Almost PRS

Yaosu började sjukt in stolarna mot bänkarna medan han rörde sig genom klassrummet ännu en gång. Han visste verkligen inte vad han skulle ta sig till angående de tre idioterna som försökte roffa åt sig toppbetyg utan att lägga ner något som helst jobb. Med en suck, gled han ner bakom katedern och gömde ansiktet i händerna, medan tårarna började trycka mot murarna som på beställning. Han var så sjukt överväldigad, visste inte längre vad som var upp eller ner, höger eller vänster. Fingrarna drog genom det svarta håret och han stirrade under tystnad ner mot det mörka träslaget. Tårarna började sakta men säkert leta sig ner för kinderna och droppade sedan ner på bordet, fäst de snart samlades i en liten pöl. Skulle han säga någonting till Hayley om det hela? Det kändes naturligtvis fel att hålla det från henne, men han ville inte stressa henne i onödan. Kanske han kunde berätta för Zihao? Men då skulle säkert Joshua få reda på det och i sin tur berätta för sin bästa väns och hon hade redan tillräckligt mycket att tänka på. Skolåret började inte lida mot sitt slut riktigt än, men alla slutprov närmade sig ändå med stormsteg.
Tjugoåringen torkade frustrerat bort tårarna och ruskade på huvudet. Det var ingen idé att sitta där resten av eftermiddagen och gråta, han hade annat att ta tag i. Till exempel pimpla i sig den näst sista dosen av elixiret och därefter däcka. Joshua och Zihao hade hållit sitt löfte och ersatt sängen med en ny, fräsch modell. Betydligt bättre än att sova på skräpet de legat i. Och jag den hade blivit skräp i samma sekund som de två dumbommarna legat. Usch, hemska minne.

Stolen sköts ut och Yaosu började släpa sig uppför spiraltrappan, där han genast möttes av en högljudd Baozi. Med ett snörvlande plockade han upp den, fortfarande tjocka, lilla kissemissen och höll henne tätt intill sig. Han var så förfärligt trött på allting, orolig och förtvivlad. Tänk om Hayley började bli less på honom för att han betedde sig som han gjorde mot Enzo, för att han varit så avlägsen på sistone?
Han satte sig ner vid kanten av sängen och släppte ner Baozi i knät, där hon utan vidare lade sig till rätta och började spinna. De mörka ögonen betraktade henne stillsamt medan en av kattungarna fick för sig att klättra uppför byxbenet på honom. Aldrig en lugn stund.

Det känns faktiskt skit just nu. Hayley vill så gärna kunna gå och prata med sin pojkvän om allting, att hon märker av hur han beter sig annorlunda, fråga om han fortfarande är intresserad i henne, berätta att hon har något där i magen igen. Men det känns inte rätt, det känns som att han inte vill prata och hon är så orolig över vad han ska säga. Om hon frågar om han fortfarande älskar henne och han säger nej, hur ska hon orka ta dig igenom det? Allt det här är hypotetiskt, men hon kan inte undgå att tänka på det sättet. Och hon känner verkligen att hon inte kan prata med någon om det. Något mer som ger henne ångest är det hela med faktumet att Zihao inte vet om att det som befunnit sig i magen på henne för snart ett halvår sedan, varit hans bästa vän. Det verkar som att Isaac inte berättat för honom. Hayley hade låtit det glida, men hon börjar bli bra vän med honom och hon vill inte hålla den här hemligheten från honom. Kanske Isaac blir arg på henne om hon berättar, men det struntar hon faktiskt i. Zihao förtjänar att veta, trots att det är lång tid efter. Ett flertal månader. Joshua smyger runt med honom ibland, trots att McGonagall varnat artonåringen. Så ja, hon tänker berätta det för honom ikväll. Hon vet inte om de kommer till sällskapsrummet någonting nu när alla gått och lagt sig, men hon hoppas på det. Hayley kan inte strosa runt och kolla i vilka rum de två gömmer sig i, hon vill inte se dem ligga igen. Hon tänker däremot inte prata med Joshua i rummet. Nej, det kommer bara göra saker värre. Det här är ju en hemlighet som även Joshua hållit hemligt för Zihao, och hon vill inte att hennes bästa vän ska få några problem. Nu sitter hon i sällskapsrummet med Elmo i famnen. Han ligger och spinner medan fingrarna glider över pälsen på honom. Fan vad nervös hon är.

