Flowers in the dark [PRS]

Självklart tänker Hayley inte dra sin hand genom de mörka lockarna och förstöra det den andre jobbat på hela dagen. Men jösses, det hade innan bara varit ett skämt, nu vill hon däremot uppriktigt sagt rufsa till det. Bara för att liksom. Hon tycker däremot att han ser extremt stilig ut med bakåtslickat hår, det är något hon faktiskt uppskattar. Passar nästan alla och får allting att se mer tillgjort ut, vilket i det här fallet är positivt.
"Men ååh, jag som så gärna ville!" Gnäller hon, än en gång fullkomligt oseriös. Hon skulle inte direkt uppskatta om Yaosu försökte ta bort lockarna hon jobbat så hårt med. Nej, då skulle hon bli arg. Det är nog bäst om hon håller sig borta. Hayley kommer däremot på andra tankar så fort han tassar fram till henne från andra sidan bilen. När de kristallblå ögonen landar på asken känner hon genast hur hjärtat börjar dunka ännu hårdare. Som att det ska ploppa ut. Hayley sväljer hårt, medan blicken flackar mellan asken och Yaosus ansikte. Hans kinder har blivit rosiga, antagligen som hennes egna.. det är liksom osäkert om det hela är en dejt eller inte, vad det är den andre tänket om det. Hon öppnar asken och ögonrn landar på det vackra halsbandet.
"Det är jättefint.. tack så mycket," det kommer ut som ett litet viskande. Först hade hon tänkt att Yaosu kanske kunde sätta på det, men han har redan försvunnit till förarsätet. "Jag har mycket hellre på mig det här än mitt." Med de orden tar hon av sig halsbandet och lägger det i ett litet fack i väskan. Därefter sätter hon på dig halsbandet, som passar perfekt med den v-ringade klänningen. När hon är klar sätter hon sig ner i passagerar sätet, osäker på om hon ska berätta för den äldre nu eller senare ikväll... med tanke på halsbandet kanske det är bra att göra det nu? Jo.. det tycker hon.
"Jag ville prata med dig om en sak förresten."

Den äldre av de två hade förstått att den yngre flickan varit oseriös när hon påpekat att hon ville rufsa till det nästintill plastliknande håret. Därefter var han inte lika säker på om hon var det eller ej, men han visste att hon inte skulle våga sig på något så dumt. I alla fall inte såhär innan balen, efteråt fanns det liksom inga större garantier på att det skulle ligga så platt och fint.
De långa, smala fingrarna trummade på ratten och han vågade sig på en skygg liten blick mot Hayley när hon slog sig ner på sätet. Halsbandet passade alldeles utmärkt med klänningen och glittrade som diamanter vanligtvis gjorde. Hon såg magisk ut, vilket var ironiskt med tanke på att hon var en magiker. Han ville nästan himla med ögonen åt sig själv där han satt, men ändrade sig när hon öppnade munnen igen. Hjärtat sjönk nästan genast ner i tårna på honom och tänderna började febrilt gnaga i underläppen. Fan, nu hade hon gjort honom extremt nervöst. Kanske det var fånigt av honom, men tänk om hon helt plötsligt fått för sig att hon aldrig ville att de skulle vara mer än vänner? Tänk om halsbandet tagit henne över den gränsen? Andas, Yaosu, du kan inte sitta och ta ut en massa saker på förhand. Tjugotvååringen tog ett djupt, diskret andetag och klickade på knappen som startade bilen. Hjulen började rulla och snart hade de kört ut på den lilla krokiga grusvägen, ironiskt nog med en bil som verkligen inte såg ut att höra hemma där - en knallgul Lamborghini med tonade rutor.
”Vad ville du prata om?” Åh jo, han hade dragit ut på det så länge han bara vågade.

