henne.
"Hur länge har du bott där?" frågade han, osäker själv på ifall han menade med farbrorn eller i det huset.
"Nja jag tror vad jag vill jag." retades han glatt och log emot henne sen.
"Det ser jag fram emot." De var så gott som framme nu och han svängde upp på infarten till hans hus, av huset att döma hade man kanske inte kunnat gissa deras sysselsättning. Men vad skenet kunde bedra.

"Sedan 9 års åldern ungefär..." Hon såg på honom och log mjukt.
"Nästa gång måste jag ha.." Hon avslutade sig själv och suckade.
"Vi glömde att gå förbi apoteket. Gud vad vi är glömska." Hon suckade.
"Jag får ringa och be dem komma. Jag är alldeles för trött att gå tillbaka." Hon såg sorgset på honom.
"Du anar inte hur mycket det tar på krafterna." Hon såg på hans hus och hon gapade.
"Bor du här? Det är så vackert!" utbrast hon.
"Har ni en pol eller något liknande?"

Det var ändå ett bra tag hon hade bott där då, men han fick försöka vänta med att fråga mer tills dem hade kommit sig in i huset. Hade han väntat den här stunden med sin nyfikenhet kunde han vänta lite till.
"Fan också. Du får ringa när vi kommit in då." sade han med en liten suck, han hade helt haft tankarna på annat och glömt av det för stunden.
"Nej inget sånt, det är väl egentligen ett ganska enkelt hus egentligen." sade han med ett snett leende, på något underligt sätt glad att hon var så imponerad över huset. Dörren var låst, och det verkade inte som om hans far var hemma än heller då han inte såg något spår utav det när dem klev in i huset.

"Det är ju bra att jag har fått röra mig men min kropp säger redan nej." Hon skrattade svagt.
"Så lättare smärtstillande går bra. Om ni har och jag kan få två." Hon gick vid hans sida med sin käpp.
"Rolig fakta. Jag har minst 20 eller så käppar. Olika färger, vissa har mönster. Vissa har faktiskt belysning." hon log.
"Jag valde den vita med blommor för den känns sommrig. Passar även min klänning för dagen." Hon såg på honom.
"Så om någon frågar mig vad jag samlar på. Käppar, käppar är det jag samlar på." Hon log mjukt.
"Sen letar jag alltid efter någon jag kan fixa till."

Zacharias log snett och nickade lite.
"Jag ska nog kunna leta fram nåt." sade han och gick in emot köket, i ärlighetens namn hade de väl snarare mer starka saker än lättare, åtminstone ett bredare utbud av sådant. Han letade runt lite i en låda medans han lyssnade till henne.
"Där ser man, har du hållit på med det sen du började använda käpp?" frågade han nyfiket och lade huvudet lätt på sned samtidigt som han lade fram två alvedon.
"Någon käpp?" frågade han, hoppades åtminstone att det var vad hon menade.