Om det var något den mellersta Huaze brodern och dennes pojkvän blivit bra på, så var det att smyga runt i slottet omärkta. Såhär dagen innan fullmånen - kvällen innan fullmånen - kunde man nästan garantera att den äldre av dem strövade omkring någonstans innanför slottets väggar. Och det gjorde han naturligtvis kvällen till ära, även om just detta lilla äventyr började lida mot sitt slut. Han smög så tyst det bara gick upp för trapporna mot gryffindors elevhem, med sjuttonåringens hand i sin egen. Vad hade de gjort kvällen till ära? Vad var det för ”äventyr” de upplevt? Tja, den frågan var det nog ingen som ville ha svar på. Speciellt inte till exempel Hayley och Yaosu, de hade nog fått PTSD efter den där gången de råkat bevittna han och Joshua tillsammans. Men det var han personligen inte skamsen över, nej då. Det var ju så förfärligt roligt att göra den äldre brodern upprörd, men bara på skoj såklart. Nu hade han blivit genuint upprörd över det där med att det var hans och flickvännens säng, men äsch då.
Den tjocka damen släppte motvilligt in dem efter några väldigt överdrivna komplimanger från deras sida. Hon var pompös och självgod, extra mycket när hon var nyvaken och de hade såklart behövt väcka henne för att få tillträde. I slutändan hade det däremot gått bra och de kunde utan problem tassa in genom tunneln som ledde in i sällskapsrummet. Det var väldigt sent på kvällen så ingen av dem hade nog förväntat sig att någon skulle vara vaken, däremot kunde Zihao nästan känna på sig att någon var det innan de ens hade rummet i sikte. Och han hade också haft rätt, även om han inte för sitt liv kunde förstå varför någon skulle vara vaken så sent. Var han lite av en hycklare? Jodå.
”Varför är du vaken?” Frågade artonåringen och sneglade misstänksamt bort mot Hayley. Var det här någon form av bakhåll? Skulle hon typ vända sig om och slänga en hink med kallt vatten över dem, som extra hämnd för det som hänt för närmare två månader sedan? Lite läskig var hon allt.

Hayley hade haft rätt. Efter att ha suttit och väntat i närmare två timmar så är hon väldigt glad över att det inte varit förgäves. Vad har hon gjort dessa två timmar? Mest suttit och klankat ner på sig själv medan hon myst med Elmo. Hon har faktiskt kunnat prata med katten om allting, men hon har inte fått några tips till svar. Elaka katt. Däremot får hon lite roligt när Zihao ser så misstänksam. Åh vad roligt, hon kan inte undgå att fnissa till. Trodde han att hon skulle hoppa på dem eller något?
"Är du så rädd för mig?" Undrar hon med ett flin, men återkommer snart till verkligheten. Hon fångar Joshuas blick och rycker lätt på huvudet, som ett tecken på att han ska röra sig bort. Han är kvick med att förstå vad hon vill och han ställer sig på tå för att lämna en kyss på Zihaos kind innan han säger godnatt och rör sig upp mot killarnas sovsal. Hayley gnager sig i underläppen och klappar på fåtöljen mittemot henne, som ett tecken på att han ska sätta sig.
"Alltså jag vet inte hur mycket det kommer betyda för dig. Kanske det inte spelar någon roll, och kanske du blir ledsen. Båda reaktionerna och allt däremellan för förståeliga. Men jag ville bara prata med dig om det för att vi.. ja, blivit bättre vänner," rabblar hon tveksamt och rynkar på ögonbrynen. Fan vad nervös hon är. "Jag tänkte att Isaac kanske skulle prata med dig om det, men det har han inte gjort.. men ehm.. Isaac var iallafall pappan till det som växte inom mig för några månader sedan." Smidigt. Smidigt som fan.

