Almost PRS

Efter många om och men, hade Georgia lyckats övertala Yaosu att sätta sig ner på en av stenbänkarna. Från början hade den, precis som allt annat, varit snötäckt, men efter ett vift med staven hade hon både röjt undan all snö och fått ytan torr. Därefter hade hon bokstavligen tryckt ner tjugoåringen på bänken, för att sedan sätt sig en bit ifrån och dra sjalen hon hade med sig tätare omkring de bara axlarna. Så nu satt de där, kanske en dryg meter ifrån varandra. Hon hade blicken riktad mot den stjärnklara himlen medan den yngre av dem satt med huvudet i händerna, böjd framåt. Okej, han var nog trots allt lite full. Hela världen liksom snurrade framför ögonen på honom och han betedde sig komplett irrationellt.
”Förlåt”, mumlade Yaosu och rätade på sig, efter att de suttit där en stund i tystnad. ”Jag förstörde din kväll helt..” Han vred på huvudet så att han kunde titta på tjugotvååringen, med ett blekt leende över läpparna. Och en hel del hicka. Jodå, hans mage var inte glad och kroppen tyckte tydligen att det varit en utmärkt idé att ge honom hicka.
”Tro mig, du är långt ifrån den sämsta dejten jag haft, och det har överlag varit en rolig kväll”, försäkrade Georgia och fortsatte blicka upp mot den mörka himlen. På något sätt blev den ännu klarare när det var kallt utomhus, klarare och mörkare. Han förstod i alla fall varför hon verkade bli alldeles förtrollad av den vackra synen.
”Men jag tycker ändå du var värd en genuin ursäkt”, påpekade Yaosu och vred tillbaka huvudet, för att även han vände upp blicken mot de glittrande stjärnorna. Åtminstone ett tag, tills han hörde röster närma sig. Troligen två elever, som verkade ha väldigt roligt. Tjugoåringen lutade sig framåt för att undersöka vilka det kunde tänkas vara, och framförallt vad de sysslade med. Men i samma sekund som han gjorde detta blev det klart för honom att det varit en dålig idé. Ansiktet blev med ens kritvitt och ögonen brände till. Även om Hayley stod vänd bort från hållet han befann sig, kunde han enkelt identifiera henne. Klänningen var helt enkelt omöjlig att missta.
”Vart ska du?” Frågade Georgia när Yaosu plötsligt kom upp på benen och stegade iväg över den snötäckta marken. Han stannade till rakt bakom Enzo, ryckte tag i skjortan han var och spann runt honom för att slutligen slå till honom rakt över näsan. Utan att blinka, med underläppen darrande och ögonen vilt uppspärrade.
”Men herregud, vad gör du?” Utbrast den äldre kvinnan lite längre bort och kom snart springandes mot de andra tre. ”Det där är en elev! Du inser att du kan bli avskedad för det där?” Fortsatte hon smått panikartat och stannade till en bit bort.

Chockad, det är väl det ordet som beskriver Hayley för närvarande. Trots att det är en underskattning. Det finns nog inget ord som beskriver det hon känner tillräckligt bra. Fan. Hon har fått den jämnåriga att tro att det finns en chans mellan dem, fått honom att tro att hon är intresserad. Hur som haver lutar hon sig tillbaka utan att besvara kyssen.
"Enzo, ikväll har varit riktigt roligt, mer roligt än vad jag haft på länge, men.." försöker hon förklara, däremot blir hon avbryten när någon drar den jämnåriga ifrån henne. Han hade haft ett rätt förvirrad ansiktsuttryck, det har däremot ersatts med ett rädd ansiktsuttryck. Och så bom. Enzo får ett hårt slag i ansiktet, hon kan höra ett knarkande ljud och blod börjar rinna ner under näsan. Hayley kan inte riktigt förstå vad det är som händer. De lätt uppspärrade ögonen lämnar försteprefekten och glider upp mot den som slagit. Än en gång, chockad. Nu än mer än innan. Yaosu är inte en våldsam, Hayley hade aldrig trott att han skulle slå någon. Men hon kan förstå honom, hon hade varit riktigt arg om rollerna varit omvända. Hon stirrar på Yaosu ett tag, försöker få ögonkontakt med honom.
"Vad i helvete.." är det enda Enzo får ur sig där han sitter ner på golvet. Hayley vill greppa tag om sin pojkvän, dra med honom därifrån och försäkra honom att allt är okej. Men helt ärligt blir hon lite förbannad också, hon hade lätt kunnat hantera den här situationen själv, utan något våld. Nej, hon vet inte vad hon ska tänka. Hon hade varit svartsjuk innan, men inte gick hon och slog Yaosus dejt.

