Hush hush PRS Emma07 & wolfy

Josie tillät sig inte att rodna då han retades med henne. Visst hade hon sett barbröstade män förut men det hade inte direkt varit en privatshow för henne. Hon ångrade sig nästan att hon bett honom visa sina tatueringar för henne, men bara nästan.
"Något säger mig att du skulle ha exakt samma reaktion om jag klädde av mig min topp," sa hon istället, ansträngde sig för att hålla rösten klar och tydlig trots att hon darrade inombords. Hon stannade upp utanför honom och höll ut sina händer, inte för att hon ville att han skulle fatta tag om dem utan bara för honom att se.
"Kanske några små tatueringar på mina fingrar till att börja med," funderade hon högt. Vad hon hade förstått så var dock fingrarna ett av de mer smärtsamma delarna av kroppen man kunde tatuera sig på.

Ett skratt slapp ut igenom Ezraels läppar, älskade att hon jäklades tillbaka med honom. Det gjorde det hela hundra gånger roligare.
”Jag gissar att vi aldrig får reda på det förrän du gör det.” Flinade han retsamt tillbaka, kanske något utmanande men egentligen inte för mycket allvar bakom. Han skulle inte protestera om det gick åt det hållet, men det var inte hans mål och skulle heller inte försöka styra för mycket ditåt.
”Tänk bara på att det är bland dem svåraste att dölja.” Föreslog han, många arbetsgivare gillade ju tyvärr inte sådant. Han tog försiktigt hennes händer.
”Men du har bra hud för det.” Log han.

"Mm, lite roligt får vi väl spara till en annan gång." Josie blickade upp på honom under sina långa ögonfransar. Av någon oförklarlig anledning kände hon nästan för att dra av sig sitt linne. Det kändes som en rolig idé - inte minst för att hon var nyfiken på hur han skulle reagera. Nu hade han förmodligen sett nakna kvinnor förut så det var inte sagt att han skulle bry sig om ifall hon stod där i sin bh framför honom.
"Om du inte kommer på det magiska ordet, förstås," tillade hon sedan. Lyckades han övertyga henne till att det vore en bra idé att klä av sig sitt linne så skulle hon åtminstone överväga tanken. Då han fattade tag om hennes händer och påpekade att fingertatueringar var svåra att dölja nickade hon lite.
"Men de är inte värda att ha mig som anställd om de låter sig avskräckas av eventuella tatueringar på mina händer, eller hur?" frågade hon ljuvt.

”Spara, vad ska det vara bra för? Då skulle jag hellre vilja påstå att kvantitet är bättre.” Retades han tillbaka, det fanns väl ingen som sade att det inte kunde bli en annan gång också bara för det. Det kändes väl mindre och mindre omöjligt ju mer tiden gick, så han fick väl se det som en utmaning. Inom rimliga gränser förstås, men så var det ju med allt.
”Snälla?” Frågade han med ett höjt ögonbryn, det var ju värt ett försök åtminstone. Han riktade blicken emot händerna och upp igen emot hennes ansikte igen.
”Du har så rätt så, dem förtjänar inte det då.” Häll han med.

"Frågan är varför du vill att jag klär av mig mitt linne. Jag har inga tatueringar för dig att beundra." Han hade en förtjusande humor och hon kände sig avslappnad I hans sällskap. Hon hade inte ens lagt märke till när spänningen lagt sig, den hade plötsligt bara gått upp i rök. Ezrael verkade inte ha bråttom att släppa taget om hennes händer så hon kände inte heller för att dra de tillbaka riktigt än. Någonting konstigt hade flugit i henne i kväll för hon kände sig inte alls som vanligt. Det på ett positivt men lite udda sätt: hon kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var.

”Varför? Det var en ytterst bra fråga, du kan till och med få en stunds betänketid.” Log han skämtsamt tillbaka, just tatueringar var väl kanske inte det han skulle ha varit snabbast med att beundra ifall att hon skulle haft några. Men han tyckte det var väldigt intressant att se andras arbeten, alla tatuerare hade sina egna tricks, stilar och metoder så man kunde alltid lära sig något av att se en kollega arbeta.
”Du har inte bråttom hem eller så va? Det blev visst en ganska lång biltur hem.” Log han nästan lite urskuldrande, klockan tycktes ha sprungit iväg men han stortrivdes där med henne.

Hennes ögon smalnade av lite då hon löst daskade till honom, han var en riktig filur. Hon klickade med tungan och vände ryggen till honom innan hon drog av sig sitt linne, kände sig inte särskilt blyg eftersom hon hade en bralette under och inte skämdes över sin slanka kroppsbyggnad. Fortfarande med ryggen vänd mot honom ställde hon sig närmare kanten för att beundra utsikten.
"Nej då," försäkrade hon honom. Eftersom hon hade huset för sig själv ett par dagar till så hade hon ingen särskild tid att följa då hon senast behövde vara hemma, så det gjorde henne ingenting att de tagit en omväg.

Ezraels ögonbryn höjdes betydligt då hon faktiskt drog upp linnet, fast denna gång inte på jäkelskap utan av ren förvåning. Han hade faktiskt inte trott att hon rentav skulle göra så, även om han jäklats med henne. Det slog honom hur modig hon var - först och främst som faktiskt vågade göra så, men också hela grejen att åka iväg såhär med en man hon träffat precis innan. Det var galet att det fanns tillräckligt många idioter för att det skulle anses så vågat, men han fick åtminstone hoppas att han räknades ibland den bättre gruppen män. Det var dock inte hans sak att bedöma och än så länge såg det ju inte så lovande ut med tanke på att han var här och inte hemma.
”Modigt av dig.” Log han sen, velade mellan att gå fram till henne eller inte och till sist vann det första.
”Men miss då, jag trodde att alla fina flickor skulle vara hemma innan tio.” Retades han glatt.

Josie vred lite på huvudet för att kunna se på honom över axeln. De höjda ögonbrynen var det enda som bekräftade för henne att han inte förväntat sig att hon faktiskt skulle dra av sig sitt linne. Nu hade han enbart fått glädjen att betrakta hennes ryggtavla så det var ju inte konstigt att han inte var så häpen av sig. Modig verkade han däremot tycka att hon var då han kom fram till henne. Ja, det kanske hon var. Eller tokig. Det slog henne inte riktigt förrän nu vilket galet beslut hon fattat som hoppat i en främlings bil och följt med honom till en plats mitt ute i ingenstans.
"Vem sa att jag är en fin flicka?" gav hon tillbaka med ett finurligt leende.

Tänka sig att han egentligen bara tänkt sig att ägna kvällen åt en något långtråkig fest, dem planerna hade förbättrats rejält den senaste stunden. Det här var långt mer intressant. Hela hon var intressant på många plan - dels i sig själv, men också varför hon var här. Hon var så lik, så lik och han ville veta varför. Visserligen kunde det vara något simpelt såsom en släkting, men det kunde också vara något slags elakt spratt emot honom. Som om han inte skulle ha varit tillräckligt utsatt för sådant.
”Tja, jag kan väl vara en av dem men jag vågar inte uttala mig om ifall det gäller även insidan ännu.” Log han ett retsamt flin tillbaka, för vacker kunde ingen säga att hon inte var. Häpnadsväckande vacker.
”Men, om jag ska döma av att du åkte med mig hit efter att ha sprungit in i mig en kvart tidigare så skulle jag kanske inte kalla dig det i första taget om ditt inre.” Fortsatte han med en låtsad fundersam ton, men med flinet fortsatt lekande på läpparna.