Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Festen var snart i full gång och när de stod där tillsammans kunde inte Leonidas hejda tankarna från att gå tillbaka till Cleos och Philips bröllopsfest. Hur han hade iakttagit henne på håll och inte kunnat förmå sig att titta bort trots att han visste hur fel det var. Han hade sett henne stå och kallprata med några av gästerna men ändå sett rätt ensam ut trots sällskapet omkring sig. Leonidas mindes hur det hade fått honom att vilja gå fram och ge henne den uppmärksamhet hon förtjänade. Men då hade han inte varit rätt man för det – då hade hon tillhört hans käraste vän.
Leonidas såg mot balkongen där han och Cleo hade träffats ensamma för första gången.
”Det var där allting började..”, sade han med ett leende. Skratta sedan till. ”Jag ville så gärna lära känna dig. Men visste inte ens om du mindes mig efter alla nya ansiktet som du presenterats för under kvällen. Jag antog att jag bara var en i mängden..”.

Cleo höll ett litet leende på läpparna under hela kvällen, hon fick ju inte se för glad ut. Hon tittade på sin make och höjde lite på ögonbrynen innan hon lätt skrattade till.
"Jag la märke till dig redan under ceremonin." erkände hon och log smått. "När Philip först presenterade dig så hörde jag inte ditt namn, bara gudarna vet hur mycket jag ångrade att jag inte varit uppmärksam." log hon och tittade upp på honom. Cleo trodde inte det var möjligt för Leonidas att någonsin vara en i mängden, hans självsäkerhet strålade runt honom vart han än gick.

Leonidas tittade överraskat på henne. Då hade han inte misstagit sig trots allt? Under bröllopsceremonin hade Leonidas tyckt sig se drottningen kasta blickar åt hans håll, men intalat sig själv att det förmodligen bara varit önsketänkande. Att han bara inbillat sig.
"Jag har dig som min drottning. En son. En krona. Jag är rädd att om jag blundar kommer allt försvinna..". Leonidas såg ut bland gästerna. Sträckte sig efter två fyllda bägare från en förbipasserande tjänare och räckte den ena till sin hustru.

"Det finns inget som kommer få mig att lämna dig nu, Leo." lovade hon och log sedan vänligt mot tjänaren. Hon tog emot bägaren och kollade på honom med ett leende, ville egentligen inget hellre än att försvinna till kammaren med honom och spendera resten av natten med honom ifred.

Leonidas rörde sig långsamt närmare. La sin fria hand om hennes rygg. Han tänkte på hur gärna han ville lägga armarna om Cleo. Kyssa henne. Men så länge de befann sig kring andra människor fick det vänta. I deras ögon var Leonidas och Cleopatra två kungligheter som gift sig av plikt, för sina rikens bästa. Inget annat.

"Inom sin tid så kommer jag kunna kyssa dig, hålla om dig och allt jag vill utan att behöva bry mig om vem som ser." sade hon tyst och tog ett litet steg ifrån honom. Hon suckade tyst och tittade bort från honom, ville vara där redan. "När är det socialt acceptabelt att vi lämnar?" frågade hon leendes.

Leonidas min avslöjade att han blev lite smått besviken när hon tog ett steg ifrån honom, men samtidigt förstod han varför. Han tittade ut över gästerna igen och märkte att de flesta redan hade hunnit få i sig ett glas eller två.
"Snart kommer de inte ens märka att vi har lämnat festen", svarade han roat och höjde sin bägare mot en man som glatt svarade genom en liknande gest innan han återgick till sitt samtal.
"Men det är synd att dina bröder inte hann komma till bröllopet. Jag vet hur mycket de betyder för dig..", fortsatte han.

"Bra, för jag orkar inte mer." erkände hon innan hon tittade ner igen då han nämnde hennes bröder. Det var en aning känsligt för henne då hon saknade dom otroligt mycket. Hon ryckte lätt på axlarna och log svagt. "Ingen fara, jag lär träffa dom snart." sade hon, mest för sig själv.

Ett leende spred sig över Leonidas läppar när han tänkte tillbaka på dagen då de tog med hennes yngsta bror August ner till havet. Hur han hade hållit ett öga på brodern medan Philip och Cleo njöt av varandras sällskap.
"Jag saknar den lilla krigaren. Han måste vara minst ett huvud längre vid det här laget", sa han och slängde sedan ett nytt öga mot gästerna. Stämningen hade blivit allt livfullare. Folk skålade och hurrade för det nya kungaparet och föreningen av de två rikena.
"Kom. Vi går..". Leonidas nickade diskret mot utgången. "Ingen kommer märka det..".

Cleo log smått av tanken på August, kunde bara hoppas att han inte hade glömt henne. Hon såg sig omkring, gillade detta bröllop mycket mer än hennes första men den här gången så gifte hon sig av kärlek.
"Är du säker?" log hon och tittade upp på honom, ville inget hellre än att gå iväg med honom men hon ville inte heller ge ett dåligt första intryck för de som hade kommit för bröllopet som aldrig träffat henne tidigare.