Vad fan hade han egentligen gjort? Yaosu stirrade ner mot Enzo medan sekunderna tickade förbi, utan att riktigt kunna ta in det som hänt. Men sedan han verkligheten ikapp och tjugoåringen föll ner på knäna, den här gången med ett skräckslaget uttryck strykandes över ansiktet på honom. Det var som om det blivit helt svart för ögonen när han sett dem kyssas. Eller tja, när han sett Enzo kyssa Hayley, det hade inte direkt sett ut som hon kysst honom tillbaka. Han litade naturligtvis på henne och visste mer än väl att hon aldrig skulle kyssa honom tillbaka, men någonting inom honom hade ändå brustit vid synen. Det hade liksom varit som om en av hans värsta mardrömmar plötsligt blivit verklighet och då hade de där dumma instinkterna tagit över totalt. Och det hade mycket väl kunnat kosta honom jobbet.
”Förlåt, förlåt, förlåt”, utbrast Yaosu panikartat och fiskade fram en tygnäsduk ur en av fickorna, som han frenetiskt började försöka stoppa blodet med. Han sneglade upp mot flickvännen som hastigast, mötte hennes kristallblå ögon med hans egna brungula. Strimmor av gult spred sig som i små trådar över den annars mörka irisen, däremot inte fullständigt, utan bara en liten hint.
”Försök att luta huvudet bakåt och ta några djupa andetag så ska jag fixa det här”, fortsatte tjugoåringen med en darrning på rösten, varpå han drog fram trollstaven ur en av fickorna på kavajen och riktade spetsen mot Enzos stackars näsa. Nästa sekund hade benet rätat till sig därunder och det skulle nog inte dröja länge innan blodet slutade flöda. Fan, fan, fan. Han gömde ansiktet i händerna och försökte själv ta några djupa andetag, någonting som inte lyckades särskilt bra.
”Varför slog du till honom från första början?” Frågade Georgia, som satt sig på huk bredvid sjuttonåringen för att hjälpa honom torka bort blodet.
”För att jag är kär i henne..för att jag älskar henne”, utbrast Yaosu utan att kunna hindra sig själv, och pekade mot Hayley. ”Hon är allt jag har och..och det..jag vet inte, okej? Fan!” Han började slå sig själv över huvudet med knytnävarna, som om han fått världens utbrott. Vilket var precis det han fått, ett opassande utbrott som försatte hans arbete i fara.

Per automatik glider Hayley ner bredvid den jämnåriga och börjar stryka bort det möra håret som kommer ivägen för näsan. Med tanke på att hennes pojkvän redan försöker stoppa blödningen finns det inte så mycket hon kan hjälpa till med, förutom att hålla hans stackars hår borta från allt blod. Det måste kännas helt sjukt för prefekten, varför i helvete slår hans lärare honom från ingenstans? Nej, hon kan verkligen se hur kugghjul jobbar inne i huvudet på honom. Stackarn, han står ju på god fot med alla lärare, och Mr Huaze har han faktiskt funnit tycke för. Väldigt konstigt. Enzos blick glider mellan läraren och hans egna dejt. Det är väl inte jättesvårt att förstå vad det är som pågår. Han hade kysst henne och den äldre hade blivit förbannad, det är väl så det ligger till?
En kort stund får Hayley ögonkontakt med Yaosu, hon kan lätt som en plätt utmärka det gula i hans ögon. Hade han förlorat kontrollen lite igen? Verkar som det. Om hon känner honom rätt, vilket hon gör, skulle han aldrig slå någon om allt var som vanligt. Han ser onykter ut, vilket faktiskt svider till lite. Men det är nog därför han bettet sig på det sättet. När sedan Yaosu berättar att han älskar Hayley, ja då kan hon klart se hur pusselbitarna faller i plats i huvudet på Enzo. Precis som han trott. Det får honom att titta på Hayley ett slag, men inte på något dömande sätt.. vilket hon förväntat sig.
"Du behöver inte oroa dig direkt.. jag kommer inte att säga något," försäkrar försteprefekten och lutar huvudet bakåt bara för att känna lite på sin ömma näsa. Därefter blickar han mot sin dejt återigen. Hayley hade inte förväntat sig det, att han skulle hålla det hemligt. "De andra eleverna skulle nog bli ännu mindre schysta mot dig om de fick reda på det," Fan vad rar han är.. han vill inte att hennes rykte ska sjunka ännu mer, det får verkligen hjärtat att brista på henne. Nej, i hennes ögon hade det varit fullt förståeligt om han börjat skrika på henne, och fått Yaosu att bli kickad. Hayley gnager sig i underläppen och låter ett blygt leende glida upp.
"Tack så mycket.."