Gud vad tyst det blivit. Det för nästan Hayley livrädd, tänk om den andre inte längre har känslor för henne och att han inte vill höra det.. nej, så kan hon inte tänka. Men de senaste veckorna hade varit fantastiska, trots att de bara umgåtts med varandra som vänner. Klarar hon av att äventyra det hela? Ja.. det måste hon göra. Om de bägge två känner så för varandra, och vill bli ett par igen så skulle det bara göra dem mer lyckliga än vad de är nu. Hon ser ner på sina fingrar, börjar pilla med dem under tystnad. Hon drar bort ringen hon har på sitt högra ringfinger och sätter dig det igen. Bara för att ha något att göra.
"Jag vet inte om du fortfarande känner så för mig, jag menar vi har inte riktigt pratat om det på ett tag," påbörjar nittonåringen och vänder blicken återigen mot Yaosu. Ögonen är stora, hon försöker se vad det är han tänker på. Svårt, hon är inte direkt någon tankeläsare. "Skulle gärna vilja prova igen, om det är något du vill." Än en gång sväljer hon hårt, som för attförsäkra sig själv om att allt kommer bli okej. Man vet aldrig. Förhoppningsvis känner Yaosu likadant, annars kommer det bara bli en väldigt pinsam biltur.

De svarta ögonen förblev stelt fästa på vägen medan Hayley talade. Landskapet ändrades snart från bergig skog till öppna fält, i det här fallet risfält. Han pressade ner gaspedalen ytterligare och fortsatte med att tortera den stackars underläppen allt eftersom orden rymde den yngre flickan. Vad trodde hon? Att han helt plötsligt fått slut på känslor för henne? Att han inte längre hade sådana känslor för henne? Förmodligen hade hon inte lagt märke till det då Yaosu var en förskräckligt bra skådespelare, men de senaste veckorna hade varit ett jävla elände att hantera för den äldre. Det hade nästan varit omöjligt att hålla känslorna i styr, att bete sig som om de bara var vänner.
Klumpen i halsen blev större och tjugotvååringen var tvungen att svälja några gånger. Rösten verkade inte vilja fungera till en början och orden fastnade i strupen på honom. Han lutade bakhuvudet mot sätet och sneglade blygsamt mot den yngre flickan, efter att ha suttit stum ett ganska bra tag.
”Är det där verkligen en fråga du behöver ställa? Du kunde lika gärna ha tagit för givet att svaret är ja”, svarade Yaosu och harklade sig. Stämbanden ville inte sammarbeta och rösten var lätt rispig. Han hade suttit och drömt om det här i över ett år, känslorna var med andra ord ganska så överväldigande. Utan att ta bort uppmärksamheten från vägen, greppade han försiktigt tag om en av de nätta händerna och kramade hårt om den, med ögon som blivit alldeles glansiga.
”Klart jag vill försöka igen, det borde som sagt vara underförstått..” Han tog ett djupt andetag och blinkade skyndsamt bort tårarna, även fast några redan börjat leta sig nerför kinderna. Gud vad dålig han var, alltid lika känslosam och ömtålig. Tjugotvååringen skrattade till och skakade på huvudet för sig själv, över sin pinsamma lilla reaktion.

Herregud, Hayley får nästan lust att skrika på den äldre, tvinga honom att säga något. Tystnaden tar i princip kål på henne, och det känns långt ifrån bra. Istället börjar hon att trampa på stället där hon sitter, så uppjagad som hon blir. Hon gnager febrilt i underläppen. Tur för henne håller läppstiftet sig rätt bra, men hon kommer nog ändå behöva sätta på ett nytt lager. Gud, hon avskyr hur beroende hon faktiskt är av den andre. Så fort han inte svarar blir hon i princip panikslagen.
"Jag vet aldrig med dig, du är rätt bra på att gömma sånt, oftast iallafall." Gången Yaosu blivit sur för att hon konverserat med Cheng är ett exempel på de gånger han inte riktigt gömmer det han känner. Men det händer inte så ofta. Under de senaste veckorna har hon varit osäker på om hans känslor för henne fortfarande existerade, vilket de nu gör. Samma sak hade hänt när de först blev tillsammans. Nu när han väl öppnar munnen brister ansiktet upp i ett leende. När deras händer kommer i kontakt kramar hon hårt om Yaosus, hon vill aldrig släppa den igen. Förhoppningsvis kommer de inte att splittras från varandra igen, det orkar hon faktiskt inte med. Inte en gång till. Ögonen som är fäst på den andre fångar upp tårarna, och försiktigt, noga med att inte störa för mycket, stryker hon fingrarna över den svala huden, stryker bort tårarna som letar sig över kinderna.
"Gjorde jag dig ledsen eller glad? Det är glädjetårar va? För annars hoppar jag ur bilen." Självklart var hon inte helt seriös, men hon hoppas innerligt att Yaosu blivit glad över det hela

