Prs tippest & JustAFriend

Nej, Sebastian förstod definitivt inte men det gjorde inte så mycket. För han lyssnade. Elliot lät huvudet lämna väggen. Mötte Sebastians blick igen.
"Jo, jag är så jäkla lättad. Det känns som att en stor sten har lämnat mitt bröst. Eller typ ett berg faktiskt”, han tog tag i den yngres händer, kramade om dem. Blinkade bort några tårar och bet sig lätt i läppen.
"Men samtidigt känner jag mig typ som ett monster. Utstirrad. Blottad. Konstig. Jag vet inte ens vad de tyckte för jag stack. Och nu är jag rädd...så den delen är väl som vanligt antar jag."

Seb lyssnade på den äldres ord. Nickade i takt som de lämnade de perfekta läpparna. Han smekte Elliots ens handrygg med sin tumme. Tittade snabbt bort, försökte samla tankarna i det jävligt ofokuserade huvudet, innan han mötte de gröna ögonen igen.
”Elliot...”, Seb viskade nästan. Rynkade lite bekymrat på pannan. Fan, vad skulle han säga? Han visste ju att han skulle känna likadant, om inte värre, om han hade varit i Elliots situation.
”Du är en underbar kille. Den bästa. Okej? Och om det faktum att du inte är straight stör andra så fuck dem. Hör du? Fuck dem.”

Herregud. Åh vad han inte förtjänade den yngre. Förtjänade att hålla den yngre händer i sina eller bara att få höra Sebastians röst. Nej, Sebastian var verkligen den bästa någonsin.
Han lutade sig närmre. Släppte en av den yngres händer för att torka ytterligare några tårar som letat sig ut. Nickade lite och mötte de mörka ögonen med blicken igen.
"Fuck dem".

Seb nickade och log.
”Bra. Fuck dem”, upprepade han och la märke till hur den äldre minskat avståndet mellan dem. Det betydde väl ingenting? Elliot ville väl inte kyssas? Inte just där, just då? Eller hur?
”Dock så har jag svårt att tro att någon någonsin skulle kunna störa sig på dig, oavsett vad”, viskade Seb vidare. Tittade rätt in i de gröna ögonen med sina egna mörka, djupa.

"Kan nog garantera dig att det finns personer som inte har några som helst problem med det", svarade han tyst och något sammanbitet. Jo, det var han helt övertygad om. Han kunde nämna minst ett tjugotal elever som hade det som specialintresse att hitta brister hos andra. Nu är det ju inte direkt en brist att våga älska, men men, folk tänker olika. Det finns idioter till allt.
Med ett litet leende på läpparna lutade han sig framåt ytterligare. Den gröna ögonen som vilsna i den mörka, djupa.
"Du är fantastisk Sebastian", fortsatte han nästan viskandes. Han lämnade en liten puss på den yngres kind och backade sedan undan en aning.

Den äldres läppar sved på Sebs kind. Långt efter att Elliot dragit sig undan. Det var ingen obehaglig sveda däremot. Kanske var sveda ett dumt uttryck för det Seb kände. Det stack till lite i kinden. Av välbehag, typ.
”Hmmm, nej”, svarade han retsamt och fortsatte att blicka in i den äldres ögon.

"Är du visst", Elliot gav den yngre en menande blick och knäppte till den andre löst i pannan. Han lutade huvudet lite på sned.
"Oooch vad ska jag säga eller göra för att övertyga dig då?", frågade han och rynkade lätt på näsan. Fast besluten om att få in faktan i huvudet på den ett år yngre.

Seb gnuggade sig i pannan. Knäppen hade förvisso inte gjort ont eller så, men handen drogs dit automatiskt.
”Du får nog ljuga en massa”, svarade Seb med ett höjt ögonbryn innan hsn drog upp mobilen för att kolla klockan. Hans nästa lektion började om ett fåtal minuter. Helvete. Han kunde inte skolka från en lektion. Inte när han redan blivit utsparkad från en annan. Hans föräldrar skulle bli så arga. (Jisses, ibland saknade han tiden då hans föräldrar typ glömde bort att han existerade.)
”Du, jag måste gå nu”, sa han hastigt till den äldre och ställde sig upp. ”Har redan blivit utsparkad från en lektion. Kan inte komma sent till nästa. Mamma kommer döda mig.” Han öppnade dörren till toalettbåset. Han blickade över axeln innan han gick ut.
”Lunch sen?”

"Utkastad?!", med rynkade ögonbryn följde han den yngre med blicken. Han hade aldrig blivit utkastad själv och hade inte heller uppfattat Sebastian som en sådan person. Men men, det var ju mycket han inte visste om den yngre. Dessutom var ju den äldres mes så det förklarade ju en del.
Elliot nickade. Nej, han skulle inte bidra till fler av Sebastians missade lektioner.
"Ja, gå du. Det blir bra, ses i matsalen", svarade han och reste sig upp. Gick ut till handfaten och sköljde bort tårarna.

Ånej, Seb. Du skulle inte berättat det. Elliot var ju förfan elevrådsordförande, klart att han skulle reagera så. Skiiiiit. Seb nickade mot den äldre innan han lämnade toalettbåset och gick därefter ut i korridoren. Tittade sig runtomkring. Hade någon lyssnat på Elliots redovisning? Hade de fått höra om den? Hm... Det kändes ju inte allt för orimligt.
Han stoppade in hörlurarna i öronen igen och satte igång musiken innan han gick vidare till nästa klassrum.