”Jag är verkligen ledsen, Enzo”, upprepade Yaosu och tog sig ytterligare en titt på sjuttonåringens stackars näsa, nu när Hayley höll upp det mörka håret. Den var åtminstone rak igen och blodet verkade lugna ner sig så sakteliga. Han hade kanske inte avslutat sin utbildning som botare, men han hade i vilket fall tagit med sig en hel del från den. Så en bruten näsa var inget större problem att fixa, även om han fortfarande kände sig hemsk som brutit den i första taget.
”Den kommer att vara öm i några dagar”, fortsatte den äldre med en darrning på rösten och fiskade upp Enzos händer medan de, nu, bärnstensfärgade ögonen sökte efter hans. ”Tack”, viskade han och klämde löst till ravenclawelevens händer. ”Jag vet att du gör det för Hayley, men jag är ändå djupt tacksam..tacksam för att du bryr dig så mycket om henne.” Tjugoåringen släppte den andres händer och lutade sig framåt, i en bugning. Det svarta håret föll ner i ögonen på honom och han höll kvar bugningen ett bra tag, innan han slutligen rätade på sig igen. Blicken gled därefter upp mot Hayley, bara för att genast vika undan på grund av skam.
”Om han inte kommer säga någonting gör jag inte det heller”, försäkrade Georgia, vars mörka ögon gled mellan de tre yngre. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hon var uppenbarligen väldigt förvirrad, av många olika anledningar.
”Jag..jag skulle gärna förklara allting för er, om ni lovar att inte säga något. Det känns inte mer än rätt efter..tja..” Yaosu stirrade ner mot sina darrande händer och tog några djupa andetag. Han hade nyktrat till rejält, även om man fortfarande kunde känna lukten av alkohol från honom, plus att ansiktet var sådär rosigt som det kunde bli utan sprit.
”Och så kan jag ge dig något som hjälper mot ömheten i näsan”, tillade han tyst och fick återigen en överväldigande lust att börja slå sig själv. Men den här gången lät han bli och försökte fokusera på att inte få ett mentalt sammanbrott. Med ett litet snörvlande, gnuggade han sig i de brännande ögonen. De gjorde ont, förmodligen eftersom de nyss fått för sig att bli gula. Inte bara i strimmor, utan noterbart gula. Usch.

Hayley känner sig väldigt rörd faktiskt. Att den jämnåriga försteprefekten tänker hålla det hemligt bara för att han inte vill att eleverna ska bli taskigare än de redan är mot henne är så avskyvärt snällt. Helt ärligt tycker hon inte att hon förtjänar det, alls. Han måste ju förstå vid det här laget att hon inte gått med honom för att de har en chans på ett förhållande, att hon gjort det av väldigt själviska anledningar. Bara för att misstankarna om henne och en av skolans lärare skulle sjunka. Fan, sjuttonåringen känner sig verkligen hemsk. Enzo är alldeles för snäll. Hon förtjänar all den skit som de andra eleverna skulle slänga mot henne. Det har hon faktiskt alltid tyckt. Om det är för att hon är elak mot sig själv eller om det är för att hon genuint förtjänar det vet hon inte. Enzo tittar ner mot sina egna händer, som nu blir kramades av hans lärare. Mycket nytt ikväll, först bli slagen av sin lärare och sedan ha samma lärare som kramar om hans händer.
"Det är ingen fara.. du är en bra lärare, skolan skulle förlora på om du blev utsparkad," försöker han resonerande. För att få den äldre att må lite bättre. Nej fy fan vad fin han är. Det är nog inte många på skolan som skulle resonera som honom. Hayley har lust för att ge honom en stor bamsekram, men med tanke på omständigheterna skulle det vara opassande. Enzo skulle nog bli lite förvirrad och tja, Yaosu skulle kanske bli lite förnärmad. Hayley hade nog också blivit det om han dragit in den andra flickan i en stor kram. Så det är nog bäst att passa sig. "Och ni behöver inte förklara någonting, jag tror jag fattar."