Det var faktiskt inte så att Zihao var rädd helt utan anledning, så det så! Hayley hade slängt ur sig en hel del elaka grejer under det senaste halvåret, även om han innerst inne visste att det varit på skämt. Sedan hade hon även knuffat till honom några gånger och kallat honom för ”slyngel”, vilket han fortfarande kom ihåg som om det hänt gårdagen innan.
Efter att Joshua lämnat en kyss över en av kinderna och kikat iväg upp mot killarnas sovsal, slog artonåringen sig ner mittemot den yngre flickan. Han lutade sig tillbaka mot ryggstödet och betraktade henne under tystnad, den här gången inte lika misstänksam.
”Varför skulle jag inte vara rädd för dig, du är läskig”, svarade han och gled ner lite djupare i fåtöljen. Det hon sade därnäst fick nosen att blekna rätt rejält och han fortsatte sjunka ner där han satt, som förstenad. Nu förstod han varför hon inte berättat det för honom det första hon gjorde, men att värna ett halvår? Var det därför Isaac betett sig så underligt innan de hade det där bråket? Såhär på efterhand kom han ihåg hur han nämnt något om Hayley och Yaosu, och då hade den jämnårige blivit smått förbannad och slängt ut honom. De hade inte talat sedan dess och han tvivlade på att de någonsin skulle komma på bra termer igen.
”Så du berättade för alla utom mig?” Frågade Zihao när hon var klar och höjde ett ögonbryn. De svarta ögonen hade smalnat och precis som broderns ögon, skiftade irisen snart mot det gulare hållet, som om allt pigment rann bort. ”Tack för förtroendet, för det första. För det andra, fan ta dig och de andra tre för att de inte kunde öppna sina dumma käftar och sprida lite ljus. Inte undra på att Isaac blev arg när jag babblade på om dig och min enfaldiga bror”, fortsatte han efter en ganska lång stunds tystnad och reste sig upp med ett ryck. ”Du är så jävla osmart också, vet du det? Som kommer och berättar något sånt här innan den förbannade fullmånen..ha, var glad över att jag har mer kontroll än Yaosu, annars hade du ångrat dig.” Jodå, han visste att han var orättvis mot sjuttonåringen, men han var sårad och en sårad Zihao var den värsta typen.

Fan. Hjärtat sjunker mer och mer när Hayley ser hur bara den andres ansikte förändras. Zihao har blivit alldeles blek om nosen, ögonbrynen är sammanknipna och ögonen har både smalnat och bytt färg. Hon sjunker ner i fåtöljen medan hon frenetiskt gnager sig i underläppen, som snart brister och börjar blöda. Gjorde hon rätt val att berätta för honom? Ja, det måste hon ha gjort. Bättre att han får reda på det senare än aldrig. Hon hade däremot hoppats på att Isaac gjort det, då det är hans bästa vän. Men hon hade inte kunnat leva med att inte berätta för honom. Men helt ärligt berättade hon inte för alla utom artonåringen.. Aeron har ingen aning om vem pappan varit, de har liksom aldrig pratat om det. Nu kan man inte jämföra Aeron med Zihao när den sistnämnda är bästa vän med Isaac, men ändå.
"Zihao, anledningen till att jag inte berättade för dig är för att jag tänkte att Isaac skulle göra det, och att jag inte hade någon rätt att göra det.. jag visste inte att ni bråkade," försöker Hayley att förklara, men helt ärligt förstår hon varför han blir så arg. De har blivit bättre vänner och att hon hållit något så stort för honom är rätt elakt. Att prata om det här får henne att vilja gömma ansiktet I Elmos tjocka päls och börja gråta. För hon kommer behöva gå igenom det hela igen, osäker på vem hon ska berätta för först för att inte såra någon. Hon har uppenbarligen sårat Zihao, och det känns förfärligt. "Jag är fullt medveten om att jag är osmart.. ville bara berätta för dig,"