”Glad? Prova med överlycklig”, kraxade Yaosu och försökte hålla ögonen stabilt på vägen. Det gick Inge vidare, men lyckligtvis var han förbaskat envis av sig. För tillfället fick det duga med att hålla varandra i händerna, dock skulle han utan tvekan dra in henne i en överdrivet lång kram senare. Och naturligtvis inte bara en kram, nej det skulle med största sannolikhet följa med ett ganska stort antal kyssar och lite utöver det. När han väl kom in på det tankespåret hade de inte delat mer än kyssar och kramar, kanske lite massage, men ingenting utöver det. Nu var det inte så att han misstyckte på något vis, däremot kunde han inte låta bli att undra om det någon gång skulle bli mer än så, mer intimt. Ha, såklart att hans dumma tankar genast hasade sig bort mot det hörnet, han var ju trots allt en ung man.
”Du behöver inte hoppa ur bilen”, fortsatte den äldre, den här gången med en aningen mer normal röst. Stämbanden verkade äntligen ha repat sig, även om stämman fortfarande var relativt rå. Nåja, den hade ganska gott med tid att repa sig, resan till Beijing skulle ta ganska många timmar - anledningen till att de åkt så pass tidigt som de gjort. Visst skulle de stanna för lite lunch och gå på toaletten, men det skulle inte bli några långa stopp. Balen började klockan sju på kvällen i en av balsalarna på campus, och lilla Yaosu som hade en hel hög med sociala problem, skulle självfallet hålla tal. Fast han var ändå ganska van vid att stå inför stora folkmassor, så det här skulle nog inte bli så annorlunda. Eller, Hayley skulle ju vara där, men henne kände han sig alldeles för bekväm med.
”Har du varit på bal innan?” Frågade den äldre och sneglade mot sin galet vackra dejt. För visst kunde man kalla det för det? Dejt alltså. Jo. Nu kände han sig som en förälskad tonåring igen, förbaskat. Tjugotvå helt år gammal men ändå lika fjantig som en fjortonåring.

Gud vad lättad Hayley blir. Att den andres känslor inte försvunnit, att han fortfarande vill vara med henne. Tänk om de inte förlorat all den tid de gjort, alla de månader som de spenderade bort ifrån varandra och mådde skit. Nu var det säkert något de båda behövde, tid ifrån varandra för att kunna förlåta och lära sig hantera allting. Men det kvittar, där och då är hon överlycklig, precis som den äldre säger. Lyckan sprider sig verkligen över ansiktet på henne, och hon kramar om handen extra hårt, innan hon drar den intill sig och lämnar en kyss på den. Och en till. Och en till. Mysigt.
"Vad bra.. tror inte det skulle gå så bra att hoppa ut med de här klackarna," jo, väldigt skönt att hon inte behöver bli så upprörd så att hon känner för att hoppa ur bilen. Hon är inte så värst smidig och det skulle gå långt ifrån bra. Nu kan hon bara transferera sig, men det tog en stund för henne att komma på det. Hade de inte kunnat transferera sig till hotellet? Hayley rynkar på ögonbrynen för sig själv, det var ju dumt. Hade inte ens Joshua tänkt på det? Verkar som det. Nu klagar hon däremot inte, de kan ju spendera mer tid med varandra på det här sättet, men ändå... hon bestämmer sig för att inte ta upp det, de har redan kört en bra bit och det är onödigt att vända tillbaka för att lämna bilen. Istället fokuserar hon på frågan. Bal.. åh jo, lyckligtvis har hon rätt goda minnen av den kvällen, vilket är något nytt. Inte alltid det är bra minnen som dyker upp.
"Jo, vi hade en bal i skolan ett år.. men då hade jag inte en sån bra dejt som dig, gick med Joshua," var det en diss mot hennes vän? Jo, men han tål det. Plus så skulle nog ingen vara en bättre dejt än Yaosu, vem kan vara bättre än honom liksom? Ingen, absolut ingen. "Du då, har du varit på bal innan?"