Yaosu hade inte förväntat sig att Enzo skulle reagera på det där sättet, att han skulle vara så förlåtande. Och inte bara förlåtande, utan även väldigt förstående. Hayley verkade bli lite rörd av det hela och helt ärligt blev tjugoåringen det också. Han hade nästan lust att lägga sig ner i snön och börja storböla. Enzo var uppenbarligen en väldigt fin människa och han förstod vad flickvännen såg i honom. Egentligen var han betydligt bättre än Yaosu själv, en bättre person och helt klart ett bättre val för den tre år yngre flickan. De såg väldigt bra ut tillsammans också, båda två med blåa ögon, en aningen mer lagom längdskillnad och generella kemin de verkade ha sinsemellan. Det gjorde ont att tänka i de banorna, men han kunde inte låta bli nu när faktumet stod och dansade rakt framför näsan på honom.
”Jag tänker gå in igen”, konstaterade Georgia och drog sjalen tätare omkring sig. ”Stanna inte ute för länge nu.” Efter ett blekt leende hastade hon bort mot ingången och försvann in i slottet, tillbaka in i värmen. Yaosu hade nog skrämt bort henne med sina skrikande ögon, någonting han inte beskyllde henne för. Förhoppningsvis förstod hon antingen inte vad den gula färgen berodde på, eller att hon helt enkelt fann det i sig att hålla hans hemlighet i säkert förvar.
”Tack”, svarade den äldre och sjönk ihop lite med axlarna, innan han kom upp på fötterna igen. ”Du lovar att inte säga någonting? Jag vet att det är mycket att be om, men för Hayleys skull?” Fortsatte han och vågade sig på en skygg blick mot flickvännen igen. Jösses vad han skämdes, och med all rätt. Hon hade på samma vis all rätt att vara fly förbannad på honom, ingen tvekan om den saken. Däremot kunde han inte riktigt avgöra om hon var det eller ej.
”Är du säker på att du inte vill ha en kopp te eller något? Jag känner mig så förfärlig..finns det ingenting jag kan göra för att ställa det här lite mer till rätta?” Frågade tjugoåringen och sökte efter en av Hayleys händer, osäker på om hon skulle skaka bort honom eller ej.

De kristallblå ögonen följer efter den andra flickan. Stackarn, kvällen har nog inte riktigt gått som hon tänkt sig. Hayley lider med henne och förstår fullständigt att hon vill gå in igen, det är väldigt kyligt där ute. De bara axlarna har åkt upp till öronen och armarna är slingrade om sig själv, som att det ska få värmen att stiga. Oturligt nog hade hon inte varit så smart och tagit med sig en sjal, eller något annat som kunde vara värmande. Men hon hade faktiskt inte vetat att hon skulle finna sig själv utanför slottet i den tjocka snön. Så det så.
"Ja, jag lovar att inte säga någonting.." försäkrar Enzo med blicken fäst på den jämnåriga flickan. Han är så förbaskat snäll och Hayley känner sig verkligen dålig över det. "För Hayleys skull," instämmer han i ett litet mumlande innan även han ställer sig upp. Sjuttonåringen tar upp den lilla väskan hon har med sig och börjar gräva efter två salvor. Hon har inte använt allt, och tja, nu har väl Enzo mer nytta av dem än hon har.
"Tack så jättemycket Enzo.. du kan ta de här så länge, de är faktiskt rätt effektiva," hon håller fram salvorna till den andre som tacksamt tar emot dem.
"Det är okej Mr Huaze, jag hade också blivit arg." Enzo ler mot de bägge två, medan Hayley ser ner mot Yaosus hand som försöker få tag på hennes egna. Hon förstår varför Yaosu gjort det han gjort, men ändå skulle hon uppskatta om han litat mer på henne och faktumet att hon kunnat ta hand om det hela själv. Däremot känns det elakt att hålla den äldre i handen mitt framför ansiktet på Enzo efter det som hänt, så jo, hon väntar lite med att ta honom i handen.
"Tack så mycket för salvorna, jag går och tar lite mer bål." Säger han och skickar ett sista leende mot paret. Och så har de förstört hans kväll också. Fan. Efter hon ser till att han kommit in i skolan igen och inte längre ser dem så vänder hon sig till Yaosu.
"Litar du på mig?" Undrar Hayley och lutar sig lite mot stenväggen.