”Det där var en riktigt dålig ursäkt, Hayley”, svarade Zihao och blängde på henne, innan han vände sig om och drog fingrarna genom det sträva håret. Fan, om han hade vetat om det här lite tidigare hade han inte babblat på om den äldre broderns förhållande med den yngre flickan. Och då hade de kanske fortfarande pratat med varandra, han och Isaac alltså. Nu hade de istället inte talat på flera veckor och artonåringen tvingades leta efter nya ställen att sova på varje natt. Det brukade sluta med att han fick sova i någon gränd, i alla fall de nätter han inte kunde smyga in i slottet och sova med andningen Joshua eller den äldre brodern.
”Vet du ens hur jobbigt det varit för mig de senaste veckorna för att jag och Isaac bråkar? Jag får sova ute på gatan ibland, frysa tassarna av mig och tvingas fly när solen går upp”, utbrast han och vände sig mot Hayley igen, den här gången med tårar i de gula ögonen. ”Det hade inte behövt vara på det sättet om någon av er berättat, så att jag hade kunnat hålla min dumma käft stängd”, fortsatte han. Rösten var ganska högljudd vid det laget och darrade en hel del. Beskyllde han sjuttonåringen och de andra två för att han tappat kontakten med sin bästa vän? Ja, det gjorde han. Var han förbannad på dem? Absolut, men mer sårad och sviken. Han kände sig verkligen sviken och det var väl ändå lite rättfärdigat?
”Du har fan ingen rätt att gråta”, sade Zihao efter att ha torka bort sina egna tårar. Hayleys ögon såg liksom glansiga ut, så han misstänkte att hon bra gärna också ville brista ut i tårar. Han satte sig på huk framför den yngre flickan och stirrade upp mot henne, medan naglarna grävde ner sig i armstöden på fåtöljen.
”Du hade rätt förresten, vi har börjat bli bättre vänner”, började han och spände blicken i henne, med huvudet lätt på sned. ”Men du kan glömma den vänskapen, jag vill inte vara vän med någon som inte litar på mig..så desperat är jag inte.”

Ja, det hade väl varit en dålig ursäkt. Hayley undviker den andres blick och torkar bort blodet som rinner från underläppen. Hennes blick ligger istället på Elmo som ligger på rygg och håller på att leka med tjocktröjan.
"Ja, det var det.. jag är jätteledsen Zihao," mumlar hon och låter blicken glida mot brasan. Den prasslar så mysigt, men det passar inte alls med stämningen. Hon är ledsen som fan och vill mest av allt springa tillbaka upp i sovsalen för ja, hon är feg som fan. Dumma jävla Hayley. Det känns verkligen pissigt att förlora kontakt med både Yaosu och Zihao, hon verkar bara göra saker fel hela tiden och hon blir så jävla trött på det. Men när Zihao börjar skylla på henne för att de bråkar blir hon faktiskt upprörd. Hayley vet att hon inte direkt rätt att bli arg på honom, men lite irriterad blir hon.
"Jag ville aldrig att ni skulle bråka, och inte heller att du skulle ha det jobbigt. Men det är inte vårt fel att ni började bråka Zihao.. jag tänkte att det var Isaacs val att berätta för dig eller inte, vilket han kunnat ha gjort, för att ni är bästa vänner. Anledningen till att jag berättar nu är för att jag inte vill hålla det en hemlighet för dig längre, även om Isaac kanske inte vill att jag ska berätta." Fortsätter hon och lutar sig mot ryggstödet innan hon gömmer ansiktet i händerna. När han sedan säger att hon inte har rätt att gråta gnuggar hon ögonen för att få bort de tårar som trycker mot murarna.
"Du vet inte varför jag gråter," viskar hon för sig själv och tar upp Elmo i famnen för att krama om honom. Han verkar inte klaga. Nej, visst gråter hon för att de bråkar, men hon gråter även över att hon lyckats blivit gravid igen och pappan till det lilla knytet inte riktigt verkar lika intresserad av henne längre. "Det är klart jag litar på dig! Jag litar mer på dig än många andra. Jag tänkte bara att jag inte hade rätt att berätta det först.."