Nej, det hade nog inte gått särskilt bra att hoppa ur bilen överhuvudtaget. Främst för att dörrarna inte ens gick att öppna när den nått hastigheter som var så pass höga, men även pågrund av låset som allting gick i efter att man startar motorn. Det han försökte komma fram till var att Hayley, inte ens om hon verkligen haft lust, hade kunnat hoppa ur bilen. Då hade Yaosu fått stanna vid vägkanten istället och det hade inte ens varit i närheten av lika dramatiskt som att hoppa ut i farten.
Den äldre av de två fnissade till när hon lämnade små kyssar över handen på honom. Det var ju bra att det inte bara var tjugotvååringen som var lycklig, annars hade det inte känts lika bra. Tänk om han sagt ja och hon typ hade ryckt på axlarna? Nej fy, det hade inte varit underbart på långa vägar. Och det var ju så härligt att se den yngre flickan sådär glad, det smittade av sig på föraren. Föraren som desperat försökte hålla fast blicken på vägen. Han ville bra gärna bara släppa ratten och dra in henne i en varm kyss, men tiden skulle tyvärr inte stanna bara för deras skull.
”Du gick med Joshua?” Upprepade Yaosu och höjde på båda ögonbrynen. De var extra skarpa i kanterna då han suttit och plockat dem halva morgonen, efter att håret blivit färdigt. ”Joshua som är gay och egentligen hade världens crush på min lillebror?” Fortsatte han och skrattade till. Egentligen var det inte så underligt, de var bästa vänner, men bilden han fick var ändå lite lustig. Däremot hade väl alla förstått att de endast gick som vänner, och inte ett par. Han hoppades åtminstone det.
”Förstår att ni gick som vänner, hoppas bara att alla andra förstod det..annars måste det ha varit en ganska knasig syn”, förtydligade tjugotvååringen skyndsamt och vågade sig på en snabb blick mot Hayley. Dum idé, nu ville han Ingelsta glo på henne. Smidigt val där.
”Jo, jag har varit på bal innan..blir inbjuden ganska ofta om de är ute efter någon som kan hålla ett motiverande tal”, förklarade han och slet tillbaka blicken mot vägen. ”Men jag har aldrig gått med någon som jag älskar, så det här känns som min första, riktiga bal.”