Det började bli väldigt kallt att befinna sig därute i snön, någonting han inte ens lagt märke till först. Men nu när hjärtat började lugna ner sig och den gula färgen så sakteliga smälte bort från ögonen, insåg Yaosu snart att det faktiskt var så kallt som det såg ut att vara. Flera minusgrader i alla fall. När Enzo sedan började röra sig in tillbaka mot balen, nickade den äldre mot honom med ett skamset, blekt leende över läpparna. Han hade inte förväntat sig att flickvännens dejt skulle vara så förstående, inte alls. Det chockade honom nästan att sådan godhet fortfarande fanns kvar i världen. Nuförtiden hade folk en tendens att vara väldigt trångsynta och oförlåtande.
Då den yngre flickan inte tagit emot hans hand, grävde Yaosu ner den i en av byxfickorna istället. Det var som sagt förståeligt om hon var arg på honom, han var ju trots allt till och med arg på sig själv. Och det var lika förståeligt om hon ville följa efter den andra sjuttonåringen och lämna den äldre va det ensam ute i snön. Han förtjänade det ju faktiskt.
”Det är klart jag litar på dig, Hayley”, svarade han och fäste de mörka ögonen på henne, där hon stod och lutade sig mot den kalla stenväggen. ”Förlåt, jag borde inte ha tillåtit mig själv att tappa behärskningen på det där sättet..det är inte det att jag inte litar på dig, det bara brast när jag såg honom kyssa dig och..och jag kunde inte tänka, det svartnade för ögonen”, fortsatte han i ett försök att förklara det hela, med darrningar på rösten lite titt som tätt. ”Antar att det innerst inne fick mig att inse att han egentligen är så mycket bättre för dig..han får dig att skratta, han är omtänksam..mänsklig, stabil..” Yaosu tystnade och vek undan med blicken. Det var sant och det var inte heller någon idé tt ignorera den sanningen. Världen var stor och det fanns så många alternativ som var betydligt bättre för flickvännen. Med till exempel Enzo hade hon kunnat få en stabil, lycklig framtid.

Blicken är fäst på den vita marken medan Hayley gräver med foten i snön, bara för att ha något att göra medan hon står och huttrar. Skulle vara mycket bättre om de hade den här konversationen inomhus, men det är fler människor där. De har ett bra litet gömställe här.
"Kan förstå det.. hade antagligen blivit lika arg om rollerna varit annorlunda." Försäkrar hon och tar försiktigt tag i den äldres hand som han tidigare grävt ner i byxfickan. Förut hade hon ignorerat hans utsträckta hand eftersom att hon inte ville såra Enzo ännu mer, men nu är den andre inte här. Plus så vill hon inte att Yaosu ska tro att hon är argare än vad hon är, ingen av dem skulle må bra av det. "Helt ärligt tänkte jag samma sak om dig och din dejt, att hon troligen är bättre för dig än vad jag är. Såg liksom hur hon fick dig att skratta vilket jag sällan troligen gör.. och ni är närmare varandra i ålder, och ni har bakgrund i samma land och kan bägge två tala mandarin. Det är svårt att undvika de tankarna." Viskar sjuttonåringen med en liten grimas, det gör faktiskt ont att tänka på det viset. Men det kändes som att han trivdes bra med henne, och de har så mycket mer gemensamt än vad hon och Yaosu har. Att se dem tillsammans gör faktiskt ont pågrund av de här tankarna. Det här betyder inte att hon inte litar på Yaosu, för det gör hon verkligen. Utan det betyder mer att Hayley inte riktigt känner sig tillräcklig, och att de två troligen skulle ha det bättre tillsammans. Än en gång börjar Hayley att pilla med den andres långa fingrar medan hon gnager sig själv i underläppen, fan vad saker och ting känns pissigt just nu.