Okej, Zihao hade gått över gränsen. Inte bara gått över den heller, nej han hade först korsat den och sedan fortsatt en mil. I vanliga fall brukade han inte ens märka att han gjort det, men den här gången insåg han det relativt snabbt. Han kunde inte skylla hans och Isaacs bråk på någon av de tre andra, inte egentligen. Det var ju faktiskt Isaacs eget fel att han inte berättat varför han blev så upprörd så snart den jämnårige började tala om Hayley. Kanske han inte talat om det för att bråket varit en utmärkt anledning till att slänga ut honom en gång för alla?
Artonåringen suckade och återvände till fåtöljen han suttit i innan, där han följde den yngre flickans exempel genom att gömma ansiktet i händerna. Fint, nu skämdes han över allt han slängt ur sig.
”Jag vet”, svarade den äldre efter en lång stunds tystnad och vände upp de ljusa ögonen mot taket, där de genast fäste sig på en specifik punkt. ”Men du hade kunnat berätta tidigare..”, fortsatte han genast och riktade de glansiga ögonen mot sjuttonåringen igen. Bra, nu grät hon också, vilket han så otrevligt påpekat att hon inte fick göra. Klart som fan att hon fick gråta om hon så ville, det hade han ingenting att göra med, plus att han inte kunde läsa hennes tankar. Han visste ju faktiskt inte varför hon grät, precis som hon påpekade strax därefter.
”Förlåt, jag borde inte ha exploderat på det där sättet”, mumlade Zihao och gnagde sig själv i underläppen, medan blicken flackade mellan Hayley och taket. ”Däremot tvivlar jag starkt på att du verkar litar på mig så mycket som du säger..” Han ryckte lite på axlarna och snörvlade till. ”Och om du nu talade sanning, då kan du väl berätta för mig varför du gråter?” Frågade han trevandes och fäste ännu en gång de gula ögonen på sjuttonåringen. ”För om du verkligen litar på mig, då borde du veta att du kan berätta precis vad som helst för mig”, avslutade artonåringen därefter och försökte sig på ett smalt leende, vilket gick sådär.

När Zihao sedan lugnar känner Hayley sig väldigt lättad. Han verkar fortfarande ledsen, vilket han verkligen har full rätt till att vara, men han verkar inte riktigt arg längre, och det är jävligt bra framsteg.
"Absolut, jag borde ha berättat tidigare," instämmer hon snabbt och nickar för sig själv. Det borde hon verkligen ha gjort, hon borde ha struntat i vad Isaac kan tänkas tycka och gjort så som den äldre förtjänar. Och han förtjäna att veta det. "Har du funderat på om du kan bo hos Ms Lewis ett tag? Jag är säker på att hon gillar dig, och du kan mysa med både hundar och katter. Kan ta upp det med Joshua," eftersom att hon känner Ms Lewis väldigt väl så är hon säker på att hon skulle ta emot Zihao med öppna armar. Lättare också nu när Samuel inte bor där längre. Plus så vill hon väldigt gärna hitta ett alternativ för honom. Det känns liksom som att hon varit med och förstört hans relation till Isaac, trots att det kanske inte riktigt är sant.
"Litar på dig mer än jag litar på Aeron om jag ska vara ärlig," på pekar hon långsamt. Det är sant. Hon älskar Aeron, och har väldigt roligt med honom. Men hon skulle aldrig berätta att hon har ett förhållande med Yaosu till honom. Inte för att han skulle skvallra, utan för att han nog skulle försäga sig. Aeron har hon även känt i tre år, Zihao har hon inte känt personligen i mer än ett år. När han sedan frågar varför hon gråter så stryker Hayley bort tårarna från kinderna. Helvete. Vad ska hon säga? Det skulle vara så skönt att prata med någon om det, och Zihao kanske är rätt val till det. Men kommer Yaosu bli sårad om hans lillebror vet innan honom? Troligen..
"Det känns bara som att Yaosu inte gillar mig lika mycket längre, eller som att vårat förhållande håller på att ta slut.. och jag vill inte förlora både dig och honom," mumlar Hayley och låter blicken tillslut att glida upp mot den ett år äldre medan hon fortsätter att gnaga sig hårt i underläppen. Blicken flackar mellan magen och artonåringen framför sig. "Snälla döm mig inte, jag har redan klankat ner på mig själv tillräckligt över det.. men jag har lyckats att bli på smällen igen, och känner att jag inte kan prata med Yaosu om det överhuvudtaget." Fan, fan, fan.