Blood Secrets - PRS Jackies & Medi

Vincent kunde inte låta bli att le och drog fram en stol.
"Jag var på en bokmässa och träffade miss Wood. Jag berättade om vår underbara stad och beskrev den så starkt tydligen att hon ville komma och bo här." Han såg William komma in igen som stannade upp.
"Vincent är du här?" sa han och gick till Scarletts sida.
"Min patient måste få vila nu. Så jag vill att ni båda går." Han såg på Dorian och hoppades att han skulle stanna kvar.
"Hon kommer behöva vila upp sig."

Dorian knöt ena näven hårt och han kände hur en ilska växte fram. En ilska som var helt riktad mot Vincent. Men han kunde inte säga någonting, inte så länge de befann sig i samma rum som Scarlett..
Viss lättnad sköljde dock över honom när William kom tillbaka in i rummet. Han nickade åt doktorns ord och gick fram så han stod sida vid sida med sin bror.
”Kom. Vi pratar mer utanför… ”, sa han lågt mellan sammanbitna tänder.

Han kastade en sista blick på Scarlett innan han vände sig om och lämnade rummet. Snabbt såg han på sitt armbandsur innan han höjde blicken mot Dorian.
"Jag tänker inte skada henne om det är det du tror." Han drog fram sin mobil och höll fram den.
"Mor skickade mig. Du måste ringa henne." Sa han buttert, hatade att vara springpojke.

William log mjukt och gick fram till sängen.
"Försök att sova nu. Jag kan ge dig något om du vill men du ska nog inte prata mer med varken Dorian eller Vincent." Han slog sig ner vid stolen och tog upp hennes bok.
"Så det är du som skriver? Din publiserade verkar.... unik." Han gav henne henne ett leende.
"Han kommer tömma blomsterbutiken och skicka allt hit tydligen. Så vi får nog se hur vi gör."

Så snart de lämnat rummet och gått runt ett hörn i korridoren tog Dorian motvilligt emot mobilen. Men istället för att genast slå numret till Frun tog han ett grepp om broderns ena axel och stoppande honom från att gå längre.
”Jag vet inte vad ni har planerat. Men håll dig borta från henne”, sa han kyligt. Trots att Vincent sagt att han inte tänkte att skada Scarlett kunde inte Dorian tro helt på hans ord.
Han satt telefonen mot örat och efter två toner hördes hennes röst på andra sidan.
”Dorian. Jag undrade just när du skulle ringa…”.

Vincent såg bara tomt på honom och sedan suckade han.
"Jag ska INTE göra något mot henne." När han slitit sig ifrån honom så gick han mot utgången.

William hade get henne medicin och Scarlett hade återigen fallit i sömn. Med en tung suck klev han ut från rummet och såg mot Dorian.
Tyst lutade han sig mot väggen och iakttog honom. Skulle be honom att vaka över Scarlett.

När Dorian la på var han likblek i ansiktet. Han hade hört William komma ut i den tomma korridoren och såg nu mot honom med blanka ögon.
”Hon ligger bakom allt… Scarlett är här på grund av Henne”, fick han fram, och i nästa stund gick mobilen i hans hand i flera bitar. Han kastade det som återstod av telefonen i golvet och drog händerna över ansiktet.
”De vill attt… jag… ska dricka från henne..”.

William hajade till och blev blek i ansiktet. Brydde sig inte om den trasiga mobilen utan drog in honom i rummet igen, stängde dörren och såg på honom.
"Men jag förstår inte varför? Är det inte typ olagligt att göra det?" Han såg oroad ut och skakade på huvudet.
"Jag vet din historia att du inte gör det. Men snälla gör det inte. " Han såg över axeln mot den sovande Scarlett.
"Hon kommer sova natten ut och om Vincent kommer tillbaka...." Han såg sedan tillbaka till Dorian.
"Så fort hon kan ska hon lämna sjukhuset. Hon är inte säker här."

Väl inne i rummet satte sig Dorian på en av stolarna igen och begravde ansiktet i sina händer.
”Jag vet inte. Hon förklarade aldrig varför…”, svarade han spänt. Lyfte sedan på huvudet igen och såg bort mot Scarlett. Hon såg så rofylld ut. Helt ovetande om vad som väntade. Dorian fick et plågat ansiktsuttryck. Vad tänkte Frun? Han kunde inte dricka från flickan. Hon skulle inte överleva.
”Mor vill att du kommer till hennes kontor så snart du slutat ditt skift.”. Han såg tillbaka mot sin vän som verkade vara lika oroad som han själv. ”Hon sa att det var viktigt…”.

Han lade en hand på hans axel och såg sedan mot Scarlett.
"Se till att ingen kommer hit in. Du vet vad jag menar." Han syftade på andra vampyrer och nickade sedan.
"Det var väl en tidsfråga. Jag ska dit imorgon. "" Han såg sedan mot klockan.
"Kalla på mig om det är något. Jag måste jobba."
Sedan lämnade han rummet.

Hela natten satt han där vid hennes sida. Lyssnade på hennes andetag, som blivit så fridfulla. Frun hade sagt att hon tagit hit flickan för hans skull. För att han skulle dricka från henne. Men varför? Hon visste hur svårt det var för honom att kontrollera hungern - att han inte fungerade som de flesta andra av deras sort. Han skulle inte kunna sluta. Han skulle fortsätta tills hon… En minnesbild blixtrade förbi - en ung kvinnas livlösa kropp i hans armar.
Dorian reste sig hastigt från stolen och började gå fram och tillbaka i rummet. I huvudet gick tankarna på högvarv. Han behövde komma på ett sätt att få frun att ändra sig.