Okej, så uppenbarligen verkar det som att tanken på att Hayley och Joshua gått till balen tillsammans roar den äldre. Kanske det hade gjort det för henne om rollerna varit omvända, men hon själv ser inget fel med det överhuvudtaget. Visst, de allra flesta försökte få en romantisk partner, men hon och hennes bästa vän hade alltid varit lite utstötta från mängden, och de visste redan från början att de skulle ha det roligare med varandra än med någon random elev som verkat intresserad av dem. Och de hade haft rätt, jösses vilken rolig kväll de hade haft tillsammans.
”Ja, jag gick med Joshua,” upprepar hon och himlar med ögonen. Nu är det inte så att hon tror att hon skulle ha det roligare med Joshua än med den tre år äldre, absolut inte. Men han är inte en random elev, han är någon hon uppriktigt sagt älskar och vars sällskap hon uppskattar. Det är liksom helt olika situationer. ”Men Aeron var också med, så alla förstod att vi gick som vänner, tror jag åtminstone.. men han lämnade oss rätt snabbt, den jäveln. Hur som helst, hela skolan visste redan om att Joshua är gay, så jag hoppas att ingen trodde att jag var hans beard.” Egentligen spelar det ingen roll, folk får tro vad de vill. Deras rykte hade inte direkt varit bra till att börja med, ingen tyckte om dem, så att de skulle gå med varandra för att gömma sin sexualitet skulle väl inte förvåna någon. Det hade iallafall inte varit fallet, men det kvittar. Blicken har nu fastnat ut genom fönstret där landsbygden glider förbi, hon skulle kunna glo ut i flera timmar och aldrig bli uttråkad. Hon är fortfarande fascinerad över faktumet att hon är i ett annat land, trots att de varit i Kina i snart tre veckor.
”Är du duktig på att ge motiverande tal? Ser framemot att få höra dig,” Hon skulle kunna lyssna på Yaosus röst till öronen blöder och aldrig tröttna, den är så vacker. Ett motiverande tal borde därmed vara grädden på moset. När hon sedan får höra orden älskar dunkar hjärtat hårt i bröstkorgen, och kinderna börjar bli alldeles rosiga igen. Inte bara pågrund av rouge. ”Jag har aldrig gått med någon som jag älskar, åtminstone inte på det sättet jag älskar dig.” Nej, hon älskar Joshua på ett helt annat sätt. Att gå med den andre ser hon framemot. Men hon ser mer framemot till när de ska ta en paus från körandet så att hon kan kyssa honom, för jösses vad de där läpparna ser tilltalande ut.

Det var nästan tortyr att tvingas ha de bruna ögonen fästa på vägen framför dem. Inte heller kunde han stanna på vägkanten och tillåta sig själv släppa på kontrollen, nej det var liksom ingen bra idé när man körde på motorvägen. Och ensamma var de inte heller, trafiken var tjock och det var ett jävla jobb att hålla hastigheten uppe. I vanliga fall brukade den äldre köra hyfsat lugnt och sansat, men eftersom han var en smula stressad över att hinna fram i tid. Därför körde han slalom mellan mer långsamgående fordon och tråcklade sig så sakteliga fram till luckor där han kunde trycka gasen i botten igen. Det hade förmodligen gått betydligt bättre om uppmärksamheten endast varit riktad mot just körandet, men nu var den inte det.
”Jaså, hade han något bättre att göra eller?” Undrade Yaosu och drog på munnen. Folk hade väl förstått att den lilla gruppen gick som vänner, särskilt om de nu var tre till att börja med. Men ändå, synen som uppenbarat sig i skallen på honom var lite lustig och tja, han kunde inte släppa den helt och hållet. Inte efter att ha känt både Joshua och Hayley så länge som han gjort. Tänk om de faktiskt gått som ett par? Åh, det hade varit extremt roligt.
”Det viktigaste är att ni hade det bra, vilket jag antar att ni hade? Du har fina vänner, Hayley, blir nästan en smula avundsjuk”, erkände tjugotvååringen och vågade sig återigen på att slänga en snabb blick mot den yngre flickan. Dålig idé, precis som det varit den förra gången. Allt han ville göra var att släppa ratten och fånga upp henne i armarna, bara för att aldrig släppa taget efter det. Men snart så, de skulle bli tvungna att stanna förr eller senare.
”Duktig? Jag antar det, annars hade de inte fortsatt att jaga efter mig”, svarade Yaosu och rynkade lätt på ögonbrynen. ”Men se inte framemot för mycket..om du inte lärt dig förstå mandarin till hundra procent”, fortsatte han och strök med tummen över den mindre handen. Så liten, så gullig. Men för i helvete, Huaze Yaosu, koncentrera dig! Han ruskade på sig och blinkade några gånger, hur svårt skulle det egentligen vara?
”Då blir det en första gång för oss båda”, konstaterade den äldre och noterade snart därefter att hjärtat börjat slå betydligt snabbare. ”Måste dock förvarna att jag aldrig varit speciellt duktig på att dansa, så hoppas att du inte har något emot att bli trampad på tårna.” Nu skämtade tjugotvååringen förvisso, men han var verkligen inge vidare när det kom till just dans. Visst hade han lärt sig de mest simpla stegen och rytmerna, däremot det det inte mycket bättre än så. Tyvärr.