Prs tippest & JustAFriend

Försiktigt klättrade han ner. Duckade vid fönstren, försökte sitt bästa med att ta sig ut ur trädgården obemärkt, vilket verkade lyckas. Väl ute gick han iväg ytterligare en bit. Dit han nog borde ha stått när de egentligen skulle träffas. Han blickade ner på sina fötter. Sparkade på en sten. Åh vad dum han var. Dum dum dum. Och tydligen inte någon en kan lita på heller. Usch. Så patetiskt jävla värdelös.

Seb förväntade typ sig att Elliot skulle stå utanför dörren. Men icke. Vilket inte var så konstigt, ju. Elliot tänkte bara längre än vad Seb gjorde. Vilket berodde på att Seb var trög men det var inte Elliot. Toppen.
Han gick ut genom grinden. Såg Elliot stå en bit bort. Ungefär där de egentligen skulle träffats från allra första början. Var Seb sur på Elliot? För att han kom inom rummet? Det var väl fint egentligen. Fast samtidigt hade han ju rätt till lite privatliv. Fast det var ju fortfarande inte rätt att vara sur på Elliot. Underbara, perfekta Elliot. Nej, sur kunde han inte vara.
En snabb puss på den äldres kind. Diskret handhållande. Inget gnäll om att det kändes som att benen skulle falla ihop när som helst.

Han log milt av pussen på kinden. Det hade ju ändå den yngre valt att göra. Då kanske han ville det i alla fall. Och hålla hand. Rätt så diskret, men ändå. Det höll händer, vad kunde han klaga på?
De började gå längs med gatlyktorna. Nattens mörker började sakta med säkert lämna gatorna. Elliot sa ingenting. Visste inte vad han skulle säga. Vad han borde säga. Ville inte vara för på men ville samtidigt visa att han brydde sig. Det var nog bäst att bara hålla sin dumma mun stängd.

Tystnad. Seb tog obekvämt upp mobilen. Öppnade någon snap. ’Dagar’. Fast Seb hade inte dagar med någon. Han hade slutat svara på sånt för flera månader sedan, men ingen hade lagt märke till det. Inte för att det spelade någon roll.
Skulle han säga något? Han la ner mobilen i jackfickan. Tittade sig rastlöst omkring.
Tillslut närmade de sig affären. Som tur var. För affären var nära skolan och då var de ju nästan framme i skolan och då... Skulle de kunna vara ifrån varandra? Ville Seb verkligen det? Han som hade blivit nästintill deprimerad när han inte kunde prata med Elliot på två dagar? Fast jo, han ville få tid för sig själv. Ta sig i kragen. Samla ihop sig. Inte fjanta sig med så dumma ’problem’.
Han sa inget när han gick in i affären. Släppte dock Elliots hand. Fan, rövhål. Men han var ju det. Kunde inte hjälpa det.

Var allt det här Elliots fel? Tystnaden. Elliot blickade ner på deras händer. Betydde inget av det där något längre? Fast jo, det gjorde det ju för Elliot. Men kanske inte för Sebastian. Eller? Fast pussen på kinden... Åh, tänk vad mycket lättare allt hade varit om de pratade med varandra. Berättade vad de kände. Även om de inte visste och var förvirrade. Det hade verkligen underlättat.
Ingen handhållning. Fan. Då ville den yngre inte det heller. Eller var det bara för att det var mer folk där? Nej Elliot, han vill inte vara med dig. Kan du få in det i ditt huvud någon jävla gång? Allt det här är signaler. Fatta.

Energidricka. Först tog han bara en burk. Sen tänkte han på hur lång skoldagen var och tog en till. Skulle han fråga Elliot om han ville ha något? Eller skulle det låta fel? Som typ ’jag ör rik och du är typ fattig och sånt’? Eller skulle han låta som en fin pojkvän? Fast de var ju inte tillsammans. Men typ.
”Vill du ha något?” frågade han och vände sig mot den äldre med ett påklistrat leende.

Herregud. Sebastian förstod att allt han gjorde talade emot vad han sagt tidigare, eller hur? Sa att han sovit bra och köpte nu två(?!) energidrycker, med påsar under ögonen.
"Nej tack", Elliot skakade lätt på huvudet med ett litet leende. Inte samma lilla leende som i Sebastians rum, det äkta, lyckliga. Nej, även om syftet var att efterspegla det, så nej. Elliot var fortfarande bekymrad. Och det lyste igenom.
Nåväl, fin gest. Synd att han ätit frukost. Nu behövde resten av dagens kalorier begränsas rejält. Det fanns inte plats för något annat än vatten det närmaste timmarna.

Elliot såg fortfarande bekymrad ut. Fan, Seb. Ditt fel. Ditt. Jävla. Fel.
”Okej”, sa han. Kanske skulle en bra människa fråga om Elliot var säker men då Seb sög tänkte han inte på det. Istället gick han bara mot kassan och köpte dryckerna. ’Kasta kvittot’. Förmodligen lämnade de affären tillsammans. Seb kastade ner ena burken i väskan och öppnade den andra. Det var verkligen väldigt få energidrycker som smakade hyfsat goda, och Seb hade inte fått tag på en sådan. Han frynte lite på näsan men fortsatte dricka. Det var i alla fall inte lika illa som kaffe.
”Vad är din första lektion?” frågade han och vände blicken mot den äldre. Funderade på om han skulle ta tag i hans handlingen men bestämde sig för nej, de var för nära skolan nu.

"Samhällskunskap, sista lektionen innan redovisningen", svarade han och rös till lite. Nej, han var allt annat än taggad just nu. Tidigare hade varit peppad. Taggad på att visa vad som var okej. Modig nog att stå upp för allt. Sig själv. Nu kändes det inte längre så. Tänk om reaktionen blev negativ. Borde han kapa den där sista biten? För säkerhets skull? För att slippa allt drama som kunde komma att uppstå? Men skulle han någonsin kunna vara sig själv fullt ut då? Nej, tveksamt. Men det var han ju ändå inte, inte oftast, så det spelade kanske ingen roll. Fast jo, det fanns tillfällen då han faktiskt var sig själv. Med Sebastian. Det var värt att kämpa för det även om han var fullt medveten om att saker och ting skulle hållas hemliga, ett bra tag till som det verkade i nuläget.

Redovisningen. Seb blev orolig för Elliots skull. Vad skulle folk säga? Det vad ju ett bomb ställningstagande, men fan. Folk sög. Dessutom, skulle Elliot säga något om Seb? Visserligen hade han ju hintat för sin lilla ’fanclub’ i skolan om att han var gay (bi?) men han hade aldrig sagt det rakt ut. Och var inte redo för det heller. Skulle han någonsin bli det?
”Är du nervös?” frågade han och mötte den äldres gröna blick. Seb var jävligt nervös. Då var det ju bara möjligt för Elliot att vara cirka dödnervös. Fast Elliot var mer mogen än Seb, så kanske inte.